Stig Dagerman (1923-1954)

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

Stig Dagerman var, och är fortfarande en av modernismens mest omtalade författare. Hans svåra uppväxt har avspeglats i de flesta av hans verk och även hans djupa depressioner och ångest är en genomgående handlingar i de få böcker han hann skriva.
Men depressionen tog överhand och den 5:e november 1954 tog Stig Dagerman sitt liv, 31 år gammal.

Stig växte upp på en enkel gård i Älvklarleby utanför Gävle. När Stig bara var några månader gammal lämnade hans mamma honom och återvände aldrig. Hans pappan bodde i Stockholm och hade inga möjligheter att försörja sin son, Stig fick därför bo tillsammans med sina farföräldrar.
Men saknaden efter riktiga föräldrar blev stor, även om Stig levde ett till ytan lyckligt liv på gården förstår man i hans böcker och noveller att det finns mycket mer under ytan. Hans skrifter skildrar depression och ångest på ett sätt som ingen tidigare gjort.
Stig flyttade efter några år till sin far i Stockholm. Fadern var syndikalist och Stig följde tätt efter i hans fotspår. I den syndikalistiska rörelsen mötte han AnneMarie och bara en kort stund senare gifte de sig och skaffade två barn tillsammans.
När stig var 22 år gammal debuterade han med sin första bok; Ormen som blev en stor succé. Boken är skriven på ett väldigt ryckigt och osamanhängande sätt, man kan kalla det en novellsamling där alla skrifter har samma tema och utspelar sig på samma ställe.
Efter genombrottet med Ormen, var Stig otroligt produktiv. På fyra år skrev han fyra romaner och ett antal noveller. Även drama och lyrik var genrer han blev framgånsrik i.
1950 blev Stig inlagd på Karolinska sjukhusets psykiatriska avdelning. Depressionen som hela tiden funnits hos den unga författaren hade nu brutit ut ordentligt och han klarade inte av att skriva längre. Han gav ut några få texter efter hans besök på sjukhuset, men ingen som kunde mäta sig med hans tidigare verk.
1954 orkade inte Stig längre utan tog sitt liv, bara 31 år gammal. Varför han inte orkade med livet längre är det ingen som vet, kanske tyckte han att han hade fulländat sitt liv som för...