Judendomen

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

Bibelcitat:
”Då Skall jag återupprätta mitt folk Israel;
när de bygga upp sina ödelagda städer,
skola de ock få bo i dem;
när de plantera vingårdar,
Skola de ock få dricka vin från dem;
när de anlägga trädgårdar,
skola de ock få äta deras frukt.
Jag skall då plantera dem i deras eget land,
och de skola icke mer ryckas upp
ur det land jag givit dem,
säger Herren din Gud”

Bibelcitatet handlar om att Judarna är det utvalda folket av gud som har rätten att äga sitt forna land Israel. Där ska riket ännu en gång blomstra. Mat, dryck, odlingar, bostäder och kunskap ska fylla det förut ödelagda Israel. Det står också att landet aldrig ska bli taget ifrån dem d v s ”de skola icke mer ryckas upp ur det land jag givit dem” vilket är ord som har stor betydelse för situationen mellan Israel och Palestina idag. Efter att ha varit ett vilset folk utan land erövrade Judarna Kanaans land. I det redan befolkade landet blev överfallna av judarna och de skapade sig ett eget rike, Israel. Jerusalem blev deras huvudstad. Efter Jerusalems fall vid förskingringens tid var det en stor förlust för judarna. Det var deras land och deras heliga Jerusalem, gud hade gett dem det, enligt Thoran. Att följa guds ord och få tillbaka sitt Jerusalem är en del av religionen och ett redan befolkat Jerusalem hindrade dem inte från att uppfylla deras önskan. I citatet står det ”återupprätta mitt folk” och ”bygga upp sina ödelagda städer” vilket kan kopplas till Judarnas historia då de hade makt över Israel. Då David och Israels folk hade makten över ett framgångsrikt och blomstrande kungarike. Men detta rike fick motståndare och motstånd av framförallt romare. Motståndet var för starkt och riket föll. Israelerna förlorade landet och Jerusalem. Folket spred sig men även om judar var spridda runt om i världen så levde deras tro kvar genom deras gemenskap, tro, och hopp. Att återupprätta riket d v s att få Jerusalem och Israel tillbaka, att få ett ”Davids rike”, att få fred och få det utvalda judiska folket att styras av Messias syftar texten på. Det strävar judarna efter, de följer guds råd och de kämpar för det vilket situationen i Jerusalem idag är ett tydligt exempel på. I bibelcitatet står det också: ”Då skall jag återupprätta…” Jag ska då plantera…” Med dessa meningar tror jag att man vill få fram två budskap, att judarna ska vänta på Messias och då ska han ge dem tillbaka deras kungarike, där de ska återupprätta det de hade och för det andra att de ska få behålla riket och ingen ska ta det ifrån dem. Judarna är ju det utvalda folket av gud.

Nutidshistoria
Det judiska folket hade sedan länge varit ett folk som ansetts inte tillhöra de andra, de var av ett annat människoslag, de var mindre värda. Detta synsätt förvärrades i och med andra världskriget och nazisternas massmord på judar. Man kan fråga sig hur detta hat uppkom. Det har länge varit en tydlig gräns mellan judar och icke judar, denna gräns utgjordes inte endast av hat utan av den judiska tron (enligt ”Det föreställda ghettot, doktorsavhandling av Johan Åberg”). Judarna lever i ett samhälle i nuet med många religioner omkring sig men varför är just judarna så utsatta och hatade? Judarna pratar, informerar och upplever ett annat samhälle vid sidan om, de har två världar. Den verkliga och den som deras tro strävar efter. Därför omger de sig gärna av judiskt folk som kan dela denna gemenskap, de umgås med judar, gör affärer med judar och bor med judar. Allt detta som från början var en gemenskap, en tro och ett hopp blev till utsatthet och hat. Även om hatet var starkt så fanns religionen kvar. Detta visas inte minst vid motståndet i Warszawa-ghettot där den judiska gemenskapen bevisades vara så stark att de där vågade göra motstånd mot de tyska beväpnade trupperna 1943. De höll motståndet i några veckor. Efter detta hemska som hänt judarna placerades dem i Israel, ett land som var omringat av araber. Motståndet som judarna gjorde i Warszawa-ghettot betyder mycket för judarna och de hyllas för det. Att stå upp för gemenskapen, strida för tron och den judiska identiteten är centralt för judarna och skildras i dagens judiska tidning The Jewish Observer. The Jewish Observer är en judisk tidning som kommer ut 1 gång/månad och läses av en betydande del troende judar. Däremot har de sionistiska judarna i Palestina, som inte är lika troende, förkastat betydelsen av händelsen. Från att ha varit ett redan utsatt folk blev de ett folk som fick kämpa hårt för den frihet de fick, de kämpar än idag. Omvärlden gav judarna ett erbjudande till ett land, Israel som vi gav dem i samband med de hemska händelserna under andra världskriget, de accepterade erbjudandet. Messias kom inte, gud gav dem inte landet, det var vi andra som såg deras utsatthet under andra världskriget som placerade dem där. Jag tror att det nu handlar om att det är deras tro på religionen som avgör hur kriget ska sluta. De har landet, de har en bit av Jerusalem, de har fått lite av det gud ville. Nu känner de att de har chansen att få tillbaka hela sitt forna rike.

I ett ockuperat Israel har man med olika medel aggressivt kämpat för sin rätt om landet i ca 40 års tid. I Knesset som är Israels parlament har man t e x beslutat att man den 27 dagen i månaden s k ”Nissan” ska fira förintelsen och dess hjältar som gjorde motstånd i Warszawa-ghettot. Detta beslut skapade uppståndelse och vrede bland troende judar, charedim i Israel. De ansåg att detta var emot Guds ord då man under denna månad, Nissan, inte fick visa offentlig sorg. På palestiniernas sida tyckte man dock att beslutet var bra då man tyckte att det var då staten Israel grundades och att denna dag borde firas. Självklart förstärkte detta konflikten mellan de två länderna och religionerna.

Gammal/äldre historia
Enligt bibeln började judarnas historia för nästan 4000 år sedan. Det var under den här tiden s. k nomadtiden som Abraham fick en order av Gud att bryta upp från Mesopotamien och bege sig till Kanaans land, Israel. Där i Kanaans land, på oljeberget, skulle Abraham låta offra sin son Isak. Oljeberget ligger i Jerusalem och är en viktig religiös plats för både Araber och judar. Att Jerusalem därför är Palestinas huvudstad med tillhörande oljeberget är oacceptabelt tycker Judar som delar Jerusalem med Araber. På Oljeberget, är en moské byggd av arabiska muslimer, s.k. klippmoskén. I muslimernas tro är Muhammed Islams störste profet. Muhammed lyfte enligt deras tro från oljeberget, och färdades till himmelen. Staden Hebron eller staden al-Khalil på arabiska och är alltså för både araber och judar en helig plats. I staden Hebron/al-Khalil har både judar och araber sida vid sida kunnat leva tidigare men under 1900-talet har flera väpnade konflikter lett till att båda sidor, judar och araber ser med mörka ögon på varandra. Att Abraham är stamfader till de båda parterna, araberna och judarna och då de sedan har olika tro om oljeberget, Jerusalem, klippmoskén, jesu födelse, staten Israel m.m. gör inte detta till ett bara politiskt problem om mark utan även om rätten för sin religion. Båda vill ha ensamrätt om Jerusalem. Så länge det finns en så stark tro hos båda parter är det ett mycket svårt läge, som menar att det bara finns en lösning, att få hela Jerusalem tillbaka.

Muslimer vs Judar om Jerusalem
Jag märkte av spänningarna i Jerusalem för 6 år sedan när jag var i Jerusalem. Judar och araber lever sida vid sida med spänningen i luften hela tiden. Klippmoskén som vi inte fick ta kort på är helig och dyrbar och det vill både araber och judar inte lämna ifrån sig, de kallar båda Jerusalem för deras huvudstad. Det är en plats som är helig för alla världens muslimer. Det var där på berget, som Muhammed – Islams störste profet – lyfte och färdades till himlen. På detta berg hade enligt det judiska folket Abraham befallts av gud att offra sin son Isak. Israelerna stiftar lagar som förbjuder judar att besöka klippmoskén för att be och det gör inte saken lättare. Judarna byggde fortsättning på ett tempel de förlorat i Jerusalem året 516 f kr som finns kvar idag, klagomuren. Denna heliga plats är ytterst viktig i Judarnas tro och judar världen över kommer dit för att be. Att förlora dessa viktiga och heliga platser vore ett stort nederlag och att kämpa för detta kommer de att göra så länge de har tron kvar med eller utan politiskt stöd. Tron har inga gränser, bara de når sitt mål; Att få ett helt judiskt Jerusalem!

Argument
Israel har offensiva planer för sitt land, ockuperade delar av Gazaremsan, västbanken, östra Jerusalem sedan 1967, Jerusalem utropas som Israelisk huvudstad året 1949 och de låter de 33% Palestinier i Jerusalem bo på 6% av Jerusalems yta. Israel saknar de grundläggande lagarna för mänskliga rättigheter t ex rätten till ett hemland, rätten till att röra sig fritt, gifta sig med vem man vill osv men ändå strider Israelerna in i det sista för sina rättigheter, sin religion och sitt land. Palestina har med sin envishet och sin påstådda rätt stridit mot Israel nu med Mahmuoud Abbas. Palestinas och Israels båda argument är starka och enkla, det handlar om rätten till sitt land som båda kallar ”vårt land” och ”vårt Jerusalem”. Judarnas argument lyder: Det är de ockuperades fel att de är ockuperade eftersom de gör motstånd. Gud gav judarna Israel och Jerusalem i väntan på Messias, Judarna är det utvalda folket. Arabernas argument lyder: Ingen har rätt att ta något land ifrån oss. Jerusalem är vårt, det är vår klippmoské, vårt oljeberg, vårt Hebron (stad i västbanken som Israel ockuperar trots Palestinskt styre i nio parlament och en lång historia där dessa platser tillhört Palestina) det säger vår Gud. Ni tog landet ifrån oss utan rätt.

Mina ställningstaganden och förslag

• Ingen av judarna eller palestinierna har ensamrätt om de heliga platserna. Båda deras religioner har en historia som sträcker sig långt tillbaka till samma platser. Där kan jag inte tycka att någon av dem har fel som vistas på platsen eftersom de handlar om religionen de båda har. Det vore som att ta ställning till religion vilket jag inte vill göra. Däremot anser jag mig kritisk till Israels sätt att hantera situationen. Även om hot har kommit från grannländer anser jag att de handlar fel då de ger igen med en större omfattning än vad det var från början. Kriget i södra Libanon är ett exempel liksom husförstörelsen (se nedre förslag) i Jerusalem.

• Palestina har äntligen tagit tag i det politiska problemet och de två största partierna Hamas och Al-fatha får nu dela på 11 platser och de återstående fyra platserna delas ut till andra politiska partier. Detta beslutades vecka 5 enligt Sveriges radio P1. Palestina har alltid fortsatt att göra motstånd och den ända utvägen de har sett är krig. Jag anser att krig aldrig är den ända utvägen oavsett religiösa eller ickereligiösa konflikter. Här krävs kunskaper och välfärd i landet. Problemen de har inom landet är stora och påverkar indirekt konflikten med Israel. De har en dålig ekonomi, många fattiga människor, stor arbetslöshet, politiska spänningar m.m. Jag tycker att med fler välutbildade unga kan de få en bättre välfärd och då skulle palestinierna se andra alternativ än krig. Hatet mot Israel och judar har levt länge och detta kan vara svårt att ta bort men att i unga år utbildas för att se andra möjligheter är en viktig del till framsteg. Förutsättningen för detta är förstås pengar. Därför föreslår jag att FN eller andra organisationer skänker pengar som ska gå till utbildningen och skolan i Palestina. Välutbildade människor har en annan uppfattning om konfliktens läge och världens situation i det hela. Med jobb senare i livet minskar risken för självmordsbombning eftersom den känslan att man har något att förlora finns. Den känslan finns inte i stor omfattning idag.

• Med en annan ledare i Palestina som inte ser konflikten ur det perspektiv som Hamas gör skulle landets fredskommunikation med Israel att bli bättre. Med en annan politik som minskar skatterna kommer konflikten på långsikt att avta. Att arbeta i Palestina är nästan ingenting värt, skatterna är otroligt höga och staten tar en stor del av lönen. För att skapa arbetsvilja måste det löna sig att arbeta. Om man ingenting har kan man inte förlora något. Att kriga ser människorna som en utväg eftersom de ändå inte har något att förlora. Sänk skatterna och skapa jobb! D. v s bättre kunskaper inför valen och välj för bättre förutsättningar istället för religion.

• Separationsbarriären/muren mitt i Jerusalem som skiljer de båda parterna åt skapar problem. Israel anser att många av Palestiniernas hus ligger för nära muren och att de därför har rätt att jämna husen med marken. Att senare som palestinier återuppbygga sitt hus någonstans i Jerusalem är näst intill omöjligt när rätten till bygglov nästan är obefintlig. Värst är det på västra sidan men även svårt på östra sidan. Många palestinska självmordbombare har bombat på Israelisk mark för sin tro och detta reagerar Israel starkt på och hämnas på alla palestinier som kommer nära israelisk mark. Israels hat växte när israeler sköts ihjäl för många år sedan i klippmoskén medan de låg på golvet och bad. Judar i Jerusalem skyddas starkt medan deras palestinska grannar förs bort. Palestina har inte medverkat i beslutet (Ariel Sharon hann aldrig godskänna Israels förslag då hann föll i koma) för uppsättningen av muren vilket skapar irritation hos Palestinierna då de tycker Israel tagit deras mark utan rätt. (info DN 28 jan-07) Mitt förslag är: Israel måste visa sympati mot palestinierna för att inte det ska fortsätta i en ond cirkel. En självmordattack grundar sig på att man har det dåligt ställt och inte har mycket att förlora. Israel måste sluta driva palestinier från Jerusalem och låta dem ha samma rätt som sina egna på den rätta sidan av muren. Det skapar bara hämndkänsla och hat hos palestinier. Detta hämmar den hämndhysteri som finns och i kombination med mitt första förslag är jag säker på att konflikten avtar.

Påverkan på världen/världens ansvar
Världen agerade fel från början och nu måste de hjälpa till att l...