Trettioåriga kriget

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

Syfte

Syftet med detta arbete är att göra en kort sammanfattning av hela 30-åriga kriget och se vad som blev följderna av detta krig för olika länder religioner människor etc.

Bakgrund

Redan på 1520-talet gick starten till kriget i nutida Tyskland. Då Martin Luther började framföra sina åsikter, han var missnöjd med hur påven styrde kyrkan. Han var också missnöjd med de kyrkliga ”misstolkningarna” av bibeln. Och då skapades protestantismen. Efter detta blev också många kyrkor protestantiska. Det nya sättet att se på kristendomen var inte populärt av alla, 1555 skrevs en religionsfred på (innan 1555 hade det i stort sett inte funnits någon religionsfrihet). Där bestämde man att den som styrde i landet också bestämmer religionen. Detta ledde dock till en väldig religions blandning i ”Tyskland” eftersom det fanns c:a 300 furstendömen där. Tio år innan kriget bröt ut började de protestantiska furstendömena att känna sig osäkra. Anledningen var att maktkampen i de små staterna hade blivit hårdare. De protestantiska furstarna gick då ihop och bildade evangeliska unionen(evangeliska var ett annat ord för Lutheraner eller protestanter). Detta ledde till att katolikerna blev oroliga, så de skapade då katolska ligan. Kejsaren som satt i Wien hade alltid haft själva grundmakten i de tyska staterna även om den inte varit speciellt stor. När katolska ligan och evangeliska unionen bildades fick han ännu mindre makt. Tyskland öppnade sig då så att andra makter fick chans att göra intrång. Ett av länderna som tog chansen var det katolska Spanien. De försökte då ta de viktiga katolska områdena längs floden Rhen och Bayern. De ville ha de områdena för att förstärka sina förbindelser med det spanska Nederländerna (nuvarande Belgien). Anledningen till det var att de ville erövra det fria nederländerna(Holland) en gång för alla. Alla var dock inte nöjda med detta. Frankrike såg detta som en spansk omringning. Frankrike som också var katolskt närmade sig nu de tyska protestanterna allt mer. De båda stormakterna i Tyskland blev hela tiden mäktigare och de uppträdde hotande mot varandra men också mot kejsaren. Detta hävdas i boken Historia av Birgitta Thulin.

Avhandling:

1618 – 1629

Detta stycke baseras på text från boken historia av Birgitta Thulin. Kriget utlöstes inte i Tyskland (även om det var där det utfördes) utan i Böhmen. Där valdes 1617 en ny kung som hette Ferdinand. Böhmen som till största del bestod av protestanter var inte speciellt nöjda med valet av kung. Ferdinand var nämligen en strängt uppfostrad katolik. Protestanterna blev knappast gladare när han bildade sin regering. I den satte han sju katoliker men bara tre protestanter. Den 23 maj 1618 Sköts startskottet för kriget. Då kastades två av de katolska ministrarna ut genom ett fönster med 17 meter ner till marken. Detta var i en alvarlig sak i Böhmen och det ansågs vara lydnadsvägran. Ferdinand avsattes från tronen. En Böhmisk armé under ledning av den protestantiske greven Matthias Thorn började nu marschera mot Wien. Upprorsmännen förstod att de inte skulle klara av att resa sätta sig emot det romerska rikets tyska del ensamma. Det var därför de valde en ny kung, vid namn Fredrik V av Pfalz. De valde en protestantisk kung för att få stöd av den evangeliska unionen. Katolska ligan ville inte att protestanterna skulle få möjlighet att erövra fler områden än de redan hade så de gav kejsaren sitt stöd. Grunden för kriget hade nu skapats. Katolikerna gick senare också i förbund med Spanien. Detta gillade man inte i Holland och England. Holland som länge kämpat för sin självständighet kände att deras chanser att klara av att håla Spanien på avstånd minskade. England fruktade att en spansk flotta skulle få en chans att segla från tyska hamnar. Protestanterna däremot var mer nöjda med det som hände. De började nämligen få ekonomiskt stöd från både Holland och England. Protestanterna började nu samla ihop flera arméer. Deras anledning var att jämna ut villkoren för religionen. Holland och England mening med den ekonomiska hjälpen var att försvaga kejsarens makt i Tyskland. Inte långt efter detta började Danmark på allvar blanda sig i kriget. En anledning till det var att de fick pengar från finansmakterna England & Holland, men den största anledningen var nog att den danska kungen Kristian 1V ville ha Bremen. Sverige erbjöds också pengar för att gå med i kriget men Sveriges kung tackade nej med anledningen att man inte skulle klara av två krig samtidigt. Sverige var nämligen i krig med Polen under denna tid. Ferdinand som nu blivit kejsare tyckte inte om att det kommit ett nytt hot från norr. Så när en general vid namn Von Wallenstein erbjöd sig att sätta ihop en arme åt kejsaren tvekade han inte länge. Danmark gjorde en armé på 25 000 man redo för krig. Danmark blev dock fullständigt krossat i kriget. Och när de senare fick ett fredsförslag hade de inget annat val än att skriva på. Katolikerna med Wallenstein i täten hade planer på att erövra Danmark. De hade dock ingen egen flotta, som skulle behövas. För det behövde de ha kontroll över en del kuststäder. Freden med Danmark var nödvändig för att de skulle kunna bygga sin flotta ifred. De tog också alla städer de behövde, alla utom en liten stad som hette Stralsund. I den vägrade folket att vara under katolsk makt. De bad då den svenska och den danska kungen om hjälp. Båda länderna erbjöd då sin hjälp. Anledningen till att de ville hjälpa till var att både Sverige och Danmark ville ha en fast mark och en bra krigsposition på tyskt område. Kort därefter skickades Svenska och danska trupper till staden. Tillsammans besegrade de också de belägrande soldaterna. Danmarks kung kristian blev mer och mer orolig till freden som tidigare slutits (han fruktade att den skulle spricka) så danskarna bestämde sig för att lämna staden. Den var nu i stort sett svensk.1629 trodde många att kriget snart skulle sluta. Det hade det antagligen också gjort om inte kejsaren (Ferdinand 2) hade fått för sig att alla skulle bli katoliker. Han gjorde så alla protestantiska områden fick en katolsk överherre. Många protestanter tvingades efter detta fly för de vägrade bekänna den katolska tron. Detta gjorde så att freden uteblev.


Sverige åren 1629-1648

Deta stycke anspråks det om i boken Sverige i 30-åriga kriget av Allan Sandström, och i boken Stormaktstiden av Magnus Bergsten. Sveriges blev indragna i kriget när de var och krigade i Polen.1630 gick Gustav iland med en stor armé i nordtyskland. Sverige hade olika anledningar att gå in i kriget. Ett var att den tyska kejsarmakten blev allts större och fick mer makt. Ett annat va att kejsarmakten planerade att bygga en flottbas vid östersjökusten. Sen var det ju också av att religösa och ekonomiska skäll, Sverige hade ju precis blivit protestantiskt.
Men att Sverige gick in i kriget uppskattades ju inte av alla speciellt inte av Brandenburg och Sachsen, de protestantiska huvudmakterna i tyskland.
För de ville ju inte ha de svenska arméerna inne på sin mark. Medan Sverige ville få med sig Brandenburg och Sachsen i sin kamp emot kejsaren och de katolska makterna.
Själva var de ju tveksamma om att gå in i kriget överhuvudtaget. Men de blir nästan tvingade av Sverige.
I Breitenfeld, september 1631 möts Tilly som var katolskligans fältherre av en svensk- Sachsisk här. Det blev en svensk seger, Gustav fortsatte sedan med sina trupper söder och väster ut. Han intog Frankfurt am Main, Mainz och så München maj 1632.
Nu såg kejsaren ingen annan lösning än att kalla in Wallenstein som snabbt kallade in en ny armé.
De gick in i Sachsen och 1632 stod ett slag i Lützen som Sverige vann. Men i striden förlorade Gustav11 Adolf sitt liv. Efter Gustavs död gick det utför för Sverige.
Axel Oxenstierna Rikskansler gick då in och ledde Sverige.
Frankrike gick in i kriget och hjälpte Sverige med att betala en del av krigskostnaderna så att kriget kunde fortgå.
Med en svensk-fransk armé led av främst Svenska generaler slutade kriget och fredan slöts 1648. För Sveriges del slutade kriget med att Sverige fick viktiga hamnstäder och flodhamnar runt östersjön. Men även Verden och Bremen.

Men sen hade Sverige 1643 också anfallit Danmark ihop om att få kontroll över Öresund. Men vid freden som slöts 1645 gick Frankrike och Nederländerna in och Sverige kunde inte få igenom sina krav. Sverige fick nöja sig med Halland, Jämtland, Härjedalen, Gotland, Ösel och slippa betala tull i Öresund. Blekinge och Skåne fick Danmark behålla.
Frederna som båda va till Sveriges fördel gjorde att Sverige nu va en Stormakt.


1635-1648

1635 inleder med att Sachsen förenar sig med kejsaren. De förut allierade tyska länderna överger Sverige. Svenskarna håller också på att förlora makt i Pommern. Altmark stilleståndet med Polen löpte ut så nu kunde ett anfall från Polen komma när som helst. Spanien och Frankrike börjar kriga. Weimarhertigen Bernard hyr ut en här till Frankrike. 1636 skriver Polen och Sverige på ett nytt kontrakt efter hårda förhandlingar. Sverige mister hamnarna i Preussen, vilket leder till att man förlorar alla ekonomiska inkomster där. I Tyskland får man en ny kejsare Ferdinands son. Gallas en tysk tränger tillbaka svenskarna och erövrar Mecklenburg och Pommern.1638 skulle bli ett av de bästa åren för Sverige. Då Frankrike skriver på ett nytt avtal som innebär att Sverige får ekonomiskt stöd av Frankrike. Frankrike går med i kriget. Bernard slåss mot kejsar styrkor i Rhen. Baner går in i Böhmen. Bernard vinner Rhen och Breisach. Subsidiefördraget förnyas med Frankrike. Senare dör Bernard och hans här upplöses det är ett nederlag för svenskarna för Bernard vann många viktiga slag mot tyskarna. Spaniens sista flotta blir sprängd av en ganska okänd Amiral Tomp. Riksdagen i Regensburg får tillstånd att fredsförhandla. Men inget händer så kriget fortsätter som innan. Svenskarna förenar sig med några från Bernards män och med franska allierade. Baner tågar med hären mot Regensburg. Det blir katastrofalt det misslyckas helt och Baner blir skjuten. Han efterträds av Lennart Thorstensson. Den franske kardinalen Richelieu dör. Richelieu var en form av diktator. Efter Henrik IV död tog han över Frankrike sen styrde han med järnhand. Det var mycket uppror i frankrike under den tiden. Dom lät han slå ner på de mest fruktansvärda sett. Han efterträder av kardinal mazarin som också var väldigt grym. En fransk här förintar spanska infanteriets elit vid slaget vid Rocori. Vid den här tiden är hela England i gungning den borgliga revolutionen börjar. I början av 1643 går Sverige och Danmark i krig. Det håller på i två år det kriget vinner Sverige. Inte för än nu börjar fredsförhandlingarna i Münster 25 år efter krigets början. Sverige sluter vapenvila med Sachsen och Brandenburg. Gustaf Horn en svensk fältherre tar över Skåne Efter det tar Lennart Thorstensson över Jylland. En svensk- holländsk flotta styrd av Carl Gustav Wrangel vinner över den danska vid Femren. I Mergenheim blir tyskarna besegrade av den franska hären under ledning av Turenne. Fredskongressen i Westfalden kommer igång 1644 i Sverige övertar Drottning Kristina regeringen. Eftersom hon blev myndig. Kriget med danskarna slutade 1645. Då de skrev under ett avtal i Brömsebro. Lennart Thorstensson tågar då med en arme mot Tyskland igen. Och vinner ett slag vid Böhmen. Senare samma år efterträds han av Carl Gustav Wrangel. Carl Gustav Wrangel och den franske fältherren Turenne mötes i Hessen. De hade en stor arme tillsammans. Först tog de över Böhmen. Sen skulle dom ta Bayern. Redan samma år lyckades dom med det också. Efter det slöt Bayern vapenvila med Frankrike. Englands andra inbördes krig började. Karl I avrättas. Karl Gustav Sveriges hundföljare övertar befälet vid Prag. Efter många om och men undertecknas Westfaliska freden en oktober dag i Münster. Detta hävdar Magnus Bergsten i sin bok Stormaktstiden.



Westfaliska freden

Det fruktansvärda nederlaget vid Nördlingen blev början på fredsförhandlingarna. Sverige var vid denna tidpunkt villig att sluta fred med Tyskland och kejsaren. Axel Oxenstierna hade fått fullt förtroende från Sveriges sida och inledde handlandet med att skicka ett brev till den Tyske Kejsaren. Brevet besvarades aldrig men i Sverige hoppades man fortfarande på fred efter kejsarens erbjudande om en liten summa pengar för att Sverige inte skulle blanda sig i kejsarens religösa affärer. Johan Oxenstierna och Johan Adler Salvius skickades för att företräda Sverige. Johan Oxenstierna som var Axels son var missnöjd med att han inte blev sedd högre än hans kompanjon Adler Salvius. Det förekom även mycket bråk om vem som hade den högsta rangen bland delegaterna som var skickade till fredsförhandlingarna från andra länder. Alla länder i det dåvarande Europa var representerade förutom: Ryssland, Turkiet, England och Danmark. Några dagar efter representanterna hade anlänt kom kejsarens ombud Trautmannsdorf.
Han hade fått fria händer och försökte ena de tyska furstarna i kampen mot de protestantiska. Han hade räknat ut hur han skulle göra för att gå vinnande ur kongressen. För det låg enormt mycket arbete bakom Trautmannsdorf`s handlande och han var dirigerad in i minsta detalj. Kejsaren hade även tänkt igenom platserna där han förhandlade med de olika länderna, Frankrike i Munster och med Sverige i Osnabrück. på så sätt kunde han lätt kontrollera båda och samtidigt hindra att Sverige och Frankrike allierade sig mer i förhandlingarna. I oktober 1645 hade Sverige lagt fram sina punkter och de var: Amnesti, det religösa skulle falla tillbaks och bli som innan kriget. Satisfaktion: betalning till Sverige för arméerna i Tyskland och de andra krigshärjade områdena. Trautmannsdorf och hans närmaste män pratade igenom Sveriges satisfaktions krav som kallades Pommernfrågan, Sverige ville alltså ha hela Pommern och en del mindre städer och landområden, så kallade stift.
Men Trautmannsdorf beslutade att Sverige bara skulle få erhålla Vorpommern och Bremen-Verden, Oxenstierna hade länge argumenterat för att kejsaren skulle lämna ifrån sig Pommern. men Johan Adler Salvius gjorde arbete svårare genom sina handlingar. Det påstods att han tog emot mutor från fransmännen. Det pågick livliga förhandlingar fram till 1646 då parterna hade enats om en lösning. Sverige avstod från Hinterpommern men tog istället staden Stettin och mynningarna från Oder. Man hade enats om denna lösning när det gällde återbetalningen ekonomiskt och landmässigt. Men frågan om religionen var ännu olöst. Adler och Oxenstierna var bestämda när det gällde detta och krävde mycket av kejsaren. En person som fick mycket inflytande över var Gabriel De la Gardie. Han influerade drottning Kristina i hennes agerande och genom att hon skrev ett kritiskt brev om Adler och Oxenstierna. Men brevet var inte menat till Salvius som hon förklarade i ett senare brev och att han skulle få högre rang efter att deras uppdrag var slutfört. I brevet skanderade Kristina om att hon ville ha ett snabbt slut på fredsförhandlingarna och att de skulle sköta alltsammans mer effektivt. Breven och kritiken var en direkt följd av Gabriel De la Gardie´s besök i Paris där han blev påverkad av fransmännens åsikter. Brevet satte fart på förhandlingarna och det tog inte långt tid innan man hade nått en lösning även här. Det innebar att de tyskar som var av någon sorts religion år 1624 fick fortsätta att vara religösa. men de som bytte religion kunde landsförvisas om de ställde till med oordning. Men när nyheten om att man hade nått en lösning kom fram till befolkningen i de olika länderna så blev de katolska väldigt upprörda. men även Spanien som var i luven på Frankrike. Så skällsorden haglade kring Trautmannsdorf och han blev tvungen att resa från fredsförhandlingarna i juli 1647. Men man hade ändå nått en viss enighet i amnestifrågan. Kejsaren tog själv över efter Trautmannsdorf och det återstod bara en viktig fråga i augusti 1647.
Det var hur mycket pengar som de trupper som var kvar i Tyskland efter kriget skulle få för att kunna upplösas. 20 miljoner riksdaler skulle trupperna ha och dessa pengar skulle komma direkt från det tyska folket. Det blev starka reaktioner och tyskarna var beredda att med våld försvara sig mot eventuella inkräktare som skulle försöka ta deras pengar ifrån dem. Det var inte så konstigt eftersom de var väldigt fattiga efter allt krigande. Men man tog en paus i förhandlingarna och de togs upp senare på hösten. Kejsaren hade nu givit efter för det svenska trycket angående kraven och Kristina ville ha en snabb lösning. Så de svenska legaterna hade tänkt sig att gå ner till 5 miljoner. Man enades om 5 miljoner och så alla samlades i Nurnberg 1649 för att avlösa trupperna. General Piccolomini och Karl X Gustav lyckades göra ett bra arbete och uppdraget kunde slutföras lyckligt. Efter att flera generaler och diplomater fått belöning för deras insatser under kriget och fredsförhandlingarna. Men många av soldaterna fick aldrig ta del av alla de fem miljonerna som kejsaren hade lovat dem. Men Sverige krävde inte allt av de tyska furstarna. För man trodde att det i framtiden skulle vara bra att kunna förhandla med tyskarna och genom att efterskänka en del så vann man deras förtroende. I och med freden så hade Gustav Adolfs drömmar om att bygga ut stormakten gått förlorade. Men Gustav förstod innan freden var rodd i land att det inte var möjligt. Undertecknandet skedde den 14 oktober 1648 av Johannes Oxenstierna, Comes Morae Australis, greve Lamberg m fl. Sverige hade fått ett rejält uppsving i utvecklingen av utrikes politiken som skulle komma att prägla Sverige i flera hundra år framåt. Denna info är tagen från boken Westfaliska Freden av Sebastian Dadler.



Reflektioner

Gustaf II Adolf ville att Sverige skulle få en stor makt runt Östersjön. Man ville även att Tyskland inte skulle få en maktställning vid Östersjön. Därför hade Gustaf belägrat Stralsund. Och för att Tyskland inte skulle få det, var man tvungen att kriga. Han ville krossa Tyskland. Sverige skulle nu ner i Tyskland och kriga. Sverige ville ha ekonomiskt stöd från Frankrike. Om de fick det skulle de ner och kriga. Men innan detta hade Gustaf med sin stora arme tagit Livland och Polen. Gustaf dog senare. Efter den Westfaliska freden fick Sverige de viktigaste flodhamnarna och hamnstäderna runt Östersjö området. Man fick även Bremen och Verden söder om Danmark. 1654 var Karl X Gustav i regeringen, han var jämt indragen i nya krig. Karl ville ha kontroll över den Polska Östersjönkusten. Det blev krig och Polen hade Ryssland och Österrike vid sin sida. Karl hade hoppats på fred men han befann sig nu i ett svårt läge. Samtidigt förklarade Danmark krig mot Sverige. Danmarks trupper bestod av oövade krigare. Angreppen från Skåne och Bohuslän misslyckades. Karl lyckades bryta upp från det hotade läget i Polen. Nu tågade han med sin arme mot Jylland. Det skulle vara en svensk flotta där men vintern kom tidigare än väntat. Karl var då tvungen att gå över Lilla och Stora Bälts dålig is. Karl lyckade och tvingade Danmarks kung sluta fred i Roskilde. Freden innebar att Danmark fick avträdda 1658 Halland, Skåne, Blekinge, Bornholm, Bohuslän och Trondheims län. Det enda som Sverige behärskade var ena stranden av Öresund. Karl hade nu planer på att utplåna Danmark. Han ville att Danmark skulle bli självständigt, men Danmark hade några mäktiga människor och den svenska armen på de danska öarna var utsatta. Ett par månader efter freden med Danmark förklarade Sverige krig igen. Denna gång var målet Danmarks fullständiga underkastelse. Man stormade Köpenhamn flera gånger men de lyckades försvara sig med sitt förtvivlande mod. Både Brandenburg, Polen och Österrike skickade trupper för att hjälpa Danmark. 1660 Dog Karl X och detta slöt till fred. Danmark fick nu tillbaka Trondheims län och Bornholm. Men England och Frankrike ville att Sverige skulle få behålla Öresund. Samtidigt blev det fred mellan Sverige, Polen och Ryssland. Efter allt detta stod nu den svenska stormakten en ostadig grund. Planerna på att göra ett innehav av Östersjön hade misslyckats.
Freden förändrade också Bönderna, Borgarna, prästerna och Adeln.
Klimatet blev mycket fuktigare och kallare för bönderna. Avkastningen av jordbruket minskade kraftigt. Importen av allt spannmål och livsmedel var mycket viktigt. Bönderna blev pressade av skatter och skyldigheter om de tillhörde krona och adeln. Krigen innebar förluster av människor och arbetskraft. Bönderna kunde ha en liten roll i det politiska. Kungen sammanarbetade ofta med bönderna för att begränsa adelns inflytande.
Borgarna var representanter för stadsbefolkningen. Det växte upp en ny medelklass. Medelklassen växte på grund utav att handeln ökade. Följden av detta var att 1600 talets mitt hade Stockholm nu 40 000 invånare. Medelklassen var mycket dåligt representerad av riksdagen. Men medelklassen blev allt mäktigare och stridbarare grupp i det svenska samhället. Prästerna och biskoparna var de naturliga auktoriteter som medverkade till en starkare kungamakt. Kungamakten försökte koppla ihop världsliga och den kyrkliga makten. Men inom detta var sociala och ekonomiska skillnaderna stora. De biskopar och en grupp tillhörde de som gynnade prästerna. De mesta prästerna var bönder och hade en låg status inom ekonomin. Adeln var ekonomiskt svaga. 1612 bestämde man att adeln hade företräde till riksämbeten och fick mindre skatter för sin jord. Högadeln var rikets överklass.
Efter kriget med Danmark hade Sveriges export gynnats och växt fram. Koppar handeln i Falun var Europas största producent av kopparhandeln. År 1625 Införde Sverige de berömda koppar myntfot. Man gjorde koppar mynt som vägde upp till 15 kg. Det betalade man långt med in på 1700 talet.
Järnen var allmänt viktigt. Järn använda man till att göra kanoner, musköter och vapen som var viktigt att ha. Men inte bara att man kunde använda järn till att göra vapen utan även att de stora bruken växte. Men den fredliga produktionen ökade jättemycket.
Man byggde upp ett merkantilistiskt system i Sverige. Fler produkter gjordes och fördes in på fartyg. Efter en kort tid hade man även handelsstationer i andra världsdelar som Amerika och Afrika. Man byggde upp skatt och tull system inom landet och utanför. Danmark hade och börjat med nåt liknande, men inom jordbruket....