Bokrecension: Mannen utan öde av Imre Kertész.

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

Recension:
En varm sommardag 1944 blir hantlangarpraktikanten Gyurga Köves tvingad ur bussen på väg till sitt arbete vid ett oljeraffinaderi utanför Budapest. Han är femton år gammal och den fastsydda gula stjärnan på hans jacka avslöjar att han är jude. Snart finner han sig inlåst i en godsvagn med destination Auschwitz och endast genom att ljuga om sin ålder klarar han sig undan gaskamrarna för att i stället bli förd till ett arbetsläger. Under det följande året får han så uppleva alla de fasor som följer med vistelsen; där finns hungern, tröttheten, sjukdomarna och den slutliga apatin, den punkt där ingenting längre spelar någon roll och där döden inte längre är något hot utan enbart bär med sig ett löfte om frihet.

Personbeskrivning:
I början utav boken verkar det som om huvudpersonen(Gyurka) har haft icke judiska vänner innan kriget men när raserna delades upp har han slutat att umgås med dessa människor och i stället tvingats till att vara med judiska vänner. Jag får den känslan av att det stör honom lite och att han har tvingats att dra sig till sin familj, han känner sig lite isolerad från hans tidigare liv. I koncentrationslägret verkar han först hoppfull om att allt kommer att ordna sig men sedan så går det upp för honom att det nog inte kommer att gå så bra. Men han fortsätter alltid att kämpa och ger aldrig upp trots att han i många lägen vill det.
Den andra personen jag valt att beskriva är Annamaria. Hon är nästan som hans flickvän och dom verkar ha vissa känslor för varandra. Det verkar som om det inte var meningen att det skulle hända först utan att det bara blev så. Hon verkar vara en viljestarkperson men hon är också skräckslagen för allt våld som finns nära dom. Hon förändras under bokens gång när jude hatet blir mer uppenbart och hon verkar dra sig inåt och vill inte prata så mycket.

Miljöbeskrivning:
Boken utspelar sig 1944 och nazityskland har börjat sin invasion av Europa. Det börjar i Budapest som är huvudstad i Ungern. I kvarteren som huvudpersonen befinner sig verkar ju inte vara i toppskick precis men det är heller inte utfattigt. Vägar var i alla fall inte i särskilt gott skick och det var mycket damm och smuts överallt. I koncentrationslägren är det ett rent helvete där allt är i dåligt skick och det är ohyra och smuts överallt. Hygienen är fruktansvärt dålig och ingen verkar trivas där (konstigt nog).



Egna tankar:
Jag tycker boken var riktigt dålig. Den är händelselös och förvirrande. Det dröjer till runt kapitel 4 innan något verkligen händer och då är det inget jätte spännande precis. Den är tung att läsa med ganska svår text. Det är ingen spännig eftersom boken berättas med en nästan själlös klang. Författaren verkar nästan inte bry sig om vad som händer utan berättar det snarare som en faktabok. Det sämsta är ändå alla personbeskrivningar, dom är förvirrande och osammanhängande. Ena stunden kallas en kille för ”han med den stora näsan” och i nästa ögonblick kommer huvudpersonen på killens riktiga namn och då försvinner han med den stora näsan och blir till någon annan. Detta händer inte bara en gång utan otaliga gånger vilket gör att man inte får något grep om personerna utan bara huvudvärk. Slutet är det enda i boken som är lite mindre dåligt än det andra. För då får han hopp och är glad och verkar nöjdare med allting vil...