Fields of Gold

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

Performed by Eva Cassidy

Del 1
You´ll remember me when the west wind moves
Upon the fields of barley
You´ll forget the sun in his jealous sky
As we walk in fields of gold

Del 2
So she took her love
For to gaze awhile
Upon the fields of barley
In his arms she fell as her hair came down
Among the fields of gold
Will you stay with me, will you be my love
Among the fields of barley
We´ll forget the sun in his jealous sky
As we lie in fields of gold

Del 3
See the west wind move like a lover so
Upon the fields of barley
Feel her body rise when you kiss her mouth
Among the fields of gold

Del 4
I never made promises lightly
And there have been some that I´ve broken
But I swear in the days still left
We´ll walk in fields of gold
We´ll walk in fields of gold

Del 5
Many years have passed since those summer days
Among the fields of barley
See the children run as the sun goes down
Among the fields of gold
You´ll remember me when the west wind moves
Upon the fields of barley
You can tell the sun in his jealous sky
When we walked in fields of gold
When we walked in fields of gold
When we walked in fields of gold

Analysering av en Soul text
Du kommer att minnas mig, då
Västanvinden dansar över åkrarna av korn,
Du kommer att glömma solen i en himmel av avund
Då vi vandrar på åkern av guld.

Jag sitter på fältet och håller i handen ett foto av min kärlek. Jag hade blivit lämnad ensam då han skulle ut i kriget. Han hade inte haft något val. Det var hans plikt att tjäna sitt land. Min älskade hade farit till Vietnam och jag hade blivit lämnad åt mitt öde.
Jag börjar skriva ett brev till honom, där jag sitter i skymningen. ”Tänk på mig, när du har det jobbigt. Allt elände och krig finns det ett slut på, men min kärlek för dig är evig. Minns du dagen då vi vandrade över den gyllene åkern här hemma. Den svaga kvällssolen som höll oss varma och som höll natten borta. Till och med den eviga himmelen blev avundsjuk på min kärlek till dig.”

Hon tog sin kärlek
För att sedan blicka
Ut över fälten av korn
hennes hår föll ner, där i hans armar.
Mellan åkrarna av guld
Vill du stanna här med mig, vill du bli min älskade
Bland åkrarna av korn
Vi kommer att glömma solen som vandrar på en himmel av avund
Där vi ligger på en fält av guld.

Jag hade smekt hans kind och kysst honom av ren passion. Han hade hållit mig, i sina muskulösa solbrända armar, i timmar. Han hade viskat i mitt öra, som en av vindarna på åkern; ”Jag skall alltid finnas här hos dig, bara du, jag, i en värld av guld”. Han hade kysst min kind och hjälpt en hårslinga, som dansade över mitt mörka ansikte, tillbaka bakom örat. Jag hade fällt tårar av stundens glädje, men av morgondagens sorg. Det var då han måste fara iväg. ”Vill du stanna här hos mig ikväll? Då är jag din för alltid”. Jag såg in i hans mörka, glänsande ögon. Jag viste att han var rädd.

Jag låg nu på samma ställe på fält, där jag en gång legat djupt insjunken i hans armar.

Se västanvinden dansa likt ett älskande par
Ut över kornfälten
Känn hur hon reser sig upp, då du kysser hennes läppar
På fältet av korn

Jag höll upp det halvskrivna brev framför mig, där bläcket flutit ut av mina tårar. Jag skymde den låga solen med pappret, och kisade lätt för att kunna läsa. Tårarna stoppade mig. Jag började gråta, först av sorg som snabbt växlades över till ilska. Hur var detta möjligt? Vinden fortsatte leka vilt i kornaxen, där jag låg under en mörkblå, kvälls himmel.

Jag har aldrig lovat dig med försiktighet
det är vissa löften som jag brutit
Men jag svär på de dagar som är kvar
Då kommer vi att vandra över fält av guld.

Då kommer vi att vandra över fält av guld.

Jag låg och grät i förtvivlan. Himlen ovanför, tröstade mig mellan mina gråtanfall. Några moln vandrade fridfullt strax över mig. Om jag ändå kunde flyga. Om jag bara kunde försvinna, bort till dig. Vi hade givit varandra för många löften, för att jag skulle kunna gå vidare utan samvetskval. Vi hade ju svurit varandra evig kärlek. Jag försökte påminna mig om att jag fortfarande kunde vakna upp ur allt hemskt. Vakna upp i din varma famn. Gång på gång nöp jag mig i armen. Det var ingen dröm. Du hade försvunnit, du hade åkt till Vietnam. Jag såg upp på himmelen igen, där en fågel flög högt, högt uppe. Jag kom att minnas det vita brevet som en officer kommit med. Jag hade varit spänd i månader. Varje gång dörrklockan ringt eller telefonen klingat högljutt, hade jag förvissat mig om att du dött. Även denna gång då officeren verkligen kom. Då hade jag, med min fasa, haft rätt. Han hade stått med sänkt huvud och bett om att få tala med Miss Charles. Han hade gett mig kuvertet. Officeren berättade att de hade anfallit en liten by utanför Vietnam och något hade gått fel. Min älskade hade blivit skjuten. Två av hans vänner hade också gått samma öde tillmötes.

Jag satte mig upp, som när en blixt slagit ner strax intill mig. Brevet! Jag hade helt glömt av öppna brevet. Jag tog upp det ur en ficka i min kjol och öppnade det medan ögonen fylldes med tårar. I kuvertet fanns ett brev daterat 12-08-1972. Han hade alltså skrivit brevet till mig, två dagar innan han blivit skjuten. I fanns också det halsband jag gett honom, dagen innan han for, då vi låg här tillsammans på ängen. Det var ett litet halsband gjort av en läderrem och en röd sten. Jag hade hittat stenen en dag då jag plockade majs med mamma på ett fält när jag var liten. Det halsbandet hade blivit en lyckoamulett för mig och jag ville att han skulle få den. Han om någon behövde ha turen med sig ute på krigsfälten. Den hade antagligen inte hjälpt mycket. Han hade anat att han snart skulle dö. Han hade lovat att jag skulle få den tillbaka, som ett tecken på att han själv skulle klara av kriget och hålla bådas mod uppe. Han viste att han skulle gå döden tillmötes och jag vet att han skickade med halsbandet för att inte bryta sitt löfte. Jag kramade halsbandet i min hand. Först såg jag inga ord, bara hans underbara snirkliga, mannliga, handstil. Precis den jag följt i otaliga brev under åren. Jag såg honom framför mig, med fasa av vinande bomber, flygplan och män,...