Edgar Allan Poe

Inledning

Edgar Allan Poe var en av 1800-talets största författare, och skrev både dikter och noveller som hade stort inflytande över den samtida litteraturen och även påverkar dagens litteratur. Allan Poe var en grundgestalt inom den romantiska rörelsen, och hans skräcknoveller anses ha varit bland de bästa i historien, och han anses också ha varit den som lade grunden till den moderna detektivgenren både inom litteratur, filmer och TV. Hans förmåga att med sina inlevelsefulla och känslosamma beskrivningar fånga läsaren är något som fortfarande beundras, och det finns ofta i hans berättelser inslag av på sin tid nytänkande naturvetenskapliga argument.

Härvid följer en sammanfattning av Edgar Allan Poes liv, hans verk och vilken effekt de har haft på eftervärlden.

Edgar Allan Poe

Edgar Allan Poe föddes, enligt honom själv 1813 i Baltimore, USA. Andra källor, som vännen och medarbetaren Rufus Griswolds, anger istället datumet 1811, och en överväldigande majoritet  av kritiker och beundrare av honom säger istället 1809. I sin bok "Amerikas blixt - om Edgar Allan Poe" (Ellerströms förlag 2006, Viborg) skriver Charles Baudelaire, som var både vän och beundrare av Poe, att Poe kom ursprungligen från en av de mest respekterade familjerna i Baltimore. Hans farfar var en högt stående general under det amerikanska frihetskriget, och var mycket uppskattad av La Fayette själv, en av de mest betydelsefulla personerna från det amerikanska frihetskriget, som senare också hade stort inflytande över den franska revolutionen. Edgars far, David Poe däremot kom inte i närheten av samma status som fadern hade gjort, utan drog istället skam över familjen, genom att rymma med en  omtalad skådespelerska vid namn Eliza Arnolds (Allan Poes mor).

På detta sätt klipptes bandet mellan de två generationerna för alltid, och Edgar fick aldrig chansen att umgås med resten av sin familj. För att komma närmare sin fru började även David med skådespelaryrket, men dessvärre så hade varken han eller hans fru särskilt mycket begåvning inom området. Eliza lyckades däremot hanka sig fram på scen genom sitt utseende, men det räckte inte hur länge som helst. Ett par år senare dog Eliza efter att fadern hade lämnat familjen, som nu bestod av tre barn, Edgar, hans yngre bror och syster.

Baudelaire skriver sedan hur en affärsman vid namn John Allan hörde

EEliza Arnold Poe

talas om de föräldralösa barnen, och bestämde sig för att uppfostra Edgar. Vad som hände med hans syskon finns det inga säkra källor på, förutom att Baudelaire senare skriver att Poe återförenas med sin syster i 20-årsåldern, och att hans bror, liksom Poe kämpade med alkoholen och senare dog av alkoholism i 40-årsåldern. Det var i alla fall på detta sätt som Edgar fick namnet Allan tillagt före sitt eget, även om John Allan och hans fru Frances Valentine aldrig officiellt adopterade honom.

I sin ungdom skriver Baudelaire hur Poe reste mycket med sina fosterföräldrar runt om i Europa, och i sina tonår spenderade han mycket tid i både England och Skottland. Efter att ha gått i skola ett par år i England skriver sedan Baudelaire i sin bok att Poe återvände till USA för att gå på universitetet i Virginia, även om han blev utkastad efter knappt ett år p g a dåligt uppförande[1]. Poe studerade mattematik, fysik, naturvetenskap och var mycket begåvad inom alla områden, något som tydligt märks i många av hans böcker. Man anser allmänt att Edgar Allan Poe grundade den moderna detektivgenren[2], och i de flesta av hans noveller skiner hans naturvetenskapliga intresse igenom samt hans matematiska kunskaper. Ett bra exempel på det här är "Scheherzades ettusenadra berättelse" en fristående fortsättning på den välkända romanen "Tusen och en natt", då han presenterar dåtida moderna fenomen och upptäckter och får det att för läsaren framstå som science fiction2,[3].

"Trollkarlarna hade många mycket egendomliga tamdjur; det fanns till exempel en väldig häst med ben av järn och blod av kokande vatten. I stället för majs åt han svarta stenar; och trots en så hård kost var han så stark och snabb att han kunde dra ett lass som vägde mer än det största tempel i denna stad och snabbare än de flesta fåglar"

Så säger Scheherzade till sultanen i Poes novell, och skrivet på det här sättet så låter det ju som science fiction, men i en underparagraf beskriver han hur ett tåg mellan London och Exeter uppnådde en hastighet av 114 km/h med en last på 90 ton, ett modernt fenomen under början av 1800-talet.

1829 började han, i brist på andra alternativ på West Points militärakademi. I samma veva skriver Baudelaire hur Edgar, efter ett bråk med fosterfadern om dennes nya fru blir arvlös och därmed förlorar sin enda inkomstkälla. Det är också här som han skriver sin första bok, en anonym diktsamling kallad "Tamerlaine and other poems", där publiceringen blev bekostad av hans militärkamrater som trodde att han skulle skriva en satirsamling1. Boken fick väldigt lite uppmärksamhet, och trycktes i färre än 100 exemplar. 2009 såldes ett av vad man tror 12  fortfarande existerande exemplar på en auktion i New York för 662 500 US dollar, ca 4 126 400 SEK[4]. Samtidigt berättar Baudelaire hur Poe började tröttna på militärlivet och försökte få sig själv utkastad från akademin. Han lyckas ta sig därifrån genom att hitta en ersättare som kunde tjänstgöra hans återstående 2 år, och reser därefter till Baltimore för att bo hos bilologiska släktingar. Han började jobba för olika tidningar som kritiker, och blev sedan biträdande redaktör för "The Southern Literaly Messenger", samma år som han gifte sig med Virginia Clemm, hans 13-åriga kusin vars mor han bodde hos. På vigselbeviset angavs hon som 21.1

Edgar Allan Poe blev snart känd för att vara en duktig kritiker, och efter ett och ett halvt år på "The Southern Literary Messenger" så bytte han till den större tidningen "Graham Magazine", och det var också där som han kom att publicera många av hans dikter och noveller. 1839 publicerade han sin första novellsamling, "Tales of the Grotesque and the Arabesque", som bl a innhehöll ett av hans mest kända verk "Huset Ushers Undergång"[5], och som blev hans stora genombrott. Han fortsatte att publicera dikter och noveller både i sin egna tidning och i böcker, och 1845 kom ett av hans mest omtalade verk, dikten "The Raven" ("Korpen" på svenska)[6] som innehöll den berömda repliken "nevermore". Det gjorde honom till den mest omtalade författaren i USA, och det var vid ungefär den här tiden som Edgar Allan Poe också blev ett namn i Europa. Charles Baudelaire (Frankrike) började översätta hans verk runt 1847, efter att ha läst "Den Svarta Katten"[7], och är fortfarande en av de mest framgångsrika amerikanska författare som har publicerats i Frankerike.

Runt 1845 så började Virginia visa de första symptomen på tuberkelos, och under de följande två åren så försämrades hennes tillstånd. I takt med att fruns tillstånd blev sämre så började Poe dricka mer och mer. Han hade sedan tidigare konsumerat mycket alkohol, det var en av anledningarna till att han blev utkastad från Virginias universitet och det ledde också vid ett tillfälle att han nästan blev utkastad från "The Southern Literary Messenger"1. 1847 dog Virginia i sviterna av tuberkelos, vilket ledde tillen djup depression hos Poe och en ännu allvarligare alkoholism. Det är den här bilden av Edgar Allan Poe som är den mest klassiska, bilden av den plågade poeten eller det känsliga geniet. Poe

Illustration av "The Raven"

publicerade noveller och dikter in i det sista, till hans död 1849. Hur han dog är omdiskuterat, det kan ha varit allt ifrån rabies till självmord, men mot slutet var han rejält nedgången. Mycket av hans pengar hade gått åt till alkohol, och med tanke på vad författare tjänade på den tiden så blev det inte mycket över att leva på.

Edgar Allan Poe är känd för sina skräckberättelser som ofta hade inslag av mystik och science-fiction. Om man ser på hans skräckverk så har många av dem mardrömsliknande beskrivningar, något som skulle kunna komma från hans långa förhållande med alkohol och möjligen opium med tanke på hur populärt medlet var på den tiden.

"Min sanna själ tycktes fly min kropp och varje fiber genomströmmades av en demonisk ondska, som närdes av brännvinet. Jag tog en pennkniv ur västfickan, fällde ut den, fattade det stackars djuret om strupen och stack med berått mod ut dess ena öga!"

Detta citat kommer i från en av hans större noveller "Den Svarta Katten"(1843, United States Saturday Post), där berättaren skriver hur hans liv förändrades av alkoholismen, och hur han plågar och tillslut hänger sin katt och tillika hans trogna följeslagare för att ge utlopp för sin egna frustration över livet. Ett tema som finns i den här boken är viljan att handla mot bättre vetande, att göra ont trots att man vet att man gör ont eller att utföra en handling som man vet när man gör den att man kommer ångra senare. Poe har senare skrivit en novell som helt fokuserar på temat, kallad "The Imp Of The Perverse" som handlar om en man med en destruktivt beteende. Han börjar med att mörda en man med hjälp av ett förgiftat ljus, och kommer undan med det. Under de följande åren så inser han att det enda som kan få honom att fällas för mord är om han självmant skulle bekänna, en idé som han blir besatt av. Tillslut så erkänner han, till följd av tvångstankarna, något som kan liknas med hur berättaren i "Den Svarta Katten" hänger sin katt med tårana strömmande nerför kinderna2.

Poe återfinns som karaktär direkt eller indirekt i de flesta av hans verk. Majoriteten av hans verk är skrivna i jag-format, där huvudpersonen oftast eller uteslutande är en man. Antingen så är berättaren eller en av de stora bi-karaktärerna en man som lider av depression, eller en fysisk deffekt som gör det svårare för dem att leva. Exempel är Roderick Usher i Huset Ushers Undergång, berättaren i Den Svarta Katten och berättaren i Levande Begravd. Man kan se tydliga likheter mellan dessa karaktärer och Edgar Allan Poe själv, framför allt mot slutet av hans liv/karriär. Liksom karaktärerna i dessa berättelser så är det han själv som orsakar sitt lidande genom att dricka och mycket av hans handlande visar på samma självdestruktiva beteende som huvudpersonerna i Den Svarta Katten och The Imp Of The Perverse.

"Skulle man inte kunna hävda att han är en smula förälskad i smärtan, att han har en föraning om den som kommer att vara hans oskiljaktiga livsledsagerska och att han kallar på henne med den lystna hårdheten hos en ung gladiator?"1

Skrivet om en ung Edgar Allan

Poe av Charles Baudelaire

Förutom sina verk inom skräck- och mystik-genren så är Poe också känd för sina mer satiriska och humoristska verk som "Tre Söndagar I Veckan" (1841) och Lornjetten (1844), samt för att ha grundat den moderna detektivgenren. Hans karaktär Auguste Dupin återkommer i tre berättelser och kan ses som föregångaren till Sherlock Holmes, Poirot och Miss Marple om man vill. Han var den första att skriva om brott som löstes med logiska resonemang och modernt detektivarbete, som ofta innefattade naturvetenskapliga moment, vilket kan härstamma från Poes intresse inom matematik och naturvetenskap.

Som avslutning kan man säga att Edgar Allan Poe i många avseenden personifierar själva romantiken med sitt väsen och hur hans deprimerade liv kom att betyda så mycket för litteraturhistorien. Hans berättelser fulländade den skräckromantiska genren och skapade detektivgenren som den ser ut idag, och mycket av det som vi i dag ser som klyschor kom till i hans verk. Själva hans framträdande var också djupt bohemiskt och satte standarden för nästa generationens bohemer, något som säkert ledde till bohemen Charles Baudelaires starka intresse för honom7.

Avslutning

När jag skrev det här arbetet så insåg jag att det inte finns alltför många säkra källor om Poe. Min största källa om hans liv var den franska författaren Charles Baudelaire, som var en uttalad beundrare av Edgar Allan Poe, vilket gör att vissa delar av hans liv förskönas och andra inte tas upp alls. Som exempel skriver Charles Baudelaire hur Poe åkte till Grekland för att delta i det Botzariska upproret, men fick problem i St: Petersburg, och tillslut blev räddad av den amerikanska konsulen Henry Middelton. Något som stryker Baudelaires historia kan jag inte hitta någonstans, och det känns då troligt att det var en rövarhistoria som Poe drog för Baudelaire och som den beundrare han var tog den för sanning. Varje gång jag tog fakta ur hans bok så kände jag mig tvungen att kolla upp dem med andra källor, oftast på internet eller i förord till några av hans novellsamlingar.

Hans verk finns däremot i många upplagor, men vissa dåliga översättningar gör att verken känns av lägre kvalitet än vad de egentligen är. Jag skulle därför nog rekomendera att man läser hans noveller, och framför allt dikter åtminstonde en gång på orginalspråket.

Innan jag började med det här arbetet så visste jag inte att jag hade hört talas om Poe. Det var först när jag började läsa hans verk som man inser att många av de skräckromantiska klychorna kommer ifrån honom själv. Exempel är klassikern med den långsamt svingande pendeln i "Avgrunden och pendeln" samt råttorna som tuggar sönder läderselen, något som t ex återfinns i filmen "Jakten på juvelen" från 1985. Också levande-begravd-temat har jag sett i flera filmer, som "Kill Bill Vol. 2" (2004), "The Vanishing (1993...