Bokrecension: Sista chansen - Last chanse saloon av marian keyes

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

Sista chansen


Boken jag har läst heter Sista chansen och är skriven av Marian Keyes. Boken handlar om Tara, Katherine och Fintan som bor i London, exakt var i London berättas inte men jag får intrycket av att alla tre bor ganska centralt. Vi möter dom under ett par mycket omvälvande år när alla just kommit över trettioårsgränsen, och de tror att det är sista chansen att gör någonting med sitt liv, därav bokens titel.

Tara har just börjat inse att om hon skulle dumpa sin osympatiska pojkvän Thomas så kommer hon att få leva ensam resten av sitt liv. Alla Taras vänner försöker tala om för henne vilken skitstövel han verkligen är, men Tara vägrar att inse hur det är. Tara verkar ganska olycklig, men hon intalar sig själv att allt är som det ska. Hon är också ganska optimistisk och vill tro det bästa om alla, men är även osäker på vad hon tycker och har väldigt dålig självkänsla, som säkert beror på hennes pojkväns taskiga kommentarer.

Katherine är Taras motsatts och lever hellre ensam än riskerar att bli sviken. På reklambyrån som Katherine jobbar på kallas hon för Isfrun eftersom hon inte vill släppa någon för nära och spelar därför hård och kylig, men då hon träffar Joe Roth, en kreatör på reklambyrån, spelar hon till en början kylig, men tinas sen upp av Joe´ s charm och värme.
Som jag nämnde tidigare så spelar Katherine väldigt kylig mot män, men hon är egentligen inte så, utan öppen och glad. Katherine är också väldigt noggrann, som vi kan se i det här citatet;”Tara kunde inte låta bli att titta i byrålådorna. Allt var så prydligt, luktade så gott och var nystruket, rent och fint. Katherine tillhörde ett ovanligt släkte; kvinnor som regelbundet rensar ut och slänger sina grådaskiga, urtvättade kläder.” Jag valde det citatet eftersom det så roligt beskriver hur Katherine är.

Fintan som är homosexuell verkar inte ha några problem; han har ett bra jobb, han är populär bland sina vänner, och den enda som verkar ha hittat den verkliga kärleken. Men som en blixt från en klar himmel drabbas Fintan av en allvarlig sjukdom och allt ställs på sin spets.
Fintan är som klippan i gänget, det är till han dom går om dom vill prata eller vill ha råd. Han är väldigt omtänksam, har mycket humor och håller alltid humöret uppe.
I boken fick man också följa med andra personer än Tara, Katherine och Fintan , till exempel fick man följa med en av Taras arbetskompis pojkvän Lorcan , vilket jag tyckte var bra eftersom man då får olika perspektiv.


Språket i boken är väldigt lätt och det var inga svåra ord som man inte förstod. Det fanns även många beskrivningar vilket gör det lätt att förställa sig hur det ser ut i huvudet.
Det fanns inte så mycket dialoger i boken, utan man fick mest läsa om vad de olika personerna tänkte och gjorde, någonting jag inte tyckte var dåligt eftersom Marian Keyes skriver på att så roligt och lättsamt sätt. Jag har läst många andra böcker som inte heller innehöll så många dialoger men som blivit väldigt långtråkiga att läsa därför att det inte händer så mycket.

Jag hade ganska höga förväntningar angående boken eftersom att jag hade hört så mycket bra om författaren. Efter att jag hade läst en bok av Martina Haag fick jag höra att hon skrev väldigt likt Marian Keyes. Båda skriver väldigt humoristiskt och träffsäkert om vardagliga saker, vilket gör båda deras böcker så trovärdiga, och man känner verkligen igen sig i vissa saker som dom skriver!

Jag tycker att inledningen var jätte bra för man drogs genast in i handlingen, och då man väl dragits in så kunde man inte sluta! Jag läste så fort jag fick tillfälle; i reklampauserna och på morgonen vid frukosten.

Jag tycker verkligen att boken är läsvärd eftersom att det är så rolig, romantisk, men ändå trovärdig på så sätt att den är så vardaglig. Något som man avskräcka en från att läsa boken kan vara dess tjocklek, men då räcker den ju och andra sidan längre! Om jag skulle rekommendera den här boke...