Kongo Konflikten

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

Den Demokratiska Republiken Kongo Konflikten


Jag valde Kongo konflikten för att jag inte visste något om den och då brukar det vara intressantare att läsa. Och det var det men samtidigt väldigt svårt eftersom. Konflikten i Kongo är så stor.

Kung Leopold den II andra ockuperade Kongo efter mycket övertalande inför de närvarande i BerlinKonferensen där ”uppdelandet” av Afrika var huvuduppgiften. Kung Leopold fick information om Kongo utav ingen mindre än Stanley själv. Övertagandet blev ingen lek, belgarna var tvungen att utstå stora strider (med all rätt inget land ska låta en främmande armé överta landet utan att försöka försvara sig). Men efter att ha exporterat elfenben, gummi med mera så var Leopold tvungen att vända hem 1908 för att ryktet hade spridit sig om hur grym han var mot kongoleserna, han högg av händer och var hård mot befolkningen i största allmänhet, när jag läste detta så kom jag ihåg vad vi hörde på Östasiatiska museet om hur grymma de var mot kongoleserna. Efter att Kund Leopold dragit sig ur Kongo så fattades ett fungerade demokratiskt system i landet och statschefen var fortfarande den Belgiska Kungen. Men eftersom han inte skulle kunna styra landet från Belgien så tillsattes en grupp koloniministrar (för att inte få anarki i landet) som skulle styra landet i stället för Leopold (koloniministrar speglar verkligen vad som hände under denna tid när det fanns personer som ansågs sig ha rätten att överta en kolonisering och bara styra landet efter sitt eget bästa).

Koloniministrarna var inte endast dåliga för Kongo de gjorde även att landet fick den högsta BNP i Afrika. Landets BNP höjdes men till vilket pris? Var det bara var tack vare de ”goda” och snälla koloniministrarna som BNP steg. Kongoleserna fick jobba mycket under tiden som de ”snälla” killarna bara plockade in de stora pengarna, så gav de inte så mycket till Kongo som vi tror.
Tanken var att Kongo skulle avkoloniseras smidigt och under en lång tid men det blev inte fallet, istället avkoloniserades det under en mycket kort tid eftersom det utbröt oroligheter i Kongo, Belgien ville då inte länge kolonisera Kongo. Den 30 juni 1960 proklamerades (tillkännagav) den demokratiska republiken Kongo. Det är helt sjukt att man bara först tar landet som en liten investering och sedan när det börja bli oroligt och man inte lägre kan tjäna lika mycket på det så ”säljer” man det, eller rättare sagt lägger det i händerna på män som törstar efter makt men inte har någon aning om hur ett land ska styras.
Det var efter avkolonisering som oroligheterna verkligen började. När alla europeere lämnade landet fanns ingen infödd jurist, läkare eller ingenjör i landet och detta drabbade landet enormt. Landets barndödlighet steg, även så alla sjukdomare som man inte kunde behandla folk blev sjuka och tillsist så dog dom utav bla. malaria som man tidigare kunde ha blivit vaccinerad emot i vanliga fall. Det drabbade Kongo som man kan tänka väldigt illa de gick utför med allt inte minst ekonomin.

Efter att Kongo blivit ”fritt” så blev Kasavubu president under perioden 1960-65 som allt blev kaos startade.
Väpnade styrkor gjorde uppror och redan efter två veckors ”frihet” så gjorde Moise Tshombe uppror och fick stöd av de belgiska gruvintressena och stora bolag som union minére du haut-katanga så tog Moise Tshombe över södra Kongo och en provins som hette Katanga det var den rikaste delen i Kongo. Om detta var ett smart drag kan diskuteras för att efter detta så gick det ju inte så bra för honom med tanke på att Lumumba vädjade till Dag Hammarskjöld en svensk dåvarande Generalsekriterare i FN. Vad Lumuba ville var att FN skulle sätta in fredsbevarande styrkor i Kongo så att de skulle kunna få ordning på landet. Det som FN gjorde tycker jag var en bra idé eftersom det hindrade landet från att gå under helt och hållet FN skickade bara 10 000 män men det räckte. Men Lumumba var inte nöjd med det som FN gjorde han tyckte att det behövdes större pådrag och drog in Sovjet. Tack vare detta så blev han avsatt som primärminister utav den man som var e motståndare till Sovjet. Kasavubu avsatte som sagt Lumumbo, men Lumubu å sin sida förklarade Kasavubu avsatt.

Under dessa fientligheter så dödades en mängd människor och tillsist så tog en överste Mobutu makten med hjälp av CIA (tror man) och han dödade eller avsatte Kasavubu och Lumumbu 1965 och tog själv platsen som både president och premiärminister. Detta med att CIA la sig i valet av diktator är tyvärr inte ovanligt, jag har läst och hört om att det har hänt en mängd gånger. Man kan ju tycka att det är lite konstigt att ett västerland såsom USA som ska står för demokrati sätter en diktator till makten i ett Afrikanskt land! Har inte de samma rätt som oss? Har inte de rätt att leva i jämställdhet och demokrati som vi här i väst, om man visste hur många massaker CIA indirekt bidragit till så blir man en aning förvånad.
Mobuto höll Kongo i ett järngrepp ända till 1997 då han blev avsatt men vad hände innan 1997?
När Mobuto kom till makten 1970 i en kupp som inte krävde någon blodspillan så förbjöd han alla partier förutom hans eget parti. Det som hände var att landet blev en diktatur där alla massmedier styrdes utav presidenten själv. Under Mobuto regim fanns det fem tidningar i landet men ingen utav dem var internationella och de var privatiserade men kontrolleras utav staten som kunde bestämma sig för att inte trycka en artikel. Med radiostationerna var det samma sak, de var noggrant kontrollerade utav staten inget som presidenten inte ville att folket skulle veta sändes propaganda till folket istället. Yttrandefriheten i landet fanns inte, jag tycker att det är ett utav det viktigaste i ett land att alla ska få säga vad de tycker är bra eller inte tycker är bra. Därför gör det mig så glad att det har gått bättre och bättre för yttrandefriheten i landet under 2000-talet, det började bli bättre redan under 1990-talet. 1971 tog Mobutu namnet ”Mobutu Sese Seko Kuku Ngbendu wa za Banga” (översatt: ”Den allsmäktige krigaren som tack vare sin uthållighet och obändliga vilja att vinna går från seger till seger och lämnar eld i sitt spår”) . Han stök sitt förnamn för att det verkade alltför europeiskt. Om man kollar på hans namn så tror han som många andra diktatorer att de är odödliga och att alla älskar dem, frågan är ifall det kan finns något korn av sanning i att ifall man byter till ett namn som låter som ett guda namn, får det folket att tror att man är en stor man.

Under striderna 1998 och framåt var många länder inblandade, under dessa krig så beräknar man att ca: 4miljoner människor dog och 250 000 människor våldtogs. Utav de 4 miljoner så dog inte många i strider utan de flesta var civila och barn. Man får inte glömma att det var en hel del barn soldater med i dessa krig också. Det har tagit lång tid för dem att komma tillbaka till ”verkligheten” men med hjälp av Sida och många andra hjälporganisationer så kommer de sakta men säkert tillbaka. De folkslag som slogs i dessa krig var tutsi & hutu och dessa låg i luven på varandra flera gånger under Kongo kriget. De var även de som var inblandade i massakern i Rwanda. Trots flera fredsförsök ”Militära styrkor från Angola, Zimbabwe, Namibia, Tchad och Sudan skickades trupper till Kongo för att försvara Kabila och försöket att avsätta regeringen misslyckades” Den 10 juni 1999 så undertecknades en provisorisk vapenfred som alla parter undertecknade även rebellgrupperna MLC och RCD.
Den 4 april 2003 satte ett fredsfördrag stopp för kriget som pågått sedan 1998 där betstämde man att man skulle ha en samlingsregering i högst två och ett halvt år denna regering bestod av den förre presidenten Joseph Kablia (hans far mördades 16 januari, 2001).

År 2006 så hände något bra i Kongo de hade sitt första fria val sedan koloniseringens slut 1960. Det var över 10 000 personer som sökte de 500 platserna i parlamentet och 32st sökte till president posten.
Den som tillslut vann var Joseph Kabila som vann över Jean-Pierre Bemba med 45% av rösterna. Det utbröt oroligheter efter att svaren på valet hade kommit ut, och de fick hålla ett extra val för att ingen utav de valda hade fått 50 % (endast mellan Jean-Pierre Bemba och Joseph Kabila) detta vann Joseph Kabila men 58 % av rösterna.
Då attackerade Jean-Pierre Bembas män till högsta domstolen och 23 personer dog innan FN och polis kunde få ordning på det.
Då gav Joseph Kabila ett ultimatum till FN att ifall de inte fick ut Jean-Pierre ur Kinshasa så skulle han använda sig utav armén. Bemba skickade iväg ett 50-tal soldater men beräknas fortfarande ha kvar ett 500-tal. Så jag tycker att demokratin har tagit ett stort steg i rätt riktning ifall man jämför med tiden under Mubatus regim

FN har gjort ett bra arbete men det är inte endast FN som har hjälpt Kongo att bli ett bättre land. Röda Korset och många andra hjälporganisationer har varit delaktiga i att göra landet bättre, de har tex. skaffat fram mat. Sida har också gjort en hel del i Kongo de försökte förbättra och öka demokratin, respekten, mänskliga rättigheter, utbildning och rättsäkerhet. Storbritannien är det land som stödjer Kongo mest av alla länder mestadels med pengar. Detta tror jag hjälper landet mer än vad vi kan ana de rår även vaccinationer mot malaria som de hade varit utan en längre tid. Barndödlighet har också minskat och man har kunnat få viss hjälp mot svält men det är fortfarande folk i Kongo som svälter.



Källkritik
Jag har kollat på mycket fakta från NE och jag tycker att det har gett väldigt mycket historisk...