Adoption i Sverige

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

Adoptivfamiljer har alltid funnits i Sverige. Anledningarna till att det har funnits barn att adoptera har varit olika men det kan t.ex ha berott på att:

Familjen som barnet föddes i var för fattig
För att barnet var en flicka
För att modern var ogift
För att barnets föräldrar var döda.

I dagens adoptivfamiljer i Sverige så är oftast barnet och föräldrarna inte ifrån samma land. Men i t.ex USA så är det inte tillåtet för föräldrar att adoptera barn som har ett annat ursprung än de själva. Drygt 44 000 svenskar har kommit till Sverige som adoptivbarn från andra länder. Varje år blir ungefär 1000 barn adopterade till Sverige.

1960 började de internationella adoptioner bli synliga i samhället, barnen som adopterades var oftast utvalda barn som föräldrarna själva mött och fäst sig vid, när de arbetat utomlands.

På 1970-talet var det de par som inte kunde få egna barn som började adoptera. Det kostade mycket pengar att adoptera ett barn så de föräldrar som kunde göra detta hade god ekonomi. Barnens vård och boende i ursprungslandet fick betalas av adoptivföräldrarna medan den juridiska processen och allt pappers arbete skedde.


Under 80 och 90-talet fortsatte utvecklingen och det var inte så ovanligt med adoption längre. De som adopterade var fortfarande de med god ekonomi den enda utvecklingen var att fler adoptionsländer tillkom.



För att se till adoptivbarns rättigheter finns en nämnd som heter Statens Nämnd för Internationella Adoptionsfrågor. Den här instansen har som grundtanke att:

Varje adoption ska vara för barnets skull, för att barnet ska få föräldrar och ett hem att växa upp i.

Samhället måste så långt som möjligt garantera att varje adoptivbarn kommer hit på ett lagligt och etiskt sätt och att det kommer till föräldrar som är väl lämpade att ta hand om det.

Det arbete som den här organisationen utför är t.ex:

Tar beslut om att godkänna de adoptionsförmedlingarna som finns i Sverige.

NIA utövar tillsyn över organisationerna. Om inte lagen eller de särskilda villkor som NIA beslutat om följs, kan NIA dra tillbaka sitt godkännande eller begränsa den.


Idag finns det 6 adoptionsförmedlingar i Sverige. En av dom heter Barnens Vänner och när man genomför en adoption med deras hjälp så går det till så här:






Enligt Svensk lagstiftning får adoptioner av utländska barn enbart göras genom en auktoriserad adoptionsförmedling
Så här går en adoption till hos förmedlingen Barnens Vänner

Steg 1: Anmälan till föreningens sökande register, detta görs genom att betala in en avgift på 1500 kronor och en anmälningsblankett, det krävs också att medlemsavgiften på 250 kronor är betald.

Steg 2: En adoptionsutredning görs av en socialsekreterare. De sökande träffar utredaren minst en gång, utredningen och utredarens uttalande väger sedan tungt när socialnämnden tar beslut om de sökande är lämpliga som föräldrar. Utredningen är också viktig för myndigheterna i det land som barnet kommer ifrån. Det är där det slutgiltiga beslutet tas om de sökande är lämpliga eller ej.

Steg 3: Efter socialnämndens godkännande tar adoptionsförmedlingen beslut om de ska hjälpa de sökande med sin adoption. Blir det ett positivt beslut placeras de sökande i adoptionskön, i samband med detta tas beslutet om vilket land man vill adoptera ett barn ifrån.

Steg 4: Ansökningshandlingar till utlandet skrivs och skickas. Väntetiden på ett barn varierar väldigt mellan olika länder.

Steg 5: När ett barn utses får de blivande föräldrarna möjligheten att godkänna det barn som är på förslag. Accepteras barnet så får föräldrarna resa för att hämta barnet. I barnets land avgörs längden på familjens vistelse på omfattningen av adoptionsprocedurer i det aktuella landet.



Steg 6: När familjen kommit hem med sitt barn så skall adoptionsprocessen i Sverige slutföras, bland annat med en adoptionsansökan till tingsrätten...