Svenska B - Mannen utan öde - Påhittad rapport, information funnen i bok

”En bit bröd var inte längre samma bit bröd”

Han har sett ondskan i ögonen, han har sett kompisar bli bortplockade en efter en, han har upplevt helvetet. Det var trettio år sedan György Köves blev utdragen från bussen och skickad till koncentrationslägret i Auschwitz.
György säger att ingen av dem som blev utdragna från bussen hade någon aning av vad som pågick eller vart de var på väg.
– De flesta trodde att de koncentrationslägren som folk talade om endast var myter. Jag hade i alla fall ingen aning om att de verkligen fanns, berättar han.
Györgi var fjorton år då han och hans jobbarkompisar blev tvingade av bussen som var på väg till jobbet. De och många andra judar fördes till ett tåg som rullade iväg mot Auschwitz. Efter tåget stannat var de tvungna att stiga av och fortsätta in genom grindarna.
– De grindarna och orden som stod där glömmer jag nog aldrig; ”Arbeit Macht Frei”.
Snart blev de ställda i ett långt stort led.
– Ledet handlade i stort sätt om – liv eller död – . När man väl kommit längst fram i ledet möttes man av en doktor som inspekterade en som om man var ett djur. Antingen blev man skickad åt vänster, vilket innebar hårt arbete, eller åt höger, vilket innebar att man inte var av någon användning. Åldern hade en stor betydelse då ungdomar under 16 år inte var av något intresse, en fånge sa detta till mig så jag svarade att jag var 16 år och skickades därmed till vänster, återger han.
Ja det var verkligen en hemsk och rörande berättelse. Tydligen blev dock en av Györgys kamrater knuffad till det högra ledet.
– Ja… Den stackaren var ett huvud kortare än oss alla andra och bar även glasögon vilket inte var något de gillade. Det fanns inte så mycket tid att tänka på vad som hände med honom då alla vi andra hamnade tillsammans och var glada över det.
Efter några tuffa dagars arbete i Auschwitz blev György istället placerad på ett tåg som stannade vid Buchenwalds koncentrationsläger där villkoren såg allt sämre ut än i Auschwitz. Under första dagens upprop fick han kontakt med en person som stod till vänster om honom i klungan. Han hette Bandi Citrom och hade varit där i tre månader redan.
– Det finns ingen annan jag har mer o tacka för än honom. Han förklarade för mig hur jag skulle göra för att överleva där i lägret; ställa sig långt bak i matkön för att då få den delen av soppan som hade mest kött och näring i, tvätta sig så mycket jag bara kunde för att inte bli ett bo för skabb, dela upp den dagliga brödransonen så att den skulle räcka och mätta mig hela dagen. Han var min enda vän där.
– Har du någon kontakt med honom idag?
– Nej tyvärr, han var en av dem som utplånades, han hade tydligen varit uppkäftig mot en av vakterna.
– Som jag förstod det var det en lång och kurvig väg till friheten, är det någonting du har lust att berätta om?
– Ja, det var en lång väg. Vägen till friheten har väl egentligen ingen stor betydelse nu när jag lyckligtvis sitter här och pratar med er. Jag är så otroligt tacksam för att jag fick...