Bokrecension: Sagan om ringen av J.R. Tolkien

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

Sagan om ringen är den första boken i trilogin härskarringen skriven av J.R.R. Tolkien.

Handling:
Boken inleds med en stor fest för att fira den gamla hobern Bilbo som fyller år. Hober är ett småväxt folk med håriga fötter som gillar att ta en öl och att äta en god måltid. De är också kända för sina sånger. Bland detta märkvärdiga folk finns en ring, en ring som ägs av stora makter. Allt för stora makter för att någon ska kunna använda den, förutom den som en gång i tiden skapade den. Långt bortom hobernas rike ligger det ondskefulla landet Mordor. Ondskan är på väg att ta tillbaka makten över ringen. Det finns bara en utväg, ringen måste förstöras. Det råkar falla sig så att hobern Frodo får bördan att föra ringen in i Mordor för att där förstöra den. Tillsammans med 8 följeslagare beger han sig iväg. I sällskapet finns en dvärg, en alv, en trollkarl, två människor och ytterligare tre hobbitar.

Den första boken är uppdelad i två delar. I den första delen får man följa Frodos väg till Vattnadal, alvernas rike. Det är en farofylldfärd som är intressant att följa. Dock så tycker jag inte att Tolkien beskriver omgivningarna och miljön så mycket som jag hade hoppats. I filmerna så får man se en otroligt vacker miljö och man får känslan av att Tolkien skulle ha beskrivit dem i väldigt stor omfattning i böckerna. När man läser så inser man emellertid att det är upp till en själv att fantisera fram hur det ser ut. Det gör hela läsningen mer personlig vilket jag tycker är bra. Fast nu när jag började med att se filmerna så fanns bilderna redan där. Min uppfattning av första delen är att den känns lite utdragen och skulle kunna ha gjorts mer intresseväckande, ändå är det något som håller kvar en att fortsätta läsa.

En figur från första delen som jag tycker är viktig att nämna är Tom Bombadill. Han räddar Frodo, Sam, Merry och Pippin från det ondskefulla gamla pilträdet. Här är en sång om honom:

Gamle Tom Bombadill han är en lustig fuling. Klarblå hans rock och varje sko han bär en guling. Ingen har fångat honom, Tom är alltings herre: foten hans är mera snabb, hans sångers kraft är värre!

Det känns som han är en viktig figur att nämna då det diskuteras vilt om honom. Som sången säger så är han en lustig figur och herre över allt. Han bor i en liten stuga med sin fagra alv Hjortrongull men ingen vet egentligen vem eller vad han är. Det är ett mysterium som Tolkien lämnat till läsaren. Somliga tror att han är någon form av gud andra att han är jordens själ. Själv tycker jag att han var en intressant karaktär som piffade till första delen.

Andra delen handlar om färden vidare från Vattnadal mot Mordor. I denna del förändras läsningen helt. Läsningen känns mycket mer intressant och miljöerna framträder tydligare. Den kan däremot kännas lite mer rörig då det är väldigt många olika namn på både platser och personer att hålla reda på. Däremot så görs en djupare insikt i de olika personligheterna. Jag föll för Gimli som är dvärgen i sällskapet. Han är en trotsig dvärg som inte låter sig tryckas ned. För mig så framstår han som en charmig karaktär med humor. Jag gillade andra delen mycket bättre . Jag kände stor förundran över hur Tolkien måste ha levt sig in i historien då han har kommit på åtskilliga sånger och nästan hittat på ett helt eget språk. Han har också en bakgrundshistoria kring de flesta saker som man kan läsa om i hans tidigare böcker.

Ett utdrag ur boken:
Dalen under dem låg i kvällsskuggornas mörker, men bergstinnarna långt uppe i skyn glödde än i den sista solnedgångens sken. Kvällen var ljum, och det starka bruset från floden blandade sig på ett sällsamt sätt med trädens och blommornas dofter. Det var som om sommarens ljuvhet dröjt sig kvar i Elronds trädgårdar.

Det här är ett stycke taget från andra delen. Det beskriver miljön när Frodo går igenom Elronds trädgård för att träffa sina vänner. Jag har valt det här stycket eftersom jag tycker att miljöerna framträder tydligare i andra delen och det här var ett bra exempel. Jag har också valt det eftersom jag älskar beskrivningar av naturen. Det får mig att känna en speciell känsla som jag inte riktigt kan hitta ord för. När jag läser stycket ser jag en bild full med fantasi.

Tolkien var nära vän med C.S. Lewis, författaren till böckerna om Narnia. Båda var med i första världskriget, Tolkien var dock tvungen att återvända på grund av sjukdom. Både historien om sagan om ringen och Narnia kom ut efter först...