Hanna Pauli och konstnärinnorna 1880

2 röster
12053 visningar
uppladdat: 2005-07-29
Inactive member

Inactive member

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete
Konstnärskap och kvinnor. Tradition och historia.
När det talas om konsthistoria, de mest betydande konstnärer, de mest utmärkande målningar eller de mest banbrytande verk, är det alltför ofta endast män som uppmärksammas. Konsthistorien har starkt präglats av en mansdominans, detta som en naturlig följd av det överhängande patriarkat som härskat genom tiderna, och som i allra högsta grad lever kvar i dagens samhälle.

De flesta konventionella och allmängiltiga konsthistorieböcker ger oftast inte en rättvis och realistisk bild av verkligheten. De kvinnliga konstnärerna är extremt underrepresenterade, och denna sak är väldigt uppretande, med tanke på att när man väl börjar leta efter information och fakta om dessa konstnärer historieskrivarna bortsett från, så finns det hur mycket som helst att hämta! Hur många vet till exempel att de stora Skagenmålarna, såsom P.S. Kröyer,
C. Krohg och M. Ancher, hade en varsin hustru som var aktiv konstnär, och gjorde fantastiska skildringar av landskapet och människorna. Men, Marie, Oda och Anna fick vackert ställa sig på sidan, och nöja sig med att tituleras ”konstnärens fru”.

Slutet av 1800-talet, innebar i och med industrialismens framfart, en rad förändringar i Europas samhällstruktur. Kvinnorna bröt sig loss, tog plats och gjorde sig hörda, så även i konstnärslivet, främst under 1880-talet. Denna strömning gav kraft och självförtroende åt nya konstnärstalanger, och det är en av dessa kvinnor jag valt att skriva om.

Hanna Hirsch föddes i Stockholm 1864, i en kulturellt orienterad familj, som tillhörde den övre medelklassen. Hon visade tidigt prov på en konstnärlig begåvning, och tack vare familjens ekonomiska stabilitet, kunde hon vid 12 års ålder påbörja sina studier vid August Malmströms konstskola. Kort därefter, 1878, kom hon i kontakt med Ellen Key och fick privatlektioner av henne, tillsammans med systern Betty Hirsch och Emma Lamm (senare känd som Anders Zorns hustru) med flera. Hon fortsatte sina studier på Tekniska högskolan 1880, och året därefter blev hon antagen till den relativt nystartade ”Qvinliga afdelningen” på Konstakademien, Stockholm, där hon studerade sin yrkesutbildning i 4 år. Hon fick där en klassisk utbildning, med modellteckning och skolning i oljemåleriets ädla konst.

Under denna tid präglades det svenska konstlivet till väldigt stor del av nationalromantiska tolkningar av historiska hjältedåd, modiga heroer och storslagna händelser, såsom ”Karl XII likfärd” (1881), av Gustav Cederström, ”Valdemar Atterdag brandskattar Visby 1361” (1882) av Carl Gustaf Hellqvist och ”Gustav Vasas intåg i Stockholm” (1891) av Carl Larsson. Varje år utdelades det ett pris vid Konstakademien, och det presenterades ett ämne som det skulle målas en tavla utifrån, och den bästa målningen fick den prestigefyllda utnämningen. År 1885, då Hanna fortfarande studerade där och uppmanades delta med ett bidrag, var ämnet ”Luther uppbränner den påfliga bullan på torget i Wittenberg år 1520.” Idag låter inte det så värst upphetsande, och Hanna var inte heller intresserad av att måla pompösa och praktfulla historiska motiv. Hon hade redan hittat sin nisch i måleriet, nämligen realismen.

1885 reste Hanna till Paris för att studera på Académie Colarossi, och leva sitt konstnärsliv. Hon stannade där i två år, och denna tid innebar en väldig utveckling för henne. Många nordiska konstnärer reste dit, och levde i kollektiven i Montmartre och Montparnasse. För kvinnorna innebar detta en enorm lättnad och frigörelse, både personligt och socialt. Enligt normen skulle de unga kvinnorna anpassas till äktenskap och sällskapsliv, vara behagfulla och ljuva. De skulle kunna sina hushållssysslor, men inte så mycket mer därtill. Vad som än hände, vilka framtidsvisioner och drömmar de än hade, så visste de att giftermål och familjeliv hägrade framför dem, och inte många undantag accepterades.

Hanna var väldigt produktiv i Paris, och bara under ett år målade hon några av hennes största tavlor, ofta med personporträtt och friluftsliv som motiv. ”Frukostdags” (1887), ”Porträtt av Georg Pauli” (1887) och slutligen det omtalade och hårt kritiserade verket ”Konstnären Venny Soldan-Brofelt” (1887). Detta sistnämna porträtt togs emot med upprörd protest, och blev därför en väldigt viktig del av den kvinnliga rättvisekampen. Tavlan föreställer en ung konstnärinna, som sitter på golvet i sin ateljé. Naturligt och avslappnat, och tittar rakt på betraktaren. Hon är väldigt enkelt och praktiskt klädd och håller en klump lera i handen, och ser ut att vara mitt i skapandeprocessen, hon har skissblock framför sig och en ofärdigskulptur i bakgrunden.

Att skildra självständiga kvinnliga konstnärer på 1880-talet var något anstötligt och tabubelagt. Man ansåg att tavlan var ful och skamlös, och att den finska konstnären Venny, egentligen ”Vendla”, inte alls uppfyller kriterierna på hur en borgerlig dam skulle se ut eller bete sig, och porträttet skildrar inte en kvinna enligt dåtidens ideal, som jag tidigare beskrivit. Älskvärd och behagfull inför make och societet. Här är hon i sitt eget rike, hon bestämmer själv i ateljén, som tidigare enbart varit förknippat med manligt yrkesliv. Tavlan var viktig för de hårt kämpande kvinnliga konstnärer, som ständigt mötte sociala och samhälleliga motgångar. Trots all smutskastning av detta verk antogs det trots allt till den årliga konstsalongen i Paris 1887, vilket verkligen var ärofyllt. Tavlan är radikal och okonventionell, och den har ett mycket viktigt budskap än idag, då det fortfarande är gamla traditioner och löjliga föreställningar om vad som är kvinnliga samt manliga yrken.

De utlevande åren i Paris tog en vändning då Hanna, som för att bemöta samhällets krav på äktenskap och familjeliv, och samtidigt bejaka hennes egna konstnärliga visioner, valde sin make strategiskt. Hon träffade konstnären Georg Pauli i Paris 1885, och han, likt henne själv, var relativt välbärgad. När de gifte sig 1887 antog Hanna efternamnet Pauli och paret flyttade hem till Sverige. Tack vare det ekonomiska oberoendet kunde de anställa tjänstearbetare i hemmet, och därmed behövde inte Hanna ge avkall på konstnärslivet. Hon lyckades kombinera sin yrkesroll med familjeliv, som började då parets förste son, Torsten föddes 1889.

När hon återvände till Sverige var hon en erkänd och uppmärksammad konstnär, och hon och Georg var väldigt aktiva i Sveriges kulturella liv. Detta var i samtid med många andra kända figurer, såsom Carl och Karin Larsson, Anders Zorn, Carl Fredrik Hill och Ernst Josephson. Ute på kontinenten var det inte sämre, Degas, Toulouse-Lautrec, Monet, Cézanne och Renoir skapade under denna tid sina berömda verk, och impressionismen svepte som en våg över Europa.

Hemma i Sverige fortsatte Hanna med sitt porträttmåleri, och avbildade bland andra konstnärsförbundets ledare Karl Nordström (1890), nationalskalden Verner von Heidenstam (1893) och författaren Ellen Key (1899). Hon fick två till barn, Göran och Ruth, och samma år som hon blev antagen till världsutställningen i Chicago, började hon även en lärartjänst på Valands konstskola i Göteborg, 1893. Det gick strålande, och denna tid var väldigt positiv och frodig för Hanna.

I slutet av 1800-talet skedde en reaktion på den kvinnofrigörelse som utbrutit i många samhällskretsar. Den traditionella kvinnobilden ville inte försvinna, och samhället hade en rädsla för frigjorda och självständiga kvinnor. Könsrollerna ansågs vara av en naturlig, ej social, art, och kunde därmed inte bekämpas eller förändras.

Hanna fortsatte dock i samma spår, och hon hade ett fint nätverk av kvinnliga kollegor, som hon tillsammans med bildade ”Sällskapet Juntan”. Det var en liten informell grupp som samtalade, njöt av god mat och intellektuell stimulans. De bestod främst utav kvinnor, men senare anslöt sig även män. Det är denna grupp som hon skildrat i mastodontverket ”Vänner” (1900-07). Varför det är ett mastodontverk, är för att det just tog 7 år att måla den. Tavlan var även med på Världsutställningen i Paris, och fick en rad utnämningar.

Det är Hannas porträttmåleri hon är känd för. Hennes psykologiska och intima porträtt, där man får lära känna den avmålade utan statussymboler eller förskönande penseldrag. Hon är verkligen en realist, alla hennes porträtt är så mästerligt utförda, hon är så himla skicklig på att fånga ansiktsuttryck, stämningar och känslor. Hon avmålade ofta sina barn i olika vardagssituationer, sina föräldrar och sin man, Georg. Det finns även en mängd självporträtt som hon målat, alla lika allvarliga och ärliga. Hanna porträtterade Selma Lagerlöf till hennes 70-årsdag 1928 och hade sin enda egna utställning på Liljevalchs i Stockholm 1923. Hennes sista självporträtt målades 1938 och 1940 avled Hanna Pauli i Stockholm, efter att ha varit verksam konstnär i nära 60 år.


Denna personskildring av Hanna Pauli och konstnärsinfluenserna på slutet av 1800-talet har varit väldigt intressant att arbeta med. Jag känner starkt med de kvinnor som trots motsättningar höll sig kvar på en mansdominerad spelplan, och lyckades genomdriva sina visioner. Det känns väldigt viktigt att lyfta fram dem från det förgångnas dunkel, och uppmärksamma deras verk och förutsättningar. Hanna Pauli och hennes samtida yrkessystrar, och varenda konstnärinna ur historien, förtjänar att få lika stor plats i konstböckerna och på konsthistorielektionerna som sina manliga kollegor. Det är de verkligen värda.


Källor

Litteratur

”Konstnärsparet Hanna och Georg Pauli”

H. H. Brummer, A. Pauli, M. Gynning, P. Grate, P. Hedström, J. T Ahlstrand
Carlsson Bokförlag, 1997
ISBN 91-7-203 241-3

”Konstens historia”

E.H Gombrich
Albert Bonniers förlag 1950
ISBN 91-0-056899-6

Internet

Om Hanna Pauli:
http://www.de...

...läs fortsättningen genom att logga in dig.

Medlemskap krävs

För att komma åt allt innehåll på Mimers Brunn måste du vara medlem och inloggad.
Kontot skapar du endast via facebook.

Källor för arbetet

Saknas

Kommentera arbetet: Hanna Pauli och konstnärinnorna 1880

 
Tack för din kommentar! Ladda om sidan för att se den. ×
Det verkar som att du glömde skriva något ×
Du måste vara inloggad för att kunna kommentera. ×
Något verkar ha gått fel med din kommentar, försök igen! ×

Kommentarer på arbetet

Inga kommentarer än :(

Liknande arbeten

Källhänvisning

Inactive member [2005-07-29]   Hanna Pauli och konstnärinnorna 1880
Mimers Brunn [Online]. https://mimersbrunn.se/article?id=4642 [2019-01-22]

Rapportera det här arbetet

Är det något du ogillar med arbetet? Rapportera
Vad är problemet?



Mimers Brunns personal granskar flaggade arbeten kontinuerligt för att upptäcka om något strider mot riktlinjerna för webbplatsen. Arbeten som inte följer riktlinjerna tas bort och upprepade överträdelser kan leda till att användarens konto avslutas.
Din rapportering har mottagits, tack så mycket. ×
Du måste vara inloggad för att kunna rapportera arbeten. ×
Något verkar ha gått fel med din rapportering, försök igen. ×
Det verkar som om du har glömt något att specificera ×
Du har redan rapporterat det här arbetet. Vi gör vårt bästa för att så snabbt som möjligt granska arbetet. ×