Vi ses igen

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

Taxibilen stannade vi grusgången.
Solen skiner på takplattorna, och murgrönan har vuxit sig hög längs den vita husväggen. Jag följer gången fram mot huset som vi en gång ägde. Det knarrade som vanligt om trappan när jag närmade mig dörren. Jag smekte handtaget och undrade vem som hade omfamnat det sist.
Huset var inte sålt än, men jag hade lämnat in all nycklar till mäklaren.
Doften från de vildvuxna rosenbuskarna fyllde min näsa. Doften påminde mig om henne. Hon älskade att påta i trädgården, rosorna var som hennes döttrar, och med sin kärlek fick hon dem att växa mot skyn.

Jag minns första gången jag vilade ögonen på dig, du var det vackraste jag sett. Jag visste redan då att det var dig jag ville dela mitt liv med.
Din värme fyllde mig med lycka och ditt ansikte mina drömmar med kärlek. Det blonda lockiga håret och de nötbruna ögonen som log. Dina läppar var söta och röda precis som sommarens allra första smultron.
Du såg mot mitt håll och jag mot ditt, tänk att det var dig jag skulle få bära fram till prästen klädd i vitt. De viktigaste orden sades i kyrkan den dagen, jag ska älska dig till döden skiljer oss åt.

Vi åkte på bröllopsresa till Paris, njöt av varandra, de trevliga människorna och den goda maten.
Vi delade allt från ringar till vackra minnen. Dagen då vi älskade första gången, dagen då våran son föddes.
Vi åldrades tillsammans, precis som dina rosor hade vi varandra, vi var aldrig ensamma. Stunderna med våra barnbarn, och dagen då du blev sjuk. Jag höll din hand när du tog dina allra sista andetag.

Jag ryckte undan lite ogräs ur rabatten, och kysste dina rosor farväl. Jag hade väl heller inte så långt kvar, men jag ska göra det bästa av tiden. Men jag tror att vi kommer att ses igen, när min stund är kommen. Kanske återvänder vi hit en dag.
Men nu är det dags för mig att ta mig tillbaka in till stan. Jag ska hämta våra barnbarn i dag. Fia är så lik dig, hon har ärv ditt leende och ditt lockiga hår. Stefan har lärt sig gå och kan säga farfar nu. Dom gör livet värt att leva.

Innan...