Beatles - Meningen med Sgt. Pepper's Lonely Hearts Club Band

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

Meningen med Sgt. Pepper’s Lonely Hearts Club Band

Det har gjorts många skivomslag genom åren. Många har passerat för våra ögon obemärkta men det finns ett par som alla känner till. Gamla som unga. Skivomslag som har varit färgstarka eller helt grå och tråkiga. Ett sådant skivomslag är The Beatles album Sgt. Pepper’s Lonely Hearts Club Band. Ett omslag med The Beatles i mitten i färgstarka uniformer och runtom dem finns ett hav av diverse kända människor. Många har suttit och studerat detta album, studerat människorna och försökt komma på vilka de är. ”Titta där är Marilyn Monroe!” kanske någon säger och någon annan lägger märke till Halvans välbekanta plommonstop. Men vad döljer sig egentligen i ett sådant omslag? Är det bara ett hopkok av bilder på kända personer eller finns det en tanke, ett djup bakom bilden?

När idén att ha med kända personer och gamla ikoner på skivomslaget uppkom satte Beatlesmedlemmarna sig och skrev ner varsin lista på människor de beundrade. Alla på listorna blev inte godkända och alla ville inte heller vara med. Det var mycket jobb med att skaffa tillstånd från alla personer och de som tagit korten på varje individuell person. Omslaget var designat av Peter Blake och fotografen var Michael Cooper och alla de kända ansikterna är faktiskt en pappmodell i naturlig storlek. De hade även lånat vaxfigurer från Madame Toussaud föreställande The Beatles som unga. Sgt. Pepper’s Lonely Hearts Club Bands omslag var väldigt nyskapande, precis som musiken, när det kom 1967. Bland annat så hade man skrivit ut låttexterna på baksidan av omslaget och det var ett av de första omslagen som gick att öppna som en bok. Från början var det tänkt att albumet skulle innehålla två skivor men senare insåg man att materialet fick plats på en LP-skiva. Då hade designen redan godkänts och skickats till tryckeriet.

The Beatles (i alla fall John Lennon) var ju, som de flesta vet, mycket intresserade av Indien och dess kultur på den tiden. På bildens syns bland annat tre indiska gurus. Bara tre av tolv gurus som John Lennon föreslagit i sin lista. En av de tolv som inte blev godkända var Gandhi. Lennon föreslog även Hitler och Jesus Kristus för skojs skull, han visste att de inte skulle bli godkända men Hitler var faktiskt med på de första förlagen till kollaget.

Det är en salig blandning av skådespelerskor, författare, guruer, komiker och artister. Men vad är meningen med allt? Man sätter inte bara ihop ett omslag med så många symboliska personer utan att mena något med det. Man kan se sammanhang i vissa delar. Några spridda bitar hör ihop men tillsammans bildar de ett fullständigt kaos av olika budskap. Det finns mycket som tyder på att man ville skapa en känsla av overklighet. Vad har vackra skådespelerskor som Marilyn Monroe och Mae West att göra med en författare som Edgar Allan Poe? Kanske är det det som är meningen, att skapa full förvirring hos de som försöker bryta ner omslaget, och även musiken för den delen.

The Beatles uniformer är väldigt ögonifallande om man jämför med färgerna på resten av bilden. Tanken är att killarna i uniformer är Sgt. Pepper’s Lonely Hearts Club Band och inte The Beatles. Man ser till och med The Beatles som vaxdockor stå bredvid och titta på tillsammans med resten av ”publiken”. De ville vara anonyma och kända på samma gång med alla dessa kulturikoner bakom sig som ett sorts publikhav. Det bildas en sorts distans till albumet och musiken. Det är inte ”The Beatles” album och musik, den tillhör egentligen ett påhittat band i militäruniformer. Detta gör bara omslaget mer kaotiskt och rörigt, man får en känsla av att man inte riktigt vet var man ska fästa blicken, man vet inte vems musiken är och inte heller vilka killarna i uniformer ska föreställa. Är det The Beatles eller några andra? För inte kan de väl stå och titta på sig själva?

Omslaget är politiskt korrekt om man ser på mititäruniformerna. Vietnamkriget härjade för fullt och uniformerna kan tolkas som en uppmaning till allmänheten att gå ut i kriget. Det gjorde inget att The Beatles inte engagerade sig, det är ju inte de som står där i uniformer, det är ju Sgt. Pepper’s Lonely Hearts Club Band. Allmänheten reagerade inte på att The Beatles inte hade något med krigdet att göra utan såg bara dessa påhittade bandmedlemmar i neonfärgade uniformer.

Något som var aktuellt under tiden när Sgt. Pepper’s Lonely Hearts Club Band kom ut var ryktena om Paul McCartneys död. Det finns symboler och tecken på ett flertal ställen på albumet som då, enligt många, tydde på att McCartney var död. Bland annat så kan man se att de gula hyacinter som bildar en gitarr nere i högra hörnet bildar Pauls namn. Tittar man på baksidan står han med ryggen vänd mot kameran medan de andra medlemmarna står vända framåt. Detta är ännu ett tecken på overklighet och ett avstånd från albumet. Även om det inte var The Beatles som startade ryktena eller ens medvetet tänkte på det sättet så visar det att albumet skapade stor sensation och att folk inte riktigt visste vad som var verkligt och inte. Du kan hitta alla möjliga sorters tecken och symboler att tyda. Bland annat kan man säga att om man kisar så ser statyn längst ner ut som ett marijanablad och att ljusstaken bredvid Shirley Templedockan bildar formen av ett hakkors om man tittar snett uppifrån.

På den tiden försökte man hitta en mening med omslaget och musiken. En mening och ett tema som skapade ett ”helt” album, något som band allting samman. Men det kanske just är det som är temat. Att inget hänger ihop och inget av det känns verkligt. Det skapar på sitt sätt ett sammanhang. Kanske ska man sluta ifrågasätta de många lösa delarna och se det som en helhet istället, en helhet som man bara låter vara som den är med sitt kaos och sina många frågetecken.