Vännen med det stora hjärtat

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

Att vakna upp med en känsla av saknad i bröstet är väldigt deprimerande. Men det är något som Charlotte känt de senaste månaderna, efter att hon och hennes pojkvän brutit upp en gråtrist december dag bara någon vecka innan jul. Efter det har det inte vart som det brukar i Charlottes liv. Jul och nyår var allt annat än en fröjd för henne. Hennes vänner omkring henne försökte göra allt för att livet skulle bli lite lättare för henne. De klarade en kortare stund att ge lite livsglädje till Charlottes ögon, men den slocknades ganska fort igen. Inte heller hennes familj kunde göra så mycket för att hjälpa henne i hennes sorg.

Att vara nitton år och precis brutit upp med sin första riktiga kärlek är något som har tagit hårt på den annars allt för glada och spralliga tjejen som älskade att göra allt som hörde till i ungdomens tid. Hon och hennes före detta pojkvän va ett par sedan de börjat gymnasiet, det var fyra år sedan. De hade stora planer för sin framtid. De hade bestämt att två år efter att de tagir studenten skulle de försöka att flytta in i en lite lägenhet tillsammans och starta ett "riktigt" liv tillsammans. Att leta efter en passande lägenhet i en del av Göteborg som inte var allt för dyr eller krävande, var något som den unga kvinnan ägnat sig åt flera månader innan de ens tagit examen och sedan skulle bege sig ut i vuxenlivet.

Charlotte, som med sitt långa ljusbruna hår och isblåa klara ögon som gav ett intryck av värme och trygghet, brukade vara den som gav liv åt alla fester och var den som hjälpte alla i sin närhet när de behövde det som mest, har efter den gråtrista december dagen blivit själv en grå person som inte orkar göra något annat med sitt liv än att sitta i sitt lilla rum i sin familjs radhus i den lilla staden söder om Göteborg. Där sitter hon i sin mjuka rödklädda säng med många sköna matchande kuddar och ser tillbaka på bilderna och läser alla breven från sin stora kärlek. Charlotte har tappat räkningen på hur många gånger hon har suttit i sitt rum och sett tillbaka på det långa och underbara förhållandet som förgyllde hennes liv i så många år. Vad var det egentligen som gick fel är det något som dyker upp i hennes huvud om och om igen.

Sporta och hålla kroppen i trim är något viktigt för Charlotte, efter uppbrottet av pojkvännen blev hon allt mer desperat av att hålla kroppen i trim. Hon tillägnade all sin tid på olika gym och sportcentrar. I början gjorde hon allt för att dränka sin sorg och försökte intala sig att de va på grund av hennes utseende som hennes kärlek hade lämnat henne. Men nu när det har gått tre månader så har vännerna omkring henne äntligen fått henne att förstå att de inte var på grund av henne som de inte är tillsammans längre.
Charlotte har alltid vart en dragningskraft för killarna. Att hon får erbjudanden av olika killar dagligen tillhör hennes vardag. Men varken Charlottes psyke eller fysiska jag har orkat med alla dessa killar som har hängt efter henne, efter det att de fått reda på att hon va tillgänglig igen. Många gånger var hon tvungen att säga till att hon är en människa med känslor. Tyvärr hjälpte det inte att hon blev arg och upprörd. Killarna kunde inte förstå varför, många tog stackars Charlotte för en tjej som bara var ute efter killars kroppar. Charlotte är och var raka motsatsen av alla dessa rykten om henne. Ta skolan på största allvar och få en bra utbildning är det viktigaste för henne, att bli kär i en kille som hon hade det underbart med var bara ett plus i kanten för henne. Även om dessa dagar är slut och livet inte är lika underbart för den unga kvinnan så fortsätter hon att satsa hårt på skolan och gör allt för att lära sig och utbilda sig. Så de närmaste månaderna var hon som sagt isolerad med skolarbete och var ständigt på gymmet.

Det var så Charlottes liv såg ut för ca tre månader sedan. Men efter en föreläsning på hennes arbete, som handlade om att inte slösa bort de korta liv som man har. Började det nya tankar komma upp i Charlottes huvud, kanske det inte var någon idé att gräva ner sig och tro att man aldrig kommer att bli lycklig igen. Det var som en blixt hade slagit ner i huvudet på henne. Hon förändrades fort till sitt gamla vanliga jag igen, den gamla spralliga och otroligt omtänksamma Charlotte. Therese, som är den vän som står Charlotte närmast såg att det ändå inte var den gamla vanliga Lotta som hade kommit tillbaka. Att hon förändrades så fort till sitt gamla vanliga jag, var också ett mysterium för Therese.

Så en dag efter att Therese slutat jobba i den lilla Pressbyrån, utanför den stora väntsalen på Göteborgs Centralstation, gick hon raka vägen till det gamla fina hotellet Hotell Eggers som ligger precis utanför Centralstationen och som är granne med Drottningtorget. Där hade hon dra med sig sin bästa vän Lotta till ett litet café och prata ut ordentligt med henne. De kunde sitta där vid i sitt hörn av det alltför populära cafét, Café Vallgatan, och sörpla på tre minst fyra stycken kaffe mocka.
Så klockan fyra en tisdags eftermiddag i slutet av mars marscherade den målmedvetne unga kvinnan iväg mot Hotell Eggers så att hennes långa, tjocka, bruna krulliga hår yrde. Det var inte särskilt varmt ute för att vara i slutet av mars. Ur lungorna kom en tunn ånga, varje gång man andades ut. Hennes varmt runda kinder och den söta lilla näsan var rosiga av kylan. Blicken var klar och de chokladbruna ögonen gav ett värmande intryck i kylan. Det tog inte lång tid att gå till arbetsplatsen där vännen arbetade. Charlotte var värdinna på hotellet, Hotell Eggers. Det var mysigt inrett och hade en liten känsla av att vara tillbaka på -20, -30-talet, bakom receptionsdisken stod en välklädd ung kvinna som försökte göra allt för att hotellgästerna skulle bli nöjda. När hon såg sin vän skrida in genom entrén, kände hon en värme sprida sig i hela kroppen. Hon avslutade snabbt samtalet med en kund och skuttade nästan fram till sin vän för att ge henne en kram.
Therese hade ringt samma förmiddag och bestämt att de skulle gå ut efter att de hade slutat arbeta för dagen. Bara för någon vecka sedan hade den alltför deprimerande Charlotte fått sig en tankeställare, det var som om något hände i huvudet på henne under den 1½ timma långa föreläsningen. Hon visste inte riktigt själv vad som hade hänt men när hon steg ur föreläsningssalen var det som om hon var på nytt född, hon hade på något underligt sätt fått tillbaka livsglädjen som hon så länge hade saknat. Hon kunde inte förstå vad som hade hänt men hon var i alla fall glad och lättad över det som hon nu känner. Eftersom hon inte visste hur det hade gått till så kunde hon heller inte förklara vad som hade hänt för sina vänner och sin familj. Hon visste också varför Therese ville ta henne på ett café, största anledningen var då inte för att bara snacka strunt utan det var för att hennes bästa vän ville veta hur det kunde hända att hon blev av med sin depression så fort.
Charlotte och Therese hade känt varandra sen de gick i mellanstadiet och vart bästa vänner sedan de började sjuan så de kan varandra både ut och in, bak och fram. De kunde inte dölja något för varandra hur hårt de än försökte.

- Är du klar för att gå till favoritfiket, gumman? frågade Therese glatt
- Jag är klar strax ska bara gå och hämta mina saker och säga till att jag går, svarade Lotta lika glatt tillbaka, hon höll tillbaka lite för att hon visste vad som väntade henne.
Tio minuter senare strosade de båda unga kvinnorna fram på gatorna i det lite våriga Göteborg. Människorna runt omkring dem såg rosiga ut på kinderna och lös nästan omedvetna från ögon när de tänkte på att våren var på väg. Snön runt och på alla gatstenarna va grå och full av grus, på vissa ställen var det till och med is istället för snö. Tegelhusen kändes gråa och ledsna fast de hade klara fina röda eller gula tegelstenar. Men i luften kunde man känna att det snart var vår och det var slut på alla tjocka jackor, med halsduk, mössa och vantar.
Väl inne på Café Vallgatan slog de sig ner med varsin kopp varm härlig rykande choklad, vid ett bord vid fönstret av det stora och luftiga caféet.
- Hur mår du gumman? började Therese när de satts sig tillrätta.
- Jag mår faktiskt mycket bättre än vad jag har gjort på länge. Hur det har gått till vet jag inte, svarade Lotta sedan fortsatte hon. Kommer du ihåg den där föreläsningen som jag gick på för några veckor sedan? Tessan nickade som svar.
- Det var något under den timman som fick mig att börja tänka på et nytt sätt, hon tog en klunk ur den rykande koppen och fortsatte att berätta för den nyfikna vännen. Ingen trodde, och inte minst jag att de skulle gå så fort som att gå igenom dörren ut från föreläsnings salen innan mitt liv skulle förändras. Du skulle sätt uttrycken på mina arbetskamrater när de såg den stora förändringen, Lotta skrattade till minnet av arbetskamraternas miner.
- Men varför har du inte sagt något till mig tidigare? Jag har ju bara gått runt och försökt lista ut varför du ser så himla mystisk ut. Du vet väl att du kan prata med mig när du vill? Varför kom du inte till mig direkt? Tessan var lättad över att vännen hade börjat berätta för henne men kunde inte förstå varför hon har hållit det hemligt för henne.
De två unga kvinnorna satt en lång stund inne på caféet och diskuterade och pratade om hur livet hade varit och förändrats de senaste månaderna för Charlotte. Hur de än vred och vände på det kunde de inte förstå hur allt kunde ha gått så fort för henne. En sak kom de i alla fall fram till och det var att de alltid skulle berätta för varandra hur de egentligen mår och aldrig hålla inne något för varandra.

När de bestämt sig för att bege sig ut i kylan igen kom Therese med en idé som kom som en överraskning för hennes vän.
- Vi går ut och festar ikväll tjejen. Vad säger du om det? Bara för att släppa loss lite och glömma allt som har hänt dig.
Charlotte var tvungen att tänka ett bra tag. Medan de strosade nedför avenyn ner mot gästbåtshamnen flög det många tankar genom Lottas huvud. Men beslöts sig sedan för att svara;
- Okej de kan ju verka kul, men på en tisdag? Hon funderade en nanosekund till och var sedan absolut säker på att hon ville följa med sin vän ut på stadens alla barer.

Senare samma kväll möts de på vännerna utanför Pressbyrån på centralstationen där Therese arbetar. Efter en varm kram beger de sig till Drottningtorget som ligger precis utanför Centralstationen och tar sedan ettans spårvagn till Vasastan och till en av Göteborgs populäraste barer, Rumpan Bar. Eftersom det är tjejernas favoritställe att skaka loss på så känner de nästan alla ordningsvakter och slipper därför någon onödig kö. När de går förbi den långa kön kikar Charlotte på alla i kön och hennes ögon fastnar för en kille som är i 20-25 års ålder med ganska långt brunt hår som är lätt bakåt slickat och en vit Nike skärm. Ett par lätt utställda mörka jeans och en klatschig men enkel skjorta till.
- Kolla in killen där borta, viskar Charlotte och pekar hemligt på killen som hon har spanat in.
Hennes vän svarade inte utan suckade mest som svar.
- Nu går vi n och tar oss en drink och ser oss omkring, föreslog den nu entusiastiske Lotta.
- Okej så gör vi. Men dra ner linnet lite mera va, uppmanade Tessan.
Båda tjejerna hade ganska ljusa lätt slitna jeans och ett glittrigt linne. Lottas var mer sofistikerad och inte lika urringat där fram utan med bar rygg och poloknäppning i halsen. Tax-klackade svarta stövl...