Pompejis Styre

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

Vilka styrde Pompeji?

Jag har tänkt att behandla ovanstående fråga på ett ganska ytligt sätt och mest ta upp ren “fakta”, eller snarare vad man tror att man vet om hur Pompeji styrdes och vilka som satt på makten. Även om Pompeji är unik i sitt slag p.g.a. att den är såpass välbevarad så har arkeologerna och historikerna som jobbat med att kartlägga hur samhället fungerade under romartiden i Pompeji självklart haft sina begränsningar. Alla anteckningar man förde gjordes bl.a. på trätavlor indränkta i vax som inte har bevarats till idag med ett eller ett fåtal undantag.# Vid en första inblick så trodde historikerna att de hade hittat en fungerande jämställd demokrati, men märkte att så antagligen inte har varit fallet.#

Vilka styrde Pompeji?
Pompeji var precis som Rom styrt av toppskiktet i samhället, den finaste och rikaste eliten. Börd spelade stor roll men förmögenhet var ändå den viktigaste komponenten hos en lyckad och framgångsrik politiker. Så i teorin så var Pompeji en demokrati, en kommunal demokrati för att vara exakt men den hade sina svagheter. Först det ovannämnda att allt gick att köpas för pengar men sedan även den begränsade kretsen av folk som var röstberättigade. Man var tvungen att vara fullvuxen friboren man och vara romersk medborgare.#

Hur var styret uppbyggt?
Det fanns en folkförsamling (Populus). Folkförsamlingen utsåg de årliga ämbetsmännen och fastställde besluten som fattats av Rådet (Ordo decurionum). Inträde till Ordo decurionum kostade en stor summa pengar och var därför inte öppet för allmänheten. Man var även tvungen att anses som lojal gentemot de dåvarande makthavarna i Rom. Att sitta med i Ordo decurionum gav hög status och var ett riktigt hedersuppdrag. Man erhöll däremot ingen direkt makt eftersom den låg i Rom. De som satt i Ordo decurionum hade ändå en del förmåner, bl.a. reserverade hedersplatser på teatern och fick som tecken för sin status som medlemmar i Rådet bära en purpurfärgad toga. Ordo decurionum bestod av 100 medlemmar och utsågs var femte år och valdes oftast ut från de ledande medborgarnas släktingar.#

Det fanns fyra ämbetsmän, två “borgmästare” eller duumviri de iure dicundo vilket betyder “Tvåmännen att skipa rätt”. De hade uppsikt över stadens inkomster respektive utgifter samt se till att Rådets beslut genomfördes. De andra två ämbetsmännen var edilerna och var lägre stående. Edilerna såg till ordningen i staden, offentliga byggnader och torghandeln. Man var tvungen att ha varit edil för att kunna kandidera för posten duumvir de iure dicundo.#

Att vara ämbetsman var ett väldigt kostsamt ämbete som i sig inte inbringade några som helst pengar men som bl.a. bestod av att man ur egen ficka skulle bekosta byggnader och fester för invånarna. Mycket gick ut på att man inte enbart skulle bygga en byggnad utan att man skulle bygga den mest magnifika och slående byggnaden som alla skulle komma ihåg en för och som även skulle höja ens anseende hos folket.# För att kunna bli ämbetsman så var man tvungen att utöver de vanliga kriterierna för att få sitta i Ordo decurionum även vara över 25 år, man fick inte heller ha ett dåligt rykte om sig.#

Hade de frigivna slavarnas söner någon plats inom politiken och i såfall vilken?
De frigivna slavarna fick en allt större och mer betydande roll allteftersom åren gick i Pompeji. En frigiven slav var en slav som antingen hade lyckats köpa sig fri från sin patronus eller blivit fri enligt ett kontrakt efter patronusens död. De frigivna slavarna tog sig an jobb som aristokratin tyckte var ofint som t.ex. handel och blev ofta väldigt rika på det.# I och med att Augustus kom till makten så infördes kejsarkulten där man hyllar kejsaren, hans familj och den romerska staten. Denna kult anammades extra mycket hos de förmögna frigiva slavarna som hade en stark ekonomisk men dock inte politisk stark ställning p.g.a sitt slavursprung. De ställde till med enorma, påkostade fester till kejsaren ära och donerade stora summor pengar och detta mjukade upp gränserna i den hierarkiska samhällsordningen. Men motståndarna mot de forna slavarnas framgång var fortfarande många. Skalden Juvenalis skrev detta:

Ska den där sätta namn och sigill före mig på dokumenten?
Ska han ha hedersplatsen vid bordet, han som har kommit till Rom med den vind som för hit sviskon och fikon?
Har den ingen betydelse alls, att vi i barndomens dagar andats luften i hjärtat av Rom och växt upp i skuggan av sabinska olivträd?#

Hela det romerska samhället var ett klassamhälle och Pompeji var inget undantag. Slavarna var underordnade romarna men knappast underrepresenterade. Pompejis befolkning bestod till 90% av slavar men inom politiken existerade de inte ens. De frigivnas söner däremot hade tillträde men de var väldigt få. En frigiven slav vid namn Nummerius Popidius Ampliatus donerade pengar till ett stort bygge i sin sons namn mot löftet att sonen skulle få sitta i Ordo decurionum.# Detta visar bara ytterligare på att i Pompeji så var allt köpbart för pengar, t.o.m. de mänskliga rättigheterna var till salu.#

Efterord
Det jag har kommit fram till efter jag har skrivit det här arbetet är att hela den pompejanska demokratin hängde på pengar. Ordet jäm...