Romananalys - Doktor Glas

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

En doktor lever ett stillsamt och ensamt liv. En kvinnlig patient kommer till honom med ett problem. Han hjälper kvinnan men kan inte sluta tänka på henne och hennes dilemma. Doktorn funderar på hur långt han är beredd att gå för att lösa hennes problem. Utan kvinnans vetskap bestämmer han sig för att göra allt han kan för att hjälpa henne att bli fri.

Boken heter Doktor Glas och är skriven av Hjalmar Söderberg i början av 1900-talet. Huvudpersonen är Tyko Gabriel Glas, och man får följa hans liv under några månader. Doktor Glas har en mottagning dit patienter kommer för att få råd och hjälp. När han inte jobbar promenerar han runt i Stockholm, tar små ridturer, eller sitter på caféer och filosoferar.
Handlingen får en vändning när Helga Gregorius kommer till Doktor Glas med ett dilemma, hon har kommit att avsky sin äkta man. Hon har dessutom träffat en annan man att älska. Helga vill att Doktor Glas ska hitta på en sjukdom som förbjuder hennes man att vara intim med henne. Doktor Glas har aldrig tyckt om Herr Gregorius och har alltid undrar varför en så ung och vacker kvinna gifte sig med honom. Därför hjälper han Fru Gregorius med, enligt honom, en liten vit lögn om en sjukdom. Efter detta kan Doktor Glas inte släppa henne ur tanken.

Får man döda en människa om man själv tycker det är rätt? Det är temat i boken och frågan som löper som en röd tråd genom hela berättelsen. Detta är dock extra tydligt i den del av boken då Doktor Glas analyserar sina egna tankar om mord. En natt då han inte kan sova skriver han, likt en debatt i sin dagbok, huruvida ett mord kan vara moraliskt försvarbart.

Motiven är många. Moral, makt, samvete, utanförskap, livet i sekelskiftets Stockholm, förbjuden kärlek och allt det bär med sig. Doktor Glas anses vara en klassiker som var provocerande när den för första gången publicerades. Jag har funderat på vad det är författaren vill ha fram och vad det är som var provocerande. Kanske att kvinnan i boken älskar någon annan än sin man. Eller att en doktor använder sin position för att lura, bedra och till och med mörda.

Handlingen i ”Doktor Glas” äger rum i Stockholm runt sekelskiftet. Läsaren upplever miljön genom huvudpersonens ögon. Boken är skriven i dagboksform, det ger för det första en känsla om hur vädret och årstiden är eftersom man som läsare får ett datum att anknyta till. Doktor
Glas beskriver sedan i dagboken, noggrant med massor av detaljer, om hur miljön ser ut, hur den luktar, hur den känns och vem han möter. Ibland känns det nästan som om jag promenerar tillsammans med huvudpersonen genom Stockholms gator.

Precis som med miljön, beskrivs människorna i boken genom Doktor Glas. Han berättar för läsaren noggrant och detaljrikt hur personerna ser ut, vilken status de har, vad de jobbar med och inte minst vad han själv tycker om dem innerst inne. Genom dialoger mellan Doktor Glas och personerna runt honom får man också en viss uppfattning om dem. Doktor Glas själv
beskrivs inte lika utförligt. Man får veta vad han tycker om sig själv och vad han tror att andra tänker om honom. Men utifrån hans handlingar och tankar får man ändå en klar bild av vem han är.

Doktor Glas är en lättläst bok men det förekommer äldre ord och meningsbyggnader som man kanske kan tycka är krångliga att läsa. Själv tycker jag att det sätter en viss prägel på berättelsen, till exempel ger det sätt som personerna i boken pratar med varandra en känsla av
att de faktiskt befinner sig runt sekelskiftet.

Berättelsen börjar med en beskrivning av hur vädret har varit under dagen och ger vidare en detaljerad bild av miljön i Stockholm och personer som Doktor Glas möter under en promenad. Därefter fortlöper boken i kronologisk ordning och man får följa handlingen, precis som den är, i dagboksform. Det förekommer även några tillbakablickar, genom
minnen, som förklarar vissa saker. T.ex. varför huvudpersonen har valt det yrke han har och varför han lever ensam. Läsarens kastas inte direkt in i någon handling men får ändå, från första meningen, den känsla och stämning som löper genom hela historien. Boken har fått sin titel efter huvudpersonen och det tycker jag passar bra eftersom man som läsare får ”se” mycket genom honom. Det är svårt att veta vad Hjalmar Söderberg tänkte när han satte titeln på boken...