Tätorterna Sverige har länge präglats av bilismens utveckling. Spridda
boendemönster och den allt mer utbredda externhandeln är några faktorer som
bidragit till bilismens utveckling. Andelen cykelresor i Sverige uppgår idag
till ca 12 % av alla resor, det finns dock länder där cykeltrafiken idag uppgår
till 30 - 40 %. I Sverige är idag ca 60 % av persontransporterna kortare än 5
kilometer, och av dessa sker nästan hälften med bil.
Staten har i ett flertal olika sammanhang uttryckt en vilja för ett ökat
användande av miljöanpassade transportmedel. I juni 1998 beslutar riksdagen om
ett övergripande mål för transportpolitiken, vilket går ut på att säkerställa
en samhällsekonomisk, effektiv och långsiktigt hållbar transportförsörjning för
medborgarna och näringslivet i hela landet.
Att försöka överföra de korta resorna som sker med bil till cykel är en komplex
uppgift men som torde kunna ha stor potential, både för individen och samhället
i form av förbättrad hälsa och miljö. En fungerande infrastruktur för cykel
kräver dessutom betydligt mindre utrymme i anspråk än motsvarande för
biltrafik. En ökad cykeltrafik kan därför bidra till att frigöra värdefull
mark, vilken i sin tur kan utnyttjas till andra och bättre ändamål.
Valet av färdmedel beror på ett flertal olika faktorer, exempelvis väder och
bilinnehav, men störst betydelse har förmodligen vanan. Undersökningar visar
nämligen att det är mycket vanligt att man väljer bilen av ren bekvämlighet och
av ”gammal” vana. Cyklandet måste därför bli bekvämare, framförallt om det ska
finnas en möjlighet att kunna locka bilister till att istället använda cykel.
Genom exempelvis förbättringar av cykelvägar, bekämpning av cykelstölder och
förbättrade rutiner för vinterväghållning kan bristerna i cykelvägnätet
förbättras. Men lösningar som enbart syftar till att förbättra för cyklisterna
har inte visat sig ge önskat resultat. Parallellt med åtgärder för att öka
bekvämligheten för cyklisterna måste också bilkörandet göras mer obekvämt,
exempelvis genom begränsad framkomlighet i vägnätet och minskade
parkeringsmöjligheter.
Växjö kommun har under ett antal år arbetat med frågor som rör cykeltrafiken.
Genom olika projekt och kampanjer har kommunen satsat på att försöka öka
andelen cyklister. En resvaneundersökning och en attitydundersökning har
tydligt visat på vilka områden i Växjö som har en hög respektive låg frekvens
av cyklister. Sandsbro, fem kilometer norr om centrum är en stadsdel som idag
har en låg andel cyklister. I området bor mycket barnfamiljer och många hushåll
har dessutom två bilar.
För att försöka öka andelen cyklister i detta område krävs åtgärder på både en
lokal och övergripande nivå. Genom att bland annat se över barns skolvägar och
göra dem säkrare finns en god chans att barn i större utsträckning än idag
själva kan ta sig till skolan. Trenden är idag att allt fler föräldrar väljer
att skjutsa sina barn både till skola och fritidsaktiviteter. Delvis beror
detta på en ökad valbarhet av skolor och mer spridda fritidssysselsättningar.
Vidare krävs alternativa cykelvägar, eftersom områden som på dagen kan
uppfattas som natursköna på kvällen kan upplevas som mörka och skrämmande.
Cykelstråken behöver också bli mer attraktiva, både i form av underhåll och
utformning. Snöröjning bör exempelvis prioriteras på de större cykelstråken
framför bilvägnätet, något som idag inte görs.
Förslagsdelen i detta arbete syftar till att både förbättra cykelvägnätet på
den valda och inventerade sträckan men de ska också tjäna som inspiration för
liknade problem på andra platser. Genom att bland annat tydliggöra cykelfäl...
