Selma Lagerlöf

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

Selma Lagerlöf är en av de författare som betytt mest för den svenska litteraturhistorien. Alla vet vem hon var, och de flesta har läst någon av hennes böcker. Samtidigt tycker jag inte att hennes böcker har blivit uttjatade på ett sådant sätt som många andra kända författares böcker har blivit. Det var främst därför jag valde at skriva mitt författararbete om just henne.
Vem som helst kan läsa hennes böcker tack vare att hon har en sådan bred stil, och det är något jag uppskattar hos en författare. Handlingen och formen skiljer sig så mycket från bok till bok, och det är kul att jämföra Lagerlöfs verk med varandra. Men det är inte bara böckerna jag tycker är intressanta, utan även Selma som person. Hon var en stark kvinna som åstadkom mycket i sitt liv, och hon kämpade för viktiga frågor, t ex kvinnorätten.

Frågor jag ha svar på:

Hur växte Selma upp?
Hur var hennes familj?
Vad hade hon för utbildning?
Vad fick henne att bli författare?

Vilken var Lagerlöfs första bok?
Vilka andra böcker har Lagerlöf skrivit?
Hur skiljer de sig ifrån varandra?
Vilken stil hade Lagerlöf när hon skrev?
Ändrades hennes berättande och språk under hennes författarår?
Vilka av Lagerlöfs böcker har filmatiserats?
Hur stora är Lagerlöfs böcker utomlands?


Förutom att leta fakta om Selma Lagerlöf i böcker och på Internet ska jag läsa Kejsaren av Portugallien och snuttar ur några andra av hennes verk.

Uppväxt och ungdomsår
Selma Ottilia Lovisa Lagerlöf föddes i november 1858 i Östra Ämtervik, Värmland. Gården hon bodde på hette Mårbacka, och var en vacker släktgård. Fadern var en gammal officierare och Selma var det fjärde av fem barn. På mårbacka bodde även Selmas farmor. Vid väldigt tidig ålder fick Selma en sjukdom i ena benet som gjorde att hon inte kunde gå. Selma behandlades mot sjukdomen och blev nästan frisk, men benet skulle fortsätta att göra ont hela livet.
På grund av det onda benet kunde Selma inte springa och leka med de andra barnen, och det gjorde hanne ganska tillbakadragen. När Selma var sju år läste hon sin första bok, och det sägs att hon fascinerades så mycket att hon redan då bestämde sig för att bli författare. Selma beskrevs som ett mycket begåvat barn och hon fortsatte att läsa så många böcker hon bara kom åt. När Selma var tio år blev fadern svårt sjuk. Av okänd anledning fick Selma för sig att han skulle bli frisk om hon läste hela Bibeln. Så det gjorde hon, pärm till pärm.

Mårbacka var ett idealiskt ställe att växa upp på för att få inspiration till litteratur. Den vackra herrgårdsmiljön lockade fantasin att flyga iväg. Selma vistades både i salonger och bland tjänstefolk, och fick höra massor av skvaller, sagor och sägner. Man kan se att Selma använde sig mycket av sin egen uppväxtmiljö i sina böcker.

Selma började skriva själv när hon var tolv år. Det allra första verket var en dikt som handlade om Mårbacka. Hon fortsatte sedan att skriva på vers. Det första framträdandet Selma gjorde var på ett bröllop, där hon var brudtärna och höll ett tal på vers. En kvinna som hette Eva Fryxell blev mycket imponerad av Selmas tal och av hennes tidigare verk. Hon inspirerade då att studera vidare.

Selma flyttar hemifrån
Selma hade höga ambitioner. Även om hon älskade sitt Mårbacka ville hon inte stanna kvar där och hjälpa till på gården. Hon ville fortsätta att studera för att kunna försörja sig själv och sedan bli en riktig författare. Mot sin faders vilja flyttade hon därför till Stockholm för att studera till lärarinna på Högre lärarinneseminariet.

Selmas första och enda anställning fick hon 1885 efter sin examen. Hon arbetade i tio år som lärarinna på Elementarskolan för flickor i Landskrona. Men Selma nöjde sig inte med att vara lärarinna. Hon började skriva på en saga som utspelade sig i Värmland på 1820-talet. Efter att bara ha skrivit några kapitel skickade hon in dem till en skrivtävling i en tidning. Gösta Berlings saga som hon kallade den vann första pris och Selma fick skriva färdigt romanen för att 1891 trycka den som bok. Detta blev Selma Lagerlöfs debut, och den väckte stor uppståndelse. Till en början var kritikerna rasande över den unga Lagerlöfs sätt att helt bryta mot 1880-talets mönster.

Selmas vuxna liv
Ungefär vid samma tid som Selma tog sin lärarinneexamen gick hennes far bort hemma på Mårbacka. Modern blev då tvungen att sälja gården. Selma svor på att så fort hon fick chansen skulle hon köpa tillbaka sitt kära Mårbacka. 1909 kunde hon tack vare sina författarframgångar hålla sitt löfte. Selma flyttade tillbaka till sitt barndomshem tillsammans med sin mor och fortsatte att skriva. Hon åkte också på en del resor, både i Sverige och utomlands, för att hämta inspiration.
Samma år som Selma flyttade hem till Mårbacka fick hon Nobelpriset i litteratur. 1914 blev hon invald som första kvinna i svenska akademien.

Nils Holgerssons underbara resa genom Sverige
1906 blev Selma tillfrågad av Sveriges allmänna folkskolelärarförening att skriva en lärobok om Sveriges geografi. Selma tackade ja, inte bara på grund av pengarna som hon väl behövde för att köpa tillbaka gården, utan även för att hon såg det som en spännande utmaning. Hon bestämde sig på en gång att inte skriva ett kapitel för varje landskap, Selma föraktade ”mosaikprincipen”. I stället valde hon att väva samman berättelserna genom en resa genom Sverige.
Hon Uppfann då den Skånska bondpojken Nils Holgersson. Så här börjar boken: ”Det var en gång en pojke. Han var så där en fjorton år gammal, lång och ranglig och linhårig. Inte stort dugde han till: han hade mest av allt lust att sova och äta, och därnäst tyckte han om att ställa till odygd.” Texten är klar och bestämd. Genom att göra Nils till en stygg pojke och sedan låta honom få en läxa, så visar Lagerlöf tydligt för sina unga läsare hur man inte får bete sig. Jag skulle vilja säga att boken lär ut lika mycket moral som den lär ut Geografi.

I berättelsen har Selma både lagt in såväl sagor och sägner som fakta om våra landskap och om naturen. Och boken gjorde succé. Den har översatts till ca. 60 språk och förvånansvärt nog älskade barn från andra världsdelar att läsa om resan genom Sverige.

Det som gjorde boken så otroligt populär var främst att den var lättläst och spännande. Det var något helt nytt att en lärobok även kunde vara pedagogisk och rolig. Selmas mål med boken var att det inte skulle bli någon lärd bok, men den fick inte heller innehåll några fel. Man kan säga att hon nästan lyckades, för den innehåller faktiskt några små fel. Felen har dock mest att göra med detaljer i djur –och växtvärlden, så de är knappast till någon skada.

Personligen tycker jag (eller tyckte jag i alla fall när jag var liten och började läsa den) att Nils Holgersson är lite torr. Den känns sträng på något sätt. Kanske är det bara för att barnböcker är mycket annorlunda idag, men med mina mått kan jag konstatera att Nils Holgerssons underbara resa genom Sverige är en aning överskattad.


Kejsaren av portugallien
1914 skrev Lagerlöf Kejsaren av Portugallien, vilken är en av de populäraste av hennes vuxenböcker. Många kallar den en höjdpunkt i Selmas författarskap, och den är helt klart ett riktigt mästarstycke. Det som främst utmärker boken är dess psykologi. Den handlar om en fars kärlek till sin dotter. Lagerlöf beskriver hur den annars ganska känslokalla Jan i Skrolycka i samma stund som han får sin dotter i armarna smälter fullständigt. En unik och oerhörd kärlek växer fram i fadern för att sedan totalt bryta ner honom när dottern som vuxen åker in till stan och blir prostituerad.

Det första kapitlet i boken heter Det kappande hjärtat och så här lyder de första raderna: ”Hur gammal han än blev, så kunde Jan Andersson i Skrolycka aldrig tröttna på att berätta om den dagen, då den lilla flickan kom till världen.”

Lagerlöf använder ett språk som låter hämtat ur en barnbok. Det är strikt och noggrant berättande utan ett spår av blödighet. Ändå lyckas hon på ett helt fantastiskt sätt förmedla starka känslor bättre än de allra flesta författare. Det är med kärlek Lagerlöf speglar den lilla byn Skrolycka, och ingen kan nog läsa den boken utan att bli gripen av dess styrka och värme.

Innan jag läste boken såg jag Lars Molins TV-serie Kejsaren av Portugallien. Jag blev mycket tagen av serien, och jag tycker om den. Molin återskapade sorgen och sinnessjukdomen på ett mycket gripande sätt. Men värmen som Lagerlöf bundit in historien i saknas.

Selma som författare och person.
Som barn skrev Selma bara på vers, och ändrade sig sedan helt till att bara skriva på prosa. Inte ett spår av poesi...