Jugoslaviska krigen

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

Inledning
Krig har funnits i alla tider, inte minst under de moderna 1900- och 2000-talen har det funnits
många krig som har påverkat människor över hela världen.
Det krig som jag ska skriva lite mer om är de jugoslaviska krigen. Det var en serie krig inom det forna Jugoslavien som började när Kroatien, Bosnien och Slovenien förklarade sig självständiga. Även Makedonien ville bli självständiga men p.g.a. sitt geografiska läge så slapp de krig fram tills 2001 då albanska gerillor gjorde uppror. Mellan 1991 och 2001 härjades landet av återkommande krig i både östra och västra delar av landet, det hela mynnade ut till det blodigaste kriget i Europa och det första kriget som ansågs vara folkmord sedan andra världskriget.
”Vi krigar för att vi är serber. Detta kanske verkar overkligt för dig, men för oss, är inget overkligt.”
Kosta Novakovic, serbisk krigsherre.

Syfte
Mitt syfte med det här arbetet är att lära mig mer om de jugoslaviska krigen. Jag blev själv förskräckt när jag upptäckte att min allmänbildning har en stor brist; Jag visste ingenting om några som helst krig. Så jag bestämde mig för att göra ett arbete om de jugoslaviska krigen för att lära mig mer. Jag kan inte bry mig mindre om krig för flera hundra år sedan på platser som inte längre finns för att beskydda länder och personer som inte längre finns av anledningar som inte längre finns. Därför har jag valt att göra arbetet om ett krig som ändå känns ganska nära.

Frågor
1. Varför startade de jugoslaviska krigen?
2. Hur startade de?
3. Vem utlöste de?
4. Vilka länder var inblandade?
5. Varför var de länderna med?
6. Vilka var de viktigaste slagen?
7. Hur slutade det?
8. Varför slutade det?
9. Vad blev konsekvenserna för de länder som var inblandade?
10. Vad blev konsekvenserna för resten av världen?
Jugoslaviska krigen
Jugoslaviska krigen var väpnade strider som uppstod år 1991. De utbröt till följd av upplösningen av Jugoslavien och bidrog till flera självständiga stater i dess ställe.

Kriget kortfattat
Under 1980-talet drabbades Jugoslavien av en djup ekonomisk kris vilket bidrog till att levnadsnivåerna sjönk och klyftorna mellan nord och syd växte.
I juni 1991 förklarade sig Slovenien och Kroatien självständiga. Den federala armén ingrep omedelbart men drog sig tillbaka från Slovenien efter ett par veckor. I Kroatien fortsatte stridigheterna. De upphörde i februari 1992, då hade Serbien ockuperat en tredjedel av Kroatien.
Politikerna i Bosnien hade mer än några andra försökt att bevara Jugoslavien. Efter Sloveniens och Kroatien sorti valde de mellan att själva träda ut eller att fortsätta vara i unionen som var dominerad av Serbien.
I april samma år så förkunnade Bosnien och Hercegovina sin självständighet och mönstret upprepades; Snart gick Serbiska friskaror och den federala armén gick till angrepp och hade snart ockuperad två tredjedelar av republikens territorium. En del kroatiska styrkor ingrep också. Huvudstaden Sarajevo utsattes för långvarig belägring och beskjutning av serbiska styrkor. Anledningen till Serbiens angrepp på Kroatien och Bosnien och Hercegovina var för att dessa områden hade stor Serbisk befolkning och det skulle därför bli lättare att senare ansluta sig till den nya Förbundsrepubliken Jugoslavien, som bestod av Serbien och Montenegro, som utropades 27 april, 1992.

Omvärlden
Omvärldens reaktioner var splittrade och de reagerade ganska långsamt. Hösten 1991 tillsatte EU badinterkommissionen. De förespråkade, med Jugoslaviens författning från 1974 som rättesnöre, att republikerna tillskrivs utträdesrätt under villkor att de utför vissa krav gällande minoritetsrättigheter.
På detta sätt kunde man kring årsskiftet 1991/1992 erkänna Sloveniens, Kroatiens och Bosnien och Hercegovinas självständighet. Samtidigt förkastades vissa krav på Serbiska gränsförändringar. Däremot erkändes inte Makedonien som ett eget land, främst p.g.a. grekiskt motstånd i EU, förrän 1993 då landet bytte namn till Före detta jugoslaviska republiken Makedonien.

Krig i väster
• Kriget i Slovenien var ett kort tiodagraskrig. Anses som starten på de jugoslaviska krigen. Kallas också för tiodagarskriget.
• Kriget i Kroatien var ett längre krig som nådde sin kulmen 1991 – 1992 och 1995. Striderna tog slut efter att Daytonavtalet var underskrivet och klart.
• Kriget i Bosnien varade mellan 1992 – 1995. Det krig på västfronten som främst betraktas som folkmord. Serber, kroater och bosnier deltog i stridigheterna. Stridigheterna tog slut i och med Daytonavtalet.

Kriget i Slovenien
Även kallat tiodagarskriget. Krig mellan Slovenien och resterande Jugoslavien som varande mellan 27 juni och 6 juli 19991. Kriget började p.g.a. Slovenien förklarade sig självständiga mot Jugoslaviens vilja. Som svar på detta gick Jugoslaviens president Slobodan Milosevic ut och förklarade krig mot Serbien vilket senare blev starskottet för de jugoslaviska krigen.
Kriget varade i tio dygn och Serbien segrade. Dock kunde Jugoslavien, om de hade anfallit med fullt offensiv, kunnat besegra Slovenien men p.g.a. de starka internationella protesterna var detta mycket svårt.

Kriget i Kroatien
Kroatien har en betydande slovenisk majoritet (ca 12 % av Kroatiens totala befolkning är slovener), de flesta bor i områdena runt Vojvodina och runt de bosniska gränsområdena. 1990 meddelar ledarna i dessa områden att de kommer att bryta sig ut om Kosovo bryter sig ur Jugoslavien. Samma år inleds, under president Franjo Tudjmans ledning, en s.k. ”kroatiseringsprocess” där många serber avsattes från ledande poster. Nya regler bestämdes som inte gav den serbiska befolkningen några särskilda rättigheter.
I december samma år utropar de serbiska ledarna i landet området Krajina till fristående landområde. Under våren 1991 var det många våldsamma sammandrabbningar mellan kroatisk polis och serberna i Krajina. Under hösten trappas det upp ännu en smula och blir till ett krig.
I juli blev Kroatien anfallna av den jugoslaviska federala armén (JNA). I augusti samma år blir JNA: s baracker i Kroatien blockerade vilket sågs som en krigsförklaring. JNA börjar därför mobilisera trupper från Serbien.
Den federala regeringschefen Ante Markovic gillade inte JNA: s invasion men kunde inget göra eftersom det bara fanns fyra representanter kvar i rådet. Istället tar Slobodan Milocevic över kontrollen.
FN försöker att medla fred mellan JNA och Kroatien och lyckas att utropa vapenvila den 23 november 1991. Tyvärr bryts den strax efter. I januari nästföljande år påbörjas en vapenvila som skulle visa sig att hålla; Den 15 januari erkänner EG (Europeiska Gemenskapen, föregångaren till EU) Kroatien och Slovenien som självständiga stater. Den 27 februari 1992 förklarar Slobodan Milosevic att kriget är över.
I maj år 1995 anfaller den kroatiske armén de områden som vid tillfället var kontrollerade av den jugoslaviska armén. Stora delar av den serbiska befolkningen i landet fördrivs eller mördas under attackerna.

Kriget i Bosnien
Efter att Slovenien och Kroatien hade utropat sig självständiga 1991 höjdes röster i Bosnien-Hercegovina om att göra det samma vilket ledde till en folkomröstning. Då den sida som förespråkade självständighet segrade förklarades landet självständigt av EU 1992. Detta ledde till att bosnienserberna utropade en egen bosnienserbisk republik.
Jugoslaviens armé försedde, med Slobodan Milosevic tillåtelse, den serbiska reservtruppen med vapen. I det krig som följde drev serberna bort muslimer och kroater och tog över två tredjedelar av Bosnien-Hercegovinas territorium. Speciellt områden där många muslimer bodde brändes ner och attackerades extra brutalt. Många muslimer flydde därför till staden Srebrenica, som senare utsågs till en skyddad zon av FN, och stadens befolkning ökade från 8000 till 50 000. De serbiska styrkorna höll sina poster runt Srebrenica i två år.
Ändra fram till juli 1995 vägrade FN-ledningen i Jugoslavien tro att serberna skulle inta landsdelen och bombade därför inte serbiskt pansar. Detta trots att redan i juni samma år så inleddes en överraskaningsattack av serberna mot Srebrenica. Staden föll på redan några dagar och det inleddes ett massmord på muslimer där 8000 människor dog. I flera år förnekade serberna detta och nya massgravar hittas hela tiden.
Kriget slutade inte innan Daytonavtalet 1995, trots att FN-styrkor hade funnits i landet från de att kriget började. Minst 20 000 människor dödades och hälften av landets befolkning drevs på flykt.



Krig i öster och söder
• Kosovokriget varade 1996 -1999 och gav anledning till NATO att bomba Serbien 1999. De första åren var det främst ett krig mellan de serbiska myndigheterna och gerillagruppen UCK, även fast Kosovo länge hade hävdat sin självständighet från Serbien.
• Inbördeskriget i Makedonien utlöstes 2001 p.g.a. spänningar mellan makedonier och albaner. Kriget trappades upp efter att veteraner från Kosovokriget och UCK hade tagit sig över gränsen.
Kosovokriget
Kosovos självständighet enligt 1974 års författning motarbetades av Slobodan Milosevic under åren 1989 – 1990. Kosovoalbanerna svarade, under ledning av Ibrahim Rugova och hans regering, med att bevara motsvarande inrättningar i området, som f.ö. blev självständigt 1990, och genom att bojkotta alla serbiska val. Myndigheterna i Serbien svarade på deras motstånd genom massavskedanden, trakasserier och begränsningar i yttrandefriheten, mycket för att ”Republiken Kosova” aldrig blev internationellt erkänd. Efter Daytonavtalet tappade Ibrahim Rugovas icke-våldspolitik anhängare eftersom det såg ut som om Kosovo aldrig skulle bli självständigt.
1996 började en gerillagrupp vid namn UCK att genomföra attacker mot serbiska säkerhetsstyrkor samt mördade och kidnappade flera civila. De serbiska styrkorna svarade då med övervåld mot albanska byar vilken nådde sin kulmen då ett 40-tal albaner i Drenica mördades i mars 1998.
Efter diplomatiska övertalningar samlades parterna i slottet Rambouillet i Frankrike för att överlägga avtal om självständighet för albanerna i februari 1999. Då detta inte lyckades så påbörjade NATO sina bombningar mot Jugoslavien. Svaret från den serbiska sidan blev då att de fördrev hundratusentals albaner från Kosovo samt dödade flera tusen civila och soldater. Ungefär 50 % (800 000 människor) fördrevs eller flydde från Kosovo under kriget. Efter 79 dagar av bombningar gick de serbiska styrkorna med på en reträtt och en styrka som låg under FN, KFOR, marscherade in i regionen.
Den stora flykten och fördrivningen drabbade i slutändan Serberna; Två tredjedelar fick lämna provinsen efter kriget och ytterligare över två tusen civila har dödats i olika terrorattacker. Kosovo fungerar officiellt sett som en del av Serbien i enlighet med dom 1244 men frågan om landsdelens nuläge har skapat en hel del spänningar i området.


Inbördeskriget i Makedonien
Efter Slobodan Milosevic fall i oktober 2000 kunde de makedonska och jugoslaviska regeringarna ordna olösta gränsfrågor länderna emellan. I Kosovo sågs dessa gränsjusteringar som ett slag i ansiktet och en bekräftelse på att landsdelen fortfarande ansågs tillhöra Serbien.
På våren året därefter inleddes operationer mot makedonska polisstyrkor och militärer av organisationen UCK. Organisationen sade sig kämpa för minoritetsrättigheter och krävde bl.a. inrättandet av en federal statsbildning. Organisationen fick både materiellt och personligt stöd från UCK i Kosovo.
Efter att EU hade medlat mellan organisationen i Makedonien och den makedonska regeringen så undertecknades Ohrid-överenskommelsen i augusti samma år. Avtalet gav albaner rätt till att använda det albanska språket i det nationella parlamentet. Dock upphörde inte våldet här. Inte långt efter detta så uppstod organisationen Albanska nationella armén (ANA). ANA utförde flera attacker mot makedonska poliser och civila under 2003. De säger sig arbeta för en förening av alla albaner i en gemensam statsbildning. Denna utveckling har skapat en osäker situation i landet, en stor förändring med tanke på det lugn som rådde före 2001. Dessutom hade landet vid tillfället en svår situation ekonomiskt sätt.

Daytonavtalet
I november 1995 inleddes det intensiva förhandlingar om ett fredsavtal för hela det forna Jugoslavien. Daytonavtalet ingicks 21 november samma år och undertecknandes i Paris 14 december. Samtidigt som avtalet satta punkt för ett tre och ett halvt år långt krig bekräfta den också den med våld genomförda estetiska uppdelningen i landet.

Diskussion
Det har varit många svåra saker att ta hänsyn till i detta arbete, inte minst att händelserna är så pass nya att journalisterna återger mycket av sin egen uppfattning och det är ibland svårt att skilja på vad som är deras åsikter och vad som verkliga faktum. En annan sak som har varit krånglig är att det finns så otroligt mycket att skriva om, det är så otroligt lätt att ryckas med av sitt eget intresse och komma ifrån ämnet.
Men jag har av detta lärt mig mycket, förutom de fakta om kriget och dess olika parter har jag har t.ex. fått mycket övning av min källkritik.
Det har varit roligt och intressant att skriva detta arbete, jag har som sagt lärt mig mycket och har fått svar på mina frågeställningar.
När krigen började var det många som trodde att det skulle utvecklas till ett tredje världskrig. I dag kan vi ju se att så inte var fallet, även om jag tror att det inte var långt ifrån.
Men bara tanken, att ett världskrig kunde ha startat år 1999, tanken känns overklig. Så långt som vi har kommit i (den materiella) utvecklingen borde vi klara av att komma överens i samhället. Tvister om olika saker kommer nog alltid att finnas, men att döda en människa för att man inte är av samma religion, samma hudfärg, samma politiska uppfattning eller något annat, detta känns för mig som en overklig sak, en sak som jag aldrig skulle kunna göra.
Denna moraliska spärr som finns hos mig finns hos många andra människor, men tydligen inte hos alla. Men dessa människor som lever nere på Balkan har hat ingjutet i kroppen, i blodet, sen de föddes. Detta hat kommer från deras uppfostran, i generationer har det varit allt ifrån krig till små tvister mellan de olika etniska grupper som lever på Balkan, de har omedvetet blivit lärda att hata varandra. För att kunna förstå hatet måste man veta vad som har hänt i historien.
När vi här i Sverige läser, hör och ser om vad som hände under förintelsen känns detta ofta overklig...