Edgar Allan Poe

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

Inledning

Edgar Allan Poe, amerikansk författare född 1809 i Boston, död 1849 i Baltimore. Han blev tidigt föräldralös och togs om hand av en rik köpman.(Litteraturhandboken,1999,s.675) När fosterfadern dog 1834 lämnades Poe arvlös. I mitten av 1830 – talet hade han etablerat sig som novellist, litteraturkritiker, medarbetare i olika tidskrifter och även som framgångsrik redaktör. Hans frus död 1847 och hans alkoholism samt usla levnadsförhållande undergrävde hans hälsa och hans död bär spår av oklara omständigheter.(NE,1998,s.171) Det framkom även att Poe var narkoman och mycket disharmonisk. Han blev berömd för sina skenbart realistiska och skräckfyllda noveller.(Litteraturhandboken,1999,s.675) Hans novell ”Den svarta katten” bjuder på väl valda delar av det romantiska sättet att skriva, som t.ex mycket skräck, tydliga fantasier, inre känslomässiga strider och mörka händelser som leder fram till ond och bråd död.(Danielsson & Siljeholm,2000, s.125)


Presentation av ”Den svarta katten”

Poes novell ”Den svarta katten” handlar om en man som tyckte mycket om djur av alla slag, så gjorde även hans hustru. De hade en katt, Pluto, och han var mannens bästa vän. Tyvärr ändrades mannens karaktär och temperament till följd av idogt drickande. Alla fick känna av hans temperament, så även katten. En kväll när mannen kom hem från krogen råkade katten bita honom och för detta tog mannen en pennkniv och stack ut kattens ena öga. När han nyktrade till ångrade han sitt tilltag men dränkte ångern med mera vin.
Katten tillfrisknade men flydde i skräck varje gång hans gärningsman närmade sig. Detta fyllde först mannen med sorg men senare med en lust att vilja skada katten igen. En morgon skrider han till verket och hänger katten i en trädgren. Kommande natt händer något underligt, det börjar brinna och det enda som finns kvar efter branden är en mellanvägg mot vilken huvudänden av mannens säng stått. På väggen som en relief fanns ett mönster av en katt med ett rep runt halsen.
Trots sin onda handling börjar mannen sakna katten och på en krog får han syn på en katt som liknar det förolyckade djuret. När han går hem visar katten att han vill följa med mannen och han låter den göra så. Nästkommande dag ser han att katten precis som Pluto, saknar ett öga, samma öga. Desto mera katten drogs till mannen ju mera avsky kände han emot den, kanske inte bara avsky utan även fruktan.
En dag då mannen följde med sin hustru ner i källaren springer katten mellan hans ben och detta gör att mannen är nära att falla. Fylld av raseri över detta höjer han yxan för att hugga katten men blir stoppad av frun, då förflyttas raseriet mot kvinnan och hon får yxan i huvudet i stället. Nu började han fundera på hur han skulle göra sig av med liket och kom fram till att han skulle mura in henne i källarväggen. Han skred till verket och när det var fullbordat var han mycket nöjd med sitt arbete ty ingen kunde se att väggen varit uppbruten och igenmurad.
Nu var det dags att hitta hans plågoande, katten. Mannen letade och efter tre dagar andades han ut för katten fanns inte någonstans. Fjärde dagen efter mordet kom det poliser och ville undersöka huset, detta bekom inte mannen alls eftersom de poliser som varit där innan inte funnit några spår. För att ytterligare övertyga poliserna om sin oskuld och för att påvisa att huset var välbyggt slog han hårt mot väggen där den kära hustrun var inmurad.
Det var ingen bra lösning då det inifrån väggen hörs ett fasansfullt vrål och poliserna fick bråttom att riva ner väggen och där möttes det av synen av ett förruttnat lik med en katt på huvudet, som hade ett glödande öga.


Analys

Huvudpersonen i novellen är en destruktiv, nedsupen och galen man. Han tar ut sitt humör på allt och alla i sin omgivning. Det känns som jaget i boken har en stark verklighetsanknytning, ungefär som att författaren skriver om sig själv. Hans drivkraft är spriten som för honom att göra dessa helvetiska illdåd, utan den hade han nog varit en alldaglig vänlig person. Jag tror att texten tilltalat mig mer som filmatisering än som novell, då jag i vanliga fall tycker om skräck tyckte jag att denna inte var tillräckligt skrämmande.


Avslutning

När vi fick i uppgift att läsa en novell av författaren Edgar Allan Poe som verkade under romantiken så trodde jag att den skulle vara av det ”romantiska” slaget. Under romantiken var historierna ofta storslaget berättade med mycket känslor som ofta liknas vid stora naturfenomen, men de var även av det skräckfyllda, mystiska och groteska slaget. Till denna kategorin hörde vårt arbete, novellen var fylld av starka känslor av det våldsamma slaget, raseri, mord och skräck.
Jag har inte läst något av författaren innan och kommer nog inte att göra det heller, om det inte finns någon bra film baserad på hans verk, för jag ser hellre e...