DNA

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

Nukleinsyrorna

Det finns två olika sorters nukleinsyror. Den ena är DNA och den andra är RNA.
Den som jag ska gå in lite djupare på är den mer kända av de 2 nämligen DNA.
DNA består av två stycken kedjor som är sitter ihop med varandra i en spiral medans RNA bara består av en enda kedja. DNA finns i cellkärnan och är receptet för proteinernas
uppbyggnad, de innehåller arvsanlagen. RNA är bara
DNA:s redskap. DNA molekylen är uppbyggd av flera olika sorters
Molekyler.

De "band" som utgör själva spiralen består dels av sockerarten desoxyribos och
dels av fosforsyra. Bindningarna som är mellan "banden" består av fyra stycken olika sorter som sitter på sockret. Dessa är: Adenin (A), Tymin (T), Guanin (G) och Cytosin (C).
Dessa baser binder varandra på ett visst vis för det första kan
bara adenin och tymin binda ihop sig med varandra. För det andra så kan bara guanin och cytosin binda sig. De inga riktiga bindningar emellan varandra utan
så kallade vätebryggor. Det är nämligen så att väte och syre och väte och kväve gärna
vill binda varandra och trots att de inte har några bindningar över så skapas
svaga bindningar emellan dem. Anledningen till att exempelvis G och T inte kan
binda varandra är att G har tre vätebindningar och T bara har två.

Hur proteinerna bildas.


DNA är receptet för hur proteinerna är uppbyggda. Proteinerna styr
väldigt mycket i kroppen till exempel så är enzymerna det som bryter ner maten en slags
proteiner. Dessa ger också cellerna energi så att de kan fungera så som de ska.
Proteinerna är uppbyggda av aminosyror. Vilken protein som skapas är beroende
av vilka aminosyror det innehåller och i vilken ordning de sitter. I kroppen
finns det cirka 20 stycken olika aminosyror och dessa kan sättas ihop till en väldig mängd
olika sorters proteiner och det är DNA`t som avgör i vilken ordning och vilka de
olika aminosyrorna skall sitta för att bilda ett visst protein. Tre baser i
följd kodar för en aminosyra. En aminosyra kan också ha 2 eller 3
olika koder eftersom DNA kan skapa 64 olika koder och vi har bara 20 olika
aminosyror. Ett antal sådana kodon kodar för ett protein. Tre stycken kodon
kodar bara för att proteinen är färdigt. De delar som kodar för proteiner
kallar man för exon. Men "insatt" mellan exonet finns det intron som man
inte riktigt vet vad de är användbara för. När en cell behöver en viss protein så
öppnas DNA molekylen som en dragkedja genom att ett enzym går in och "skär" av
vätebryggorna. Inuti cellkärnan finns det fria nukleotider (alltså de delar som
bygger upp RNA molekylen). Nukleotiderna fäster sig på baserna som ”säger” hur
proteinet ska ser ut.

Arvsanlagskopiering.

När en cell delar sig bildas två nya exakt likadana celler. Detta innebär att
även DNA kan kopiera sig själv. Detta går till ungefär som när RNA bildas,
dvs ett enzym delar DNA molekylen och på de fria ändarna hakas fria nukletider
på samt nya "band" bildas av fosforsyra och desoxribos. Skillnaden är alltså
att kopian blir ett DNA och inte ett RNA. Dessutom går inte DNA:at ut från
cellkärnan utan stannar kvar vid den ursprungliga DNA strängen. Men det kan gå
fel i kopieringen och då bildas det så kallade mutationer. Om detta fel sker redan
efter att ägget har befruktats så kommer felet att fortplanta sig till samtliga
av kroppens celler. Om det är fel i DNA kedjan innebär det att koden för vissa aminosyror kan blir fel, det vill säga att när kroppen vill ha ett visst protein får den ett annat. Men om
DNA är fel i alla celler behöver int...