Celia

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

Celia


Celia mår inte bra. Helst av allt vill hon hoppa framför ett tåg. Men låt oss ta det från början. Allt måste ha börjat när Celias älskade syster Sanna fick cancer. Vid 25 års ålder fick hon diagnosen leukemi. Vid 26 års ålder klarade hon inte mer. Hon dog. På begravningen bestämde sig Celia för att ta livet av sig. Hon skulle aldrig klara sig utan Sanna. Det visste hon. Till råga på allt blev hon mobbad i skolan. Celia hade alltid vart en av "töntarna" i skolan. Nu när hennes syster dog fick hon ännu mer glåpord över sig. De anklagade henne för att ha dödat sin syster.
- Celia! En av de "tuffa" killarna ropade efter henne ”i korridoren i skolan.
- Jävla mördare. Det är bara för att du är så hemsk som din syster dog. Att du går på att hon hade cancer är bara sorgligt. ”Celia sprang raka vägen hem fast det var 2 lektioner kvar innan skolan slutade.


En dag bestämde sig Celia att det var dags. Nu skulle hon ta livet av sig. Hon sa till sin mamma att hon hade en sådan fruktansvärd mensvärk att hon måste stanna hemma från skolan. Hennes mamma förser henne med värktabletter och går sedan till jobbet. Celia sätter sig med tabletterna framför sig på bordet och trycker ut några stycken. Hon tar de en efter en. Då dyker Sannas ansikte upp framför henne. Hon säger:
– Älskade Celia ta inte livet av dig för min skull. Det finns så mycket som du måste få uppleva. Du kan inte låta mobbarna vinna 101.

Då tänker Celia att hon måste leva. För Sannas skull. Det är vad hon skulle ha velat. Nu måste hon handla snabbt. Hon tar upp telefonen och ringer 112. Hon säger till tanten på nödcentralen att hon tagit tabletter för att ta livet av sig och att hon behöver hjälp snabbt. Hon lägger på luren efter att hon uppgett sin adress. Tanten i luren sa att det inte är säkert att Celia klarar sig. Celia måste ringa sin mamma. Fort. När hennes mammas röst dyker upp i luren brister det för Celia. Hon börjar hacka fram att hon tagit tabletter och att det inte är säkert att hon klarar sig. Celias mamma börjar storgråta.
– Inte du också Celia. Du får inte dö. Inte du också. Det var svårt nog när Sanna dog. Har du ringt ambulansen?
– Ja mamma det har jag. Snälla förlåt mig. Celia känner att det börjar bli svårt att hålla sig vid medvetande.
– Mamma jag svimmar snart. Jag älskar dig över allt annat
– Celia, stanna hos mig. Celia? Celia?!?!
Men Celia har svimmat. O gode gud tänk om ambulansen kommer för sent, tänker Celias mamma. Hon skyndar sig ut i bilen och sätter sig och kör iväg till sjukhuset 222.

När Celias mamma kommer till sjukhuset får hon veta att Celias tillstånd är mycket allvarligt. Det är c:a 40% chans att hon klarar sig. Celias mamma Cissi tänker oavbrutet
– Inte Celia också. Det var tillräckligt svårt när Sanna dog. Hon frågar en sjuksyster om hon får se Celia och det får hon. Hon får veta att de närmsta 12 timmarna kommer att vara avgörande. Om Celia fortsätter att vara medvetslös då kommer hon inte klara sig. De närmsta timmarna lever Cissi som i ett vakuum. När 12 timmar gått till ända och Celia inte vaknat svimmar Cissi. Det sista hon tänker är hoppas jag aldrig mer vaknar.

När hon vaknar igen ligger hon i en säng bredvid Celia. Hon går upp, sätter sig i Celias säng och tar tag i hennes hand. Den känns så svag. Cissi snyftar till

– Älskade Celia snälla vakna! Det är vad jag vill och vad Sanna skulle ha velat. Snälla vännen. Jag älskar dig så mycket. Överge mig inte snälla!
– Mamma jag är vaken, kommer det svagt från Celia.
– CELIA!? Men doktorn sa… Jag trodde aldrig att jag skulle få höra din röst igen. Jag älskar dig så himla mycket.
Celia tänkte i sitt omtöcknade tillstånd att det var det bästa hon hört i hela sitt liv.
Cissi ropade på läkaren och han blev chockad. Aldrig under hela sin jobbperiod hade han vart med om något sådant här. Celia hade haft en ofattbar tur men där påpekade Cissi att det inte alls var tur. Det var Celia själv som åstadkommit det här. Läkaren hummade instämmande och sa att det var möjligt.

Efter ett par dagar på sjukhuset var Celia redo att åka hem. Det fanns bara en sak kvar att göra. Få mobbarna sluta. Det visade sig inte vara ett dugg svårt eftersom det var mycket ångerfulla eftersom Celia hade försökt ta livet av sig delvis på grund av ...