Recension av fem år av mitt liv

MURAT KURNAZ: Fem år av mitt liv

I sju år har kriget mot terrorismen pågått. Ett av offren heter Murat Kurnaz. Under fem år hölls han fången av den amerikanska militären. Gabriel Byström har läst hans skildring inifrån Guantánamo, en skakande berättelse om tortyr och förnedring. BOK

MURAT KURNAZ

Boken Fem år av mitt liv,handlar om ett plågsamt dokument från platser där reglerna sätts av människor avskalade all form av empatisk förmåga.

Några veckor efter 11 september-händelserna begav sig Murat Kurnaz från sitt hemland Tyskland till Pakistan, Kurnaz ville studera islam. Fram till dess hade han varit som vilken tysk yngling som helst med ett stort intresse för märkeskläder och kampsport. Som 19-åring gifte han sig med en troende muslimsk kvinna. Giftermålet innebar ett uppbrott från hans tidigare liv, Kurnaz ville snabbt lära sig mer om islam och satte sig på flyget till Islamabad. Efter två månader ville han återvända till Tyskland och sin fru. På vägen till flygplatsen greps han och sändes till en amerikansk militärbas i Kandahar i Afghanistan. Där bröt helvetet ut.

Med en närmast diabolisk systematik plågas, misshandlas och förnedras Murat Kurnaz och hans medfångar. Ena dagen upprepade elchocker mot fotsulorna. Nästa dag skendränkning. I Kandahar behövdes åtskilliga soldater för att genomföra en skendränkning. Två som höll fast armarna, en som tryckte ned huvudet i en plastbalja, en som pumpade slag mot magen så att den anklagade tvingades svälja vatten. Till det en förhörsledare som ställde frågor. Men svaren uteblev. Kurnaz kopplingar till al-Qaida och Usama bin-Ladin gick inte att leda i bevis av den enkla anledningen att de inte existerade.

Innan Kurnaz lämnar Kandahar för Guantánamo balanserar hans liv på en skör tråd. Under fem dygn tvingas han hänga i luften. En kedja fästs i hans handbojor och han hissas upp. Ibland tittas han till av en läkare som, paradoxalt nog, enbart finns där för att se till så att lidandet kan förlängas in i det yttersta. Plåga men inte döda. Jodå, den vältränade ynglingen från Bremen klarar att hänga en stund till.

Därefter förflyttas Murat Kurnaz över halva jordklotet till det amerikanska fånglägret Guantánamo på Kuba. På Guantánamo fortsätter förnedringen och den upprepade misshandeln, oftast utförd av lägrets speciella insatsstyrka IRF (Immediate Reaction Force), en samling grobianer som med stor iver och nitälskan slår sönder de fångar som på ett eller annat sätt inte uppfyllt någon av lägrets regler.

Brotten då? Vad var det Kurnaz anklagades för? Vilka förbrytelser gjorde att den amerikanska staten ansåg sig nödgad att tillfångata och misshandla Kurnaz under fem år? Inga. De misstankar som fanns initialt kunde snabbt avföras, därefter hölls han internerad trots att både den tyska och amerikanska staten var övertygade om hans oskuld. Att Murat Kurnaz släpptes fri i augusti 2006 berodde främst på att den tyska förbundskanslern Angela Merkel engagerade sig i hans öde. Merkel var explicit i sin kritik av Guantánamo och krävde ett frisläppande, något som alltså gav resultat. Utan tvekan något att begrunda för statsminister Fredrik Reinfeldt och utrikesminister Carl Bildt som fortfarande tror att den tysta diplomatin ska lossa Dawit Isaaks bojor i Eritrea.

Fem år av mitt liv är en fruktansvärd anklagelseakt mot den amerikanska staten, liksom den saktfärdiga och servila tyska hanteringen av frågan (redan 2002 kom tecken som visade att Kurnaz var oskyldig). Bokens värde ligger självklart i dess autenticitet, inte i dess stilistik eller dramaturgi. Kurnaz öde är uppfordrande på många sätt. Att en omvärld utan alltför högljudda protester godtar den amerikanska varianten av rättsskipning, där tortyr numera är fullt legitimt, är oavbrutet provocerande. Senare i v&ar...