Under slutet av 1970-talet började det hållas debatter angående den dåliga redovisningskvalitén samt den ökade ekonomiska brottsligheten. I och med detta började debattörer även diskutera revisorns roll och funktion. Detta medförde att man först införde en upplysningsplikt som senare utvecklades till en anmälningsplikt som lagstadgades den 1 januari 1999. Tystnadsplikten som se-dan länge varit förankrad i revisorns yrkesroll kom nu i konflikt med den nya lagen. Däribland revisorerna själva, som menade att de inte ville agera som en moralisk polis. Samtidigt menade revisorerna samt olika remissinstanser som FAR och SRS att anmälningsplikten skulle medföra bristfällig information från klienten då de inte skulle vara villiga att utge tillräckligt med informa-tion av rädsla för att bli anmälda, vilket därmed skulle medföra svårigheter för revisorn att utföra sitt arbete. Däremot ansåg regeringen att revisorn var det främsta arbetsverktyget i kampen mot ekonomisk brottslighet, då de som enda yrkesgrupp har total insyn i bolagens verksamhet.Samtidigt har revisorns brottsförebyggande roll ifrågasatts på senare tid, då antalet anmälningar som kommer från revisorn varit låg i jämförelse med dem som kommer från konkursförvaltare och skatteförvaltningen. Likväl har anmälningarna från revisorer drastiskt ökat sedan år 2004. Därför har vi i denna studie haft som syfte att undersöka vilka faktorer som påverkar revisorns agerande i tillämpningen av anmälningsplikt och tystnadsplikt. I denna tillämpning uppstår ofta en konflikt av moralisk och etisk natur gentemot klienten. Samtidigt krävs det att revisorn är juri-diskt kapabel till att avgöra om ett brott föreligger. Detta beror då på den utbildning denne erhål-lit, vilket enligt tidigare studier inom ämnet skiljer sig åt mellan stora- och små revisionsbyråer. Ju större osäkerhet revisorn känner i fråga om ett brott föreligger desto högre bevisgrad tenderar denne också att kräva.För att undersöka dessa faktorer i förhållande till revisorns agerande inför tillämpningen av an-mälningsplikt och tystnadsplikt har vi valt att utföra en kvantitativ studie. Detta har vi gjort med hjälp av en enkätundersökning som riktats till fem stora- och fem små revisionsbyråer med av-gränsning till Jönköpings stad. Förutom slutna frågor har vi inkluderat öppna tillämpningsfall di-rekt tagna ur Ekobrottsmyndighetens rapport- ”revisorns åtgärder vid misstanke om brott”. Re-sultaten från enkätundersökningen har sedan framställts i stapeldiagram utförda i Excel.För att få en bakgrund till de data vi erhållit behövs en relevant teoretisk referensram. Den främs-ta källan till revisorns åtgärder vid brottsmisstanke finner vi i ABL. Dock har det utvecklats om-fattande rättspraxis samt rekvisit för att underlätta revisorns avgörande vid misstanke om brott. Dessutom har EBM givit revisorn vägledning i form av riktlinjer för bevisgrad och mer grund-läggande definitioner av de rekvisit som berör en anmälan eftersom lagen lämnat dessa till god revisorssed att avgöra. Dessutom är det relevant för vår studie att finna hur etik och moral påver-kar revisorn i affärssammanhang samt den utbildning denne erhållit angående anmälningsplikt.Vår undersökning visar att nästintill samtliga respondenter erhållit en utbildning om anmälnings-plikt men att majoriteten trots detta kräver en betydligt högre bevisgrad än EBMs riktlinjer för att agera på brottsmisstanke. Samtidigt tror vi att revisorn tar på sig en yrkesroll och överlägger allt etiskt ansvar på revisionsbyrån, då kommentarerna till tillämpningsfallen visar att revisorerna skulle valt att agera utan att ta hänsyn till det etiska i situationen. Revisorns agerande påverkas av storleken på revisionsbyrån, då det visar sig att respondenterna från de små revisionsbyråerna haft en större praktisk användning av anmälningsplikten, vilket därtill i vår mening kan bero på den externa utbildning de fått. Samtidigt tror vi att vår undersökning indikerar på att stora revi-sionsbyråer ...
