Tuberkulos

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

Sjukdomen Tuberkulos

Tuberkulos är en infektionssjukdom som orsakas av bakterier från släktet mycobacterium. Från detta släkte härstammar många olika arter av bakterier som finns vida spridda i naturen, men de flesta av dessa bakterier är dock ofarliga för människan. Det finns trots det flera bakterier som har gett upphov till sjukdomar så som den hovina: mycobacterium bovis och den aviära: mycobacterium avium intracellulare. De sjukdomar som uppkommit av dessa bakterier har klassats som tuberkulos på grund av historiska och traditionella skäl och för att de olika sjukdomarna liknar varandra. Dock finns det egentligen bara en bakterie som ger upphov till klassisk tuberkulos och det är mycobacterium tuberculosis.

Vanligen drabbas man av tuberkulos i lungorna vilket har gett upphov till namnet lungsot. Från lungorna kan infektionen sedan spridas med blodet ut till andra organ som kan drabbas av flera infektionshärdar. Denna typ av sjukdomen är mycket farlig och brukar kallas miliartuberkulos. Även svalda upphostningar kan göra så infektionen kommer ned till magen och tarmarna där infektion kan uppstå. En annan tidigare vanlig smittoväg var via mjölken då man tidigare inte pastöriserade den.

Tuberkulos kan finnas i alla organ men främst i skelettet, lederna, lunghinnorna, lymfkörtlarna, urinvägarna, huden, tarmarna och i könsorganen. Nyfödda barn kan också lättare drabbas av tuberkulös inflammation i hjärnhinnan. Ungefär 70-80% av de tuberkulossjuka idag har lungtuberkulos. Typiska symtom på att man blivit smittad är långvarig hosta och upphostningar, men även trötthet, dålig aptit, viktminskning, feber och svettningar kan tyda på tuberkulos.

Tuberkulos är en dödlig och smittsam sjukdom vilket gör att om man inte kommer under behandlingen snabbt riskerar man att smitta ner flera människor eller själv oturligt nog dö.
Sjukdomen sprids via en droppinfektion. När en människa med tuberkulos pratar, hostar eller nyser sprids tuberkelbakterierna via luften genom mikroskopiskt små vätskedroppar.

Då en person har smittsam tuberkulos görs en smittspårning vilket innebär att man tar kontakt med dennes familj och andra som kan ha kommit i kontakt med den sjuke och dessa får då göra en rad tester för att se om de också är smittade. De två vanligaste undersökningarna är lungröntgen, där det på bilderna kan ses små skuggor eller hålrum längst upp på lungorna, och PPD-test, som innebär att man sprutar i ämnet Tuberkulin från tuberkelbakteriens kapsel under huden. Om det uppstår en kraftig reaktion efter 72 timmar kan tyda det på att man har tuberkulos. För att säkert bekräfta och ställa diagnosen tuberkulos och bakteriernas resistens krävs odling av tuberkelbakterien vilket tar mellan tre till sex veckor.

De flesta vanliga bakterier framkallar på väldigt kort tid efter smittotillfället infektioner och sjukdomar vilket får att kroppens immunförsvar att koncentreras till infektionen för att bryta ned och eliminera den och bakterierna. Tuberkelbakterien däremot kan bara föröka sig max en gång per dygn, vilket jämförelsevis med vanliga bakterier som förökar sig flera gånger timmen, väldigt långsamt. Detta har gjort att tuberkelbakterien kan ligga latent i flera år inkapslad i en lunga i väntan på att kroppens immunförsvar ska bli nedsatt då den långsamt kan börja bryta ned lungan.





Tuberkelbakterierna gömmer och förökar sig vanligtvis i immunförsvarets makrofager där immunförsvaret inte kommer åt dem. Bakterierna tillverkar inte något gift men irriterar och aktiverar immunförsvaret vilket gör att det försöker kapsla in bakterierna, istället för att vid vanliga infektioner bilda antikroppar, och på så sätt binder bakterierna för en oviss tid.
En viktig del i immunförsvarets celler är att de har förmågan att bryta ned cellernas äggvita för att få bukt med bakterierna. Men detta drabbar inte bara bakterierna utan leder till att hålrum, kaverner, bildas i lungorna som på så sätt bidrar till att lungvävnaden bryts ned, bli skör och både blodkärl och bronkväggarna i lungorna kan brytas igenom vilket gör att bakterierna kommer ut i övriga kroppen också. Upphostningen för den sjuke blir i detta fall blodig och strax därefter brukar miliartuberkulos utvecklas.

Alla människor kan smittas av tuberkulos men god motståndskraft minskar risken betydligt. Kroppens hälsotillstånd är också viktigt så undernäring (framför allt proteinbrist), andra infektioner, svagt immunförsvar och ålder ökar risken för tuberkulos.

Behandlingen för en person som blivit drabbad av tuberkulos är långvarig och pågår i minst sex månader då man behandlas med vanligen fyra olika sorters antibiotika. En påbörjade behandlig måste avslutas då en halvfärdig kur gör mer skada än nytta eftersom de bakterier som överlevt blir resistenta mot läkemedlen och den sjuke kan därmed sprida de resistenta bakterierna vidare. Speciellt allvarligt är bakterier som är multiresistenta, det vill säga immuna mot flera läkemedel, vilket blir ett katastrofalt problem då det inte är säkert att det går att bota den sjuke. Även behandlingskostnaden för en multiresistent patient motsvarar behandlingen för 100 vanligt tuberkulosdrabbade. De fyra vanligaste läkemedlen är Rimactan, Isoniazid, Pyrazinamid och Myambutol..

Tuberkulos genom tiderna

Historien om tuberkulos går mycket långt tillbaka i tiden. Från början var det nötkreaturen som var tuberkelbakterien mycobacterium tuberculosis naturliga bärare och som drabbades av tuberkulos, men när människan för ungefär 10 000 år sedan började slå sig ned med jordbruk och boskapsskötsel kom smittan genom intim kontakt med djuren, köttet och mjölken att spridas även till människan. Enda sedan dess har tuberkulos existerat i människans historia som en fruktansvärd sjukdom. Forskare har genom arkeologiska utgrävningar i Egypten funnit bevis för skelettuberkulos hos både stenåldersmänniskor och mumier. Även i Sverige har man vid undersökning av medeltidsgravar funnit spår av tuberkulos.

Det var under mitten av 1800-talet under industrialiseringen i Europa som sjukdomen fullkomligt exploderade i omfattning och blev den vanligaste dödsorsaken i Europas industriländer. Industrialiseringen hade lett till att många människor flyttade in till städerna där det snabbt bildades mängder av trångbodda och fattiga områden. Under den här tiden fanns inga mediciner att tala om, undernäring var vanligt och hygienen var väldigt dålig. Detta och det faktum att människorna bodde så tätt intill varandra gjorde att sjukdomen spred sig lavinartat, men främst då i städerna. I Sverige var det ofta i hamnstäderna sjukdomen bröt ut eller ute på landsbyggnaden i norra norrland där vintrarna var kalla och där människorna levde tätt ihop för att klara av det hårda livet.

Eftersom sjukdomen oftast inte gav några symtom i början hann den smittade föra sjukdomen vidare innan personen själv insjuknade. Folk på den här tiden förstod inte att sjukdomen var smittsam, de kunde ju se att familjemedlemmar en efter en insjuknade och man trodde därför att sjukdomen berodde på dålig luft, en förbannelse, arv eller att man inte behagat gudarna och blivit utsatt för deras straff och inte för att de levde så tätt inpå varandra. Trots stora forskningsinsatser i flera decennier lyckades man inte finna något botemedel mot sjukdomen. Istället ansåg man att den enda boten var näringsrik mat, frisk luft och mycket vila. Därför började det runt om i Europa byggas speciella sjukhus för tuberkulossmittade, så kallade sanatorier, där människor fick all näring och vila de behövde. De sjuka kunde få ligga på sanatorierna i flera år i väntan på att dö eller tillfriskna.

Motgångarna mot sjukdomen skulle i alla fall slutligen vända. År 1871 fick den tyske landsortsdoktorn Robert Koch ett mikroskop av sin fru i födelsedagspresent och inredde ett laboratorium i en skrubb bakom sin läkarpraktik där han ägnade sin lediga tid åt forskning. Elva år senare efter 2 års studier efter gåtan bakom tuberkulos och 270 misslyckade försök lyckades Koch och upptäcka små avvikande organismer i upphostningar från lungsots- patienter som han sedan införde till olika djur och därefter kunde konstatera att det var tuberkelbaciller. Därmed konstaterades det att tuberkulos inte var någon förbannelse eller ärftligt, utan att sjukdomen smittade. Därefter började en ny kamp, att hitta ett botemedel mot sjukdomen.

Runt sanatorierna började det under tiden uppkomma en mängd myter som glorifierade och romantiserade tuberkulos. Tuberkulos ansågs förfina en människas personlighet och lyfta fram de andliga och konstnärliga dragen hos de sjuka. Denna myt uppkom antagligen av att många framstående poeter, konstnärer och författare utbildades och skapade framstående verk under de många år de tillbringade på sanatorierna. Tuberkulos ansågs även höja kreativiteten och sexualitet hos de sjuka och det hela gick så långt att de sjukas utseende blev ideal för de högborna under 1800-talet.
Den sjukes avmagrade kropp, bleka hy, feberblossade kinder och blodröda mun kom att symbolisera känslighet och sårbarhet vilket var viktigt främst för dåtidens kvinnor.
Tuberkulosen fick därmed en rikemansstämpel och ett framstående rykte som den inte förtjänade. För trots att det blev ideal att se avmagrad och sjuk ut ansågs sjukdomen i sig mest förknippas med fattigdom och elände. De drabbade skämdes oftast för att de hade sjukdomen då folk direkt såg fördömande och nedlåtande på de sjuka. Trots glorifieringen kom tuberkulos främst att ses som en fruktansvärd och plågsam sjukdom som alla var rädda för.

Det är ganska svårt att säga hur många som dött i tuberkulos då det tidigare inte fördes några räkenskaper om detta. Det var främst prästskapet som till en viss del antecknade och förvarade dödsuppgifter men dessa täcker bara en liten del av de som dött i tuberkulos. Även i svåra tider då epidemier och svält varit vanligt har kanske en person varit svårt sjuk i tuberkulos men dött på grund av något annat vilket gör att dödssiffrorna kan vara svåra att avgöra. Man vet i alla fall att tuberkulos är den sjukdom som dödat flest människor i historien. I Sverige var dödstalet i tuberkulos som högst under 1875 då fler än vart tionde dödfall orsakats av tuberkulos, medellivslängden var då bara 37 år. Även så sent som på 1930-talet dog 10 000 människor i tuberkulos varje år.

År 1895 upptäckte Wilhelm Conrad Röntgen röntgenstrålarna vilket gjorde det möjligt att tidigt upptäck tuberkulos och år1908 började forskningen till ett vaccin mot tuberkulossmittan av Albert Calmette och Camille Guérin. År 1920 var framställningen av vaccinet klart som fick namnet BCG, Bacillus Calmette – Guérin. Vaccineringen innebar att man injicerade levande men försvagade bovia tuberkelbakterier som gav ett visst skydd mot smittan. Men fortfarande fanns behovet av ett botemedel åt dem som redan var drabbade av tuberkulos.

År 1935 trodde man att räddningen hade kommit då medicinen sulfa uppfanns. Sulfa hade lyckats bota tidigare livshotande sjukdomar så som lunginflammation, scharlakansfeber och blodförgiftning men trots alla förväntningar hjälpte inte medicinen på tuberkulos. Efter sulfa kom penicillinet som blev den mest viktiga läkemedelupptäckten någonsin då det blev den mest effektivaste medicinen mot alla sorter av bakterier och sjukdomar, dock hjälpte den föga mot tuberkulosen. Inte förens på 1940-talet kom det ut två mediciner ungefär samtidigt som visade sig vara effektiva mot sjukdomen.

Det första hette Streptomycin och det andra PAS och både var nya antibiotika mediciner. Streptomycinet uppfanns 1943 av amerikanen Selman Waksman som försökte hitta en bot mot sjukdomen genom att söka efter nyttiga mikroorganismer i marken. Streptomycin är en liten svamp som lever i jorden och kom att verka effektivare än någon annan läkningsmetod mot tuberkulos. Dock fanns det nackdelar med medicinen då den inte verkade genom intag via munnen utan måste injiceras. Medlet var även giftigt och biverkningarna kunde leda både till att hörseln och balansen skadades. Efter ett tag började medicinen också bli ineffektiv då bacillerna efter ett tag blev resistenta mot den.

Men samtidigt som Streptomycin började bli ineffektivt kom det andra botemedlet PAS som upptäckts av dansk-svensken Jörgen Lehman. Han hade läst att salicylsyra gjorde att tuberkelbacillen lättare kunde ta upp syre och kom på idén att man kanske kunde vända processen genom att ändra i salicylsyrans kemiska struktur. Hans idé visade sig fungera och år 1944 började PAS användas på de sjuka. Dock möttes medicinen till en början negativt då folk inte kunde tro på att de upptäckts två mediciner mot tuberkulos då ingen bot någonsin hade funnits under de alla tidigare tusen åren. Men succén var ett faktum och människor som tidigare varit dödsdömda hade nu chansen att bli fullt återställda och friska.

BCG vaccinet och de nya medicinerna gjorde att tuberkulos trängdes undan och praktiskt taget försvann i västvärlden och runt 1950 lades nästan all forskning om tuberkulos ned då man ansåg sjukdomen som besegrad och då alla blev vaccinerade i de flesta länderna.

Men under 1980-talet tog forskningen åter fart efter att man upptäckt i en indisk undersökning att BCG vaccinet inte gav så bra skydd som man trott. Detta konstaterade och den ökande hiv-epidemin som gjorde att tuberkulosen spreds sig till länder där sjukdomen tidigare ansetts utrotad för gott gjorde västvärlden åter uppmärksammad på den farliga sjukdomen.

Sedan dess har kampen mot tuberkulos gått trögt. Få framsteg har gjorts och allt fler tuberkelsmittade bär på resistenta bakterier vilket gör att de inte går att behandla. Från nedgången under 1940-talet har tuberkulossjuka återigen ökat och trots att vi i västvärlden inte har drabbats av en ny våg av tuberkulossjuka är problemen mycket stora i utvecklings- länderna där 95 % av dödsfallen sker. Svårast drabbad är Afrika och Sydostasien men även de baltiska staterna, främst Ryssland, har också stora problem med tuberkulos. I världens rika länder är det få unga som blir sjuka, med tuberkulos bland äldre är dock inte jätteovanligt. Skandinavien har turligt nog lägst registrerade fall av tuberkulos i världen.

Varje år insjuknar cirka 8 miljoner i tuberkulos och mer än 3 miljoner dör varje år till följd av sjukdomen vilket är fler än som dör i både aids, malaria och alla tropiska sjukdomar tillsammans. Eftersom man kan vara smittad i flera år innan tuberkulos utvecklas, tror forskare att ungefär en tredjedel av jorden befolkning bär på tuberkulossmittan, ungefär 1,9 miljarder. Tuberkulos är idag den åttonde valigaste dödsorsaken i världen.

Nya mediciner h...