Gustav den tredje och skottet på operan

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

År 1771 fick Ludvig den 16 besök av sveriges kronprins gustav.
Gustav fick då reda på att hans far avlidit och att han måste bege sig
hem till sverige. Under den långa resan hem han gustav tänka på hur han skulle regera och få makt.

På morgonen den 19 augusti 1772 red kungen ut från slottet för att inspektera vaktparaden. Han följde sedan vaktparaden mot slottet och kallade sedan till sig officerarna. Han berättade för dom att det var politikerna som stog under allt elände i landet. Han slutade sedan talet med “ Vill ni fölga mig med samma trohet, som era fäder visade Gustav Vasa och Gustav Adolf, så vill jag våga liv och blod för er och fäderneslandets räddning.”

Efter en stunds tystnad lödde svaret “ vi lovar liv och blod till ers Majestäts känst.” Sedan gick officerarna ut på borggården, portar och dörrar förseglades och rådsmännen arresterades. Senare samma dag red kungen omkring i den kunglig huvudstaden med en vit bindel runt den ena armen symbolen för gustav den tredjes oblodiga stadskupp. Kungen stiftade ny regerings lag och la upp förslag om hur sverige skulle sturas. Kungen fick då störst makt och oppositionen blev allt större mot honnom. År 1788-1790 bröt Gustav den tredje mot hans egen grundlag, igenom att han beordrade svenska soldater utklädda till kosaker att anfalla en svensk gränspost vid Puumala i Savolax.

Riksdagen tillät nämligen bara anfallskrig igenom deras godkännande. Kriget lädde inte till några landsvinningar, utan bara till stora förluster och missnöjet var stort eftersom delar av officerskåren förstod att kriget var icensatt av gustav den tredje.

Missnöjet var stort och efter misslyckat anfall mot Fredrikshamn samlade Gustav Armfeldt sin finska armékår. Armfeldt hade tillsammans med sex finska regementsofficerare skikat ett brev till Kristina den andra där man då ville förhandla om fred, samt få tillbaka findlands gräns från 1721. Gustav den tredje uppmanade då armfeldt att övertala officerarna att skriva på en trohetsförsäkran vilket dom inte gick med på. istället så skrev 112 officerare under det såkallade anjalaförbundet där man protesterade mot anfallskriget.
Myteriet ledde till många dödsdomar där alla utom en benådades.

Efter detta myteri genomförde gustav den tredje en ny stadskupp vid namn förenings och säkerhetssakten, där efter vapenhot adeln blev tvungna att erkenna kungens makt. Hösten 1792 börgade friherren Carl Fredrik Pechlin samla en grupp bestående av adelsmän och officerare, bland dem greve Adolf Ludvig Ribbing, friherre Carl Fredrik Ehrensvärd och överstelöjtnanten Carl Pontus Lilliehorn. Jacob Anckarström, som hade tagit avsked från armén vid 21 års ålder, tillhörde Horns umgänges vänner men ingick inte i träffarna hemma hos Pechlin. Förslagen var många över hur man skulle störta kungen till slut föl det på den stora operamaskerad balen den 16 mars 1792 istockholm.

Maskerad balen ägde rum vid 11-tiden, kungen hade varit ute och tittat till det nya slotts bygget i haga parken var på han sedan anlände till operan. Under en måltid med sin förtrogna fick Kungen detta brev, citat “värdigas tillåta att en onämnd,vars penna leds av grannlagenhetens och samvetets röst, våga taga sig friheten att med största uppriktighet underrätta eder om att det såväl i landsort som här i staden finns personer, vilka endast hat och hämd mot eder ända därhän att de vilja avklippa eder livstråd genom ett mord på ett eller annat sätt”.

Kungen ignorerade brevet och stoppade in det i jackfickan.
Efter måltiden skikade han iväg alla matgäster utom baron essen, som han visade brevet för. Baronens övertygande om att inte gå ned till bal salen och att andvända en hernesk under bal kläderna av nekades av kungen. Gustav den tredje klädde på sig maskerad kläderna, men vem som helst kunnde ändå se att det var han.

Sedan gick han ut på sin balkong som vätte ut över balsalen för att inspektera alla gäster. Efter en stund bestämde han sig för att gå ner till gästerna efter att ha konstaterat att dom sammansvurna redan hade haft tillfälle att sjuta honom. han gick ned till gästerna och blandade sig i mängden. Dom sammansvurna hade bestämt sig för att efter skottet ropa “elden är lös“ för att skapa förrvirring och panik. Kungen hade närmat sig mitten av scenen när han omringades av några männ i svarta kostymer. Gästerna i salen hörde ett skott gå av samtidigt som nån skrek elden är lös.

Det sista skapade inte så stor panik men många reagerade på skottet och vissa drog sina värjor. Konungen var chokad men han stod upp fortfarande. Så sa han “Arrestera honom men gör honom inte illa”
dom gjorde som han sa och kapten pollet lät försegla dörrarna.
Konungen sa sedan att man skulle föra honom till sitt rum för att han kände sig svag. Hela operationen var misslyckad för Pechlin och hans sammansvurna, för det första så träffade inte Anckarströms kula rätt, den var meningen att kungen skulle dö direkt, sen så utbröt inte ropen om att elden var lös till någon större panik.

Dagen efter så skulle såret undersökas, det borde ha gjort förfäligt ont eftersom läkarens hand nästan staks ned helt i såret. Oron över kungens tillstånd och förbannelsen över kungens mördare var starkt. Man meddelade för kungen att mördaren var Anckarström och att han hade andra med sig i kuppen. Kungen sa då till att låta dom andra vara för han ville inte ha med dom att göra. Efter elva dagar den 28:e på aftonen avled så sedan Gustav den tredje regent av Sverige. General Perchlin, som anklagades av de andra
konspiratörerna för att vara ledare och upphovsmann till mordet fick domen...