Ishockey

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

Ishockey är en tuff sport som spelas på is.
Ishockey är en lagsport där man får vara sex stycken på planen samtidigt,
varav en ska vara målvakt.

Ishockey har många regler och om man bryter mot dom kan man bli utvisad
i 2, 2+2, 2+10, 10 eller 5 minuter. Men om man spelar riktigt fult så kan man
bli utvisad för Game Misconduct (GM) eller Match Penalty (MP). Båda betyder att man blir utvisad i resten av matchen.

Ishockeyn kan vara dyr, särskilt om man bor i större städer.
I Stockholm t.ex. kan det kosta upp till 11000 kronor.

Citat av Oskar Karlsson:
- Jag tycker att ishockey är den mest kompletta sporten,
den har högt tempo som gör det roligt att se på, det är inte många matcher det inte händer någonting i, och att det är tillåtet att tacklas gör det inte tråkigare att se i alla fall. En annan sak som är bra är att inte vem som helst kan bli proffs som i t.ex. curling, biljard där det knappt krävs någon form av styrka överhuvudtaget, utan i hockey så krävs det enorm fysisk kapacitet för att bli proffs.

Historia

Kanada kan kallas för hockeyns hemland.
Den första hockeymatchen spelades redan i mitten av 1800-talet.
Vissa städer i Kanada säger att ishockeyn föddes just hos dem.
Men idéerna till ishockey föddes i Europa långt före. I Friesland (del av Holland) tror man att det har spelats någon slags form av isspel.
Kanaler och floder finns det många av i Holland. På vintern spelades det med klubba och boll på isarna, det har tidiga konstverk talat om.
Det spelet kallades Kolf, ett slags golf på is. Fast hålen hade bytts ut och istället fanns där två mål. Detta spel förekom också i Storbritannien.
Fast franska fåraherdar har spelat ett bollspel. De använde krokiga herdekäppar, hocquets som klubbor.









Varför namnet ishockey?

Det finns flera olika förklaringar varför det heter just ishockey.
1. Hocquets, herdekäppar
2. ”Hooked” (krökt eller böjd på engelska)
3. När indianerna i Amerika träffade motståndaren i benet med klubban av misstag så skrek den träffade Hoo-Gee (som betyder ”aj det gör ont”).
De vita åskådarna kunde inte språket och kallade därför spelet Hoo-Gee.

Utrustning

När man spelade ishockey förr i tiden så behövdes det inte ordenliga skydd.
Farten i ishockey förut kan inte på långa vägar jämföras med dagens matcher.
Den ända som behövde utrustning var målvakten. Sporterna Cricket och Baseboll bidrog med utrustning till målvakten. Utrustningen bestod av handskar och benskydd.

På 30-talet fanns utrustning som knä, ben och axelskydd, men det är bara utseendet som är likadan som dagens moderna utrustning. Det fanns hjälm, men på den tiden så var hjälm inte ett måste. Keps eller en stickad luva användes istället. Hjälmen vart obligatorisk 1961 i Sverige.

Skydd av plast kom först på 60-talet. Före det så använde man skydd av tyg, pressad papp eller läder.

Klubban

År 1980 i Montreal gjordes den första fabrikstillverkade klubban. Klubborna tillverkades av almen (som är ett träd). Den klubban var tung och var inte så hållbar. Man sköt pucken i en fart mellan 60/70 km/h.

Nya klubban
Chicagospelaren Stan Makita uppfann den böjda (eller ”hookade” på engelska) klubban i mitten på 60-talet. Han fick av misstag en klubba som var felkonstruerad med skevt blad. Han och Bobby Hull (uppfinnaren av slagskottet) böjde bladen på några klubbor med flit och upptäckte att skotten fick en extra knorr (whipping effect).

Den hookade klubban kom till Sverige i mitten på 70-talet.

Klubborna idag är gjorda av fiber, grafit och aluminium. Skotten idag kan komma upp i 180 km/h. Det beror inte bara på de nya klubborna utan också för att tekniken är bättre hos dem som skjuter.
Wayne Gretzky

Wayne Gretzky är känd som världens bästa ishockeyspelare genom tiderna. Ingen annan har gjort fler mål, assist eller poäng än han. Han har 61 stycken NHL-rekord och med Edmonton Oilers har han vunnit fyra Stanley Cup-segrar.

Men sagan om Wayne börjar i Brantford, Ontario i Kanada för 39 år sedan (skrivet den 7 december 2004). Då Walter och Phyllis Gretzky födde Wayne Douglas Gretzky. Wayne var ofta hos farmor Mary och farfar Tony. Där fick han, två år gammal ta sina första stapplande steg på skridskorna. Där vart han så inspirerad att hans pappa Walter spolade upp en liten isplan utanför deras hus. Den kallade han för ”The Wally Coliseum”. Han åkte både före och efter skolan och när det var middag så åt han med skridskorna på. Han hade blivit så bra att han spelade med 10-åringar fast han bara var sex.

Tränaren sa så här om honom:
Han är en blyg liten pojke som försökte platsa i ett lag med 10-åringar. Men så snart pucken släpptes försvann all rädsla och blyghet.

Han gjorde bara ett mål första året, men i det andra året gjorde han 27. Sedan fortsatte det, tredje året 104, fjärde året 196. Målskörden exploderade under det femte året. Till slut blev det 378 mål på 69 matcher. Det motsvarar ungefär 5 mål per match!

Han spelade ofta back, det gjorde att han kunde läsa spelet bättre och spela vartannat byte. Fast de andra föräldrarna tyckte att Wayne passade för lite. Till slut gick det så långt att en pappa till en son i laget tog tid med ett stoppur hur länge Wayne hade pucken och jämförde det senare med sin son.

På kvällarna grät han sig till sömns och för att slippa skriva autografer så bytte han lagjacka med en kompis i laget, Eddie Mio. Men han i sin tur stavade Gretzky med ”s” istället för z så det var inte särskilt lyckat.
Wayne sa så här om det hela:
- Jag trodde alltid att jag var den lyckligaste ungen i hela världen. Tills jag var ungefär tolv år. Då förstod jag att jag var den olyckligaste.

Till slut fick Gretzky nog. När han var fjorton fick han ett erbjudande av Toronto, som var nära Brantford. Han flyttade alltså ifrån familjen i Brantford. Det bästa med Toronto, enligt Wayne var arr kunna helt okänd gå omkring på gatorna.



Indianapolis Racers, Waynes första proffsklubb sålde Gretzky till Edmonton Oilers, ett WHA-lag som blev invalt till NHL senare. Tre matcher tog det att näta, men efter det rann det bara på. Han kom på första plats i poängligan under det första året. Han vann också utmärkelsen Hart Trophy. Det ges till ligans MVP (Most Valuable Player).

Edmonton var tvungen att ta sig till final 1983-84. Den då varande lagkaptenen Lee Fogolin lämnade ifrån sig ”det magiska C: et” till Wayne. De kom till finalen efter en lång säsong. Där ställdes de mot regerande mästarna New York Islanders. Där spelade storstjärnor som Brian Trottier, Mike Bossy och Pat LaFontaine. Men det unga laget från Edmonton slog mästarna med 4-1 i matcher.

Efter tre segrar och en pallplats kom Oilers GM (General Manager) Peter Pocklington som hade ekonomiska problem på att han kunde tjäna mycket på Oilers. Han började förhandla med andra klubbars GM: s vad de skulle ge för en viss Wayne Gretzky. Han förhandlade bl.a. med Bruce McNall, ägaren till
Los Angeles Kings. Det var Janet, Waynes fru som efter den sista Stanley Cup finalen berättade att han hade blivit såld till Los Angeles i NHL: s största övergång genom tiderna. Oilers fick några spelare och 100 milj. Dollar motsvarande 6 752 500 Svenska kronor: 1 US Dollar= 6,7525 SEK (13/12 2004).

I Los Angeles så gjorde Wayne i sitt första skott i sitt första byte sitt första mål med ”Kungarna”. I Los Angeles så slog han poängrekordet trots att han spelade bäst i Edmonton. Han gjorde sitt 1851 mål bakom Edmontons målvakt Bill Ranford assisterad av Dave Taylor och Steve Dushesne.
Innehavare av det förra rekordet Gordie Howe sa så här:
- Jag sade adjö till rekordet sedan när Wayne började göra 200 mål per säsong.

”Tucken”

När Wayne spelade med 4 år äldre killar så drunknade han nästan i tröjan. För att inte klubban skulle fastna när han sköt så stoppade pappa Walter in tröjan i byxorna på höger sida. Efter det så hade Wayne alltid tröjan i byxorna på höger sida, men han hade fast den med kardborreband för säkerhets skull.







Klubban

Wayne har alltid skött Oman sin utrustning bra, inte minst klubborna, Han använde en TITAN klubba av trä i Oilers. Men i Los Angeles började han använda en aluminiumklubba från EASTON. Den klubban var lätt och Wayne var nöjd. Men Michael Bornett, Waynes agent gillade inte klubbans matta yta.
Han sa:
– Publiken som sitter 20 rader upp ser inte om det är aluminium eller trä. Folk ska förstå att Gretzky inte bara har bytt märke, utan att han också har bytt produkt.

De sprejade med en sprej som man använder för att få troféer att bli blanka. Efter det så visste alla vem Gretzky var, han med den blänkande klubban.

Numret

Wayne Gretzky har haft #99 när han var som bäst. Gordie Howe, Waynes idol hade # 9 när han spelade. Det hade Wayne när han var ung. Men i Greyhounds fick han inte ha #9, det var upptaget. Då sa GM MacPearson.
- Du kan inte ha en 9, så ha två.

Sagt och gjort. Första matchen med #99 gjorde Wayne hattrick (3 mål i samma match). Och det numret har sedan dess följt med han.

NHL

NHL är den största ligan i världen. Nästan alla som spelar hockey drömmer om att få chansen och spela i något NHL-lag. De bästa spelarna finns här, de högsta lönerna och den bästa ishockeyn som går att ses. Många entusiastiska åskådare följer matcherna och intresset för hockey är enormt. Medieintresset är stort och varje tackling, passning analyseras.

Stanley Cup, mästartiteln i NHL räknas som det finaste man kan vinna inom ishockey. Om man vinner Stanley Cup så får man namnet ingraverat i pokalen och man får ha pokalen hemma hos sig i ett dygn.








Historia om NHL

1917 bildades NHL-ligan. Det var fem lag som var med: Montreal Canadiens, Montreal Wanderers, Ottawa Senators och Toronto Arenas (bytte 1926 namn till Toronto Maple Leafs). Alla lagen kom från Kanada. Det fanns på den tiden flera andra ligor, både proffs och amatörligor. Det var vinnarna i de olika ligorna som slogs om titeln. Men efter 1926 var det bara NHL-lagen som kunde vinna Stanley Cup.

Från 40-talet och fram till 1966 bestod lagen av Toronto Maple Leafs, Montreal Canadiens, Boston Bruins, Chicago Blackhawks, Detroit Redwings och
New York Rangers. I mer än tio inbördes möten kämpade de lagen om äran att få stå som vinnare av Stanley Cup. Toronto vann då 9 Stanley Cup titlar men Montreal var bättre, totalt 11 titlar.

VM ansågs inte stort av NHL-spelarna. Stanley Cup ansågs av kanadensarna vara det riktiga VM. Amatörligorna och farmarligorna bidrog med spelare till Europa och VM. Proffs kunde ibland dyka upp i VM-sammanhang men NHL var okänt för de flesta i Europa.

Men under 50-talet kom det rapporter från Kanada om spelarna. NHL-spelarna sas vara mycket bättre än ”amatörerna i Europa”. Och efter det var det många som berättade historier om tandlösa farbröder som sköt pucken i upp till 200 km/h. Experterna analyserade, hur bra kunde NHL-spelarna vara? Till 60-talet kunde Kanada leka sig till ett VM-guld, oftast med ett B eller C-lag. Men vad skulle hända om NHL-spelarna kom och lirade? Experterna från Kanada sa att vilket NHL-lag som helst kunde vinna över både ryssar och tjecker.

Skillnaden var förmodligen stor mellan NHL-spelarna och Européerna under 50 och 60-talet. Men ”superstars”, som t.ex. Gordie Howe, Maurice ”Rocket” Richard och Jean Belivaeu fick aldrig tillfälle att visa upp sig i Europa. Alla tre hade nog gjort livet surt för Européerna med sitt lirande.

Men sedan kom Sovjet ikapp, 72 visade de i en match att de var minst lika bra som Team Canada.

WHA, Utmanaren

Det kom nya lag till NHL och ”de sex stora” fick konkurrens. Bl.a. Los Angeles King och Philadelphia Flyers köpte in sig i ligan (alla lag som kom in i ligan måste betala en viss summa). NHL växte och 1972 var det 19 lag som spelade 74 matcher per säsong.

Fast NHL utmanades av en ny liga, World Hockey Association (WHA). Det kan översättas till Världens Hockey Sammanslutning. Det var menat att bilda en världsliga. NHL-spelare erbjöds en stor summa för att gå över till WHA. Fast i början tackade de flesta nej, ingen vågade, de var rädda att hamna i en tvist med sin gamla klubb.

Men WHA lyckades övertala Bobby Hull och Gordie Howe att skriva på för två stycken WHA-klubbar. Bobby Hull gick från Chicago Blackhawks till Winnipeg Jets och Gordie Howe gick till Huston Aeros. Gordie Howe var då 46 år gammal. Även om de kostar jättemycket så räknar WHA med vinst.

Men NHL är och förblir den största ligan i världen.

Damishockey

Ishockey är inte bara en sport för killar. Tjererna kommer mer och mer. Manon Rheaume är den mest kända hockeyspelaren bland damer. Hon var det första kvinnliga proffset. Hennes debutmatch (en träningsmatch) med Tampa Bay Lightning sändes över hela världen. Det blev dock aldrig någon riktig
NHL-debut för Manon, hon spelade istället i farmarlaget Knoxville Cherokees.

Kanada är både först och bäst när det gäller ishockey. Den första
damishockeyturneringen genomfördes i Ontario, Kanada. Där vann Kanada före Ontario, den kanadensiska provinsen. Den första VM-turneringen spelades i Landsdowne, Ottawa den 19 mars 1990. Kanada var överlägsna, ja lika överlägsna som Herrarna var på 40 och 50-talet. De vann med hela 15 -1i en match! USA i finalen var ingen match, 5-2 till Kanada.

Jämfört med de andra nationerna har Kanada ett stort försprång. Organiserad damhockey spelades redan 1910.

Det är en enorm bredd inom dam och flickishockeyn i Kanada. Det finns t.o.m. serier med speciella regler.
Man kan välja om man vill spela:
1. i en tacklingsfri serie.
2. med kroppskontakt (men inga tacklingar)
3. med vanliga regler

Tjejer har lika stor chans att kombinera hockey och skola som pojkar i Kanada.




Rysk ishockey

1954 spelade Sovjet ishockey för första gången. Alla hockeyälskare fick en chock när ryssarna slog storfavoriterna med 7-2. Sedan dess har ryssarna tillhört världstoppen.

I Sovjet fick hockeyn en sen start. Bandyn var som i Sverige den ledande sporten. Men efter det andra världskrigets slut så började man spela hockey på allvar. Grunderna för den ryska ishockeyn skapades under slutet under 50-talet bl.a. av Anatolij Tarasov. Han var själv hockeyspelare, men han blev världskänd först under sin tränarkarriär.

Det kom flera världsstjärnor under 60-talet. Firsov, som kallades för världens bäste, jättebacken Ragulin och Maltsev, eleganten.

”Superkedjan”
Ryssarnas starkaste kort var utan tvekan ”superkedjan” med Michailov, Petrov och Charlamov. Deras stora tid var under 60-talet och en stund under 70-talet. Deras ”klapp-klapp-spel” blev snabbt ett kännetecken för den sovjetiska ishockeyn. Deras ända svaghet var målvakten, kanske var det för att han fick stå sysslolös under stora delar av matchen. Men Sovjets första stormålvakt kom, Vjatjeslav Tretjak som även kallades just för ”Sovjets första stormålvakt”.

Nu var laget komplett. Med Tretjak i målet var chansen inte särskilt stor att man skulle kunna rubba Sovjet. Men Tarasov avgick som tränare 1972. Många olika tränare beträdde tränarposten, men saknaden var stor efter en ”ny Tarasov”. Landslaget sviktade i slutet av 70-talet och förlorade guldet till Tjeckoslovakien två år i rad. Kulgarin, den dåvarande tränaren fick sparken och ersattes av Viktor Tichonov. Med Tichonov som tränare rättades misstagen och Sovjet började vinna igen.

Tränaren

Tränaren eller coachen har det inte lätt. Ansvaret har ökat ständigtunder de senaste åren. Om laget förlorar så skylls det mycket på tränaren, särskilt om man förlorar flera matcher i rad. Men om laget vinner så hyllas ofta målskyttarna, målvakten m.fl. Pressen på 30 och 40-talet var inte lika stor. Då bestämde lagledare, tränare det mesta. I Sverige så förstod man hur viktig tränaren var, först efter Ed Reigel.




Tränaren har mer att göra än att bara stå på planen och blåsa i en pipa, Ta ut ”det bästa laget” är inte alltid så lätt. Han måste ta hänsyn till flera detaljer.
De viktigaste som tränare är:

1. Vilket spelsystem passar lagets spelare bäst?
2. Hur ska lagdelarna se ut? Vilka spelar bra med varandra? Vem ska vara center vars. Vem har spelat bra på sistone?
3. Spelarna ska tränas i matchliknande situationer. De ska i detalj veta vad de ska göra. Man måste också få spelarna att tro på spelsystemet.
4. Skapa en harmonisk grupp. Laget ska inte bara spela ishockey, utan även bo och umgås vid sidan av planen.

Under matchen ska han ...