Industrialismen

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

Den industriella revolutionen började i England i mitten av 1700 talet. Det var inte en ensam anledning att just denna revolution skedde i England, utan flera stycken.
Det fanns 3 stycken faktorer som gjorde Industrialiseringen möjlig i England.
Man hade:

 Råvaror till låga kostnader
 Kapital för investeringar
 Marknad för färdiga produkter
Allt detta hade England, och därigenom kunde de uppfylla industrialismens "gyllene regel" som löd: Massproduktion för masskonsumtion. Hela industrialismen vilade på denna regel.

Folkökningen i England ökade lavinartat på den här tiden. Detta bidrog till att det fanns gott om arbetskraft som var nödvänlig att ha i industrierna. Bara mellan år 1750-1850 så nästan tredubblades befolkningen i England. Ifrån att år 1750 ha varit 7,4 milj. invånare, till att vara 21 milj. år 1850. Det fanns många anledningar till detta men den allra största var jordbrukets omvandling i Storbritannien.

I början av 1700-talet så började de många åkerlapparna som enskilda bönder hade odlat att slås ihop till större tegar. De enskilda små bönderna hade inte råd att köpa mer jord till sina odlingar. Istället så köpte de rika människorna ganska så stora områden, som de sedan arrenderade ut åt småbönderna. Det nya sättet att bruka jorden i större jordbruk, var mycket effektivare än sättet man hade innan.

Under denna tiden lärda man sig också hur man skulle variera sin gröda i 4 årsperioder för att slippa låta jorden att ligga i träda. Man lärde sig också att avla fram större och bättre djur än vad man hade haft innan. Samt att man hade börjat odla den nya grödan, potatis. Potatisen fick en allt större roll som folkförsörjare i England under denna tid. Genom att man började att odla foderväxter slapp man att slakta lika många djur över vintern i och med att man hade mat åt djuren. Detta ledde som ni förstår till att maten blev billigare och att man hade en mer varierad kost. Detta gjorde i sin tur att folket inte svalt, speciellt de små barnen överlevde mycket bättre. Födelse frekvensen i England låg på det ungefär samma medan dödsfrekvensen sjönk drastiskt. En till anledning att fler människor överlevde var att den svarta råttan som spred på dödliga sjukdomar konkurerades ut av den mindre farliga brunråttan.

En engelsk läkare vid namn Edward Jenner kom på ett vaxin mot smittkoppor, vilket också ledde till att fler människor överlevde.

Till en stor del så började den industriella revolutionen i textilbranschen. Man fick råvaran bomull ifrån sina kolonier i Amerika. För att få tyg utav bomull så var man tvungen att först spinna bomullen till en tråd för att sedan väva tråden till tyg. Detta gjorde man under lång tid i hemmen med slända, spinnrock och vävstol. Men på 1730-talet så kom en fattig vävare som hette John Kay på en uppfinning som gjorde vävandet mer effektivt. Han kallade sin uppfinning för "den flygande skytteln" och den vävde dubbelt så snabbt som en vanlig vävstol. Vävarna runt om i England blev rädda att uppfinningen skulle konkurera ut dem. Därför blev John hotad till livet. Han flydde därefter till Frankrike där han dog som en fattig man. År 1760 så kom nästa revolutionerande uppfinning.

"Spinning Jenny" fick den nya uppfinningen som James Hargreaves uppfann. "Spinning Jenny" kunde spinna 10 ggr så snabbt som den gamla spinnrocken. Även Hargreaves blev hotad till livet och hela hans hem i Blackburn brändes ned. Efter detta infördes dödsstraff på att sabotera spinnmaskiner. Bra litet efter detta så kunde man anpassa sina spinnmaskiner till att drivas av vattenkraft eller utav en häst. Efter att detta hände så blev det inte längre lönsamt att spinna i hemmen. Istället så växte stora fabriker upp vid vattendrag. I och med att man kunde spinna otroligt mycket snabbare än förut så var man tvungen att väva snabbare för att hålla takten på produktionen. Därför slutade många bönder med sitt jordbruk och började att väva i stället. Men så småningom, närmare bestämt år 1820 lyckades man med det som så många hade misslyckats med. Man lyckades att konstruera den ångdrivna vävstolen. Detta innebar att många vävare blev arbetslösa. Senare kom även den mekaniska vävstolen som konkurrerade ut än mer av handvävarna.
Textilindustrin gick i spetsen för industrialismen.

Ångmaskinen i sig var inte någon ny uppfinning, den hade funnits redan sedan ca: 100 fKr.
Men det var först nu man började att använda den på allvar. Thomas Savary gjorde en ångmaskin som drev ut vatten ur de stora kolgruvorna. Den maskinen förbättrades av Thomas Newcomen men den drog ändå för mycket kol. James Watt omkonstruerade Newcomens maskin så att den bara drog en fjärdedel så mycket kol för samma arbete. Efter detta tog han patent på maskinen. Året var nu 1769. Watt fortsatte utvecklingen av sin maskin och slog sig samman med Matthew Boulton. Boulton hade kapital och en verkstad i Birmingham där maskinen vidare utvecklades till att bli anpassad till den mekaniska industrin. Han tog patent på även denna maskin år 1784. Året efter detta så konstruerade de en maskin som kunde spinna helt mekaniskt med hjälp av ångan. Efter att ha sålt den maskinen till olika företag så blev Watts rik. Ångmaskinerna började i slutet av Watts liv också driva lokomotiv och ångbåtar.

Järnvägen spred sig snabbt över England för att sedan också erövra Europa. Till en början så drog hästar vagnarna på järnvägen, men en mekaniker som hette George Stephenson konstruerade ett ånglokomotiv på 1800-talets början, som ersatte hästarnas dragkraft.
Ångmaskinen banade också vägen för andra industrier som växte på den här tiden.

Nu började riktigt stora industristäder växa fram i England. Manchester var en av dem. De nya städerna hade dålig hygien, de var starkt förorenade och man bodde trångt. Det fanns knappt några stora gator i staden, istället var gatusystemet uppbyggt av smala småvägar och gränder. Man hade inte några avloppssystem utan man slängde ut avföring och skräp på gatan.
Detta ökade förståss smittorisken i dessa städer.

Man hade vid den här tiden fått bukt med smittkoppan men istället kom koleran till de olika storstäderna på 1830 talet, där den tog hundratusentals människoliv.

Industriarbetarna inom textilindustrin hade arbetsdagar på 12-18 timmars arbetsdag. I dessa fabriker användes billig arbetskraft. Den billiga arbetskraften bestod av barn. Barnen var lika bra arbetare som de vuxna men arbetade till ett betydligt billigare pris. Barnen blev totalt utarbetade i fabrikerna och ifall de stannade upp det minsta i sitt arbete blev de pryglade.
Barnen kunde inte heller få någon utbildning i och med att de jobbade så mycket.

Nya lagar skapades till fabriksägarnas fördel. År 1799 så infördes en lag som förbjöd fackföreningar. Samtidigt som en lag förbjöd fabriksägarna att komma överens om priser sinsemellan. Fattigvårdslagen avskaffades 1834, det innebar att arbetarna inte längre blev garanterade någon minimiinkomst, detta gjorde i praktiken att arbetarna kunde arbeta för hur lite som helst.
Men så kom en vändning år 1847. Då infördes 10 timmars arbetsdag i samtliga fabriker. Mannen som stod i spetsen för den nya lagen var lord Shaftsburry.

Senare inskaffades en lag mot...