Johann Sebastian Bach

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

21 mars 1685, föddes ett underbarn. Johann Sebastian Bach (Som jag senare i texten kommer att kalla J.S). Han föddes i staden Eisenach som låg i Tyskland.

J.S hade sju syskon, men han var den yngsta. Han gick i en klosterskola i Eisenach där läste han tyska, biblisk historia och latin. I den skolan gick han inte så länge på grund av att när J.S var nio år dog båda hans föräldrar. Då fick han flytta till sin bror Johann Cristoph Bach i staden Ohrdruf. Han var organist.

J.S hade tidigare lärt sig att spela cello och violin av sin pappa. Men när han väl hade flyttat till sin bror i Ohrdruf fick han även lära sig att spela orgel, men han tyckte inte att han lärde sig tillräckligt. Därför började han läsa broderns bok med klaverstycken. Den var inlåst i ett kassaskåp, för att inte J.S skulle kunna läsa den.
Men varje natt (när alla hade somnat) smög J.S upp och lirkade ut boken mellan spjälorna.
Han var smart nog och skrev av den. Det tog hela sex månader att bli klar med den. Tillslut upptäckte Johann Cristoph det. Han lade beslag på alla papper.

När hans bror fick barn blev det för trångt för J.S att bo kvar, så han tog med sin kompis och gick 30 mil norrut. De kom till Lüneburg, ett kloster där de fick mat, husrum och undervisning och så var de tvungen att medverka i kyrkans gudstjänster och konserter. 15-årige J.S hade inga problem med det för han sjöng så ovanligt vackert.
J.S var väldigt skicklig på att spela violin och orgel, så han fick såsmåningom anställning som musiker. Han jobbade på flera kyrkor och furstehov.
Som vi alla säkert vet komponerade han en hel del musik. Bland annat förspel till psalmer, men även mycket mer.
Hans riktiga jobb fick han som 18-åring, som organist i Arnstadt vid Bonifacius kyrkan. När han började spela blev folken så imponerande att han fick jobb på en gång.

Men problem uppstod ganska snabbt. Kyrkorådet tyckte att han spelade för nymodig musik, och gav honom fyra veckors ledigt. Han ville fotvandra till Lübeck för att lyssna på musikern Dietrich Buxtehude. När han väl hade kommit dit blev han så fascinerad av Buxtehude´s musik att han stannade i fyra månader. Han blev så inspirerad av Buxtehude att det hörs i alla hans verk efter besöket.
När J.S kom tillbaka till Lübeck var kyrkorådet mycket besviken på J.S. De anklagede honom för att ha stulit heligt vin från kyrkan. Han tyckte att det blev för mycket, så han flyttade till Mühlhausen (1707) och där jobbade han som organist vid Blasiuskyrkan, det var en ansedd tjänst.

J.S gifte sig 17 oktober 1707 med sin syssling Maria Barbara Bach. De fick sju barn tillsammans, men fyra uppnådde vuxen ålder.

Det blev religionsbråk och J.S ville bort från Mühlhausen , i stället flyttade han till Weimar. Där fick han en tjänst som hovorganist. Lönen var mycket hög. I Weimar blev J.S mycket påverkad av Vivaldi och hans italienska musik.
J.S gjorde en hel del andra resor förutom dessa, men inga resor utanför Tysklands gränser. 1720 dog Maria Barbara, men året efter gifte J.S sig med sångerskan Anna Magdalena Wilcken. Hon födde tretton barn, men sex överlevde.

J.S dog olyckligtvis när han va 65 år av en hjärnblödning (28 juli 1750). Dagen efter stod det i tidningen att fadern till de kända kompositörerna Bach hade dött. Hans söner var mer kända än J.S själv.
Nästan ingen kände till J.S bara för att han hade aldrig rest utanför Tyskland och allt som han hade komponerat var skrivet för hand av Anna Magdalena och J.S.
I slutet av 1800-talet fick en ung tonsättare, Felix Mendelssohn, noterna till Matteuspassionen och fick spela upp den i Liepzig. Efter det blev Bach´s musik mycket uppskattande, men idag är han en utav de mest kända och älskade kompositör.

Johann Sebastian Bach lämnade inga rikedomar efter sig. Anna Magdalena dog, inte sådan lång stund efter J.S, som nådehjon (person som lever av någon annans barmhärtighet) på ett fattighus. Men det bästa han kunde lämna efter sig är noterna till hans musik.



Några kompositioner av Johannes Sebastian Bach :

Die Kunst der Fuge: (Blev inte klar med innan han dog)
Das Wohltemerierte Clavier: 1722 1744
Orgel-Büchlein: 1713-19
Clavier-B...