Fantasy novell

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

skrev den här utanför skolan men gav den till min lärare så den skulle kunna va med i våran novell samling som vi ska göra på elevens val skriv järna vad ni tycker om den och vad som kan förbättras så jag vet det till nästa gång ;)


Magi- Kasidy & jätte spindlarna


Hej dagbok, jag heter Kasidy och jag har nyss varit med om världens skummaste
grej, jag ska berätta allt.

Jag fyllde femton år och låg i sängen o väntade på att pappa och mamma skulle komma in med min födelsedagsfrukost, konstigt nog kom dom inte. Jag gick upp när jag inte orkade vänta längre och gick ner i köket för att se efter varför dom inte hade kommit upp ännu. Dom hade satt sig vid köksbordet och pratade om någonting.
"Vi borde berätta för henne" sa mamma
"Nej inte ännu vi väntar tills nästa år, jag tror inte hon är redo ännu" sa pappa till henne.
Jag kom in i rummet och sa
" Vad är jag inte redo för?"
Pappa såg på mig och sedan på mamma, hon nickade till honom och han ställde
sig upp och såg allvarligt på mig.
"Kasy, vi har velat säga det här länge men inte vetat hur vi skulle säga det." Han tog
några djupa andetag och fortsatte " Vi kommer inte från jorden, vi kommer faktiskt från en annan planet. Vi är från en av dom många magiska planeterna i vårt universum."
Jag såg på honom först som om att han var galen. Sedan skrattade jag för att jag trodde att han skämtade. Då såg han allvarligt på mig och jag slutade genast att skratta.
"Vi ska flytta tillbaka dit, och du ska få gå i en trollkarlsskola" sa han.
Jag stirrade på honom med en arg och förvirrad blick, skulle jag behöva lämna mina vänner och min skola? Jag trodde att mina föräldrar var galna och inbillade sig att det fanns en trollkarlsskola men det visade sig att det inte var så.
Redan nästa dag åkte vi och jag visste inte ens att vi hade åkt. När jag gick upp på morgonen och gick ut på min morgonpromenad så var vi inte i storstan längre. Hela huset hade förflyttats under natten och jag sprang in och skrek. Mamma och pappa fick lugna ner mig i flera timmar innan dom kunde förklara vad som hänt. Dom hade tydligen förtrollat huset så det skulle kunna flytta oss under natten, och dom ville såklart inte förvarna mig eftersom dom inte ville göra mig upprörd. Ja det där med att inte göra mig upprörd lyckades ju inte så bra. Planeten vi var på hette tydligen Magiplaneten, allt var förtrollat och jag vägrade gå utanför dörren under dom första dagarna för att jag var rädd för vad som fanns där. Men när skolan skulle börja drog mamma ut mig och jag var tvungen att gå dit annars skulle jag bli en groda, sa hon. Undrar om hon menade allvar med att bli groda. Jag tänkte hela vägen till skolan på hur det skulle vara, alla skulle se ut som mig men dom skulle ha magiska krafter som inte jag ens visste om jag hade eftersom jag aldrig använt dom.
När jag kom fram upptäckte jag att det inte alls var så som jag föreställt mig. Det var inte bara människoliknande folk utan det var små grå saker som var helt skrynkliga i ansiktet, alla såg ut som killar och hade kort blont hår och långa spetsiga öron. Dom hade också konstiga gröna kläder, dom hade inga naglar utan deras fingrar var spetsiga och väldigt vassa i kanten. Jag blev lite rädd för dom. Sedan såg jag några jättefina flickor som såg ut som sjöjungfrur. Dom låg i stora akvarier som hade hjul och dom körde dessa med en fjärkontroll. Det såg häftigt ut. Det var också en manlig sjöjungfru där men han var med några utav dom små gråa trollen som jag berättade om förut. Den snällaste varelsen jag träffade på där var nog Annie. Hon var en häxa precis som jag och liknade faktiskt en människa som tur var. Jag blev även kompis med hennes vän Tilda. Hon var en skogsälva. En skogsälva var en varelse som liknade vanliga häxor fast hade vingar, hon hade gröna vingar. Två andra som jag mötte där var tvillingarna Evee & Eva. Dom var från vattenfolket När jag frågade vad det var så svarade dom inte utan dom förvandlade sig till vatten och jag svimmade nästan. Dom såg ut som människor fast gjorda utav vatten. Sedan gjorde dom så dom såg ut som människor igen. Jag var helt förstummad i en kvart åtminstone. Till sist träffade jag en sista person under min första lektion. Vi skulle arbeta med magiska formler på djur och det skulle vi göra två och två så jag fick vara med en tjej som hette Klara. Hon var från planeten xion och var en treigon. Hon berättade inget om sitt folkslag men hon såg ut som en människa fast med en tiger svans och var orange med svarta ränder som en tiger överallt och hennes tänder var otroligt stora. På rasten kom jag på att dom andra inte berättat vilka planeter dom kommit ifrån men när jag frågade sa dom ingenting om det, i alla fall inte Tilda och Annie. Evee och Eva berättade att dom kom från planeten wirosh, på deras hemspråk betyder wirosh, vatten. Efter skolan när jag var på hemväg ropade Evee efter mig och sprang snabbt ikapp mig. Hon pustade ut en stund men sedan lyckades hon prata.
"jag vill bara varna dig för att gå ensam genom skogen, det finns hemska varelser där"
Jag nickade och tackade för rådet, sedan fortsatte jag gå hem utan att ha lärt mig trolla ens den enklaste formel på min första dag medan alla andra lyckats galant, jag kände mig helt misslyckad när jag var på väg hem.

~
När mamma och pappa fått höra att jag inte lyckats med en enda sak vi gjorde så sa dom att det inte gjorde nåt men det visste jag att det gjorde, dom sa att dom inte brydde sig men det gjorde dom. Dom var lika besvikna som jag var. När jag kommit upp på mitt rum efter en timme med mina föräldrar ringde telefonen och jag svarade.
"Hej, det är Kevin du vet nog inte vem jag är men jag såg dig i skolan. Du satt framför mig och lyckades inte så bra med formlerna" sa killen som ringde mig. Jag blev generad och sa ingenting.
"Om du vill kanske jag kan hjälpa dig att lära dig hur du ska göra" sa han med vänlig röst. Jag log och sa
"Gärna när passar det dig?" Han sa att vi kunde ta en pluggpicknick dagen efter och jag sa självklart ja. När jag lagt på skrek jag så högt så mamma trodde att något förfärligt hade hänt. När hon rusade upp på mitt rum och slängde upp dörren stirrade jag på henne.
"Mamma, vad håller du på med?" Hon såg generat på mig och gick ut utan att säga ett ord. När hon gått nerför trappan höll jag på att skratta ihjäl mig. Jag somnade sent den kvällen. Jag ville inte sova. Jag låg och tänkte på killen, Det hade tagit ett tag men till slut kom jag ihåg vem han var. Kevin var en jättesnygg kille och även bäst på att trolla. Jag låg och undrade fram till tre på morgonen om han ville hjälpa mig för att han gillade mig eller för att han tyckte synd om mig. Jag hoppades att han gillade mig för jag gillade honom och han verkade ju så sjysst. Nästa dag var världens segaste dag. Alla lektionerna tog tusen år kändes det som. Men när klockan äntligen ringt ut så var jag först utanför skolan och väntade på Kevin. Kevin var också snabbt ute och vi skyndade oss. Vi kom till två stigar och den ena gick genom skogen. Kevin föreslog den genom skogen, den tog kortare tid.
"Evee sa att det var farligt att gå ensam genom skogen" sa jag till honom oroligt.
"Men vi är inte ensamma" sa han och log.
Jag rodnade och visste att det var en dålig ide men jag gick ändå. Men skogen var inte så farlig, som jag hade trott när hon berättade om den, det var lite småspindlar och kryp och en mörk skog. Det var inget ovanligt, det fanns ju på jorden också. När vi var framme satte vi oss precis utanför skogen på en äng och började plugga. Han behövde bara repetera trollformlerna för mig tre gånger innan jag förstod hur man skulle göra. Vår lärare hade förklarat tusen gånger utan att jag hade hajat. Men mitt i en trollformel hörde jag ett ljud från skogen.
"Hörde du något?" frågade jag oroligt.
Han skakade på huvudet och fortsatte att visa hur man gjorde trollformler. Men då kände jag att marken rörde sig.
"Det där måste du ha känt" skrek jag i panik när det slutat skaka.
Han nickade och var nästan lika panikslagen som jag var. När jordbävningen varit borta en stund och våra hjärtan slog i normal takt igen så slappnade vi av och var överens om att det inte var någonting. Men det dröjde inte länge förrän jordbävningarna var tillbaka och den här gången öppnades marken under oss och vi hoppade för livet. Jag föll ner i hålet och landade på något hårigt och stort som höll på att åka upp ur marken. Det var jättespindlar. När vi kom upp i ljuset och jag såg det så skrek jag och slant med ena foten och gled nedför jättespindelns håriga rygg. Kevin sprang snabbt dit och fångade upp mig i precis rätt ögonblick. Sedan blev vi tvungna att springa snabbt som vinden. Minst tjugo spindlar kom upp ur marken, vita spindlar med svarta prickar och lika stora som ett fem vånings hus. Vi blev nästan ihjäl trampade. Kevin föll och när han precis skulle resa sig upp kom en av jätte spindlarnas fötter över honom.
"E...