William Harvey

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

William Harvey var en läkare i England som levde 1578-1657. Han var väldigt fascinerad av blodet i människokroppen för på den tiden visste man inte att blodet rann runt i kroppen, man trodde att det var en stillastående vätska. En dag år 1628 satt Harvey och läste en text som en annan forskare skrivit. Den forskaren hade skurit i ett dött djur och hittat spärrar inuti blodådrorna. Dom verkade vara till för att blodet bara skulle kunna rinna åt ett håll. Vadå rinna? tänkte Harvey. Alla vet väl att blodet inte rinner, i alla fall alla som öppnat blodådrorna på en död.

Han gick ut och fångade några kaniner. Han tyckte lite synd om dom men han måste bara undersöka hur blodomloppet funkar på någon som inte vart död i flera dagar. Han skär upp kaninen och blodet fullkomligt forsar fram. Det verkar som om det kommer ifrån hjärtat, men vart tar det vägen? Det kan väl inte gå runt i kroppen, att det kommer tillbaka till hjärtat? Han måste hitta ett nytt djur. Han fångar en snok och skär ett litet snitt i huden på den. Inte så att snoken dör utan bara så han kan komma åt att se hjärtat. Han testar att klämma åt lite kring ett blodkärl till höger om hjärtat och då stockar sej blodet mellan stället där han klämmer åt och hjärtat. Alltså måste blodet vara på väg ifrån hjärtat. Han testar att klämma åt en åder på vänstra sidan och då stockar det sej på andra sidan av hans fingrar. Alltså måste blodet gå runt i kroppen.

Han skriver en bok om det han nyss upptäckt men folk som läser den tycker mest att han är tokig. Hur funkar det om man åderlåter folk? Då tar ju blodet slut för eller senare. Men efter ett tag vänjer sej forskarna vid Harveys idéer och vissa utvecklar hans tanke…

Jag skrev om William Harvey för att jag tycker att hans upptäckt var viktig för hade inte han kommit på det då hade den medicinska utvecklingen inte varit där den är idag och då hade vi antag...