Mötet

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

Vårkvällar är alltid så perfekta, inte för varmt, inte för kallt. I den knälånga, beiga klänningen spatserar hon gatan ner. En självsäker tjej, hon ser bra ut, men trots det fruktar hon inte vad som gömmer sig i de mörka gränderna. Inte en enda gång i sitt tjugosexåriga liv har hon valt att gå runt en gränd istället för att gå igenom den på grund av att hon varit rädd. Denna fredagskväll är inget undantag, hennes promenad ledder henne in på en bakgata, hon är på väg hem. Tankarna är klara och färdas fort genom hennes sinne. Bakgatan är mörk, påtryckande hotfull. De höga tegelhusen som omger henne har knappt några fönster och de enda dörrar som ses till är bakdörrar eller nödutgångar. Gatans mörka asfalt kantas av sopptunnor och containrar fyllda med mörka säckar och dess okända innehåll. Högar av liknande säckar skiljer asfalten och tegelväggen åt.

De låga sandaletterna leder henne ytterligare ett steg in på gatan. En liten gnutta ljus sipprar ut genom springorna på en av de sällan använda dörrarna. Hennes tankar svävar till personer som uppehåller sig i husen, tillbaka ner till vad som skulle kunna finnas i de mörka säckarna.

Ytterligare ett steg längre. Hennes tankar flyger iväg, ”tänk om” är nog det vanligaste uttrycket som flyter omkring i hennes huvud nu. Tänk på vad som skulle kunna finnas i de där säckarna, farliga saker, förbjudna saker, kanske till och med människor. Fantasi är ingen bristvara hos denna unga dam. Tankarna går från verklighetstrogna fantasier till att jämföra detta med liknande scenarion hon läst, eller hört om. Hon har nu kommit cirka fem meter in på den mörka bakgatan. Blicken synar väggar med brandstegar och mörka fönster in i till synes tomma lokaler eller lägenheter. Blicken faller mot andra änden av den mörka gatan och stannar på en främmande siluett. Det är inte sällen denna väg blir hennes val på väg hem, men formen hon ser nu är inte bekant för henne.

Hon kommer ett steg närmare, den rör sig, blir allt tydligare. Det är siluetten av en man, han går mot henne. Ännu är han bara en skugga, en form av hemligheter.

Ännu ett steg, han har en mörk jacka, möjligtvis en jeansjacka. Han har kort, ljust hår och långa, mjuka byxor som nästan helt täcker de vitsvarta skorna. Han går fort, huvudet håller han högt och attityden är något aggressiv.

Det återstår sex meter mellan dem. Vad kan han ha varit med om? Vart är han på väg? Vad tänker han göra härnäst?

Tänk om hon var hans mål! Tänk hur fort tankarna flyger fram i huvudet på en ung dam med så omfattande fantasi. De scenarion som i vanliga fall skulle ses som omöjliga eller ”det-skulle-aldrig-händ-mig”-händelser är inte svåra att föreställa sig när tankarna skenar iväg.

Fyra meter. Hans mörka ögon passar inte till det ljusa håret noterade hon, med det gör honom inte mindre hotfull. Hon börjar förbereda sig för diverse situationer som skulle kunna uppstå. Vad hon ska göra om han tar tag i hennes arm eller puttar ner henne i en av högarna med soppsäckar, samtidigt försöker hon se så lugn ut som möjligt.

Tre meter. Hennes tankar rör sig inte längre bara kring vad han skulle kunna göra, utan även vad som skulle kunna bli konsekvenserna av det. Hur hennes liv skulle fortgå om han gjorde något hemskt mot henne, hur hennes familj och vänner skulle må om hon försvann, blev mördad! Men herre gud! Hon måste medvetet bromsa tankarna och tyst skälla lite på sig själv för att hon varit så negativ och dramatisk.

Nu är det bara två steg som skiljer de främmande människorna åt. Deras blickar möts för en sekund, men båda viker snabbt undan och synar istället bortom den mötande gestaltens axel. Ingen av dem sänker blicken när de närmar sig varandra.

Men får inte visa sig underlägsen genom att sänka huvudet eller blicken, det kan ge honom ett övertag, det kan få honom att tro att han är överlägsen henne. Det är en psykisk kamp. Även om han kanske inte ens inser att han medverkar i denna osynliga kamp läser han omedvetet av de omgivande signalerna, han läser av hennes kroppsspråk utan att veta det. Alla människor gör det, vare sig de vet det eller inte. Tolkar och dömer människor efter detta fragment av personligheten som är synligt för blotta ögat.

Ett steg. Hon vågar inte andas. Hennes hållning förblir stolt och hon vägrar sänka blicken. Hon stirrar in i mörkret framför henne. Hon vägrar låta honom se ved hon tänker, spänner hela kroppen för att det inte ska märkas att kroppen vill skaka.

Det fruktade ögonblicket. Allt går sakta. Alla de tusen tankar som rört sig genom huvudet på henne den senaste halvminuten flimrar åter framför ögonen. Hon går åter igen igenom vad som kan hända, vad en starkare individ är kapabel att göra med henne och vad som skulle kunna hända efteråt. Ett steg till och de möts. Allt känns skrämmande, hotfullt och påtryckande mörkt.

Det skiljer en halv meter mellan två främmande människors axlar, de möts i på en mörk bakgata nära centrala London. En fredagskväll, en man och en kvinna som aldrig har träffats och antagligen inte kommer att göra så igen. Två människor i en ...