Gustav Fröding 1860-1911

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

1860 föddes en pojke vid namn Gustaf Fröding som kom att bli en av tidernas största poeter.

Gustaf Fröding härstammade från en mycket förmögen bruksägarsläkt. Han pappa, löjtnanten Ferdinand Fröding, tog inte hand om arvet från hans förfäder tillräckligt och var tvungen att lämna ifrån sig jorden.

Gustaf hade en vacker och begåvad mamma som hette Emilia. Emilia var dotter till C.A Agardh som var biskop i Karlstad. Gustaf älskade sin mamma mest av allt och tyckte inte att någon kvinna var som hans mamma. Gustaf skrev en gång en dikt som hette “Dolores di Colibradas” som handlade om en kvinna som var som hans mamma Emilia. Emilia var tidvis på mentalsjukhus, bl.a när hennes första son föddes.

Gustaf hade väldigt svårt i livet att träffa rätt kvinna eftersom ingen “var som mamma”. Han tyckte ju att hans mamma var ideal-kvinnan och andra kvinnor inte dög.

Gustaf växte upp i Kristinehamn och i Lund. 1880 tog han studenten i Karlstad.
Efter studenten gick han på Uppsala universitet. Han tog dock inte examen.
Gustafs stora arv som han då hade slösade han bort på krogar och bordeller och levde livet.
1883 var pengarna slut och han var tvungen att bo hos några släktingar i Värmland.
Gustaf skrev och skrev, och när han tog kontakt med Karlstad-tidningen skrev han offentliga dikter och recentioner.

1889-1890 visstades han på en anstalt för nervsjuka i Tyskland och andra gånger var han på en liknande anstalt i Norge.

1891 hade Gustaf skrivit färdigt sin första diktsamling “Gitarr och dragharmonika” och den gjorde succé.
1896 utkom “Nya dikter” och “Stänk och flikar”. Dikten “En morgondröm” åtalades på grund av en vulgär beskrivning men Gustaf frikändes. I diktsamlingen “Nya dikter” fann man djupare och dystrare dikter.
När diktsamlingen kom ut fick Gustaf sinnessjukdomen schizofreni. De två diktsamlingarna uppskattades av en del och gjorde andra förargade.

Gustaf Fröding är en av de mest internationella och bästa poeter som Sverige någonsin haft. Hans humoristiska, kritiska dikter var älskade av publiken. Gustaf Fröding jämfördes med Bellman som gav publiken det de ville ha.

1892 tog Gustaf in på Uppsala hostpital där han stannade tills 1905.
Hans sista sex år tillbringade han på Gröndal på Djurgården i Stockholm, där han satt och skrev och bearbetade på sina dikter bl.a den märkliga “Mattiodens sånger”.

Många av Gustaf Frödings dikter har också blivit tonsatta t.ex “Det var dans bort om vägen” med Sven Ingvars.


Gustav Fröding
Världens gång

Havet välte stormen ven,
Vågorna rullade asklikt grå.
"En man är vräkt över bord ,kapten"
-Jaså!