Voltaire porträtt av en författare

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

Författar porträtt Voltaire 1694-1778


Jag valde direkt Voltaire när vi skulle skriva om en författare som var aktiv under upplysningstiden. Kyrkan är ett intressant kapitel för sig och de tankar Voltaire hade om dess makt. Intresset för upplysningen har jag fått av min lärare Lars Olsson, jag trodde aldrig att jag skulle bli historiskt intresserad, men jag bedrog mig själv.



En pojke föddes den 21 november 1694 i Paris av köpmansfrun Marie Marguerite D’Aumard och hennes man notarien François Arouet. Pojken döptes till François-Marie Arouet, fast han är mer känd för oss under pseudonymen Voltaire. François var det femte barnet och hans mor avled när han var sju år, men innan dess hade hon sett till att han skulle få undervisning av Abbé de Chteauneuf, som var utbildad och undervisade i litteratur. Han visade snabbt fallenhet för poesi och när han var tio år så skickades han till Collège Louis-le-Grand. Colleget leddes av jesuitordern. Helt klart blev han influerad av deras sätt att leva och tänka, för han stannade hos dem tills han blev sjutton år. Han kritiserar dock den utbildning han fick av Jesuiterna även om det gav honom grunden till det sättet han sen kommer att skriva och för teaterns värld.
När han avslutat sin utbildning hos Jesuiterna ville han fortsätta att skriva, men hans far ansåg inte att detta var en ansedd arbetsuppgift för honom, så fadern satte honom att studera juridik istället.
Han fortsatte dock att skriva och rörde sig i litterära kretsar. Fadern skickade iväg honom först till Caen och sedan till Haag, och när han kom tillbaka så blev han anställd på en advokatbyrå. François fortsatte dock att skriva kränkande dikter så 1714 skickade fadern iväg honom att studera ett år till på landet för att få honom att sluta skriva. Formellt fortsatte han att studera nu, men nu öppnade en värld upp sig för honom att börja skriva litterära essäer, och andra inte ansenliga texter.
Vid 19 års ålder återvände han till Paris och började skriva ner o trycka sin tragedi Oedipe, och samtidigt kom han i kontakt med hertiginnan av Maine och delade hennes hat mot regenten Orléans. Han började skriva och förtala honom. På grund av detta så blev han skickad i exil 1716, först till Tully och sen till Sully. En kort tid efter han återvänt till Paris blev han anklagad för att vara delaktig i de skrivelser som nu var i omlopp om regenten. Den sextonde maj 1717 blev han tillfångatagen och sänt till Bastiljen.
Denna händelse blev en vändpunkt i hans liv och han beslutade sig för att byta sitt namn till Voltaire och började skriva på Henriade. När han släpptes ur fängelset året efter så var han tvungen att gå med på frivillig exil.
I november samma år släpptes hans verk, Oedipe som teater och spelades upp totalt 45 gånger och gav honom en nätt förtjänst. Detta gav honom en ekonomisk grund att stå på.
Hans far dog i december 1721 och lämnade ett underhåll till Voltaire på 4000 livres om året, ovanpå detta kom ett honorar på 2000 från regenten. För att utöka sin inkomst skrev han nu på och blev hemlig spion för regeringen.
År 1724 sattes hans tredje tragedi Marianne upp för första gången, den blev en skandal och fick skrivas om innan publiken tog den till sitt hjärta.
När han 1725 blev förnärmad av de Rohan och utmanade på duell kunde det ha varit det sista han gjort, men tur i oturen blev han samma morgon som duellen skulle äga rum, arresterad och satt i Bastiljen en andra gång. Han satt där i fjorton dagar och blev efter det satt på en båt till England. Det är inget tvivel på att denna händelser fick ett avgörande för hans resterande liv. Mötet med England var stimulerande för Voltaire, deras monarki och deras regerings uppbyggnad, deras religiösa tolerans stod i sådan stor kontrast med Frankrike. Voltaire var överväldigad av deras tänkande, rent nationellt och naturvetenskapligt.
Efter tre år återvände han till Frankrike och var nu en ansedd författare med stabil ekonomi. Erfarenheterna i England gjorde nu honom till en central figur i upplysningstidens Frankrike. Nu var han full av litterära projekt och de följande år som kom skrev han: Henriade, Brutus, Charles XII, Lettres les Anglais, Eriphile och Zaire.
Under vintern 1732 dog hans älskade kontessa Fontaine-Martel. Året därpå tryckte han upp två böcker Lettres philosophiques sur les Anglais och the Temple du goat som gick i det engelska tecknet och kritiserade Frankrike starkt. Speciellt kritiserade han Rousseau. Han kritiserade ocå den katolska kyrkan och skrek ut ”krossa den skändiga”. Myndigheterna var vansinniga och Lettres philosophiques blev förbjuden, alla böckerna man hittade beslagtogs och brändes. Det utfärdades en arresterings order på Voltaire och hela hans ensemble blev rannsakat.
Nu flydde han till sin väninna Emilie som var gift med markisen af Chtelet, som hon nästan vid den tid var skild ifrån. Under denna tid blev det lugnar för Voltaire och det blev en vändningspunkt för hans litterära verk de kommande åren. Förhållandet de hade var väldigt stormigt då Emilie hela tiden höll sig med en handfull älskare. Verken han skapade, skapade också problem för honom och han var tvungen att leva i exil till och från. År 1735 blev arresterings ordern på honom upphävd och han kunde återvända till Paris ett kort tag.
Mérope och Mahomet blev färdigskrivna i Bryssel 1741 och var något av det bästa han skrivit, han togs nu emot i Frankrike med öppna armar.
Emilie dog 1748 och då gick Voltaire in i en allvarlig personlig kris. Den upphävdes inte förrän han blev anställd vid det tyska hovet av kung Fredrik II inbjudan. Denna period blev inte helt händelselös, Voltaire hade svårt att hålla igen och spela from så han blev ovän med kungen och 1754 slog han sig ner i Geneve. Här köpte han en egendom och denna kom till att bli hans hem under ett antal år. Han hade nu en nära relation till sina vänner och hade nära till förläggarna i Geneve. Han startade också en privat teater, själv spelade han gärna med i sina egna verk.
Orphelin de Chine sattes upp för första gången i Paris 1755. Geneve hade en lag som förbjöd teateruppsättningar och han var tvungen att lägga ner sin privata teater, han fick en redaktör att tala om censuren i sina tidningar men det blev så mycket rabalder om detta att Voltaire nu bestämde sig för att ge sig därifrån.
Sex kilometer utanför Geneve i Ferney, hittade han ett ställe som han köpte, där skulle han nu njuta av den franska sociala friheten och av Genèves politiska frihet. Många kända människor var gäster på detta ställe.
Han kände sig säker här och gav sig i kast med offentliga debatter.
Nu längtade han till Paris och han hade gjort det länge. Resa...