Kvinnor Och Män I Sparta Och Aten

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

Inledning


Jag har valt att berätta lite om kvinnorna och männen i Sparta och Aten.
Sparta och Aten ligger båda i Grekland, Sparta var en stor och mäktig militärstad, medan Aten både var huvudstad och en stor handelsplats med ett kulturellt centrum.
Aten är en kuststad, som ligger bredvid Medelhavet. Sparta ligger lite längre in i landet uppbyggt kring fyra byar.
Aten var en stad där det var stor skillnad mellan atenarna, där var det en självklarhet att slavarna var helt utan rättigheter. I Sparta var alla personer lika mycket värda, fastän de också hade slavar. Spartas slavar kallades “heloter”. Heloterna var spartanernas bönder, eftersom de själva inte kunde tänka sig att arbeta med jordbruk, fick helt enkelt heloterna sköta det åt dem. Heloterna tyckte inte om det förtryck de utsattes för, och gjorde därför väldigt ofta uppror. När de gjorde det mot Sparta brukade Aten ofta sända hjälp till dem, för att inte heloterna skulle segra. Men ändå tyckte inte atenarna riktigt om detta, eftersom heloterna ändå var greker.
När Sparta skulle erövra städer behövde de inte alltid börja kriga, ibland räckte det med att bara “skrämmas” lite grann.
En klass till i Sparta kallades “perioiker”. De perioikiska samhällena skulle betala skatt till Sparta och för skatten skulle de få beskydd under krig. Skatten kunde bestå av mat, krukor, vapen m.m.
Spartanerna var en elit som levde på folks arbete. Men de levde inte ett lyxliv. Det uttryck vi har, “att leva spartanskt”, betyder att leva enkelt, nästan fattigt.
Aten var den rikaste stadsstaten. Stadens borgklippa, akropolis på grekiska, blev den mest berömda.


Männen i Sparta


När en pojke fyllt sju år, fördes han till ett läger som var både skola och militärförläggning. Där fick han lära sig läsa och skriva förstås, men även att frysa och vara hungrig och törstig utan att klaga. Alla elever där sov på golvet i skolsalen. Som täcke och madrass hade de enkla och tunna sävmattor de själva tillverkat. Deras mat var också mycket enkel.
När den spartanska pojken fyllt tjugo år var hans utbildning som färdig soldat klar. Han togs då in i hären och tillhörde den tills han fyllt sextio, om han inte dött tidigare… Fast även när han fyllt tjugo år var inte skolan över. Alla pojkar över tjugo fick då särkild undervisning av speciella ämbetsmän tills de fyllt trettio år. Då först erkändes de som fullmyndiga medborgare.
Pojkarna fick även lära sig att tala kort och klippskt, det kallades lakonisk talkonst (Sparta låg i området Lakonien). Men mestadels bestod undervisningen av vapen- och krigslära.
Som sagt fick pojkarna mycket enkel mat att leva på. Ville de ha mer eller bättre mat fick de stjäla den. Detta var tillåtet, men om de blev upptäckta blev det hård bestraffning. Kvinnorna och männen fick lika mycket i mat, medan i resten av Grekland fick männen alltid mer mat än kvinnorna.
En mamma hade rätt att döda sin son om hon tyckte att han var för feg för att kunna bli en soldat.
Detta var pojkarnas uppfostran i Sparta.


Kvinnorna i Sparta


De spartanska flickorna skulle liksom pojkarna lära sig läsa och skriva, spela lyra och flöjt och sjunga i kör. De tränade mycket löpning, diskuskastning, spjutkastning och brottning. De skulle uppfostras till starka och friska mammor, som kunde föda starka pojkar som passade till elitsoldater.
Kvinnan var också tvungen att vara psykiskt stark. Hon skulle kunna vara beredd att se sin son bland de döda efter ett krig. “Kom hellre hem på din sköld än utan sköld,” ska en mamma ha sagt till sin son före en strid. Det betydde att om han kom hem på sin sköld, hade han stupat och de överlevande bar honom hem på hans sköld. Kom han hem utan sköld betydde det att han hade slängt ifrån sig skölden för att kunna fly hem fortare. Att fly ansågs vara en skam för spartanarna.
De spartanska kvinnorna ansågs vara de vackraste i hela Grekland. De var friare och mer självständiga än andra kvinnor. De behandlades nästan likadant som de behandlade pojkarna.
Kvinnorna var också tvungna att kunna vara arbetsledare för sitt tjänstefolk och sina slavar, både i jordbruket och hushållet, när männen var borta i krig eller arbetade. Men kvinnornas viktigaste uppgift var att föda barn. Nya små spartaner var hela tiden tvungna att födas som kunde tas in i armén, och eftersom alla bebisar inte blev pojkar, var kvinnorna tvungna att få fler barn hela tiden.
Kvinnorna blev inte så gamla, de dog för det mesta vid 35 års ålder, om de inte dött tidigare i sjukdomar, som var mycket vanligt då eftersom de inte hade några bra botemedel. Kvinnorna ansågs vara gamla när de inte kunde föda fler barn och inte var till någon nytta för samhället. Något positivt när de har blivit gamla är att de kunde röra sig fritt och slapp gå i förkläde.


Männen i Aten


Nu ska jag berätta lite om männen i Aten.
Det fanns skolor i Aten för dem som var rika, men de var endast för pojkarna.
I skolan fick pojkarna lära sig nästan allt som de spartanska barnen fick lära sig bland annat att läsa och skriva, spela olika instrument, men de hade mindre “sportlektioner”. Att spela ett musikinstrument och vara i god kondition ansågs ändå vara mycket viktigt i Aten.
De fick också lära sig att hålla tal, och en sak som spartanarna inte fick lära sig, enligt vad jag vet, är att de atenska pojkarna skulle lära sig långa saker utantill, bl.a. långa dikter och verser ur böcker.
Det fanns en slav till vardera pojke som kallades paidogogos, som följde med pojken till skolan och var där hela dagarna och såg till så att pojken inte fnittrade eller satt med benen i kors.
I skolan skrev barnen på papyrusrullar eller vaxtavlor. Pennorna de skrev med var gjorda av strån.
Man var väldigt långt fram i utvecklingen i Grekland, och i Aten hade man ett demokratiskt samhälle där medborgarna fick vara med. Alla de som inte räknades som medborgare, kvinnorna, slavarna, pojkar under 20 år och invandrare, fick inte vara med. Rådet bestod av 500 män. En gång varje år byttes rådet ut mot några andra män. Athen hade då bara ca. 40000 invånare, så de flesta hade i alla fall en gång under sitt fått sitta med i rådet.
En annan sak som Grekland också var först med var mynten. De flesta mynt var vackra konstverk, vilket gjorde mynten svåra att förfalska.


Kvinnorna i Aten


Kvinnorna i Aten fick ju som sagt inte gå i skolan. Men vad gjorde de då under dagarnas gång? Jo, kvinnorna skulle lära sig att bli en kunnig kvinna som skulle kunna ta hand om barn och hushåll, och att se upp till männen. De skulle även lära sig göra handarbeten att smycka husen med.
Vid 14 års ålder blev flickorna bortgifta oftast med en man som var betydligt äldre än de själva. När en kvinna blev bortgift fick hon med sig en hemgift. Men kvinnorna i Grekland blev aldrig myndiga, därför sköttes hennes ekonomi av en förmyndare, som kunde bestå av t.ex. hennes far, make eller manlig släkting. Kvinnorna hade heller ingen arvsrätt, men om hon var det äldsta barnet i familjen och familjen inte hade några söner, fick hon ett arv ändå. Men enligt lagen skulle hon isåfall gifta sig med sin äldsta släkting, för att arvet inte skulle gå ur släkten.
Kvinnornas viktigaste uppgift i Aten var också att föda barn, men det var husfadern som bestämde hur många eller när.
Dagen innan flickan skulle bli bortgift brände hon alla sina leksaker som offergåva.
Men i Aten fanns en negativ sak för kvinnorna. De levde inte lika fria som de spartanska kvinnorna. De atenska kvinnorna “skulle” leva instängda, beskyddade och övervakade.
Vissa kvinnor väntade med att föda barn till en högre ålder, delvis för att förlossningarna kunde gå lättare då, det var inte lika stor risk att bebisen skulle dö, eller mamman, och hon fick “mogna” till lite mer innan hon skulle bli gravid.
Redan första dagen efter bröllopet visar mannen sin nya fru hela hemmet och var husets ägodelar ska stå. De finaste sängöverkasten, krukorna och skålarna skulle hon vara extra rädd om och förvara i hallen. Deras kläder skulle sorteras i vardagsplagg och festkläder, och alltihop skulle ha sina bestämda platser. Hon skulle också hålla reda på vävstolarna och alla redskapen för beredning av vin. Hon måste också hushålla noga så att maten räckte. Maten fick inte ta slut efter ett halvår, om den skulle ha räckt ett helt år. Hon måste kontrollera att brödsäden i förrådet hölls torrt och att vinet hölls kallt.
En av hustruns uppgifter var också att ge slavarna och tjänstefolket uppgifter och se till att de hölls friska så de kunde arbeta bra.
När mannen och kvinnan var ensamma och åt satt han gärna och pratade länge med henne, men när det kom gäster väntade sig inte någon av gästerna att hustrun ens skulle titta in och hälsa.
Om hon fick leva ett liv som var normalt för kvinnor då, kunde hon ha fött fem- sex barn innan hon fyllt trettio.


Hur de klädde sig


Rika kvinnor hade mängder av smycken. De var gjorda av guld och silver och ofta prydda med små guldkorn eller tunn guldtråd. Senare kom också ädelstenarna från Orienten. Och av dem gjorde man halsband och diadem. De hade också råd med att ha kläder i linne eller ylle i olika vackra färger som rött, purpur, blått eller saffransguld. Fattiga kvinnor fick bara ta vad de hittade. T.ex. utslängda gamla tyger, tygpåsar de rivit sönder och sytt ihop. Smycken var det inte ens något tal om, om de inte gjort dem själva. Som exempel ett halsband gjort av små stenar eller snäckor på en tråd de hittat själva. Grekerna hade löst sittande kläder, tygstycken de svept runt sig och som hölls fast av nålar eller spännen. Rika kunde ha blänkande guldspännen.
Kläderna var svala och sköna i det varma klimatet. Män, kvinnor och barn var likadant klädda.
Det viktigaste klädesplagget var en slags skjorta eller tunika, som kallades chiton, och en lång kappa, himation, att ha utomhus. De hade oftast sandaler utomhus, men vissa hade även enkla skor.
På landet hade man ibland getskinn på sig för att hålla sig varm.
Unga män bar ibland endast en himation, alltså utan skjorta under. Tygstycket sveptes runt kroppen med en flik kastad över axeln. Det var också viktigt att kläderna satt rakt och snyggt och därför hände det att man lade vikter av lera i fållen nertill. Ett kortare plagg som användes när man red eller jagade kallades chlamys. Den hölls på plats över skuldran med ett spänne.
Det fanns två olika slag av tunikor. Den tidigaste var den doriska tunikan kallad peplos, gjord av ylle och bars endast av kvinnor. Den fästes över skuldrorna med långa nålar och upptill hade den en bred fåll. Den ioniska tunikan kallades chiton och bars av både män och kvinnor. Den var gjord av fint ylle eller linne. Den hade ingen nedvikt fåll och lades över skuldrorna så den fick lösa, halvlånga ärmar. Till båda tunikorna hade man skärp. Den satt högre eller lägre beroende på modets växlingar.


Sammanfattning


Både Sparta och Aten ligger i Grekland. Kvinnornas och männens uppfostran, kläder, “yrken” och skola skiljde sig från varandra. Kvinnorna i Sparta fick gå i skolan liksom männen. Männen i Aten fick också lov att gå i skolan. Men inte kvinnorna, som fick vara hemma och lära sig att bli en bra och kunnig hustru inom hemmet.
Männen i Sparta togs från deras mammor när de fyllt sju år och tas in på en militärförläggning och tränades upp till en stark och uthållig soldat. Hans utbildning var klar när han fyllt tjugo år.
Mammorna hade också rätt att döda sin son om denne var för feg.
Kvinnorna i Sparta gick “bara” i skolan och lär sig att läsa, skriva, spela instrument och sjunga i kör. Männen gick också i en vanlig skola och lärde sig det jag nyss räknade upp, samtidigt som de lärde sig att bli soldat. Männen i Aten gick i skola och lärde sig samma saker som spartanarna, men där ansågs det vara viktigare att kunna spela ett, gärna fler instrument. Kvinnorna i Aten kunde bli bortgifta när de fyllde 14 år.
Kvinnorna i Sparta levde ett friare och mer självständigt liv än kvinnorna i Aten, de ansågs också vara de vackraste kvinnorna i hela Grekland.
“Kom hellre hem på din sköld, än utan sköld”, kunde en mamma ha sagt till sin spartanske son före ett krig. Och det betydde att kom han hem på sin sköld hade han stupat, kom han hem utan sköld, hade han kastat ifrån sig den för att kunna fly fortare.
Sparta var mer en krigsstad, medan Aten var en rikare och lyxigare stad.
Aten var den rikaste stadsstaten. Stadens borgklippa, akropolis, på grekiska, blev den mest berömda.
Grekerna klädde sig i tunna, luftiga kläder som kunde bestå av en slags skjorta eller tunika, chiton, och en lång kapp...