Nordamerikas Historia (Slavarnas historia & The Boston Tea Party)

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

Slavarnas Historia (Från triangelhandeln till Martin Luther King)

1776 samlas representanter från 13 delstater i Philadelphia och förklarar sig fria. Detta kallas för den välkända självständighetsförklaringen. I och med självständighetsförklaringen – som bland annat innehöll ord om alla människors lika värde - förbjöds svarta slavar i de Norra Delstaterna, men i de södra kom det inte att förbjudas än på en lång tid. Detta inträffade först år 1863.
Slavarnas historia började i och med att jordbruket sprudlade i Amerika, främst i södern där bomullsplantagen växte sig allt större. Ursprungsbefolkningen, alltså indianerna, var i mitten av 1700-talet nästan utrotade och var dessutom ganska svaga. Många dog av nya europeiska sjukdomar som engelsmännen och européerna fört med sig. Man bestämde sig då för att frakta svarta slavar från Afrika över atlanten, för dessa var billig arbetskraft och såldes på marknader för plantageägare. Detta var en del i triangelhandeln, som från de Amerikanska båtarna innehöll socker, kaffe och tobak som färdades till Europa. Från Europa färdades glaspärlor, textiler och vapen till Afrika, och Afrika i sin tur var fullt med potentiella slavar som man skickade till det nya landet. Mellan 1750 och 1850 förflyttades runt 10 miljoner Afrikaner till kolonierna, och en av fem dog på båten av sjukdomar och undernäring. Trängseln var enorm och ofattbar. När de kom fram såldes de som boskap för att fungera som arbetare på jordbruk och plantage. Detta var oerhört lönsamt för plantageägarna som kunde mångdubbla sina vinster.
Då slavarbetet förbjöds i norr innebar det att slavägarna nu blev arbetsgivare och var tvungna att betala de som tidigare varit slavar. Många frigjorde sig, och blev praktiskt taget fria män, men hade naturligtvis inte rösträtt och betraktades fortfarande med viss skepticism. Före detta slavar som kom till södern fick det jobbigt, och var tvungna att bevisa att de var fria män. Något som kanske inte var det enklaste.
År 1861 fanns det ofattbara 31 miljoner invånare på den amerikanska kontinenten, och det gick 2 svarta slavar per vit man. Att ha slavar sågs som en statussymbol i södern. Men det stora antalet gjorde att det i praktiken innebar att slavarna kunde överbemanna de vita om de så skulle ha velat. Detta gjorde sydstatarna lite nervösa, och därför infördes lagar för att kontrollera sina arbetare. Två av dessa var att slavar ej fick vara amerikanska medborgare, och inte heller rösta eller ha humana rättigheter. Efter att Abraham Lincoln talat om nationens delning, och efter att kriget brutit ut, kommer även de sydliga slavarnas frigörelse. Nordstaterna ansåg att sydstaterna inte längre skulle få ha slavar, men detta var bara en del av konflikten som ledde till det amerikanska inbördeskriget. 1863 förbjuds slavar i söder, och 1865 var kriget över.
Åren som följde brukar kallas för rekonstruktionsåren. De som nu blivit utan slavar var tvungna att anpassa sig till ett liv utan. Många före detta slavar återförenades med sina familjer och släktingar som kanske arbetat på plantat längre bort. De var tillåtna att hyra mark av jordägare, vilken de betalade för genom att ge jordägaren en del av sin årsskörd. I utbyte mot detta fick man tak över huvudet och kunde producera sin egen mat. Men dessa år var även år av bitterhet från många av de vitas sida. ”Jim Crow-lagarna” var lagar man upprätthöll för att fortfarande kunna hindra de svarta från att göra saker. T.ex. skulle de fortfarande inte kunna få rösta – även om detta gällde främst i södern. En satirisk dikt av Rudyard Kipling som hette ”White man’s burden” togs till hjärtat av slavförkämparna (trots att den drev med dem) och handlade om hur synd det var om den vita mannen som förlorat makt.
Diskriminering och rasism riktad mot de svarta pågick härefter under en mycket lång tid. Nära hundra år, närmare bestämt. Under alla dessa år förvisades svarta till slumområden och fick jobb med dåliga arbetsförhållanden, och de led allra värst i södern där de fortfarande hindrades från att rösta och delta i politiken. Svarta och vita levde åtskilda och fick inte gå i samma skolor eller ens åka i samma bussar, etc. Rasförtrycket var stort. Under 50-talet fanns en stor medborgarrättsrörelse som aktivt kämpade för ett våldsfritt slut på diskrimineringen av svarta och människor med annat ursprung i USA. Den numera välkände baptistpastorn Martin Luther King var en av de som ledde denna rörelse.
1954 förklarade USA’s högsta domstol att segregerade skolor för vita och svarta var ett brott mot den amerikanska konstitutionen. Ett exempel på en rasistisk reaktion mot denna nya lag var sydstaterna som inte ville följa domstolens ord och 1957 fick polis och trupper skydda de svarta elever som sade ifrån. Men denna nya lag hade inte förbättrat förhållandena för de svarta i slumområdena och ghettona och demonstrationer och upplopp följde titt som tätt. De svarta började enas för att hävda sin rätt och 1963 höll Martin Luther King sitt berömda tal ”I have a dream” på Lincoln Memorial i Washington. Året efter fick han lön för sin långa kamp och tilldelades Nobels fredspris. En rad förbättringar följde efter King’s initiativ, men den 4:e April 1968 sköts han till döds på ett motell i Memphis, Tennessee. Mordet på Martin Luther King inspirerade många efterföljande att föra hans kamp vidare, och med tanke på hur jämlikt USA ändå är idag har de kommit otroligt långt.

Varför The Boston Tea Party var en av orsakerna till amerikanska frihetskriget

The Boston Tea Party var ett tillslag mot tre brittiska fartyg lastade med te som låg förankrade i Bostons hamn. Fartygen var lastade med stora mängder te för en stor kostnad, men all denna last gick förlorad då män utklädda till indianer tog sig ombord och hällde teet i vattnet, till ljudet av folkets jubel. Detta var en auktion som protesterade mot den nya brittiska politiken – efter sin vinst mot Frankrike i kriget skärpte man nämligen handelslagarna. Man förbjöd kolonierna att bedriva handel med andra länder än England. Britterna hade även förbjudit kolonisterna att odla väster om Appalacherna eftersom man ville förbättra pälstillgången och relationerna med indianerna. Inga råvaror fick hamna i fel händer, och all handel skulle ske i merkantilistisk anda, för att tjäna moderlandet.
Bönderna inuti landet ville inte tjäna britterna, de var vana vid att klara sig själva. Folket i kolonierna ville slå sig fria från den brittiska övermakten. ”Amerikanarna” ville inte betala skatt eftersom de inte var representerade i det brittiska parlamentet. The Boston Tea Party var en viktig milstolpe i denna kamp. Svaret från Storbritannien blev att man bojkottade handel med staden, man utfärdade en blockad. Detta ledde till att självständighetsförklaringen ägde rum år 1776 i Philadelphia, då de 13 kolonierna förklarade sig fria från engelsmännen. Frihetskriget bröt ut och många europeiska stormakter gav sitt stöd...