djävulen på spåren (refl. över artikel)

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

Godhet och ondska. Vad är det? Vem bestämmer vad som är gott och ont? Det är existentiella frågor som rör alla. Men vem kan egentligen definiera de båda uttrycken godhet och ondska?
Jag tror precis som filosofen Sokrates, att för att kunna ha en aning om vad som är gott, så måste vi veta vad som är ont. Paradoxer. Det är det enda svaret jag själv kan ge på definitionen av godhet och ondska.
Många svåra frågor ställs i artikeln som handlar om författaren och journalisten Per Svensson. Intressanta frågor, som man kanske inte tänker på så särskilt ofta. Men frågorna är extremt viktiga. På många ställen i världen regerar våldet och ondskan. Där är det våld som ger makt. Djungelns lag är det som gäller. De starka i samhället är de som överlever. Men är det inte så att vi alla har lika värde? Att alla ska ha samma möjligheter att leva ett drägligt liv? Tydligen inte.

Våld har alltid funnits, precis som Per Svensson säger i intervjun med Peter Halldorf. I olika former, i olika grader. Detta gör naturligtvis inte att det är acceptabelt att en människa skjuter ner en eller flera människor. Eller knivstyckar en person, strax efter våldtäkten. Våld är inte acceptabelt, även om det alltid har förekommit, förekommer idag och kommer att förekomma i framtiden.

Vad är det då som gör att ondska tar sig uttryck genom våldsliga handlingar? Det är en mycket svår fråga, och det är inte säkert att vi någonsin kommer att få svar på den.
Jag tror att inom oss alla finns det gott, och det finns ont. Destruktiv potential, som Per Svensson kallar det. Vad det är som avgör vad som kommer dominera i ens personlighet, det är jag inte säker på. Det kanske är något som går i arv. Det kan vara påverkan utifrån. För visst påverkas vi av allt runtomkring oss, det går inte att förneka. Föräldrarnas åsikter och beteenden, det kan påverka barnen mycket. Barndomen kan ha stort inflytande i en människas liv. Att föräldrarna skiljer sig kan påverka de drabbade i en enormt stor utsträckning. Men det behöver inte vara så.
Samhället kan också påverka. Värderingar förändras i takt med att samhället utvecklas. Ideal om hur man ska vara, bete sig, vad man ska tycka osv., det har stor betydelse för barn och ungdomar idag. Detta kan sedan leva vidare, och gå till överdrift.
Media i alla dess former framställer just samhällets värderingar, och alla kan inte tänka själv, utan följer godtyckligt det som presenteras som ”normalt”.
Det finns säkerligen barn, ungdomar och vuxna som kan, genom media som film och litteratur, totalt utestänga den riktiga verkligheten, och leva i filmens och litteraturens s.k. verklighet. Att ta till sig värderingar därifrån, det behöver inte vara så svårt, om man är en lättpåverkad person. Det som inte är realistiskt i den värld vi lever kan för dem kännas fullt realistiskt.
Så jag tycker inte att man kan utesluta yttre påverkan som familj, vänner, samhället osv. Inte helt i alla fall. Men jag tror precis som Per Svensson att detta inte kan vara de enda anledningarna till ett ondskefullt beteende. Det ligger kanske något i det Per Svensson säger om att man använder medias påverkan som alibi, för att man inte finner någon annan förklaring till det hemska som händer ute i världen hela tiden. Den typen av ondskefullt beteende som beskrivs i artikeln, där bland andra Mattias Flink nämns, är väldigt extremt. Detta är grovt ondskefullt beteende. Svensson talar om mekanismer som gör de extrema fallen intressanta. Men kan man bara dra fram de mest extrema fallen och döma efter dem? Jag tycker inte att man bara kan göra generaliseringar i sådana frågor. Tyvärr är det nog svårt att inte göra generaliseringar. Men visst kan man titta på extremfallen, och ta lärdom av dem Vad jag tycker är viktigt, är att påpeka att ondska inte alltid tar sig uttryck genom våld.

Att myndigförklara Djävulen vet jag om jag tycker att man behöver göra. Egentligen tror jag att alla människor faktiskt tror att det finns både gott och ont inom oss alla. Även om ämnet är tabu. Trots detta reagerar man när en människa man själv känner som snäll, säger något som kan tyckas ondskefullt eller elakt. Då vaknar man upp. Man blir kanske lite konfunderad. Jag har själv varit med om detta. I många år har jag varit känd som en väldigt snäll och omtänksam tjej, som vill alla väl. Och visst vill jag väl. Men när jag nu har vaknat upp, och förstått att jag inte kan undertrycka mina lite mer ”onda” sidor så reagerar folk runtomkring mig. ”Men du tycker väl inte illa om någon?”, har jag hört folk säga om mig. Jag har faktiskt åsikter som inte stämmer överens med den bild människor kanske har fått av mig. Jag har alltid haft dessa åsikter, men jag har inte uttryckt dem, för att jag vill vara uppfattad som en omtänksam människa, och för att accepterad av andra. Vad jag inte förstod innan var att man faktiskt kan ha åsikter som inte uppskattas av alla. Det är OK! Jag behöver inte vara alla till lags för att känna mig omtyckt och accepterad. Hellre mindre omtyckt för mina riktiga åsikter, än omtyckt för åsikter jag inte egentligen står för. Detta är ondska i en mindre skala. Att kalla det Djävul, det kan man göra om man vill.

För att må bra, och bli en harmoniska människa behöver man trygghet. Det tror jag!
När folkhemmet började byggas upp, hade det inte gått så väldigt lång tid efter att Andra Världskriget hade tagit slut. En instabil verklighet hade slagit stora delar av världen, även lilla Sverige. Då behövde det svenska folket trygghet, och sakta med säkert försökte vi skaffa oss detta i samhället, vilket vi lyckades med. Den vardagliga tryggheten som mat på bordet, tak över huvudet och arbete. Sedan också social trygghet, och personlig utveckling. Allt detta krävs för att en grupp av människor ska kunna fungera. Detta kan liknas vid religionens och trons betydelse för en människa vars liv kanske har skakats av en personlig tragedi. Då kan man ta till tron, för att få tröst, och långsamt bygga upp sig själv igen. Och tillsammans lyckades Sverige bygga upp detta, antagligen tack vare att vi gjorde det tillsammans. Tillsammans var vi starka nog. När man väl uppnått trygghet, så har man självförtroende att gå vidare, och försöka stå på egna ben. Det tror jag är en viktig del i processen till att bli harmonisk. Man börjar ta alltmer kontroll över sitt liv, ta initiativ och förverkliga det man länge velat ha och få uppleva.
Här tycker då Per Svensson att kontrollen kan sammanlänkas med ondska. Behovet av kontroll ökar, och utvecklas till ondska. Men så är det inte i alla fall. Visst kan det gå till överdrift, och många människor hamna fel. Men kontrolltagande behöver nödvändigtvis inte betyda förlust av verklighetsuppfattningen. Att behovet sedan anses vara en speciell egenskap hos kriminella tycker jag är lite konstigt. Är det inte så att alla människor vill känna att de har kontroll över sig själv och sitt liv? Är alla kriminella? Men det är kanske så att jag missförstår Per Svensson på denna punkt.

Något Per Svensson nämner mot slutet av artikeln är att ordet ondska har ökat mycket i media. Efter att ha frekvenssökt igenom dataarkivet på Expressen framkommer detta. Visst kan det vara så. Men kan detta inte vara missvisande? Han sa tidigare i artikeln att ämnet har varit tabu, för att det känns lite avskräckande att ta upp denna typen av ämnen. Nu kanske det har kommit mer på tapeten. Det behöver inte betyda att ”det onda” ute i världen har ökat. Det är precis som då homosexuella par började komma ut mer och mer för ett par år sedan. Då fanns det de som påstod att homosexualiteten hade ökat. Men det hade den inte gjort. Det var bara så att det var tabubelagt, och först då när kändisar tog mod till sig och berättade, då vågade alltfler homosexuella komma ut ur garderoben. De homosexuella hade hållit sig i skymundan. Kan det vara så att ämnet ondska har gått igenom samma process? Kanske, kanske inte. Att varannan träff gällde filmer kan också styrka det faktum att ämnet har varit tabu, men nu börjar luckras upp och komma fram i rampljuset. Detta är bara mitt sätt att se på det hela. Om det är rätt eller fel det återstår att se.

Svensson påpekar att medier skriver ut de kriminella ur verkligheten, och det kan mycket väl vara så. Människan verkar vilja bortse från allt detta, och...