Brandens höga lågor

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

Familjen Andersson har precis flyttat in till en lägenhet på Sturegatan i en liten by några mil från Göteborg. De bodde tidigare i ett stort hus i Göteborg, men fick ekonomiska problem och blev därför tvungen att flytta. Deras enda barn, Rasmus, som är en 15-årig, välbyggd, stark och bra uppfostrad kille ska snart börja nionde klass i en skola som ligger mitt i mellan Göteborg och den lilla byn familjen flyttat till. Men ännu återstår det några dagar av sommarlovet.

Det blir morgon och Rasmus vaknar pigg och utvilad efter gårdagen. Han går direkt till köket. Rasmus mamma har stekt lite ägg, så Rasmus får goda äggmackor.
Rasmus mamma heter Julia. Hon är för tillfället arbetslös. Julia jobbade förr i ett pensionärshem, där hon tog hand om gamla människor. Hon tröttnade fort på jobbet och slutade arbetet för gott.
– Jaha, vad ska du hitta på idag då?
Rasmus blir snabbt fundersam. Vad skulle han hitta på idag? Skulle han bara sitta hemma och ruttna? Nä, han kunde ju gå ut och utforska området dom bor på mera. Kanske se om han hitta några nya vänner.
– Hm… Jag vet inte. Kanske vara ute lite idag, svarade han.
– Ja, lite frisk luft måste du ju få någon gång!
– Hm…

Tiden går. Klockan börjar närma sig 12-tiden. Kanske dags att bege sig ut, tänker Rasmus. Precis utanför lägenheten finns det en lekplats. Men det brukar inte vara så många människor där. Lika tomt som vanligt. Rasmus går fram, sätter sig på en gunga och börjar kolla in de människor som går förbi. Ännu har han inte sett någon i sin egen ålder, bara gamla människor, gråhåriga och några med rullator. Efter en halvtimme känner Rasmus att det börjar bli trist att sitta på gungan och ruttna. Men han vågade inte gå iväg från lekplatsen, för det brukar ju alltid hända något intressant när man går iväg och så missar man det. Rasmus sitter kvar och efter en stund får han syn på en tjej, ser ut att vara i hans egen ålder. Rasmus kollar in henne lite extra noga. Hon är ju för fan snygg, tänker Rasmus. Blond, glänsande och långt hår. Perfekt kroppsbyggnad och smal. Så smal som Rasmus vill att hans flickvän ska vara. Inte för smal, utan lagom smal. Tjejen börjar gå mot Rasmus. Rasmus blir orolig, tänk om hon upptäckte mig, såg att jag kollade in henne, tänker Rasmus.
– Hej! Säger flickan innan hon går och sätter sig på en gunga bredvid Rasmus.
– Hejs!
– Du är nyinflyttad här va? Frågar flickan.
– Jo, det kan man säga.
Rasmus ger flickan ett leende medan han säger det.
– Hehe okej. Vad heter du? Frågar flickan.
– Rasmus.
– Oki, jag heter Sofia.
Sofia, vilket fint namn, tänker Rasmus.
Medan Sofia och Rasmus pratar med varandra, så upptäcker de att dom har många olika saker gemensamt. Exempel så har de vuxit upp på samma sätt. De har samma musiksmak och de börjar gilla varandra.

Dagarna går och sommarlovet har tagit slut. Sofia och Rasmus går i samma klass och de har kommit varandra väldigt nära. De umgås varje dag, blir tillslut tillsammans.
En dag får de väldigt tråkigt, så de bestämmer sig för att gå ut till skogen. Inte för att det brukar finnas något i skogen att göra, men man kan ju ändå gå runt. Efter att gått runt lite så hittar Sofia och Rasmus ett gammalt ställe där man har kunnat grilla. De sätter sig ner och börjar prata om framtiden. Om dom kommer att gifta sig och hur många barn dom kommer få då. Helt plötsligt hör Sofia och Rasmus brandbilar med sina sirener på. Rasmus tittar upp mot himmelen och ser att det är ovanligt mycket tjockt och grått rök. Det ser ut att komma från hyreshuset Sofia och Rasmus bor i. Sofia och Rasmus skyndar sig ut från skogen, springer så fort de bara kan bort mot hyreshuset och få se det värsta som bara kan hända. Hela byggnaden med fem våningar står i lågor. Höga lågor som sträcker sig högt mot himmelen. Både Sofia och Rasmus springer för att hitta sina föräldrar bland alla människor som lyckats ta sig ut från byggnaden. Sofia hittar tillslut sina föräldrar, men Rasmus kan inte hitta sina föräldrar någonstans. Han fortsätter leta. Han letar på samma ställer om och om igen. Och när han fråga de andra människorna, så får han bara nej, tyvärr som svar. Efter att letat en liten stund till och inte hittat sina föräldrar, så söker han upp Sofia. Han hittar Sofia och hennes föräldrar och berättar att han inte kan hitta sin mamma och pappa.
– Tänk om dom är i byggnaden? Skriker Rasmus.
– Tror inte det, alla måste ju ha hunnit ta sig ut ur byggnaden. Påstår Sofia.
Folk börjar bege sig iväg från området och Sofia och hennes föräldrar bestämmer sig för att dra till Sofias mormor och morfar.
- Vill du följa med Rasmus? Frågar Sofia.
- Ne, stannar kvar här. Svarar Rasmus med sorgsen ton.
Sofia ger Rasmus en kram och går därifrån. Rasmus sätter sig på en sten, sitter där kall och frusen fram till sent på kvällen. Han börjar tillslut se och höra i syne. Han ser sig själv och hans mamma stå på en äng. Rasmus mamma skriker Rasmus namn flera gånger.

Allt blev svart. Rasmus kände en skön värme och en skön mjuk säng som han låg på. Han försöker öppna ögonen. Han ser en sjuksyster. Hur hamnade jag på sjukhuset, tänker Rasmus tyst för sig själv. Sjuksyster går fram till Rasmus och börja berätta för honom att han svimmade igår kväll. Rasmus frågar efter sina föräldrar. S...