Estonia-katastrofen

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

Den 27-28 september 1994 sjönk en stor färja som hette Estonia. Det ska jag berätta mer om nu.

27 september lämnade den stora passagerarbilfärjan Estonia kajen i Tallinn på väg mot Stockholm. Ombord var det drygt 900 passagerare. Det var dåligt väder och många passagerare blev sjösjuka.
Vid midnatt kände dom som var ombord på båten några häftiga stötar.
En matros skickades till bildäck för att titta vad det var.
I trappan mötte han massor av människor som strömmade upp, för det var vatten på bildäck. Vattnet var på väg mot maskinrummet som låg akter på båten.
Då gick det inte att förflytta sig upprätt.
Passagerarna och besättningen gick ut på däcket, en del började gräva i lådor med flytvästar. Plötsligt slocknade belysningen. Då skickade tredje styrman Mayday.
Dom båtar som var i närheten och hörde var Mariella och Silja Europa. Styrmannen sa ”Det ser illa ut, verkligen illa ut”. Dom andra båtarna frågade om positionen men fick vänta flera minuter innan det kom en svag signal från andre styrman. Båda båtarna vände och den finska sjöräddningen varnades. Finska sjöräddningen anropade Estonia men dom svarade inte förrän en stund då det kom från en mobiltelefon.
Estonias slagsida hade ökat och passagerare försökte i panik komma upp ur trapphallarna som hade blockerats av inredning.
Efter ett tag hade fartyget 90 graders slagsida och folket kastade sig i havet och snart var det fullt av människor i havet, vissa hade flytväst på sig och andra hade det inte.
Då var klockan 00:48 och dom hade skickat ut helikoptrar till skeppet.
En timme efter att matrosen gick ner till bildäck kom det första fartyget.
Det var fullt av folk och flottar i vattnet, men flottarna fungerade inte eftersom det var väldigt mycket vågor.
En båt kunde rädda 18 personer med räddningsbåtar som dom sänkte ner med kranar.
En annan kunde rädda 17 personer med en evakuerings-slide.
Ännu en annan räddade 1 person med sin lotsport.
Efter två timmar kom helikoptrarna dit. Totalt hade man räddat 137 stycken och hittat 94 döda. Resten saknades. Totalt dog 852 stycken.

Både Sverige och Estland drabbades av katastrofen för förbindelsen mellan Tallinn och Stockholm var viktig för Estland.
Det bildades en svensk – finsk – estländsk haverikommission som skulle reda ut vad som hände.
Dom kom fram till att det började när den uppfällbara delen av fören (bogvisiret) ramlade bort och då blev bildäcket vattenfyllt.
Bogvisiret hade knäckts och då gick rampen till öppet läge.

Undervattenskameror lokaliserade skeppet och tog bilder på skadorna.
Bogvisiret låg en bit bort och den bärgades den 18/11. Alla låsanordningar hade brutits upp, gångjärnen var av. Båten låg på 80-90 meters djup.

Dåvarande statsminister Carl Bildt och biträdande statsminister Ingvar Carlsson sa den 28 september att inga medel skulle sparas för att få upp Estonia. Sjöfartsverket skulle få utreda bärgningen.
I december gick det ner specialdykare från Storbritannien och från Norge till vraket. Dom såg att förödelsen var total. Dom tog skadade delar med sig för att göra en analys.
Fartyget hade nästan 120 graders slagsida åt höger. Båtens maskiner stod på full back. Klockan hade stannat på 01:35.

Den 15 december 1994 bestämdes det att Estonia trots allt inte skulle bärgas. Den skulle i stället täckas över och fridlysas.
Estonia byggdes 1980 i Papenberg i Tyskland. Båten hade en speciell bogkonstruktion.
Den var egentligen byggd för skärgårdstrafik men hade dispens för öppet hav. Då den sjönk ägdes den till lika delar av ”Nordström och Thulin” och ”Estonian Shipping Company”

Det här hände omkring Estonia:

1994:
18/11 : Bogvisiret bärgas.
26/11 : 700 anhöriga tar farväl av offren på Estonia vid en välsignelse- och
minnesgudstjänst ombord på en färja där Estonia sjönk. Den estniske ärkebiskopen
Jaan Kiivik lyser frid över dom som försvann i havets djup.
15/12 : Det bestäms att färjan inte ska bärgas och att det inte heller ska tas upp några kroppar. Det blir kriminellt att ”skända fartyget”.

1995:
4/1 : Ett norskt försäkringsbolag som heter Skuld erbjuder var och en av dom
passagerare som överlevde olyckan 150000 kronor.
Dom erbjuder också pengar till närstående till dom som avled i olyckan. Dom som ska få mest är isåfall barn till den avlidne som ska få 500000 kronor var plus 4000 i månaden tills dom fyller 19 år.
23/2 : Sverige, Estland och Finland ingår i ett avtal som säger att länderna skriver en lag som säger att det är förbjudet att dyka vid Estonia.
2/7 : Det blir känt att en anhörig till ett offer i Estonia-olyckan har dykt från en tysk båt och tagit bilder.
Men lagen sade ju att det bara var Sverige, Finland och Estland som inte fick dyka vid Estonia så dom kunde inte döma den tyska båten för något.

1996:
15/1 : Kenneth Svensson får en medalj för sina insatser vid Estonia. Han räddade 8 människor.
17/4 : Det första lasset sten töms över vraket efter att det har blivit tömt på olja.
Många närstående protesterar och tycker att man ska bärga det.
?/5 : Debatten om man ska bärga Estonia eller inte fortsätter. Frågan splittrar partier.
15/5 : En kvinna som blev offer hittas i vattnet utanför Estland.
Man kan snabbt identifiera henne med hjälp av ett register man införde av dom döda i olyckan.
?/6 : Projektet att täcka över Estonia avbröts på obestämd tid.

1997:
27/9 : Överlevande och anhöriga till omkomna samlas exakt 3 år efter olyckan. Dom samlas på Djurgården för att inviga ett minnesmonument till hågkomst av alla som dog.
Det är tre stenblock som står i en triangel med öppningen mot vattnet...