Döden i litteraturen

2 röster
12838 visningar
uppladdat: 2000-11-17
Inactive member

Inactive member

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete
Döden i 1800-talets litteratur
Analys av ”Hemsöborna”, ”En världomsegling under havet” och ”Kvinnor och äppelträd”

Vilka tragiskt verk klarar sig utan död? Troligen inte många.
Döden lämnar ingen oberörd. Den finns alltid där. När man minst anar det.
Slutet på ett liv, början på ett annat.

Döden i litteraturen

Men döden är inte bara ett sätt att höja spänningen i ett verk, utan kan innehålla ett specificerat budskap. Vad döden står för varierar från verk till verk.
Om vi jämför dagens kriminalromaner med ett verk som där döden har ett budskap, så ser man att kriminalromanerna innehåller mycket död. Men inte död som visar något speciellt, utan döden används mest som höjning av spänningen.
Men visst är döden viktig i dom romanerna, fokus ligger ju på döden. Den ses på ett annorlunda sätt nuförtiden. Döden har blivit något vardagligt.
Även grymmare. Döden i dom äldre verken är inte en massmördare som styckar människor. I dom är döden ofta något mystiskt och abstrakt.

Döden var något alla var rädda för. Visst är vi rädda för döden även idag, men inte på samma sätt. På den tiden trodde man på skärselden och helvetet.
Levde man inte rätt, så var man verkligen rädd för döden. Död och religion har sin koppling.

Religion

Kanske är det därför religionerna inte utövas lika aktivt som på den tiden, att folk inte tror på liv efter döden. Du dör. Du begravs. Sen är det inget mer. Varken himmel eller helvete här inte. Ruttna i marken snarare.

Men levde du på 1800-talet fanns rädslan att hamna i helvetet. Hade du levt efter religionens lagar och moral, så kunde du fridfullt dö med ett leende på läpparna. Mot himlen. Följer du inte lagarna eller moralen blir du dömd till döden eller får budskapet att du aldrig kommer till himlen.

Men vem säger att religionen måste vara rätt. Särskilt när hyckleri som säljandet av avlatsbrev pågår. Köp dig fri från synderna. Det är väl ändå inte speciellt etiskt?

Men visst fanns det folk som offrade livet för religionen. Vissa frivilliga, andra hade inget val. Om vi säger att du är kristen så har döden mycket att göra med religionen. Du föds, du döps in i religionen, du gifter dig i kyrkan, du dör och begravs på kyrkogården. Kyrkan predikar hur du ska göra för att leva ett bra liv och komma till himlen. Håll dig borta från synderna så klarar du dig.

I bibeln hittar du både död och födelse.
Kärleken

Kärleken är också en bidragande orsak till död. Hur ofta har inte den kärlekskranka personen fått ett krossat hjärta och tagit livet av sig.
Olyckligt kär som man är vill man bara bort.

Man behöver inte ta livet av sig för att då för kärleken. En klassiker är ju dödskampen mellan den tappra riddaren som försöker rädda den fagra prinsessan från drakens klor. Eller en dödskamp mellan två konkurrenter som båda vill ha ”sin” vackra mö.

Ett exempel på verk där du finner både död och kärlek, dödlig åtrå, är Dracula.

Hur skildrades döden?

Hur den skildras skiljer sig beroende på både författare och verk.
Alla författare är ju inte precis lika till sättet. Deras förhållningssätt varierar.

Om vi tar ett exempel. En man tar livet av sig på grund av att han inser att han aldrig kommer få sin älskade. Vi säger att mannen hänger i ett rep runt halsen i sitt rum.

En romantiker skulle inte fokusera på döden på ett så negativt sätt. Romantikern skulle beskriva kärleken runt döden. Beskriva hur solljuset som föll in genom glaset bildade ett beundransvärt färgspektra. Även beskriva hur fåglarna kvittrade en väl övad symfoni.

En realist skulle fastställa att här har en människas liv gått i spillo helt i onödan.
Kärleken är väl inget att offra sig för. Det finns viktigare saker att leva för.
Realisten skulle beskriva rummet så tråkigt som det var. Här förskönas ingenting.

En naturalist skulle gärna gå in på hur lukten av död kändes och hur repet snärjde runt halsen. Även kanske gå in på hur det känns att dö en kvävningsdöd.

Mary Shelleys berättelse om Frankensteins monster, E.T.A. Hoffmanns skräckskildringar och Poes brottshistorier är olika uttryck för fascinationen av döden, det övernaturliga och det makabra som ökade under romantiken.

Kampen mellan dom goda och dom onda har alltid funnits. Ofta en kamp om död, där dom onda har döden på sin sida. I detta sammanhang kan man igen nämna t.ex. Dracula och Frankenstein.

Hur framställs döden?

Döden behöver inte alltid vara något negativt. Även fast i dom flesta fall den står för någonting dåligt. Men när döden ska betyda något kan den faktiskt vara någonting bra. Ta ett lätt exempel som att hjälten dödar det onda monstret. Hjälten hyllas för att han tagit livet av monstret. Eller i krigsromaner där hjälten dör. Han dör en hjältes död. Blir hyllad för att han dog för sitt land.
För att ta ett till exempel: Mannen offrar sitt liv för att rädda sin hustru. Han dör för en god sak.
Hemsöborna, August Strindberg

”…halvspringande kom hon ner på isen, åkte ut på den gungande skivan, hörde den torkade vassen susa om öronen, knäckas under fötterna, och hon slog ikull på en infrusen vakare; reste sig och sprang igen, som om döden varit efter henne och bränt henne i ryggen, nådde andra stranden, men gick mitt igenom isen, som av det utfallande vattnet lagt sig som fönsterrutor på dybotten och som klingade och krasande brusto under hennes tyngd.”

Gumman Flods dör på grund av kärleken. Hon går ut och letar efter Carlsson som har gått efter pigan Clara. Hon ser Carlssons och Claras fotspår i snön. Följer dom och kommer fram till en plats där hon ser att dom har suttit. Hon tittar ut över viken och började springa. Rädd för att få veta vad dom har gjort.
Hon vill inte veta, så hon börjar springa ut på isen och går igenom. Hon blir nerkyld och insjuknar. Efter tre dagar, på julaftons morgonen dör hon.
Men innan hon dog har hon sett till att testamentet där Carlsson står med bränns upp. Och hon vaktade hela tiden byrån där gårdens tillgångar fanns.
Gumman Flod kval är över.

Men Carlsson klarar sig inte heller undan döden. När dom ska transportera gumman Flods kista till fastlandet möter dom en snöstorm och när dom ska väja för en vak, ramlar kistan i vattnet. Gusten och Carlsson beger sig mot land, men på grund av snöstormen kommer dom ifrån varann och bara Gusten kommer iland.

”Hör nu, pastorn, jag tycker ändå att – skulle inte Carlsson också haft ett litet ord med? – Det var för två, min gosse!”

Gumman Flod och Carlsson förenas i döden på botten av havet.

Strindberg som var en naturalistisk dramatiker, visar inte döden på ett så typiskt sätt. Men resten av beskrivningarna känns naturalistiskt.

En världsomsegling under havet, Jules Verne

Denna bok har inte riktigt fokus på döden. Inget händer med huvudpersonerna. Dom klarar sig undan alla faror. Men på vissa ställen så kommer dom i närheten av döden. Som t.ex. när dom fastnar i polarisen.
Så döden finns väl egentligen hela tiden nära när dom far runt i sitt undervattenskepp.

Däremot tar kapten Nemo lagen i egna händer och tar ut sin hämnd genom att krossa båtar och därmed döda. Det är den enda lösningen han hittar.
Att ta hämnd och döda, för att till slut möta det skepp han egentligen är ute efter. Krossa den båten och han kan få ro.

Kvinnor och äppelträd, Moa Martinson

”Det var inte den enda brodern som Liter-Olle sett ligga död på vägen. Till jul två år efter, när de alla var på tiggargång, hade drängarna på herrgården tömt brännvin i den minsta brodern, sju år. Han hade också dött på landsvägen, orkade inte hem, dog av köld och spritförgiftning.”
” – Fort hit med en ko, mor måste ha spenvarm mjölk, hon har fått blodstörtning. Fort, fort, kör ihop korna s...

...läs fortsättningen genom att logga in dig.

Medlemskap krävs

För att komma åt allt innehåll på Mimers Brunn måste du vara medlem och inloggad.
Kontot skapar du endast via facebook.

Källor för arbetet

Saknas

Kommentera arbetet: Döden i litteraturen

 
Tack för din kommentar! Ladda om sidan för att se den. ×
Det verkar som att du glömde skriva något ×
Du måste vara inloggad för att kunna kommentera. ×
Något verkar ha gått fel med din kommentar, försök igen! ×

Kommentarer på arbetet

Inga kommentarer än :(

Källhänvisning

Inactive member [2000-11-17]   Döden i litteraturen
Mimers Brunn [Online]. https://mimersbrunn.se/article?id=318 [2024-03-28]

Rapportera det här arbetet

Är det något du ogillar med arbetet? Rapportera
Vad är problemet?



Mimers Brunns personal granskar flaggade arbeten kontinuerligt för att upptäcka om något strider mot riktlinjerna för webbplatsen. Arbeten som inte följer riktlinjerna tas bort och upprepade överträdelser kan leda till att användarens konto avslutas.
Din rapportering har mottagits, tack så mycket. ×
Du måste vara inloggad för att kunna rapportera arbeten. ×
Något verkar ha gått fel med din rapportering, försök igen. ×
Det verkar som om du har glömt något att specificera ×
Du har redan rapporterat det här arbetet. Vi gör vårt bästa för att så snabbt som möjligt granska arbetet. ×