Johan Ludvig Runeberg

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

Lorens Ulrik Runeberg och Anna Maria Malm gifte sig år 1803. Ett år senare fick de sitt första barn Johan Ludvig Runeberg. Han hade tuberkulos i lymfkörtlarna när han var liten och fick ärr för livet på halsen. Detta bromsade också han utveckling och han lärde sig gå först vid 3-4 års ålder. Hans mor tröstade honom ofta med godis och detta gjorde att han var mycket svag för sötsaker. Efterhand fick Lorens Ulrik och Anna Maria fem barn till, två söner och tre döttrar.
Johan Ludvig Runeberg började skolan vid 7 års ålder. Hans lärare hette Anna Helena Westman och hon var mycket sträng. Undervisningen ägde rum i hennes vindskammare och det var så lågt i tak därinne att en vuxen kunde stå upprätt.
1812 flyttade Runeberg till sin farbror i Uleåborg. Farbrorn, som var tulldirektör, var gift med landshövdingens dotter och de var mycket fina av sig. När Runeberg bodde hos sin farbror blev han kallad Ludvig, det lät mycket förnämare än Johan. Runeberg sattes i dansskola så att han skulle uppträda stiligare i salongerna men frågar du mig var det bortkastade pengar. Han älskade nämligen att kasta sig handlöst från stolar och bord och landa i golvet med ett brak, bara för att få se landshövdingskan och hennes döttrar svimma. Runeberg fick bara stanna i Uleåborg i två år för farbrorn dog mycket plötsligt. När Runeberg kom hem igen började han i Vasa trivialskola och det finns många berättelser om de spratt han spelade sina lärare. Under sin skoltid läste Runeberg Choraeus dikter och han kunde flera av Franzéns visor utantill. Runeberg gillade också en viss Carl Michael Bellman, framförallt Fredmans epistlar och sånger. I september 1822 reste Runeberg till Åbo för att avlägga studentexamen. Resan dit betalades av vänner och släktingar som länge sparat sina pengar. Han fick med sig faderns gamla avlagda kläder som var alldeles för små för honom. I Åbo stannade han sedan och skrev in sig i Åbo akademi. Han läste främst latin och grekiska men tröttnade och började läsa filosofi istället. Höstterminen 1823 var Runebergs ekonomi körd i botten. Hans kläder såg bedrövliga ut och han svalt. Julen det året flyttade han till Saari-Järvi för att bli informator, en sorts privatlärare. Väl där undervisade han fyra pojkar. Tiden i Saari-Järvi fick Runeberg att bestämma sig för sin syn på den finska naturen och folket. Där anpassade sig folk efter naturens vilja. Sommaren 1825 flyttade Runeberg med en av hans elevers familj till Ruovesi. Där träffade han två veteraner från 1808 års krig, fänrik Pelander och fänrik Karl Gustaf Polviander. Runeberg förnekade att dessa två skulle vara förebilder till Runebergs dikt och fänrik Stål men många tror ändå det. När Runeberg återvände till Åbo arbetade han som informator åt ärkebiskop Jakob Tengströms barnbarn en tid. Men han hade samlat ihop lite pengar i Saari-Järvi och Ruovesi och kunde nu istället koncentrera sig på sina studier. I juli 1927 blev han klar med sin filosofi kandidatexamen. I januari 1831 gifte Runeberg sig med Fredrika Tengström, brorsdotter till Jakob Tengström. De hade träffats i Pargas några år tidigare och spenderat en sommar tillsammans. Runeberg tjänade inte mycket i början. Ibland tjänade han ingenting alls. Under denna period tog Fredrika hand om pengarna. Hon läste, översatte och publicerade artiklar och prosastycken, andras och sina egna, i den nygrundade tidningen Helsingfors morgonblad för att tjäna ihop lite extra pengar till kassan. Det sägs att hon kunde läsa högt ur en fransk, tysk eller engelsk bok och omedelbart översätta texten. År 1837 flyttade de till Borgå där Runeberg blev lektor i latin. Han arbetade vid gymnasiet där och var mycket uppskattad. Året efter fick han Svenska akademiens stora guldmedalj för sina verk. 1851 gjorde Runeberg sitt första och enda utanför Finlands gränser. Han åkte till Sverige där de tog emot honom med öppna armar. Runeberg hade hoppats på att få umgås lite med Carl Jonas Love Almqvist, som var en av de diktare han beundrade. Tyvärr hade Almqvist lämnat landet kort innan. Precis som Bellman hade Runeberg tur i oturen. 1857 blev han av med sin tjänst men han fick behålla hela sin lön. Under tiden i Borgå bodde Runeberg och Fredrika i ett tvåvåningshus. Fredrika fick bo på undervåningen med deras sex barn. Runeberg bodde ensam på övervåningen så att han fick lugn och ro när han skrev sina dikter och sånger. Familjen hade ett hus i skärgården där de spenderade sina somrar. I det huset skrev inte Runeberg några dikter utan roade sig med jakt och fiske. Den 19 december år 1863 var Runeberg ute i skogen nära Borgå för att se till sina giftbeten för rävar. Mitt ute i skogen fick han ett slaganfall. Han förlorade talförmågan för ett tag men den återkom efter någon dag. Däremot blev högerarmen förlamad och diktarförmågan försvann. Runeberg levde sina sista tretton år sängliggande. Fredrika tog flitigt hand om honom hela tiden. Efter slaganfallet blev Runeberg hyllad i hela norden. Hans födelsedag blev festdag i Finland och många gamla vänner och märkliga utlänningar kom och hälsade på honom. Runebergs hälsa varierade mycket under de sista åren. Ofta var han mycket trött, plågad och lättirriterad men däremellan kunde han vara glad och skämtsam. Den 6 maj år 1877 dog Runeberg. Ett år senare flyttade Fredrika till Helsingfors där hon bor i ett år. Sedan avlider även hon.
Det är Runeberg som skrivit Finlands nationalsång ”Vårt land”. Men Runeberg skrev den på svenska. Detta medförde en stor debatt. Finlands nationalsång kunde väl inte vara på svenska? Många människor började översätta den och ännu fler kom att redigera översättningarna. Ingen verkar ha kommit på tanken att låta Runeberg översätta sin visa. Störst kritik fick ”Vårt land” på 1920-talet. Det gick så långt att Finland hade två nationalsånger under en period. Men så kom kriget mot Ryssland och efter det var det ingen som ifrågasatt ”Vårt land” som nationalsång.
”Vårt land, vårt land, vårt fosterland,
ljud högt o dyra ord!
Ej lyfts en höjd mot himlens rand,
Ej sänks en dal, ej sköljs en strand,
Mer älskad än vår bygd i nord,
Än våra fäders jord.”

Runeberg har skrivit en av de dikter med längst verser jag någonsin läst. Dikten heter Molnets broder och de två längsta verserna har 36 rader. Raderna är inte små heller, första raden lyder ”Högt i skogen låg det ringa torpet…” Diktens kortaste vers har fyra rader.
Romantikens författare drömde sig gärna bort. De skrev om fjärran länder, hemska monster, modiga riddare, vackra jungfrur och storslagna slott. Det var väldigt mycket känslor som härjade under romantiken, kärlek, hat och sorg. Man trodde att berg, vattenfall, stormar, åskväder och hav speglade människans känslor. I början var de oförstörda folken från förr idealet. Man ville att alla skulle vara olika. Efter ett tag ändrade man sig och ville att alla skulle vara som de i ens egen nation. Detta kallas nationalismen. Jag förknippar Runeberg med nationalismen. Jag vet inte om han tyckte att alla skulle vara som finnarna men han skrev många dikter om krigen mot ryssarna, om hur tappra de finska männen var. Nationalsången han skrev handlar väldigt mycket om Finland medan Sveriges nationalsång inkluderar hela norden.
Att skriva om Runeberg har gett mig mycket. Jag fick reda på mycket om Finland, vilket var en baktanke med att skriva om Runeberg. Men när jag skrev detta arbete blev jag mer och mer intresserad av Fredrika än Runeberg. Hon levde i skymundan och skötte hushållet även om också hon var en mycket duktig skribent. Hon ville skriva mer men hon satte Runeberg och barnen först. Vad hade hänt om de två inte hade gift sig? Kanske Fredrika hade blivit riktigt stor? Jag beundrar henne också för sitt tålamod. Runeberg var förälskad i många andra kvinnor och han dolde inte sina känslor, så det kan inte ha varit lätt för Fredrika. Ändå stannade hon kvar hos honom och var trogen. När han sedan var sjuk i tretton år satt hon vid hans sida varje dag och läste för honom, matade honom och tog emot hans gäster. Vad hade Runeberg varit utan en sådan fru? Men jag kanske bara tänker på detta för att jag är tjej och det kunde ha varit mig man talade om?
Jag är ändå imponerad över vilka dikter Runeberg skrev. De har massor med verser, alla på rim. Runebergs dikter berättar en historia. De är som fina sagor. Jag har svårt att beskriva Runebergs dikter så jag har valt ut en som kanske får dig förstå vad jag menar. Den heter Munter och handlar om just Munter. Jag gillade denhär bäst av dem jag läst.
Som avslutning tänkte jag jämföra Runeberg med två av de andra författarna vi fick skriva om. Den förste är Erik Gustaf Geijer. Runebergs- och Geijers diktning liknar varandra lite. Geijer skriver om pojken som blev viking och han tar oss tillbaka till hjältar och kungar. Runeberg skriver om krigsveteranen Fänrik Stål som också krigar och blir hjälte.
Den andre är Esaias Tegnér. Tegnér skrev också om hjältar och krig. Men han kritiserade våldet, vilket är en stor skillnad mot de andra två. Sedan hade Tegnér det aldrig ont om pengar, något som Runeberg fått upple...