Upplysningen

87 röster
262379 visningar
uppladdat: 2002-02-04
Inactive member

Inactive member

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete
Syfte

Detta arbete skulle ge mig kunskaper om de grundläggande dragen i den historiska och kulturella utvecklingen under upplysningen. Jag skulle också förstå innebörden av centrala och litterära begrepp inom epoken. Förklara orsaker till förändringar i kulturen inom upplysningen och kunna se att dagens kulturarv från upplysningen.


Metod och källor

Jag har letat fram fakta från många olika källor på grund av att fakta skiljer sig i varje bok (oftast) och då kan jag jämföra och få mer fakta så att jag inte bara har lite fakta och sedan nöjer mig med det, för då är inte arbetet fullständigt. Jag har använt litteratur böcker, historieböcker och lite från Lars- Göran Alms föreläsning.

Resultatredovisning

Bakgrunden till epokens namn

Under 1700-talet började en ny kulturströmning som kallas för upplysningstiden.
De nya kunskaperna hade man fått genom att iaktta naturen och utsätta den för experiment. Genom erfarenheter och förnuft får vi kunskap, och av det kan vi dra slutsatser – som vi kallar empirism. Det som blir vägledande för forskningen är erfarenhet och förnuft.
Tanken att omvärdera olika synsätt fanns nu inte bara inom naturvetenskap och filosofi, nu började man också ifrågasätta auktoriteter som kyrkan och ”kungadömet av Guds nåder”. Denna uppgörelse ansågs falsk och kom att prägla större delen av 1700-talet. Det är denna inriktning som kallas för upplysningen, och det för att många ville upplysa och undervisa människorna och få de att använda sitt förnuft och själva skaffa sig kunskap. Barnen skulle undervisas metodiskt och det var viktigt att allt fler lärde sig att läsa.
Med hjälp av förnuftet skulle världen kunna förbättras.

Filosoferna under denna tid funderade inte över framtiden. Det fanns ju mycket som de omedelbart kunde ta itu med. Men däremot jämförde man sig gärna med äldre ovetande och ociviliserade tider.
Det var inte längre antiken som var ”guldåldern” i mänsklighetens historia.
Men upplysningen berörde bara ett fåtal. Kyrkan och flertalet av folket stod oftast utanför rörelserna.

Egentligen är upplysningen en term som brukar användas för att känneteckna Europas kulturella klimat under 1700- talet och fram till den franska revolutionen. Upplysningstidens dominerande begrepp var förnuftet som skulle leda det mänskliga uppförandet. Auktoritetstron var nu som bortblåst. Den franska upplysningsfilosofin fick den största betydelsen.

Filosoferna Montesquieu, Voltaire och Rousseau stod för upplysningens anda och värderingar. Men de var inte filosofer i vetenskaplig uppfattning och deras tänkande var i många frågor något helt nytt. Upplysningsfilosofin blev synonymt med Frankrike, därför blev den franska kulturen ett slags europeiskt enhetlighetskultur. Det franska språket blev societetens umgängesspråk i många länder.

1700-talet kännetecknas av många som upplysningens och förnuftets århundrade. Men det som utmärkte 1700- talet mest var alla krig som rasade; sjuårskriget och det nordiska kriget - orsaken till dessa var maktanspråk.

England var ideallandet år 1750. Men det var Frankrike och Paris som var blickpunkten för kulturen och upplysningen i Europa.

Genom 1700- talet går upplysningen jämsides med en ström av känslosamhet och mystik, denna ström växer sig bred mot mitten och slutet av århundradet. Vi brukar ofta kalla den ”förromantiken” eftersom den förebådar romantiken i nästa århundrade.
Under denna tid började nya idéer att sprida sig. Människorna började ifrågasätta den grundade ordningen. De började även diskutera själva samhället. Här kommer filosofen John Locke in, som uttryckte sig i ämnet och sade att ingen regering var möjlig utan folkets samtycke.
De som härskade hade ingen förståelse för de tankarna. Istället spreds tankarna fort till andra filosofer och andra intellektuella i flera länder. Kyrkan var en fiende för många på grund av att den gynnade intolerans och vidskepelse.

En äkta upplysningsman skulle tänka på nytt och nytta, på rationalitet, på att upplysa och utbilda, på att utforska och undersöka - kritiskt! – och alltid vara förnuftig. Under upplysningen upptäckte man och skrev om nya länder med underliga människor och seder, man uppfann och upptäckte nytt inom naturvetenskapen och var alltid förnuftig i användandet av det nya. Människan var skapelsens krona och tiden överglänste allt annat. Genom hela epoken går en röd tråd, en uppfattning om att den europeiska kulturen var den överlägsna. Människan tror att man med förnuftets hjälp kan lösa tillvarons gåtor. Om man ordnade tillvaron rationellt skulle man bli lyckligare och friare, det skulle bli lättare att uppnå jämlikhet mellan medborgarna.


I kampen mot vidskepelse hade upplysningen förnuft, tolerans och empirism som vapen.

En översikt av upplysningen 1700-1790

Upplysningen betonade
- Förnuft och nyttan
- Toleransen och religionsfrihet
- Empirismen och vetenskapen
- Naturen som död materia
- Universum som ett urverk (deism)


Filosoferna under upplysningen

Det var filosoferna som var debattörerna. De aristokratiska damerna bjöd ofta in filosofer till sina litterära salonger, och som blev en viktig avsats för den avancerade samhällskritikern.
Den nya vetenskapens framgångar borde appliceras på livets och samhällets alla områden, menade filosoferna. Den vanliga arbetande människan var nyttig, inte det resultatlösa hovet, de bekväma prästerna eller den drönande lantadeln. Filosoferna hade en åsikt om att mycket skulle kunna förbättras och förändras. De anade inte då att dessa idéer blev det laddade stoffet till den franska revolutionen. Filosoferna hade tittat alltför mycket på fredliga utvecklingen som var i England, och inte insett att allt inte går fredligt till.

Filosofernas främsta ambition var att föreställa det föregående seklets vetenskapliga utveckling för sina läsare och hur framstegen och utvecklingen var relevanta. Upplysningsfilosofin hade i själva verket sin grogrund i 1600-talets idéer. Många intellektuella värnade om en större respekt för individens privilegier och man stred mot statsmaktens och kyrkans omedgörlighet och åsiktsförtryck.

Upplysningsfilosoferna kämpade för religionsfrihet och politisk frihet (främst yttrande- och tryckfrihet). När den franska revolutionen inleddes 1789 avstannade oväntat nog upplysningen som kamprörelse. De gamla filosoferna som till exempel Voltaire, Rousseau med flera var nu bortgångna, de som levde och ansträngde sig för att föra rörelsen vidare avrättades. I Sverige fick upplysningen ingen riktig fast grund.

Deismen

Utveckling inom vetenskap och filosofi som skedde under upplysningen satte tron på Gud i gungning. Men det var ändå inte många av upplysningens tänkare som var gudsförnekare. Det var faktiskt tvärtom: om inte Gud inte finns, så måste vi uppfinna honom, tyckte många av upplysningens filosofer. Själva skapelsen av vårt universum går inte att förklara på något annat sätt. De flesta upplysningskämpar bekände sig till en tro. Den kallades deismen och erkände Gud som vår skapare. Men de ansåg att det var en gud som efter att ha åstadkommit den perfekta skapelsen inte ingrep i händelseutvecklingen i det fulländade systemet som nu fanns. Det var ingen idé att be till exempel till honom, eftersom han ändå inte skulle kunna ingripa när väl mekanismen en gång startats upp.

Ateismen
Under upplysningen hade man förnuftet som i principen kom lätt i konflikt med kyrkans lära. De flesta av upplysningstänkarna menade att en gudomlig makt (visserligen) hade skapat världsordningen men sedan inte direkt ingrep i livet på jorden. Nu gjorde man så att man betonade moral och ansvar i detta livet istället för att grubbla över frågorna kring livet efter döden. När religionen tunnades ut blev följden att man blev tolerant mot oliktänkande.
År 1776 skrevs religionsfriheten in i den amerikanska avhängighetensförklaringen. Denna tolerans förde också med sig ett ökat intresse för andra religioner och världsförklaringar. Även under denna tid fanns det några radikala tänkare som förnekade att det fanns någon gud, eftersom ett sådant väsen inte kunde påvisas på empirisk väg. Denna gudsförnekan kallades ateismen, och de hade sina flest anhängare inom den radikala franska upplysningen.

Man föreställde sig själen som fin materia och som ett resultat av kroppens verksamhet. En så kallad livsåskådning, som menar att den fysiska verkligheten är det enda vi har, kallas materialism.


John Locke (1632-1704)

”Förnuft lär envar att alla är lika och oberoende och att ingen får kränka sin nästas liv, frihet och egendom.”
Detta är grundläggande rättigheter som filosofen Locke tyckte att människan hade fått av naturen.
Detta kan vi också idag finna i FN: s deklaration om de mänskliga rättigheterna!

Humanitet och jämlikhet är två viktiga begrepp från upplysningen. Dessutom började det bli angrepp mot slaveri, tortyr och dödsstraff. Med jämlikhet ansåg man att alla skulle ha lika startmöjligheter i livet, alla skulle vara lika inför lagen och privilegier skulle inte kunna ärvas.
Det sägs att vissa talanger är medfödda, många brukar då ta till exemplen som musikalitet och bollsinne. Men det finns dem som menar att miljön är viktigare för att våra liv ska kunna formas av våra erfarenheter. Filosofen John Locke var en dem. Han ansåg bland annat att all vår kunskap är grundade på det vi kan iaktta med våra sinnen. Från födseln är människan som ett oskrivet blad. Vi måste pröva och pröva igen innan vi kan säga något rimligt om verkligheten omkring oss. Locke gav upplysningen ett bidrag, empirismen, den syn på kunskap som anser att erfarenhet och observation ska ligga till grund för vetenskapliga bevis.


François de Voltaire (1694-1778)

Även kallad François Marie Arouet.
Voltaire var både diktare och filosof. Det var engelsmännen som kom med de nya idéerna och han översatte de så att hans kollegor och medmänniskor skulle kunna lära sig de också vad som hände och vad andra delar av Europa tyckte. I sin ungdom tillbringade Voltaire en längre tid i England och då blev han mycket inspirerad av vad filosofen Locke beskrev för idéer.
Människorna fick en mer optimistisk framtidstro när Voltaire förkunnade om förnuftets möjligheter.

Denne man hade ett stort medlidande, det var det som drev honom till att bli en av upplysningens stora filosofer. Men hans medlidande gällde även för djuren. Han var en sann djurvän och predikade ofta för vegetarianismen. Han var lika angelägen att få så många människor in på kunskapens väg som att få roa sina läsare.
Voltaire som arbetade hårt för tankefrihet, religionsfrihet och mot förtryck har förvärvat sin berömdhet i egenskap av sin roll som analyserande och granskande filosof och journalist, och inte bara i egenskap som förträfflig författare.

För 250 år sedan skrev Voltaire en roman kallad ”Candide”. 1996 skrev Pirkko Lindberg en omarbetad version, en roman som skildrar vår tid och till exempel EU. Den kallades då ”Candida”.


Jean Jacques Rousseau (1712-1778)

Rousseau var schweizisk- fransk författare och kulturfilosof.
”Det finns bara européer, och de har alla smak, samma levnadssätt och samma lidelser” påstod han. .
Det är inte många som går så långt att de lever som de lär, men få av dem som gjorde det under upplysningen var Jean Jacques Rousseau (1712-1778). Han skrev bland annat en tjock bok om barnuppfostran, men han lämnade sina egna barn på hittebarnshus. Rousseau kritiserade det obegränsade förtroendet till förnuftet och dess möjligheter. Han tyckte att förnuftet skulle ersättas av samvetet och känslan, som med sin värme och godhet skulle skapa ett mänskligare samhälle. För människan var god, i grund och botten ansåg Rousseau.

Han drömde om ett samhälle som bestod av medborgare som använde sig av direkt demokrati för att besluta om och stifta lagar, som man hade gjort i vissa stadsstater i det antika Grekland.

1762 skrev han en uppfostringsroman, ”Émile”. Men den brändes och han drevs iväg på landsflykt. Men den svenska skolan och uppfostran vittnar om betydelsen av hans verksamhet som omtvistad författare och tänkare.

Han skrev också en bok om samhällsfördraget. I den framställde han den som reagerar som två parter, och de var beroende av varandra. Om de styrande inte fullföljer sina förpliktelser kan folket bryta kontraktet. När de som styrde fick höra vad han sagt kunde de inte förstå varför han uttryckt sig så. Men snart förstod och insåg även de rika och välbärgade att reformer var nödvändiga. Men monarkerna var fortfarande tveksamma.

”Jag har börjat ett arbete som hittills är utan exempel och som icke skall få någon efterföljd. För mina medmänniskor skall jag framställa en människa i naturens hela sanning, och denna människa är jag. Jag ensam.”

Ur Rousseaus ”Bekännelser”.




Denis Diderot (1713-84)

Denne man var författare, filosof och en entusiastisk samhällsdebattör.
Han var också Frankrikes främsta upplysningsfilosof vid sidan av Voltaire och Rousseau. Ett stort uppslagsverk som är känt hos de flesta är encyklopedin. Diderot arbetade som huvudredaktör för det uppslagsverket i 25 år. Detta uppslagsverk skulle göra slut på vidskepelsen som fanns i Frankrike under denna tid. Allt förnuft och all stor kunskap som fanns i Frankrike rymdes i Encyklopedin. Det gjorde att den blev kontroversiell. Detta uppslagsverk bidrog till den atmosfär som ledde till att det blev revolution 1789. Detta verk var Diderots största litterära insats och utgavs 1751-1780. Encyklopedin omfattar 17 textband, 11 planschband, 5 supplementband och två indexband, totalt 35 band som blev ett slags programskrift för hela upplysningstiden.

Isac Newton (1642-1727)

Isac var engelsman och även matematiker.
Denna man blev populär då jakten på förnuftet gjorde vetenskapsmännen populära. Det var han som förstod gravitationskraften – tyngdlagen. Många av Isac Newtons experiment handlar om världssystemets mekanik och planeternas banor. Han sade också att svaren på hur naturen fungerar ska människan inte söka hos Gud, och nu erkändes istället gravitationen som universum styrande kraft. Newton sammanfattning av naturvetenskapens världsbild skulle hålla sig i många århundraden framåt.

Charles de Secondat de Montesquieu

Charles de Secondat de Montesquieu (1689-1755) vidareutvecklade de teorier som Locke påbörjat, om att en stats styrelse bör vara uppdelad och föreslog att makten skulle fördelas på tre olika myndigheter: den lagstiftande, den verkställande och den dömande. 1748 skrev han en bok som han skrivit från utgångspunkten i naturrätten, han kallade den för ”Lagarnas anda”. I den försöker han visa hur folkets seder och lagar bestäms av geografiska faktorer och det återger han i den så kallade klimatläran och i den så kallade maktfördelningsläran – den ideala statsstyrelsen. Montesquieus maktfördelningslära innebär en uppdelning av nationsinrättningen i den verkställande, den lagstiftande och den dömande makten. Detta skulle enligt honom skapa balans i samhället.
När Amerika fick sin självständighetsförklaring år 1776 omfattade den officiellt natur-rättsprinciperna. När man sedan började arbeta fram den amerikanska författningen så var
Montesquieus maktdelningslära själva grunden.
Den svenska regeringsformen år 1809 påverkades också av Montesquieus tankar.


Litteraturen under upplysningen

Obligatorisk läsundervisning blev vanlig i Europa efter 1600- talet. Nu var det inte bara de ledande klasserna som adeln, prästerna och det högre borgerskapet som hade läskunnighet på meritlistan utan nu spred den sig till hantverkare och tjänstefolk. Kvinnorna var en av de betydande litterära läsarna. Det som ”vanligt folk” läste var spådomsböcker, almanackor, böcker om hälsa, uppbyggelselitteratur och spännande hjälteberättelser. Böcker var alltför dyra för de flesta, men snart började storstädernas privatpersoner öppna lånebibliotek.
I Paris under 1720-talet fanns det cirka 300 kaféer, och där läste man tidningar och diskuterade nyheter (och böcker) som man läst.
I England och Holland var bokutgivningen ganska fri, men övriga länders stat och kyrka försökte genom censur hindra (och stoppa helt) att ”orätta” och fel åsikter spreds. I Frankrike fanns det år 1763 121 stycken kungliga bokcensorer.


Swifts “ Gullivers resor”

År 1726 utgavs en reseskildring i London. Gulliver för själv ordet i Swifts bok. Det är kartor och mycket andra detaljer för att skapa trovärdighet. Men det rör sig om oförfalskade skrönor.
Boken handlar om att kaptenen Gulliver är ute på fyra olika resor och möter då dvärgar, jättar, vetenskapsmän och hästmänniskor. Innan denna bok kom ut hade vetenskapen precis upptäckt och tillverkat förstoringsglas och mikroskop vilket bidrog till att läsarna av denna bok blev mycket fascinerade.

Denna roman har levt kvar som barn- och ungdomslitteratur, men om vi nu för tiden ska låna boken efter författarens avsikter måste man veta en hel del om 1700- talets England.
Under sina resor utvecklades Gulliver till en människoföraktare, vilket avspeglar författaren själv, Jonathan Swift (1667- 1745).
Swift utbildade sig till präst och blev så småningom domprost i Dublin. Men de planerna dog när hans politiska motståndare tog över makten i England. Swift använde då sitt vapen för att slå tillbaka, nämligen stridsskriften och den förlöjligande skriften.

Voltaire- den ståndaktige upplysningsmannen

(1694-1778) hette egentligen inte Voltaire- han hade bildat det som ett författarnamn. Hans riktiga namn var François – Marie Arout. Han växte upp som borgare. När han upptäckte att han kunde skriva kvicka och elaka dikter, svek han sin fars planer, som ville att sonen blev jurist, utan han började skriva på heltid. Han verkade länge som författare och utvecklade en enorm produktivitet. Det finns till exempel 20 000 brev bevarade efter honom. Voltaire hade utvecklat ett ekonomiskt sinne och förvaltade alla sina inkomster och andra pengar väl. Mot slutet av sitt liv var han allmänt beundrad som ” patriarken på Ferney”.

Det franska samhället uppfattade Voltaires skrifter som farliga. Straffet för att ha läst en bok av upplysningens viktigaste filosof kunde bli en plågsam död. Makten hos kyrkan, kungen och adeln var hotade av upplysningens tilltro till det mänskliga förnuftet. Upplysningsfilosoferna menade att om människan bara använde sitt sunda förnuft skulle världen bli bättre och mer rättvis. Det visar tydligt att upplysningsmänniskan var en optimist som såg framåt. Voltaire hade en uppmaning till tolerans, och den är högst aktuell idag också: med en religion i ett land blir det diktatur, men finns det två skär folken halsen av varandra; men med 30 olika religioner kan vi leva i fred och vara lyckliga.”

Robinson Crusoe

Daniel Defoe (1660-1731) var ambitiös och kom från medelklassen. Han hade provat på att vara affärsman, fabrikant, hemlig agent men framförallt journalist. Han medverkade i cirka 26 olika tidskrifter. När Defoe var 59 år skrev han in sig i litteraturhistorien med denna roman, som är världens näst mest översatta bok efter bibeln. Idag, cirka 300 år gammal, är den lika aktuell, och läses fortfarande av ungdomar och vuxna. Filosofen Rousseau menade att ”Robinson Crusoe” var en handbok i barnuppfostran. Han tyckte även att barnen skulle läsa den för att den bästa uppfostran både måste innehålla och ta tillvara på barnets vilja lära sig allt som är nyttigt. Defoe hade skapat sitt mästerverk ur egna erfarenheter. Han hade nämligen blivit dömd till fängelse för att ha publicerat en politisk broschyr som förolämpade statskyrkan. Isoleringen som Defoe upplevde under sin tid i fängelset kunde ha bidragit till att skildringen av Robinsons 28 år på den öde ön blev så trovärdig. Men Defoe utgav berättelsen för att vara en verklighetsskildring och lät Robinson själv föra ordet.

Detta är också en typiskt upplysningsroman som var avsedd för att vara en uppbygglig berättelse och som då kommer under samma rubrik av uppbyggelse romaner.
Huvudorsaken till att ”Robinson Crusoe” har varit och är så populär ända in i vår tid är nog att den kan läsas som en spännande äventyrsroman. Men i andra hand ses den också som ett intressant tidsdokument.
1967 skrev en man vid namn Michel Tournier sin debut, en roman som han kallade ”Fredag eller vid Stilla havets yttersta rand”. Fyra år senare omarbetade han den till en ungdomsbok och bytte titel till ”Fredag eller ett liv i frihet”.


Sveriges utveckling under upplysningen

En ny litteratur växer fram då upplysningen når till Sverige. De stora förändringar som sker innebär att den nya diktningen inte längre står i statens eller kyrkans tjänst. Nu kan man läsa och skriva för att roa sig, eller för olika debatters skull.
En stor del av den svenska litteraturen under 1700-talet kännetecknas av en påtaglig fransk inflytande i likhet med övrig kulturell verksamhet. Olof von Dalin hette den man som ledde den svenska upplysningen. Han var författare och framförallt analytiker av hur man sammanfattar historiska händelser.

OLOF VON DALIN (1708-1763) blev adlad 1751, och han var bland annat kunglig bibliotekarie och lärare för prins Gustav (III).

HEDVIG CHARLOTTA NORDENFLYCHT (1718-1763)

Var gift med amiralitetspastorn Jacob Fabricicus. Han gick hastigt bort och för att uttrycka sin smärta och kris som oväntat inträtt i hennes liv, skrev hon en diktsamling. Senare blev hennes diktning en nödvändighet för ekonomin. 1752 gav staten henne livstids pension, en bekräftelse på den uppskattning man kände för hennes litterära verksamhet.

Carl Mikael Bellman (1740-1795)

Denne man var dåtidens stå-upp-komiker. Han var brännvinspoeten som sjöng för alla - från berusade kroggäster till vitpudrade peruker vid Gustav III: s hov. Han var också sekreterare i nummerlotteriet och idag lyder Penniglotteriets reklamslogan följande: ”en satsad femtiolapp på Bellman blir en rolig historia för många”. Bellmans poesi är dyster, livsbejakande och ångestfylld. Bellmans epistlar har blivit nationalskatt och de djärva kontraster som finns i dem är en orsak till deras framgångar.
1985 låg Bellman etta på svensktoppen med en 200 års gammal gravsång.

Johan Henric Kellgren (1751-1795)

I vårt land var denna man den med mest upplysningsanda i sig. Under 1780-talet arbetade han som kunglig bibliotekarie och hovförfattare i Stockholm. Arbetet som Gustav III: s hovförfattare gav att han fick bearbeta kungens förslag till skådespel och olika uppsättningar av operor. Efter en brytning med kungen år 1788 ägnade han sig istället åt att vara ansvarig utgivare av Stockholms Posten. Inom upplysningen blev denna tidning vårt lands betydelsefullaste verktyg. Kellgrens stora förebild var Voltaire, och vid sidan av sitt jobb som publicist och kulturkritiker, skrev han egna verk.

Anna Maria Lenngren (1754-1817)

Hon började skriva redan vid tjugoårsåldern, och försörja sig på det.
Jämfört med andra flickor hade hon fått en ovanligt bra utbildning. Det hjälpte henne när hon fick jobb åt Gustav III som översättare av operor. Hennes insatser fick uppmärksamhet och hon blev redan som 23-åring invald i ett litterärt och musikaliskt sällskap för den tidens elit inom kultur.
Annas litterära produktion präglades av tydliga inflytanden av Rousseau. Hon var i första hand försmädlig när hon skrev.

CARL WILHELM SCHEELE (1742-1786) var det enda internationella ryktbara namnet under 1700- talets senare hälft. Han var en av de som upptäckte grundämnet syre.


Rokoko

Ordet rokoko kommer av franskans rocaille, som är en beteckning på en snäckdekoration, gjord av snäckskal, snigelhus och koraller. Denna konststil dominerade i mitten av 1700- talet. Den växte fram parallellt med upplysningstiden. Den utgick från Frankrike och blev tongivande i hela Europa under en stor del av 1700-talet. Barockens tunga former blev ersatt av rokokons lätta och typiskt dekorativa uttryckssätt (stil). Omtyckta dekorationer var blomrankor och kinesiska motiv. I Frankrike kallas rokokon ofta Louis-quinze, efter kung Ludvig XV.

Det som är utmärkande för denna konststil är de graciöst buktade linjerna. Rokokon präglar tydligt interiörerna från denna tid. I eleganta salonger och i intima smårum flödar den mjuka ornamentiken, ofta i form av blomsterslingor och dessutom dominerade ljusa pastellfärger. Rumsinredningen skulle vara bekväm och skapa en miljö efter olika målningar, till exempel ”La Tours”. I dessa rum kunde man föra en kvick och elegant salong-konservation.

Kärleken var ett centralt tema i rokokomänniskornas tillvaro, men det var inte den stormade passionen utan den vågade uppvaktningen och kärleksleken som lockade.
Samtidigt som upplysningsivern växte sig större och starkare, smyckade adeln sina hem med massor av prydnadssaker. Möblerna var slanka med kurviga former, och målades i ljusa jordfärger, till exempel pärlgrått och ljusgult, och sedan smyckades de med förgyllda ornament. Denna stil och smak hade utvecklats redan under barocken, men nu utvecklades vidare. Rokokomänniskorna hade en möbel som de gärna slog sig ner bakom, och den kallade de för sekretär, och sittandes vid den skrev de långa brev.

Under rokokon var det på modet att beställa porträttmålningar. De två största engelska målarna var Sir Joshua Reynolds (1723-1792) och Thomas Gainsborough (1727-1788) och båda var förträffliga porträttmålare. Men de trivdes egentligen med att måla porträtt utan de hade andra drömmar som de ville förverkliga. Reynolds ville skildra antikens hjältar.

Han hörde till den gruppen som återigen sysselsatte sig med de klassiska hjältarna Hellas och Rom. Gainsborough ville måla landskap. Landsbygden och det lugna livet där var hans stora kärlek. Men det var inte många som ville köpa hans tavlor, så det mesta av hans verk blev endast skisser.
Detta nyvaknade intresse som slog ut gjorde att många karaktäriserat denna period inom upplysningen som nyklassicismen. Femtio år efter Gainsborough skapar två andra målare utmärkta landskapbilder.

Det var John Constable (1776-1837) och William Turner (1775-1851). Constables tavlor är vackra och fridfulla. Han lade tonvikten vid det vi ser och bröt då mot många regler som gällde vid landskapsmålerier. Turner var mycket uppskattad hos sin dåtida publik. Han var upptagen av ljuset och rörelsen. I hans landskapsbilder kan det vara svårt att urskilja detaljerna, om det nu finns några att hitta för det är oftast svårt att se vad hela bilden föreställer. Men tavlorna kan verkligen visa ett oväder som igen annan kan, med skummande böljor och häftiga vindkast. Och det är inte många som han som har målat så dramatiska himlar med oroliga moln, med ljus som splittras och mörka skuggor som plötsligt kastar sig fram mot oss. Men först och främst är hans tavlor vackra, ofta förtjusande sköna. De färger och det ljus som Turner använder sig av smälter samman och skapar häpnadsväckande effekter. Det är något oförklarligt i många av hans tavlor, nästan som att den materiella världen håller på att sönderdelas.

Bildkonsten: konstnärerna kommenterar samhället

De politiska händelserna som inträffade i Europa påverkade naturligtvis alla speciellt denna tids konstnärer.

JACQUES LOUIS DAVID (1748-1825) blev revolutions styres allmänna konstnär, och då i Frankrike. Den pågående tiden var praktfull och händelserik, och David målade den just så.

FRANCISCO GOYA (1746-1828) var kritisk i sina bilder av de dåtida välbärgade och inflytelserika. Goya gjorde inte bilder med enbart människors eleganta kläder och heroiska poser eller enbart de välbärgades självupptagna, fåfänga och osköna ansiktsuttryck – utan allt var blandat i samma bild. Det var inte bara en av de utan allt fanns med. Hans målningar blev hans protester mot det förtryck han upplevt och sett i Spanien.

WILLIAM BLAKE (1757-1827) gjorde på motsatt sätt. I stället för att måla verkligheten målade han företräde för sina egna visioner och drömmar. Han var inte bara målare utan också diktare. De böcker han gav ut både skrev och illustrerade han själv till. Blake brydde sig inte om hur figurerna han målade egentligen såg ut. Han målade aldrig av naturen som dåtidens målare gjorde, utan han gick sin egen väg. Goya ville visa en annan värld som också fanns för sin åskådarmassa. Han var en mystiker som tog avstånd från kyrkan och dessutom hade huvudet fullt av statsfientliga och betydelselösa förslag som inte var verklighetsförankrade.

Inom bildkonsten målade konstnärerna med särskilt tycke erotiska scener. Huvudsakligen i ljusa pastellfärger. I motsats till barocken var nu idealet den prydliga och gracila figuren.
Från 1700-talets mitt och fram till omkring 1830 kom den så kallade nyklassicismen att dominera riktningen inom (arkitektur och) bildkonst. Det nya idealet blev den klassiska grekiska konsten. Stilen kom ursprungligen från F...

...läs fortsättningen genom att logga in dig.

Medlemskap krävs

För att komma åt allt innehåll på Mimers Brunn måste du vara medlem och inloggad.
Kontot skapar du endast via facebook.

Källor för arbetet

Saknas

Kommentera arbetet: Upplysningen

 
Tack för din kommentar! Ladda om sidan för att se den. ×
Det verkar som att du glömde skriva något ×
Du måste vara inloggad för att kunna kommentera. ×
Något verkar ha gått fel med din kommentar, försök igen! ×

Kommentarer på arbetet

Inga kommentarer än :(

Källhänvisning

Inactive member [2002-02-04]   Upplysningen
Mimers Brunn [Online]. https://mimersbrunn.se/article?id=1008 [2024-03-28]

Rapportera det här arbetet

Är det något du ogillar med arbetet? Rapportera
Vad är problemet?



Mimers Brunns personal granskar flaggade arbeten kontinuerligt för att upptäcka om något strider mot riktlinjerna för webbplatsen. Arbeten som inte följer riktlinjerna tas bort och upprepade överträdelser kan leda till att användarens konto avslutas.
Din rapportering har mottagits, tack så mycket. ×
Du måste vara inloggad för att kunna rapportera arbeten. ×
Något verkar ha gått fel med din rapportering, försök igen. ×
Det verkar som om du har glömt något att specificera ×
Du har redan rapporterat det här arbetet. Vi gör vårt bästa för att så snabbt som möjligt granska arbetet. ×