De första planeterna

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

De första stjärnorna - referat från artikel

Man vet nu hur eller vad som skapade universum. Eller åtminstone gissa, med ganska starka argument. När det hela unga universum stod i kolsvart mörker, hände sedan något. De första stjärnorna började lysa i himlahavet. Ljuset hade kommit till. Och med hjälp av det ny-uppskjutna rymdteleskopet Spitzer har man kunnat se och märka av tidiga tecken från de första stjärnorna. De så kallade Universums förstfödda var mycket större än våran ”lilla” stjärna, upp till flera hundra gånger så större. Med en yttertemperatur på 100 000 grader. Men de var kortlivade, kanske pga sitt så stora ”omfång”. Det som är det mest märkvärdiga med var däremot inte deras storlek, utan, under sin dödstund, sken de största stjärnorna, lika mycket som alla nuvarande galaxer samtidigt! De här ”universums förstfödda” må inte ha existerat så länge, men de står för universums grund. Och med fusionprocesser i sina inre, skapade de sedan de tunga grundämnena, syre, järn och kol. Vilket vår jord, och oss själva, består av till stor del. De här ”kvarlämnorna” som som sagt, upptäcktes av rymdteleskopet Spitzer, som blev uppskjuten 2003. Spitzer observerar till största dels den infraröda delen av spektrum. Under de miljontals år som ljuset från de ”ursprungliga” stjärnorna rest genom rymden, har våglängden nu ökat, som orsak till att universum utvidgat sig. Därför återfinns nu ljuset i det infraröda området. Men det ses inte som en del av problemet utan, att kunna urskilja det infraröda ljuset(som kommer från de första stjärnorna) och ljuset som kommer från alla galaxer runt omkring vår, var det riktiga problemet. Därför stod NASA inför en utmaning för att kunna urskilja de olika ljusen från varandra. Men de lyckades, efter ett fåtal tester och etc. Observationer visar också hur de första stjärnorna bildades. Analyser visar att vid skedet då universum kom till, fanns det områden med lite mer ”massa” än vad resten av universum innehöll. Och med tiden började sedan de här klumparna med massa att växa samman och bilda trådaktiga nätverk. Sedan, i skärningspunkterna bildades de första protogalaxerna. Ca 100-250 miljoner år efter Big Bang. Protogalaxerna isig innehöll sedan flera tusen solmassor i form av gasmoln. Stjärnor skapas ännu, idag, fortfarande på samma sätt som det brukade då. Av gas. Men förhållandena skiljer sig från då i två aspekter. Det första är att, protogalaxerna bestod av en okänd materia, som beblandades och fördelades jämt med gasen. För det andra, hur stjärnor bokstavligen kom till, så bestod de gamla galaxerna av gaserna väte och helium. Efter en tid började några väteatomer samman, och bildade vätemolekyler. När molekyler och atomer sedan stöter ihop, avges en typ av strålning, som i sin tur tog värme från gaserna. Den avkylning gör sedan att gasmolnet dras ihop, och när gasmolnet sedan sjunker i tr...