Italienskan

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

Det är cirka 55miljoner människor i Italien som har italienska som modersmål. Om man räknar i hela världen så är det cirka 62miljoner.
Det var bara 2,5 % av Italiens population som kunde tala standard italienska när Italien blev en förenad nation. Nästan hälften av Italiens befolkning använder inte standard italienska som modersmål, utan talar olika dialekter

Italienska är ett av de romanska språken. Det talas i Italien, södra Schweiz, på franska Rivieran, på Corsica och bland invandrare i Nordamerika, som har en mycket stor andel italienska invandrare efter andra världskriget då många italienare immigrerade till Amerika.

Latin spreds sig genom romarrikets utspridning och då fanns det cirka 80miljoner personer befolkade i romarriket. Efter rikets fall så användes fortfarande latin även i norden så man förstår hur mycket det effektuerade även oss. Latin var även kyrkans språk. Efter det så ändrades latin till italienska. Det är inte någon stor skillnad.

De flesta ord slutar på vokal och det gör italienskan till ett mycket sjnugbart språk. Betoningen ligger i regel på andra eller tredje stavelsen från slutet. Substantiven indelas i maskulina och feminina.

Liksom övriga romanska språk har italienskan utvecklats ur latinet, dvs. ur vulgärlatinet, romartidens folkspråk. ”Riksitalienskan” utvecklades ur toskanskan, som blev ett italienskt skriftspråk med 1300-talsförfattarna Dante, Petrarca och Boccaccio. Bland de dialekter som ännu talas märks venetianskan, neapolitanskan och sicilianska. Det italienska folkmål som talas på Sardinien, sardinska, står latinet närmare och kan betraktas som ett eget språk.

Dialekter:
Piedmontese
Milanese
Genovese(ligurian)
Venetian
Parmesan
Corsican
Umbrian
Neapolitan (kan jag behärska lite lätt)
Sicilian (kan jag behärska)
Sardinska

Latin är ett indoeuropeiskt språk som ursprungligen talades i det antika Latium i staden Roms omgivning.
Det litterära latinet utvecklades från omkring 250 f.Kr. Det antika latinet kan indelas i fyra perioder: den arkaiska eller förklassiska perioden, den klassiska ("guldåldern", 81 f.Kr.–14 e.Kr.), den efterklassiska ("silveråldern", 14–180) och den senlatinska (180–600).

Latinet var länge i bruk inom diplomati, politik och vetenskap. Som kyrkospråk kvarlever latinet delvis i katolska kyrkan. Växter och djur har namn på latin, och inom medicin och juridik används en latinsk terminologi. Latin var ända in på 1800-talet det viktigaste ämnet i svenska skolan, och kunskaper i språket var ett krav för akademiska studier i flera ä...