Repet

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

Dom två unga bröderna var, som alltid under helgerna, ute och lekte i skogen omgiven av deras landsbygd hemma i södra England. Dom hade lekt i den skogen sedan dom knappt kunde gå av sig själva, och eftersom dom blev äldre och äldre vågade dom vandra längre in i den dimmiga skogen.
Dom nyfikna bröderna hade alltid koll på varandra, deras moder berättade att dom aldrig fick gå förbi den ”trasiga” repet som fanns i skogen lite gömt bakom buskarna. Men den yngre brodern Harald var alltid lite väl nyfiken och tänkte inte på vad det fanns för konsekvenser om han gick förbi repet, som hans moder har alltid förbjudit honom att inte gå förbi.
Tidigt på morgonen nästa dag, när alla sov, beslöt Harald sig att gå in i skogen förbi den trasiga repet och kolla om det fanns något speciellt som hans mamma höll undan för honom.
Harald öppnade dörren i sitt rum försiktigt och långsamt, men det hjälpte inte, dörren knakade och lät samtidigt som en katt som höll på att kvävas av sin egen hårboll. Men ingen reagerade av ljudet, så han fortsatte smyga bort från rummet och sakta ner för trapporna som såg ut att dom kunde rasa ner vilken sekund som helst. Huset var väldigt gammalt och sliten, men hursomhelst så packade Harald lite matsäck och en kudde om någonting skulle hända, så att han kunde äta sig mätt och ha det bekvämt i huvudet så att han kunde tänka klart. Försiktigt öppnade Harald ytterdörren och märkte att vädret var ovanligt dimmigt idag, men det skulle inte hindra honom. Så han sprang allt vad han orkade bort mot skogen, och fortsatte tills det började klia i halsen, och då såg Harald repet. Harald tog stora snabba steg mot repet, men när Harald började närma sig mot repet tog han mindre och långsammare steg. Harald gick fram till det utslitna repet och sparkade undan alla buskar som låg omkring den, och hittade en stor mörk låda. Harald försökte ivrigt öppna den, men det gick inte. Han kollade lite undrande på lådan då märkte han att det fanns ett nyckelhål på den.
Plötsligt kände Harald en ryslig känsla i ryggen, och vände sig snabbt om. Men ingen fanns där, men sen så började träden knaka och nu började Harald bli lite orolig. Så han tog tag i lådan hårt och skulle precis ställa sig upp och ge sig av när han stötte på ett par skor. Harald var helt tyst, och bara satt där medan han bara hade blickarna på dom utslitna skorna. Han förstod att skorna tillhörde någon, men han ville inte kolla upp och få ögonkontakt. Men Harald fick panik och kollade upp, och då såg han en äldre man. Han hade en trasig rock på sig, och ögonbryn som täckte ögonen så att dom syntes knappt. Han hade en silvrig klocka också som tickade hela tiden om man koncentrerade sig på den.

- Vad gör du här, pojk? frågade mannen medan han kliade sig på nacken.
- Ingenting, svarade Harald snabbt för sig själv och började koncentrera sig på dom utslitna skorna igen.
- Det är inte ofta man stöter på unga pojkar här ute i skogen alldeles själva vid den här tiden, sa mannen undrande.
- Mmm, mumlade Harald.
- Vad är det du håller undan där?, frågade mannen.
- Ingenting, stammade Harald medan han höll lådan hårt mot sitt bröst.

Mannen tappade den silvriga klockan, och böjde sig ner för att plocka upp den. Då hörde Harald ett klingande ljud. Harald kollade upp mot mannen igen, och såg en nyckel som höll på att hänga från mannens bälte. Nu blev Harald nyfiken igen och tänkte om nyckeln kanske passade till hans låda.

- Vad använder du nyckeln till?, frågade Harald nyfiket.
- Den används inte nu för tillfället för jag letar efter något och jag undrar om du har sett något speciellt på sistone?
- Jag?, nej nej, svarade Harald och märkte att han inte var så orolig längre och kunde andas lite bättre efter allt springande.
- Jaha, men om du ser något speciellt som är v...