Aboriginer

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

Inledning:

Jag har valt att jobba med aboriginerna för att jag tidigare har gjort ett litet arbete om Australien där jag skrev lite om aboriginerna. Jag vet ytterst lite om dem men jag tycker att det verkar vara ett intressant folk som jag vill veta mer om.


Syfte och frågeställningar:

Uppsatsens syfte blir att svara på följande frågor
• När kom aboriginerna till Australien?
• Varifrån kom de?
• Hur lever de idag och hur levde de från början?
• Hur behandlar samhället dem?
• Hur många var de när de kom och hur många är de idag?
• Varför kom de?
• Vad har de för trosuppfattning och religion?


Metod:

För att få svaren på mina frågor har jag använt mig mycket av Internetsidor. Den mest användbara av dem var nog www.australienguiden.se. Det är en reseguide där det står om hela Australien och dess historia mm. Den tror jag är ganska trovärdig. Andra Internetsidor kan jag ju inte helt lita på. Alla beskrev inte samma saker, men det som stod stämde överens med antingen www.australienguiden.se eller en bok som jag använt som heter Aboriginer i Australien. Författaren till boken, Richard Nile, har skrivit om fler av världens folkslag.


Aboriginerna före kolonialtiden:

Aboriginerna kom till Australien för minst 40 000 år sedan, men vissa fynd visar att de har funnits där i uppemot 60 000 år. Man vet inte exakt hur aboriginerna tog sig till Australien men kanske kom de med småbåtar och kanoter från Sydostasien via Indonesien. Aboriginerna kom under den tiden då inlandsisen täckte stora delar utav södra halvklotet. Australien och Nya Guinea satt ihop i en landmassa. Mellan den och Asien fanns ett sund som var mindre än 16 mil brett. Det var den vägen som de första människorna kanske kom till Australien. För ungefär 15 000 år sedan började inlandsisen att smälta och 5 000 år senare hade havet stigit så mycket att landförbindelsen mellan Australien och Nya Guinea försvann. Om man räknar med att aboriginerna kom till Australien för 40 000 år sedan så levde de där ostörda i 39 800 år. År 1788 fanns det ungefär 750 000 aboriginer i Australien. Precis som indianerna levde de i stammar. Det fanns ungefär 500-600 olika stammar. Varje stam bestod av en familj på cirka 15-30 personer. Varje familj kallades klan. Familjerna eller stammarna bestod oftast av två män som var bröder samt deras fruar och barn. Varje stam talade sitt eget språk. Aboriginspråken var inga skriftspråk. Förutom vardagsspråket hade de även ett speciellt rituellt språk och ett språk som de talade med de allra närmaste. Stammarna styrdes inte av en särskild hövding utan styrdes gemensamt av de äldre.

Aboriginerna var, som de flesta jägar- och samlarfolk nomadiserade. De klimatförändringar som avskilt Australien från resten av världen hade också gett stora delar av landet oupphörlig torka, och få områden erbjöd ett lätt liv. Aboriginerna korsade stora vidsträckta områden för att hitta så mycket föda som möjligt. Aboriginerna saknar begreppet personlig egendom. Som nomadfolk har de av tradition förespråkat att ”jordens tillbehör tillhör alla som färdas på den”. Det redskap de framför allt använde vid jakt var spjut, spjutslungare, klubbor, nät och en sorts bumeranger som inte återvänder när man kastar den. En sådan bumerang kan döda en fågel på mer än 200 meters avstånd. En sådan bumerang som återvänder när man kastar den användes i tävlingar och som leksak. Förutom att jaga och fiska, samlade de in växter och nötter. Det var oftast kvinnorna som samlade. Växterna maldes ner till mjöl. Mjölet använder för att baka så kallade ”dampers” som var en sorts rund kaka.
Aboriginerna gjorde ingenting för att bruka jorden eller bygga hus. De flyttade mycket eftersom vädret styrde var de skulle bo. De bodde i enkla kojor, byggda av grenar och löv. De gjorde heller ingenting för att förändra miljön.


Aboriginerna under Kolonialtiden:

1771 steg den förste vite mannen iland i Australien. Det var engelsmannen James Cook. Strax efter Cooks ankomst på ön började den så småningom att koloniseras av engelsmän. Den 26 januari 1788 steg engelsmannen Arthur Phillip iland på ön. Han satte Storbritanniens flagga på ön och bestämde att Australien skulle stå under Storbritanniens lagar. Sedan var det fritt fram att skicka dit straffångar. I hundra år hade England skickat sina straffångar till Amerika, men när USA gjorde sig fritt 1783 blev Australien den nya förvisningsorten för dömda och deras familjer. Livstids förvisning ansågs som ett rimligt straff för tjuvjägare, ficktjuvar, Irländska rebeller, fackföreningsledare och prostituerade. De första straffångarna från Storbritannien sändes till Botany Bay (nuvarande Sydney). Stället kom att kallas för ”Hell” (helvetet). Där levde de fattigt, många i kedjor. Allt var misär och det enda det fanns gott om var rom. Alkohol blev botemedlet för att stå ut i Botany Bay. På 1830-talet levde det 70 000 icke-aboriginer i Australien, bara 7 000 av dem hade kommit dit frivilligt. Först 1868 slutade Storbritannien att skeppa över straffångar. Då hade det skickats cirka 165 000 personer. Den 26 januari är fortfarande Australiens nationaldag. Aboriginerna var till skillnad från Maorerna på Nya Zeeland och Amerikas Indianer, inte vana vid krig. Aboriginerna kunde inte göra motstånd.

De vita männen såg inget bra med aboriginerna, utan bara sådant som de saknade, som exempelvis jordbruk, vävda kläder, fartyg och militärstyrkor. Aboriginerna levde i balans med naturen som de nya invånarna förstörde. Aboriginerna blev helt åsidosatta när engelsmännen kom, antingen ignorerade eller massakrerade. De drevs bort från sina områden och blev aldrig tagna på allvar som en del av nationen. Aboriginerna är de enda människorna i hela värden som inte har ett namn. Ordet Aborigin betyder urinvånare och är en sammansättning av de latinska orden ab (från) och orgie (början). Många av aboriginerna dog när engelsmännen kom. De dog främst av sjukdomar som engelsmännen hade med sig, som aboriginerna inte var immuna mot, men de blev också skjutna. På Tasmanien blev alla aboriginer utplånade. Engelsmännen försökte ”tämja” dem genom att försöka lära dem engelska och kristendom. Detta fortgick fram till 1969. Allt detta gjorde att mycket av den aboriginiska kulturen och religionen förstördes.

Under 1800-talet ville världens museer ha skellett från olika människor i olika delar av världen till sina samlingar, och de betalade mycket för att få dem. Européer började stjäla kroppar från döda aboriginer för att sälja deras skellett. Hittade man ingen död så dödade de själva aboriginer. Trots att skelletten var stulna och aldrig hade fått en begravning så vägrar fortfarande många museer att ge tillbaka dem till sina familjer. 1851 hittades guld i Australien. Människor från hela världen, i synnerhet USA där guldet tagit slut i Kalifornien lämnade vad de ägde för att ge sig ut på guldjakt och snabbt bli rika. 1860 hade folkmängden stigit till 1 000 000 invånare och 20 år senare hade invånarantalet fördubblats. Allt detta gjorde att Aboriginerna blev ännu mer undanträngda.


Aboriginerna idag:

Australien var andra land i världen att införa allmän och lika rösträtt för kvinnor 1902 men det dröjde enda fram till 1960 innan aboriginerna fick rösträtt. Innan dess räknades de inte ens med i invånarantalet. Många aboriginer är alkoholiserade och drogberoende. De lever i städernas utkanter eller fattiga områden. Arbetslösheten är hög och det beror främst på dåliga utbildningar. Hela 30 % av aboriginerna är arbetslösa till skillnad från den vita befolkningen där det bara är 9 % som är arbetslösa. Aboriginernas löner är lägre än de vitas. I praktiken är aboriginerna fortfarande väldigt diskriminerade, men förhållandet har blivit mycket bättre.

Aboriginerna har länge behandlats illa och brutalt av poliser. En skrämmande utveckling under 1980-talet var den ökande mängden av aboriginer som dog i fängelse eller häkte. Trots att aboriginerna endast utgör 1,5 % av Australiens befolkning utgör de nästan en fjärdedel av dem som dör i polisförvar. Mycket få aboriginer klarar sig genom hela livet utan att ha haft någon direkt kontakt med polisen. De flesta har erfarenhet av att sitta i fängelse, eller har syskon, föräldrar, vänner, släktingar eller barn som har suttit i fängelse. Förklaringarna till att så många av dem som dör i häkte är aboriginer är många. Främst är det rasismen hos poliserna, som i många år har kunnat diskriminera aboriginerna utan att behöva ansvara för det mot någon högre myndighet. Domstolarna har kanske inte varit lika negativt inställda mot aboriginerna, men de har oftast trott på polisernas version av händelserna, även när flera vittnen berättat om hur oskyldiga aboriginer arresterats och där polisen har använt onödigt mycket våld. Aboriginerna utgör bara 1,5 % av Australiens befolkning, men…

• De utgör 15 % av dem som sitter i fängelse
• De utgör 25 % av dem som dör i polisförvar
• De utgör 30 % av dem som tar av polisen.

I centrala Sydney, inte långt från järnvägsstationen ligger slumområdet Redfern. Här har en aboriginisk bosättning förvandlad området till aboriginiska förorter. Här driver Redfern-aboriginerna sin egen bostadsmyndighet, sina egna skolor, en egen radiostation med bara aboriginisk musik, egna teatergrupper och en egen rättstjänst. För många aboriginer är jätteklippan Uluru (Ayers Rock) mitt på kontinenten landets andliga hjärta medan Redfern har blivit det kulturella och politiska hjärtat för dagens aboriginer. Det var i början av 1930-talet som samhället började, när aboriginiska arbetare och deras familjer i desperation sökte sig in i staden för att söka arbete. Redfern var den sämsta, otrevligaste och mest förfallna delen av Sydney, men det var ändå en bekväm plats att slå sig ner på. Framför allt var det nästan det ända stället i staden där aboriginer kunde bo även när rasåtskillnaden var lika svår som apartheid i Sydafrika. På 1970-talet började Redfern även dra till sig aboriginer från medelklassen eftersom det var ett av få aboriginiska samhällen. Bland dem som kom till Redfern på 1970-talet fanns poeter, konstnärer och politiker. En av dem som kom till Redfern var Roberta Sykes. Hon är författare och leder kampanjer för aboriginernas rättigheter. En annan var skådespelaren Ernie Dingo, som spelat med i Crocodile Dundee-filmerna. De här människorna och flera med dem såg hur aboriginerna lyckades få andra australier att ta del av deras synpunkter. I stället för att flytta från denna nedgångna del av Sydney så fort som möjligt, gjorde de stadsdelen till en spännande och intressant plats för alla som bodde där. Snart blev Redfern centrum för aboriginiskt kulturliv.

Trots framgångarna i Redfern och andra liknande samhällen på andra ställen i Australien, lever många aboriginer i mer eller mindre ständig fattigdom och är hemlösa. En del kan bara få en hyfsad levnadsnivå genom att stjäla. Aboriginerna kommer alltid i andra hand. En del aboriginer ser brott som ett sätt att motverka lidande. Att använda alkohol och droger är också ett sätt att motverka lidande och fattigdom, det hör också ihop med brott.

Trots att Australien är ett av de länder i världen som har högst levnadsstandard, lever aboriginerna snarare i något som liknar ett av världens fattigaste länder. Av alla etniska grupper som lever i Australien har aboriginerna det värst, socialt och kulturellt sätt. De ligger sämst till i nästan allt i samhället om man ser till levnadsförhållanden, arbete och hälsa. En aborigin har cirka 20 år kortare medellivslängd än en icke-aboriginisk australier och spädbarnsdödligheten är hög om man jämför med icke-aboriginiska grupper. Ett skäl till allt detta är dels att aboriginerna i åratal fått försummelse från icke-aboriginiska politikers sida men också att lärarna, tills helt nyligen inte gjort mer än att bristfälligt lära aboriginiska barn att läsa och skriva, (många aboriginer är fortfarande analfabeter) och de har inte varit utbildade att ta hand om de aboriginiska barnens särskilda behov av särskilda aboriginiska studier. De flesta lärare har verkat helt ointresserade av att ge barnen de fördelar som en utbildning för med sig. Men med egna ansträngningar och med lite hjälp från regeringen, har nu aboriginerna fått större möjligheter att kunna utbilda sig till exempelvis läkare, jurister och lärare.

Enligt Aboriginernas myter, religioner och trosuppfattningar är jorden källan till allt liv och all betydelse. Jorden är sammanflätat med människornas liv och allt hör ihop med allt. Jorden, människorna, floran och faunan skapades under Drömtiden. Drömtiden är den kraftfullaste och mest betydelsefulla myten i den aboriginiska tron. Det är berättelsen om hur världen skapades och den betyder extremt mycket för aboriginerna. Drömtiden är en helig tid, den tid av stora kosmiska krafter då andliga, fysiska och moraliska världarna höll på att skapas. Hela aboriginernas universum föddes i detta obestämda förgångna. Aboriginerna tror att de ska återförenas med sina förfäder i döden. De tror också att Drömtiden ska komma tillbaka och ge nytt liv åt traditionella aboriginiska värden och vanor. Det här är en viktig myt som berättas om och om igen för att uppmuntra aboriginerna att tro på en ljus framtid eftersom man är missnöjd med dagens situation. Drömtiden blir också viktig politisk symbol eftersom det kommer att leda till att jorden renas och aboriginerna får tillbaka allt sitt land.

Aboriginerna är djupt religiösa människor, men det aboriginiska samhället har inga präster, utan istället är det stamäldsten som översätter budskapen från andevärlden och för dem vidare till andra stammedlemmar. Ett traditionellt aboriginiskt samhälle är fyllt med ritualer som hör ihop med andevärlden. Andarna lever på jorden och i himlen. De finns överallt och ger en speciell betydelse åt miljön. En ande kan bo i en ökenblomma, ett träd eller en buske, den kan ge form åt klippor, och kullar och den kan ses på arbetet i skepnad av en människa.

Traditionella aboriginiska samhällen har även många ritualer och rituella ceremonier. En av dem är Corroborree. Corroborree är en andlig ceremoni som utmärker något i samhället. En Corroborree-fest hålls oftast på natten och innehåller mycket musik, dans och andra ritualer. Män och kvinnor är målade i olika rituella mönster. På Corroborree-fester spelar männen didgeridoo, som är ett långt rakt blåsinstrument, gjort av urholkade grenar. Ljudet av en didgeridoo är spökligt och helt olikt andra instrument. Den har ett högt brummande läte som behandlas med gnisslande höga toner och fullkomligt skär genom natten.


Slutdiskussion:

Att jobba med aboriginerna har varit, inte direkt roligt, men ändå lärorikt och spännande. Jag har inte skrivit arbetet som ett riktigt forskningsarbete utan mer som en faktatext. Det har inte varit särskilt svårt att hitta material att använda, och det jag har hittat har varit lätt att förstå.

När jag sitter och skriver om aboriginerna får jag en bild av att de är ett fredligt folk som tycker att alla har rätt använda jorden de går på, att ingen äger mer jord än någon annan osv. Jag blir lite lätt förbannad när jag får reda på hur engelsmännen behandlade dem. De kommer till ett vilt främmande land 20 000 km bort, som när man på 200-talet första gången ritade en karta över Indiska Oceanen döpte till ”Terra Incognita” som betyder okänt land, och sätter sin flagga på jorden och menar att de nu äger stället. Sen behandlas de som faktiskt var där först, och hade så varit i minst 39 800 år, som luft, eller ännu värre, de behandlas illa, jagas bort och utplånas. Jag läste i boken Aboriginer i Australien att aboriginerna, på 200års-dagen den 26 januari 1988, skickade stamäldsten Burnum Burnum från de aboriginiska folken i östra Australien, till Dover i Storbritannien där han satte ner abori...