Kvinnors upplevelse av barnmorskans stöd under förlossning

Sammanfattning

Titel: Kvinnors upplevelse av barnmorskans stöd under förlossning.
Engelsk titel: Women’s experience of Midwifery support during labour.

Fakultet: Avdelningen för omvårdnad. Fakulteten för samhälls och livsvetenskaper, Karlstad Universitet

Kurs: Omvårdnadsforskningens teori och metod V,
Vetenskapligt arbete 10 p.

Författare: Christina Jansson och Karin Ängeby

Handledare: Marie-Louise Hall-Lord och Bodil Wilde-Larsson

Tentator: Gun Nordström

Sidor: 33

Månad och år för examen: Juni 2007

Svenska nyckelord: Barnmorska, förlossning, omvårdnad och professionellt stöd.

Engelska nyckelord: Midwife, delivery, midwifery care and professional support.

Bakgrund: Studiens syfte var att beskriva jämföra kvinnors uppfattning av barnmorskans stöd under förlossningen - upplevt stöd och dess betydelse.
Vidare att jämföra olika faktorer i relation till kvinnornas uppfattning samt betydelse av barnmorskans stöd. Metod: Designen är en icke experimentell tvärsnittsstudie där samtliga kvinnor som födde barn under en månad vid en förlossningsavdelning i en stad i Mellansverige och som uppfyllde inklusionskriterierna ingick i studien. Exklusionskriterier var kvinnor som inte talade/förstod svenska samt kvinnor som genomgått planerat kejsarsnitt. Totalt ingick 102 kvinnor i studien. Frågeformuläret BANSILQ översattes till svenska och användes. Ett tillägg gjordes med demografiska data samt ett KUPP-tillägg. Totalt 25 påstående som besvarades enligt upplevd vård samt subjektiv betydelse. Resultat: Det emotionella stödet värderades högst, därefter följer information och advokatskap, detta gäller för både hur kvinnorna upplevt stödet samt dess betydelse. Vid analys av faktorer som påverkade kvinnors uppfattning samt subjektiv betydelse framkom: Kvinnorna i den äldre gruppen upplever att de fått ett sämre fysiskt stöd. Kvinnorna i den yngre åldersgruppen rankar advokatskap högre när det gäller upplevelsen. Kvinnor med Eda upplevde ett bättre fysiskt stöd, samt att emotionellt stöd, fysiskt stöd, information och advokatskap var mer betydelsefullt. Kvinnor vars förlossning avslutades instrumentellt/operativt rankade påståenden gällande advokatskap högre vad gäller upplevelse.

Abstract

Titel: Women’s experience of Midwifery support during childbirth.

Fakultet: Avdelningen för omvårdnad. Fakulteten för samhälls och livsvetenskaper, Karlstad Universitet

Kurs: Omvårdnadsforskningens teori och metod V, Vetenskapligt arbete 10 p.

Författare: Christina Jansson och Karin Ängeby

Handledare: Marie-Louise Hall-Lord och Bodil Wilde-Larsson

Tentator: Gun Nordström

Sidor: 33

Månad och år för examen: Juni 2007

Engelska nyckelord: Midwife, delivery, midwifery care, and professional support.

Innehållsförteckning

Bilaga 1 Enkäten
Bilaga 2 Brev till kvinnorna
Bilaga 3 Brev till verksamhetschefer

Inledning
Barnafödande är en viktig del av kvinnans liv och en erfarenhet hon bär med sig för resten av livet. Vid förlossningen förlitar sig kvinnan såväl på sin inre styrka som på stöd från partner/anhörig samt barnmorska. Barnafödande är en händelse som kan vara påfrestande och stressande för både kvinnan och hennes partner vilket medför att det oftast också finns behov av professionellt stöd (Bryanton, Fraser-Davey & Sullivan, 1993; Sauls, 2002; Sommers-Smith, 1999). Stödets betydelse för den födande kvinnan har kommit i skymundan då den teknologiska övervakningen fått spela en allt större roll. En utmaning för den moderna obstetriken är att kombinera teknologin med det professionella stödets fördelar (Kardong-Edgren, 2001).

Professionellt stöd beskrivs av Sauls (2004) som ett medvetet mänskligt samspel mellan barnmorskan/sjuksköterskan och den födande kvinnan som hjälper henne att klara förlossningen på ett positivt sätt. Enligt Hodnett (1996) är professionellt stöd under förlossningen viktigt för kvinnans totala förlossningsupplevelse. Hodnett menar att målet med professionellt stöd under förlossning är att erbjuda kvinnan ett stöd där hennes emotionella och fysiska behov tas tillvara för att hennes önskningar gällande förlossningen uppnås.

Tidigare studier visar att stöd är den viktigaste faktorn för uppnåendet av en positiv förlossningsupplevelse (Bryanton et al., 1993; Lundgren, 2004; Waldenström, 2004). En positiv förlossningsupplevelse hjälper kvinnan att utvecklas i sin mammaroll och har positiva effekter på mor-barn-relationen och parrelationen. Den har även gynnsamma effekter för kvinnans självkänsla och självförtroende (Sauls, 2004). Motsatsen d v s brist på stöd kan leda till att kvinnan skjuter upp nästkommande graviditet eller väljer att inte föda fler barn (Gottvall, 2002).

I en Cochrane rapport gällande kontinuerligt stöd under förlossning (Hodnett, ED, Gates, S, Hofmeyer, GJ, & Sakala, C., 2004) har 15 kontrollerade studier sammanställts. I denna sammanställning har studier inkluderats där stödet gavs av antingen professionella vårdgivare såsom sjuksköterskor och barnmorskor eller av outbildad personal såsom doulor, sjuksköterske-/barnmorskestudenter. Studierna är genomförda med stora olikheter i sjukhusmiljö samt vårdrutiner. Resultatet visar att kontinuerligt stöd innebar mindre användande av smärtlindring samt färre interventioner såsom kejsarsnitt och sugklocka under förlossning samt en bättre förlossningsupplevelse för kvinnorna. En analys av undergrupper visar att stödet hade bäst effekt om det påbörjades tidigt under värkarbetet d v s redan under latensfasen, om kvinnan inte hade en medföljande partner samt om den stödjande personen inte var en del av personalen på förlossningsavdelningen (Hodnett, ED, Gates, S, Hofmeyer, GJ, & Sakala, C., 2004).
Rosen (2004) visar att skillnaden i stödet är att sjuksköterskan/barnmorskans mål för förlossningen är mer övervakande, hon skall vara en garant för säker och god vård. Doulans roll är att försäkra kvinnan en känsla av trygghet och förtröstan i förlossningssituationen. I de studier där doula använts ses starkare bevis för att kontinuerligt stöd har en positiv effekt medan lika starka bevis inte finns i de studier man använt en professionell vårdgivare. Rosen (2004) menar att svaret på detta är att på de vårdinrättningar av högteknologisk typ där sjuksköterskan/barnmorskan ger stödet domineras synsättet av den högteknologiska tillgängligheten och den professionella vårdgivarens intresse för omvårdnad minskar.
I det svenska State of the Art dokumentet för normal förlossning rekommenderas att professionellt stöd bör omfatta kontinuerlig närvaro, erbjudande av tröst och uppmuntran (Socialstyrelsen, 2001).

Hodnett (1996), Simkin (2002) och Rosen (2004) delar in det professionella stödet i fem generella kategorier, nämligen emotionellt stöd, fysiskt stöd, information, advokatskap och stöd till kvinnans partner.

Det emotionella stödet framträder som barnmorskans viktigaste uppgift i flera studier (Chen, Wang & Chang, 2001; Corbett & Callister, 2000; Miltner, 2000; Tarka & Paunonen, 1996). Enligt Miltner (2000) består det emotionella stödet av barnmorskans närvaro i rummet när kvinnan är rädd och har ont. Lundgren och Dahlberg (1998) beskriver att barnmorskan genom sin närvaro hjälper kvinnan in i det okända, minskar rädsla och att kvinnan klarar av förlossningen. Berg, Lundgren, Hermansson och Wahlberg (1996) beskriver barnmorskans stöd som att vara tillmötesgående och förmedla en känsla av lugn och trygghet för att få kvinnan att känna sig avslappnad vilket enligt Chen et al, (2001) innebär uppmuntran, medmänsklighet, bekräftelse och empati.

Fysiskt stöd innebär i studien av Walker, Hall och Thomas (1995) att barnmorskan använder sig själv som redskap. Detta kan innebära att barnmorskan berör kvinnan, får henne att känna välbehag och ge smärtlindring (Bryanton et al., 1993). Åtgärder som kan minska det fysiska obehag som en förlossning framkallar är att hålla handen, ge massage, tillhandahålla kalla och varma omslag, ryggmassage, lägesförändringar och att kvinnan rörde på sig (Chen et al., 2001; Corbett & Callister, 2000).

Miltner (2000) fann att de vanligaste stödjande åtgärderna under förlossning var undervisning och information. Barnmorskan skall besvara alla frågor samt ge förklaringar med enkla ord (Corbett & Callister, 2000). Råd och information om barnets välmående, smärtlindringmöjligheter, förlossningens framskridande hjälper kvinnan att bättre orientera sig i tid och rum samt minskar hennes oro (Chen et al., 2001; Gibbins & Thomson, 2001). Information är viktig för att behålla egenkontrollen (Walker et al., 1995 ; Corbett & Callister, 2000).

Advokatskap används som en beskrivning av barnmorskans handling när denna företräder den födande kvinnans intressen. Innebär att barnmorskan försöker uppfylla kvinnans önskningar, vara accepterande och inte fördömande utan verka som kvinnans röst (Seibold, Miller & Hall 1999). Genom att respektera kvinnans kroppsliga kunskap verkar barnmorskan som kvinnans förespråkare (Hansson, VandeVusse & Harrod, 2001). Nästan alla kvinnor vill delta i de beslut som tas angående deras vård (Waldenström et al., 1996). Barnmorskan skall visa följsamhet med kvinnan och stötta henne i det hon upplever (Sleutel, 2000).

Barnmorskan stödjer och uppmuntrar partnerns deltagande och sörjer för dennes behov, detta stöd hjälper kvinnan och hennes partner att samarbeta konstruktivt (Bryanton et al., 1993; Halldorsdottir & Karlsdottir, 1996). Seibold et al. (1999) betonar uppmuntran, guidning och praktiska tips av vårdpersonalen till mannen. Somers-Smith (1999) fann att fast kvinnorna är nöjda med det stöd de får, så upplever männen att förlossningen är en så pass stressande händelse att de behöver stöd av barnmorskan för att kunna vara ett gott stöd för kvinnorna.

En viktig del av barnmorskans omvårdnad är att tillhandahålla professionellt stöd till den födande kvinnan. Barnmorskan kan spela en viktig roll i kvinnans förlossningsarbete och har möjlighet att påverka förlossningsupplevelsen genom stödjande omvårdnadsåtgärder. De studier som undersökt hur kvinnor upplever professionellt stöd har i skandinaviska länder genomförts med kvalitativ metod och i huvudsak varit fokuserade på innebörden av det professionella stödet (Berg, Lundgren, Hermansson & Wahlberg, 1996; Halldorsdottir & Karlsdottir, 1996; Lundgren & Dahlberg, 2002). I en studie av Sandin-Bojö, Wilde-Larsson och Hall-Lord (2007) uppfattade bara 33 % av kvinnorna att barnmorskorna efterfrågade vilket stöd kvinnan önskade vid ankomst till förlossningen och 12 % av kvinnorna tyckte att barnmorskan var mindre hos dem än de önskade under öppningsskedet.

Studier som undersökt kvinnors upplevelser av barnmorskans/sjuksköterskans professionella stöd under förlossning har till stor del genomförts i Nord-Amerika (Kintz, 1987; Bryanton et al., 1993; Corbett & Callister, 2000). Det frågeformulär som använts i dessa studier är utvecklade av Kintz (1987) och benämns ”The Nursing Support In Labour Questionnaire” (NSILQ) respektive av Bryanton et al., (1993) och benämns ”The Bryanton Adaption of the Nursing Support Questionnaire” (BANSILQ). Instrumentet har formulerats utifrån Lazarus kognitiva modell gällande ”social support” som omfattar emotionellt, fysiskt stöd och information.

Forskning utanför Norden om professionellt stöd har framför allt genomförts i länder där det är vanligt att det är en specialistutbildad sjuksköterska som övervakar kvinnan under förlossningen. Svenska barnmorskors ansvarsområde skiljer sig från flertalet utomnordiska barnmorskors på så sätt att de svenska barnmorskornas är ansvariga för den normala förlossningen och samarbetar endast med läkare vid komplikationer (Kompetensbeskrivning för legitimerad barnmorska, 2006).
Enligt vår kännedom saknas det studier som belyser kvinnors upplevelse av barnmorskors professionella stöd under förlossning i Sverige.

Syfte
Studiens syfte var att beskriva och jämföra kvinnors upplevelse av barnmorskors professionella stöd under förlossningen - upplevt stöd och subjektiv betydelse av stödet.
Vidare att studera om ålder, paritet, utbildning, förlossningssätt och epidural har betydelse för kvinnors upplevelse av barnmorskors professionella stöd – upplevt stöd och subjektiv betydelse av stödet.

Metod
Design
Designen är en icke experimentell tvärsnittsstudie.
Urval
Samtliga kvinnor som födde barn under en månad vid en förlossningsavdelning i en stad i Mellansverige och som uppfyllde inklusionskriterierna har ingått i studien. Inklusionskriterier var kvinnor som födde friska barn efter graviditetsvecka 34+0. Exklusionskriterier var kvinnor som inte talade eller förstod svenska samt kvinnor som genomgått planerat kejsarsnitt. Urvalets storlek valdes efter diskussion med statistiker vid Landstinget i Värmland och bedömdes vara tillräckligt stort för planerade statistiska analyser.

Figur 1. Redovisning av bortfall.

Under den aktuella månaden födde 219 kvinnor barn. Trettiotre kvinnor exkluderades p.g.a. <34v, (4), ej svensktalande (10), födda i bilen (2) och elektivt sectio (17). Etthundraåttiosex kvinnor uppfyllde studiens inklusionskriterier. Av dessa erhöll 35 kvinnor ej enkäten (internt bortfall 19 %), varvid enkäten delades ut till 151 kvinnor. Enkäten besvarades av 102 kvinnor vilket ger en svarsfrekvens på 68 %. Se figur 1.
Flödesschemat på nästa sida (Figur 2) visar hur bortfallen skett och hur fördelningen gällande ålder, förlossningssätt samt användning av Eda såg ut för de 186 kvinnor som matchade inklusionskriterierna samt för de kvinnor som besvarade enkäten.

Figur 2 visar hur hela gruppen såg ut avseende ålder, EDA samt förlossningens avslutande.

Datainsamling
Frågeformulär
Frågeformuläret, The Bryanton Adaption of the Nursing Support In Labour Questionnaire, BANSILQ, användes (Bryanton et al.,1993). BANSILQ är en vidareutveckling av Nursing Support In Labour Questionnaire (NSILQ) (Kintz, 1987). BANSILQ instrumentet är ett beprövat instrument som använts i flera tidigare studier. (Bryanton et al., 1993; Corbett & Callister, 2000; Holroyd, Yin-king, Pui-yuk, Kwok-hong & Shuk-lin 1997). Cronbach’s alfa har varit högt i tidigare studier där instrumentet använts 0.93 (Bryanton et al., 1993), 0.99 (Corbett & Callister, 2000), 0.89 ( Yu, Lee & Woo, 2004) samt 0.94 ( Sauls, 2004 Cronbach alfa är ett reliabiltetsmått som mäter graden av samstämmighet i ett instrument som består av flera frågor (Polit, Beck & Hungler, 2001).
Validitet är instrumentets förmåga att mäta det som det avser att mäta. En hög validitet pekar på frånvaron av systematiska fel. (Polit, Beck & Hungler, 2001; Djurfeldt, Larsson & Stjärnhage, 2003). För att säkerställa innehållsvaliditet i aktuellt instrument har frågeformuläret granskats av två forskningsutbildade barnmorskor varefter mindre språkliga korrigeringar gjordes.

Frågeformuläret omfattar sex frågor rörande bakgrund, smärtlindring och hur förlossningen avslutades samt 25 påståenden som belyser hur kvinnor upplever barnmorskors professionella stöd vid förlossning. Dessa påståenden delades inför denna studie in i fem kategorier av författarna enl. Hodnetts (1996) definition av professionellt stöd: emotionellt stöd (9 påståenden), fysiskt stöd (5 påståenden), information (6 påståenden), advokatskap (2 påståenden) samt stöd till partnern (3 påståenden). Påståendena rankades av kvinnorna utifrån upplevelse på en skala av Likerttyp från instämmer inte (1) till instämmer helt (5). Cronbach’s alfavärdet för dessa 25 påståenden var i den aktuella studien 0,88. Inom de olika kategorierna var värdet emotionellt stöd 0,70; fysiskt stöd 0,80; information 0,67; advokatskap 0,21 och stöd till partner 0,84.

Ett tillägg gjordes till formuläret på så sätt att de ovan redovisade 25 påståendena också kom att besvaras utifrån vilken subjektiv betydelse kvinnorna tillskrev vården. Påståendena rankades på samma sätt som beskrivs ovan med Likertskala (1) av liten betydelse till (5) av mycket stor betydelse. Utformningen av denna svarsskala är inspirerad av instrumentet Kvalitet Ur Patientens Perspektiv (KUPP) (Wilde, Larsson, Larsson & Starrin, 1994). Cronbach alfa för de 25 påståenden som mäter subjektiv betydelse var 0,88 och för de olika kategorierna; emotionellt stöd 0,68, fysiskt stöd 0,68, information 0,59, advokatskap0,40 samt stöd till partner 0,81. Instrumentet kan ses i sin helhet i bilaga 1.

I denna studie översattes frågeformuläret till svenska enligt Brislins modell (Brislin, 1970;Yu, Lee & Woo, 2004). Modellen är en s k. ”back-translation” metod som har använts vid översättning av instrument i olika kulturer. Inför denna studie erhöll författarna tillstånd att översätta formuläret till svenska och använda formuläret i den planerade studien av dr Bryanton som utvecklat instrumentet.
Följande steg har genomförts vid översättningen:
1. Översättning har gjorts från engelska till svenska av en tvåspråkig person som är väl insatt i vårdområdet. Därefter analyserades översättningen av två personer som var ”blinda” inför ursprungsversionen. Syftet var att identifiera oklarheter och tvetydigheter i språket.
2. Översättning från svenska till engelska gjordes av ytterligare en person som också var ”blind” inför ursprungsversionen. Denna person var insatt i vårdområdet samt erfaren översättare från svenska till engelska.
3. I det sista steget analyserade författarna de två versionerna för att identifiera skillnader och i vilket steg de uppkommit. God samstämmighet uppnåddes. Språklig tydlighet och kulturell relevans har eftersträvats och uppnåtts.

Frågeformuläret pilottestades efter översättningen våren 2006 av 10 kvinnor ur den tänkta målgruppen. Några mindre språkliga korrigeringar samt förtydliganden genomfördes efter pilotstudien.
Procedur
Tillstånd för undersökningen inhämtades av författarna från verksamhetschef samt medicinskt ansvarige på den aktuella kvinnokliniken. Därefter informerades all berörd personal om studien. Etiskt tillstånd erhölls från Karlstads Universitets forskningsetikkommitté. Datainsamlingen genomfördes i september 2006.
Den muntliga informationen gavs till kvinnorna av barnmorska eller undersköterska i samband med att frågeformuläret delades ut. Kvinnorna informerades om att deltagandet var frivilligt och att frågeformuläret besvarades anonymt. Kvinnorna fick eftervård på kvinnoklinikens två olika eftervårdsenheter På grund av praktiska omständigheter vid eftervårdsenheterna och med tanke på kvinnans bästa valdes olika tidpunkter för utdelandet av enkäten. Den ena avdelningen vårdade normalförlösta kvinnor i fullgången graviditet utan komplikationer. Kvinnorna ankom till denna avdelning tidigast fyra timmar efter förlossningen och fick då enkäten tillsammans med annan information. Dessa kvinnor hade då resterande vårdtid på sig att besvara enkäten. På den andra avdelningen vårdades kvinnor med komplikationer under graviditet och/eller i samband med förlossning. Vid ankomst till denna avdelning kunde kvinnan vara mycket trött och tagen efter sin förlossning. På grund av detta valde vi därför att senarelägga utdelningen av enkäten. På denna avdelning delades formuläret ut i samband med en hörselscreening på barnet vid ca 48 timmars ålder. Efter att frågeformuläret besvarats lades det i ett svarskuvert i en förseglad låda på avdelningarna. De kvinnor (3 st.) som gick hem direkt efter förlossningen fick enkäten samt frankerat svarskuvert med sig hem. Materialet förvaras och hanteras i enlighet med föreskrifter vid Karlstads universitet (Regler och anvisningar för bevarande och gallring av forskningsmaterial: Dnr 230/02).
Databearbetning
Insamlade uppgifter bearbetades i statistikprogrammet Statistical Package for Social Sciences (SPSS) (Aronsson, 1999). Procentuell svarsfördelning, standardavvikelse och medelvärde användes mestadels för att beskriva materialet. Varje kategoris medelvärde räknades samman i en summascore. Cronbach alfa användes för reliabilitetsmätning. Eftersom materialet visade på snedfördelning gjordes signifikansprövning med icke-parametriska test. Wilcoxon signed rank test användes för parvisa mätningar med beroende variabler, vid jämförelse mellan upplevt och betydelsefullt stöd. För att testa skillnader mellan två oberoende grupper användes Mann-Whitney U test. Vid fler än två grupper användes Kruskall Wallis test först och därefter Mann-Whitney U test. Gränsen för statistisk signifikans sattes till 5 %, p? 0,05 (Aronssson, 1999; Polit, Beck & Hungler, 2004).

Etiska överväganden
En etikansökan skickades till Karlstads Universitets forskningsetiska kommitté. Tillstånd inhämtades av berörda verksamhetschefer. Därefter informerades berörd personal om studien. Berörda deltagare informerades muntligt och skriftligt i samband med överlämnande av enkäten. Information gavs om studien samt att deltagandet var frivilligt och att enkäten besvarades anonymt. Alla enkätsvar behandlades konfidentiellt. Materialet förvarades och förstördes enligt gällande föreskrifter vid Karlstads Universitet. (Dnr 230/02).

Resultat
Resultatet av studien presenteras i följande ordning. Först en beskrivning av respondenternas bakgrundsdata och smärtlindring. Därefter redovisas jämförelser mellan kvinnornas svar på enkätens frågor gällande upplevt stöd och betydelsefull stöd samt undergruppsjämförelser utifrån de fem kategorierna av stöd; emotionellt stöd, fysiskt stöd, information, advokatskap och stöd till partner.
Bakgrundsdata
Kvinnornas bakgrundsdata, ålder, utbildningsnivå, paritet och förlossningssätt redovisas i tabell 1.

Tabell 1. Bakgrundsdata

Antal
n=102 %
m/SD

Åldersgrupp
19-24år 20 19,6
25-34 år 62 60,8
35-40 år 20 19,6
Medelålder 29,1/5,2
Utbildningsnivå
Grundskola/Gymnasium 54 52,9
Högskola/Universitet 48 47,1

Paritet
Förstföderska 49 48,0
Omföderska 53 52,0

Förlossningssätt
Icke instrumentell förlossning 84 82,4
Instrumentell/operativ förlossning 18 17,6

Partner med sig
Make/Partner 98 96,0
Annan 2 2,0
Ensam 2 2,0

Tabell 1 visar att deltagarnas ålder varierade mellan 19-40 år. Medelåldern var 29.1 år. Mer än hälften av kvinnorna var mellan 25-34 år. Gruppen med kvinnor som hade grundskole-/gymnasieutbildning var något större än gruppen med högskole-/universitetsutbildning. Förstföderskorna var något färre än omföderskorna. Mindre än en femtedel av förlossningarna avslutades instrumentellt/operativt (sugklocka/akut kejsarsnitt). De flesta kvinnorna (96 %) hade sin partner med sig som stöd.

Smärtlindring
Smärtlindring som användes under förlossningen redovisas i tabell 2. Flera svarsalternativ var möjliga.

Tabell 2. Smärtlindring

Antal
n %

Lustgas 95 93,1
Eda 32 31,4
Andning 24 23,5
Dusch 24 23,5
Akupunktur 17 16,7
TENS 15 14,7
Bad 11 10,8
Pudendusblockad 10 9,8
PCB 5 4,9
Morfin 4 3,9
Psykoprofylax 1 1,0

Flertalet använde sig av en kombination av olika smärtlindringsalternativ. De allra flesta hade lustgas som smärtlindring. En tredjedel använde ryggbedövning. En fjärdedel av kvinnorna duschade som smärtlindring. Psykoprofylax var ovanligt.

Jämförelse av upplevt stöd och subjektiv betydelse
I tabell 3 redovisas en jämförelse mellan kvinnornas uppfattning av det stöd de erhöll under förlossningen samt hur betydelsefullt stödet var för dem. Resultatet är sammanställt efter kategorisering av frågorna och redovisas i tabell 3.

Tabell 3. Jämförelse mellan kvinnors upplevelse av barnmorskans professionella stöd samt dess betydelse. n=102
Kategori: Fråga Upplevt stöd
m/SD Betydelsefullt stöd
m/SD Z P-värde

Emotionellt stöd: 4,27/0,65 4,34/0,55 1,391 0,164
Bm behandlade mig med respekt 4,75/1,53 4,52/0,68 1,569 0,679
Bm brydde sig om mig som individ 4,82/0,47 4,78/0,48 0,655 0,513
Bm förmedlade en känsla av trygghet 4,28/1,24 4,42/1,19 2,248 0,025
Bm spenderade tid med mig 3,40/1,72 3,58/1,53 1,278 0,201
Bm accepterade mig utan fördömande 4,43/1,21 4,49/0,98 0,323 0,747
Bm berömde mig 4,54/1,24 4,50/0,91 0,888 0,374
Bm distraherade min smärta genom prat 3,56/1,54 3,78/1,26 1,709 0,087
Bm var lugn och förtroendeingivande 4,55/0,84 4,51/0,83 0,702 0,483
Bm uppmärksammade min oro 4,16/1,40 4,47/1,02 2,684 0,007

Fysiskt stöd: 3,57/1,19 3,66/1,14 1,206 0,228
Bm hjälpte mig med andning/avslappning 3,39/1,75 3,74/1,59 2,261 0,024
Bm berörde mig 3,14/1,91 3,24/1,66 0,957 0,339
Bm försökte minska kraven på mig 4,12/1,29 3,98/1,25 1,325 0,185
Bm tillgodosåg mina fysiska behov 3,75/1,75 3,80/1,46 0,355 0,723
Bm gav mig smärtlindring 3,67/1,91 3,92/1,69 1,200 0,230

Information: 4,15/0,76 4,22/0,60 0,698 0,485
Bm hjälpte mig bli känd med omgivningen 3,65/1,53 3,64/1,16 0,414 0,679
Bm förklarade rutiner 4,25/1,09 4,40/0,84 1,185 0,236
Bm inkluderade mig i beslut 4,35/1,03 4,45/0,93 1,101 0,312
Bm info mig om förlossningens progress 4,45/0,79 4,58/0,63 1,914 0,056
Bm besvarade mina frågor sanningsenligt 4,63/0,95 4,66/0,72 0,047 0,963
Bm instruerade mig i andning / avslappning 3,53/1,70 3,53/1,65 0,040 0,968

Advokatskap: 3,95/1,15 4,12/1,11 1,693 0,090
Bm berättade om mina behov för annan personal 3,26/2,04 3,67/1,80 2,295 0,022
Bm försökte tillgodose mina önskemål 4,64/0,75 4,55/0,86 0,548 0,583

Stöd till partner: 3,54/1,51 3,95/1,25 2,927 0,003
Bm sörjde för min partners behov 2,91/1,96 3,57/1,67 3,426 0,001
Bm uppmuntrade min partner 3,97/1,56 4,13/1,34 2,163 0,031
Bm stöttade mitt/partnerns samarbete 3,88/1,65 4,13/1,38 1,913 0,056

Det emotionella stödet högst har medelvärde och därefter följer information och advokatskap, detta gäller för både hur kvinnorna upplevt stödet samt dess betydelse. Inom kategorin emotionellt stöd rankade kvinnorna påståendet att barnmorskan brydde sig om dem som individ högst. Detta gällde både upplevt och betydelsefullt stöd. Lägst rankat av de emotionella påståendena var att barnmorskan spenderade tid tillsammans med dem. Detta gällde även här både upplevt och betydelsefullt stöd. Det finns statistiskt signifikanta skillnader mellan upplevt och betydelsefullt stöd för påståendena att barnmorskan förmedlade en känsla av trygghet samt uppmärksammade kvinnans oro. Kvinnorna rankade betydelsen av denna stödjande omvårdnadsåtgärd högre än det de upplevt under förlossningen.

Inom kategorin fysiskt stöd rankades påståendet att barnmorskan minskade kraven som ställdes på kvinnan högst. Lägst rankades att barnmorskan berörde henne. En statistisk signifikant skillnad fanns mellan upplevt stöd samt hur betydelsefullt stödet var för påståendet om hjälp med andning och avslappning. Kvinnorna rankade betydelsen av detta påstående högre än vad de upplevt.

Påståendet att barnmorskan besvarade frågor sanningsenligt rankades högst inom kategorin information och lägst rankades påståendet att få instruktion om andning och avslappning. Detta gäller både när det gäller upplevt stöd samt dess betydelse. Inga statistiska skillnader finns inom denna kategori.

Inom kategorin advokatskap rankade kvinnan påståendet att barnmorskan försökte tillgodose kvinnans önskemål högst. En statistisk signifikant skillnad mellan upplevt och betydelsefullt stöd finns för påståendet barnmorskan berättade för annan personal om kvinnornas behov.

Inom kategorin stöd till partner rankade påståendet stöd uppmuntran till partner högst när upplevelsen efterfrågades. Även för betydelsefullt stöd rankades detta påstående högst tillsammans med påståendet att barnmorskan stöttade mig och min partners samarbete. Lägst rankades att barnmorskan sörjde för partnerns behov. Statistiskt signifikanta skillnader finns mellan upplevd och betydelsefullt stöd för påståendet stöd uppmuntran till partner, där kvinnorna rankar betydelsen större än vad de upplevt. Statistiskt signifikanta skillnader finns också mellan upplevd och betydelsefullt stöd för påståendet barnmorskan stöttade mig och min partners samarbete även här rankar betydelsen större än vad de upplevt.

Jämförelse av olika faktorer
Nedan följer en jämförelse av kvinnorna med hänsyn till olika faktorer: ålder, paritet, utbildning, förlossningssätt, Eda samt förlossningens längd i relation till kvinnornas uppfattning av erhållet stöd samt stödets betydelse. Jämförelserna presenteras i tabellerna 4-8.

Tabell 4. Jämförelse av tre åldersgrupper i relation till hur kvinnorna upplever barnmorskans stöd och subjektiv betydelse.

Åldersklass
19-24år
m/SD
n=20
Grupp 1
25-34år
m/SD
n=60
Grupp 2

35-40år
m/SD
n=20
Grupp 3
?2
Kruskall-Wallis
p-värde
Mann-Whitney U-test
p-värde

Upplevt stöd
Emotionellt stöd 4,43/0,58 4,28/0,64 4,09/0,74 2,373 0,305
Fysiskt stöd 3,83/1,16 3,72/1,06 2,82/1,39 7,443 0,024 1-3: 0,011; 2-3: 0,027
Information 4,29/0,57 4,15/0,72 3,97/1,02 0,397 0,821
Advokatskap 4,55/0,65 3,89/1,16 3,52/1,31 6,506 0,039 1-2: 0,024; 1-3: 0,024
Partnerstöd 3,95/1,30 3,52/1,35 3,12/2,09 2,133 0,344

Stödets betydelse
Emotionellt stöd 4,36/0,52 4,35/0,53 4,30/0,65 0,007 0,996
Fysiskt stöd 3,76/1,16 3,82/0,99 3,02/1,42 5,475 0,065
Information 4,40/0,36 4,20/0,54 4,10/0,91 1,649 0,438
Advokatskap 4,42/1,18 4,13/0,96 3,78/1,47 2,955 0,228
Partnerstöd 4,28/0,73 4,06/1,04 3,24/1,92 2,293 0,318

Inom kategorierna emotionellt stöd, information samt partnerstöd gällande upplevt stöd finns ingen signifikant skillnad mellan åldergrupperna. Däremot finns statistiskt signifikanta skillnader gällande fysiskt stöd och advokatskap. Kvinnorna i den äldre gruppen upplever att de fått ett sämre fysiskt stöd. Kvinnorna i den yngre åldersgruppen rankar advokatskap högre när det gäller upplevelsen. Gällande betydelsefullt stöd finns inga signifikanta skillnader mellan åldersgrupperna.

Tabell 5 Jämförelse mellan förstföderskor och omföderskor i relation till hur kvinnorna upplever barnmorskans stöd och subjektiv betydelse.
Paritet Förstföderska
m/SD
n=49
Omföderska
m/SD
n=53

Z Mann-Whitney U-test
p-värde

Upplevt stöd
Emotionellt stöd 4,43/0,55 4,13/0,71 2,146 0,032
Fysiskt stöd 3,91/0,90 3,26/1,35 2,399 0,016
Information 4,18/0,65 4,11/0,85 0,014 0,989
Advokatskap 4,18/1,09 3,74/1,18 1,814 0,070
Partnerstöd 3,69/1,27 3,39/1,70 0,464 0,643

Stödets betydelse
Emotionellt stöd 4,41/0,50 4,28/0,58 1,048 0,294
Fysiskt stöd 4,02/0,90 3,36/1,24 2,965 0,003
Information 4,33/0,46 4,13/0,69 1,404 0,160
Advokatskap 4,23/1,06 4,02/1,16 0,849 0,396
Partnerstöd 4,29/0,74 3,66/1,51 1,838 0,066

I kategorierna emotionellt stöd samt fysiskt stöd finns en statistisk signifikant skillnad där förstföderskor rankar dessa högre än omföderskor. När betydelsen efterfrågades finns en statistisk signifikant skillnad där förstföderskor rankar fysiskt stöd mer betydelsefullt än omföderskor.

Tabell 6. Jämförelser av utbildningsnivå i relation till hur kvinnorna upplever barnmorskans stöd och subjektiv betydelse.
Utbildning
Grundskola/
Gymnasium
m/SD
n=54
Högskola/
Universitet
m/SD
n=48

Z

p-värde

Upplevt stöd
Emotionellt stöd 4,23/0,72 4,32/0,57 0,229 0,819
Fysiskt stöd 3,44/1,34 3,72/1,00 0,767 0,443
Information 4,18/0,81 4,11/0,70 0,838 0,402
Advokatskap 4,08/1,06 3,81/1,24 1,071 0,284
Partnerstöd 3,62/1,59 3,44/1,43 0,931 0,325

Stödets betydelse
Emotionellt stöd 4,34/0,61 4,35/0,48 0,501 0,693
Fysiskt stöd 3,56/1,32 3,78/0,90 0,308 0,758
Information 4,19/0,69 4,25/0,49 0,145 0,885
Advokatskap 4,21/1,16 4,02/1,06 1,047 0,295
Partnerstöd 3,95/1,21 3,95/1,30 0,404 0,686

Ingen signifikant skillnad kan påvisas mellan kvinnor med grundskola/gymnasieutbildning och kvinnor med högskole/universitetsutbildning.

Tabell 7. Jämförelser av kvinnor med respektive utan Eda i relation till hur kvinnorna upplever barnmorskans stöd och subjektiv betydelse.
EDA
Ja
m/SD
n=32
Nej
m/SD
n=60

Z

p-värde

Upplevt stöd
Emotionellt stöd 4,36/0,59 4,23/0,68 0,671 0,502
Fysiskt stöd 4,10/0,79 3,33/1,27 2,896 0,004
Information 4,16/0,69 4,14/0,79 0,162 0,872
Advokatskap 4,14/1,13 3,86/1,10 0,894 0,372
Partnerstöd 3,51/1,38 3,55/1,58 0,396 0,692

Stödets betydelse
Emotionellt stöd 4,50/0,48 4,27/0,56 2,200 0,028
Fysiskt stöd 4,22/0,77 3,40/1,20 3,567 0,000
Information 4,44/0,42 4,11/0,64 2,599 0,009
Advokatskap 4,58/0,55 3,90/1,24 2,426 0,015
Partnerstöd 4,28/0,83 3,80/1,38 1,450 0,147

Den kategori där en statistiskt signifikant skillnad ses för upplevt stöd är det fysiska stödet. Kvinnor med Eda upplevde ett bättre fysiskt stöd än de utan Eda. Fyra av kategorierna visar statistiskt signifikanta skillnader för betydelsen av stöd. Kvinnor med Eda tyckte att emotionellt stöd, fysiskt stöd, information och advokatskap var mer betydelsefullt än kvinnor utan Eda.

Tabell 8 Jämförelser av förlossningssätt i relation till hur kvinnorna upplever barnmorskans stöd och subjektiv betydelse.
Förlossningssätt Icke-instrumentell
m/SD
n=84 Instrumentell/operativ
m/SD
n=18

Z

p-värde

Upplevt stöd
Emotionellt stöd 4,24/0,66 4,42/0,62 1,163 0,245
Fysiskt stöd 3,50/1,22 3,88/1,03 1,139 0,254
Information 4,09/0,79 4,38/0,55 1,255 0,210
Advokatskap 3,82/1,18 4,56/0,74 2,375 0,018
Partnerstöd 3,51/1,52 3,64/1,52 0,463 0,644

Stödets betydelse
Emotionellt stöd 4,35/0,54 4,31/0,56 0,256 0,798
Fysiskt stöd 3,63/1,18 3,80/0,96 0,284 0,776
Information 4,22/0,63 4,20/0,44 0,523 0,601
Advokatskap 4,17/1,04 3,92/1,38 0,724 0,469
Partnerstöd 3,89/1,30 4,20/0,99 0,869 0,385

Det finns en signifikant skillnad mellan grupperna gällande advokatskap när upplevelse efterfrågas. Kvinnor vars förlossning avslutades instrumentellt/operativt rankade påståenden i denna kategori högre.
Inga statistiska signifikanta skillnader fanns mellan grupperna när betydelsen efterfrågades.

Diskussion

Resultatdiskussion
Studiens syfte var att beskriva och jämföra kvinnors upplevelse av barnmorskans professionella stöd under förlossningen - upplevt stöd och subjektiv betydelse av stödet.
Vidare att studera om ålder, paritet, utbildning, förlossningssätt och epidural har betydelse för kvinnors upplevelse av barnmorskors professionella stöd – upplevt stöd och subjektiv betydelse av stödet.
Det emotionella stödet rankades högst, därefter rankades information följt av advokatskap både gällande upplevt och betydelsefullt stöd. Denna rangordning överensstämmer med tidigare studier (Corbett & Callister, 2000;Bryanton et.al., 1993). Därpå följer fysiskt stöd och sist stödet till partnern gällande upplevt stöd och även detta resultat är liktydigt med tidigare studier (Corbett & Callister, 2000;Bryanton et.al., 1993, Sauls, 2004). När dess betydelse efterfrågades rankades stödet till partnern på fjärde plats och fysiskt stöd rankades sist. I flertalet andra studier framkommer också det emotionella stödet som viktigast (Berg, Lundgren, Hermansson & Wahlberg, 1996; Halldorsdottir & Karlsdottir, 1996; Lundgren & Dahlberg, 1998; Tarkka, Paunonen & Laippala, 2000). Vid missnöje hos kvinnor med barnmorskans emotionella stöd ses en mer negativ förlossningsupplevelse än vid missnöje med den medicinska vården (Waldenström, Rudman & Hildingsson , 2004).

Signifikant skillnad sågs inom kategorin stöd till partner där kvinnorna rankade stödets betydelse högre än det de upplevt sig ha fått. Inga statistiska skillnader fanns mellan upplevt stöd och dess betydelse i de övriga kategorierna.

Det enskilda påstående som rankades högst var att barnmorskan brydde sig om kvinnorna som individer och detta är samma påstående som Bryanton et al. (1993) samt Corbett och Callister, (2000) fann. Samma påstående rankades högst när dess betydelse efterfrågades. Flera tidigare studier visar att kvinnan får en mer positiv förlossningsupplevelse om hon bli sedd som individ (Berg, et al., 1996; Bramadat & Drieger, 1993; Bryanton et al., 1994; Corbett & Callister, 2000; Waldenström, Borg, Olsson, Sköld & Wall., 1996). Lägst rankade kvinnorna att barnmorskan sörjde för partnerns behov när upplevelsen efterfrågades. Även detta är liktydigt med det resultat forskare fått i tidigare studier (Bryanton et al., 1993; Corbett & Callister, 2000, Sauls, 2004).
Det påstående som rankades lägst då betydelsen efterfrågades var att barnmorskan berörde kvinnan. Detta resultat är motstridigt mot tidigare studier där beröring rankats som en viktig stödjande omvårdnadsåtgärd och visat sig ha god effekt för smärtupplevelsen (Chen, Wang & Chang, 2001). Chang, Wang och Chen (2002) visade i en randomiserad kontrollerad studie att trots likvärdigt nöjda grupper gällande omvårdnad så fanns en statistisk signifikant skillnad i smärtupplevelse hos den grupp som fått massage under förlossningen (Chang, Wang & Chen, 2002).

Vid jämförelse av enskilda påståenden gällande upplevelsen av stöd och dess subjektiva betydelse inom kategorin emotionellt stöd, fanns statistiskt signifikanta skillnader för de påståenden som gällde att barnmorskan förmedlade en känsla av trygghet samt uppmärksammade kvinnans oro. Här ansåg kvinnorna att dessa båda påståenden hade större betydelse än vad de upplevt vid sina förlossningar.
Bowers (2002) menar att barnmorskan är en förutsättning för att skapa en trygghetskänsla för paret som de kan förlita sig på. I en studie av Waldenström (1998) sågs en koppling mellan oro och negativ förlossningsupplevelse. För att kunna ge kvinnorna det stöd de behöver krävs att barnmorskan vet vad professionellt stöd är och hur det ges. Hodnett (1996) menar att kunskapsbrist kan vara ett hinder för att ge ett professionellt stöd till födande kvinnor och påpekar vikten av att fortbildning i förlossningsstöd måste ske kontinuerligt.
Barnmorskans centrala roll är lyfta fram det normala även vid komplicerade förlossningar menar Berg och Dahlberg (2001). Det är en konst att finna en balans mellan det naturliga avvaktande perspektivet och det övervakande.

Statistisk signifikant skillnad fanns också i påståendet att barnmorskan hjälpte kvinnan med andning och avslappning inom kategorin fysiskt stöd. Den subjektiva betydelsen var större än det upplevda stödet. På 80-talet infördes psykoprofylax/avslappning som en del av föräldrautbildningen i Sverige. Tongivande i den svenska modellen var Signe Jansson, barnmorska på Ystads BB. Tyngdpunkten i föräldrautbildningen har sedan dess allt mer inriktats på psykosociala mål för anpassning till föräldrarollen (SOU 1978:5). Svenska Barnmorskeförbundet har återigen uppmärksammat behovet av utbildning hos blivande föräldrar och lanserar nu ”Signe-kursen”. Modellen har utformats utifrån behovet att träna avslappning/andning som förlossningsförberedelse.

Påståendet inom kategorin advokatskap att barnmorskan berättade om deras behov för annan personal visade en statistiskt signifikant skillnad mellan upplevt samt betydelsefullt stöd. Kvinnorna önskade att barnmorskan berättar om deras behov för annan personal i större omfattning. Lundgren (2005) belyser betydelsen av att stärka kvinnan i hennes beslut och hjälpa henne att medverka i de beslut som tas gällande hennes förlossning. En central aspekt är att ge kvinnan individuell vård på hennes egna villkor men att även kunna ingripa om förlossningen inte framskrider normalt. Sleutel (2000) påpekar risken av att barnmorskan står mellan kvinnans önskningar och läkaren krav på interventioner. Barnmorskan skall fokusera på stödjande interventioner för att få kvinnan att känna kontroll över situationen och förklara varför hennes önskemål inte kan uppfyllas och inte efteråt skylla på sig själv (Goodman, Mackey & Tavaloki, 2004).
Statistiskt signifikant skillnad fanns i påståendena inom kategorin stöd till partner som gällde att barnmorskan sörjer för partnerns behov samt att uppmuntra dennes deltagande mellan upplevt stöd och dess betydelse. Kvinnorna tillmäter stödet till partnern en större betydelse än vad de upplevt att de fått. Gibbins och Thomson (2001) menar att partnerns stöd är oerhört viktigt för kvinnas förlossningsupplevelse. Denne hjälper henne med uppmuntran, är hennes förespråkare och hjälper henne att behålla kontroll. För att uppfylla denna roll behöver denne stöd från barnmorskan. Finska forskare menar att partnern upplever kvinnornas smärta och hjälplöshet negativt och detta gör dem oroliga, och de kan då uppfattas ibland av barnmorskan som aggressiva. Detta kan få negativ effekt på kvinnan och på förlossningsprogressen. Partnern blir då ett hinder för barnmorskan och ses då inte som en resurs (Vehviläinen-Julkonen& Liukkonen 2004). Sommers-Smith (1999) visar dock att trots partnerns osäkerhet i sin stödjande roll så är kvinnorna nöjda med det stöd de upplever. Är partnern osäker och visar tafatthet i situationen är det viktigt att barnmorskan ser detta och försöker öka dennes deltagande genom praktiska tips. Om partnern är orolig är det viktigt att barnmorskan uppmärksammar detta och även ger partnern stöd. Partnern oroar sig för kvinnans välbefinnande, eventuella komplikationer som kan uppstå hos mor eller barn. Det är viktigt att paret inte lämnas ensamma alltför långa stunder och att partnern erbjuds att lämna rummet emellanåt. Goodman et al. (2004) menar att genom att stödja partnern så ökar kvinnans tillfredsställelse med det stöd denne ger. Partnern kan känna en frustration i förlossningssituationen och en maktlöshet i att inte kunna göra något. Dennes ångestnivå stiger med kvinnans smärtnivå. Barnmorskan behöver då finnas på rummet, ge information samt inkludera denne i olika omvårdande åtgärder (Chapman, 2000; Vehviläinen-Julkonen& Liukkonen, 2004). Gibbins och Thomson (2001) menar att partnern behöver förberedas för att kunna ge kvinnan stöd under förlossningen redan under graviditeten. Tarka, Paunonen och Laippala (2000) påpekar att vården bör rikta mer uppmärksamhet mot partnerns viktiga roll som stöd till kvinnan under graviditet och förlossning.

I vår studie rankade kvinnorna i den yngre åldersgruppen fysiskt stöd och advokatskap högre gällande upplevt stöd. Även Tarkka och Paunonen (1996) såg att denna grupp upplevde sig få mer fysiskt stöd jämfört med äldre kvinnor. Sauls (2004b) fann att tonåriga mammor rankade omvårdnadsåtgärder som gav dem smärtlindring högre. Genom att hörsamma kvinnans önskemål och genom att ge den smärtlindring hon behöver verkar barnmorskan som hennes förespråkare (Seibold, Miller och Hall 1999).

Förstföderskor upplever ett bättre emotionellt och fysiskt stöd än omföderskor och det fysiska stödet har större betydelse för förstföderskor. I en finsk studie av Tarkka och Paunonen (1996) fann man samma skillnad mellan upplevt stöd hos förstföderskor resp. omföderskor i kategorierna emotionellt stöd och fysiskt stöd. Detta resultat är positivt då omföderskor med en negativ förlossningsupplevelse från sin första förlossning är mer benägna att vid nästa förlossning vilja ha ett planerat kejsarsnitt. Förlossningsupplevelsen påverkar även mor-barn relationen och parrelationen positivt.

Kvinnorna med EDA upplever ett bättre fysiskt stöd. En förklaring kan vara att barnmorskan spenderar tid med förberedelser inför anläggandet av bedövningen och även under tiden som EDA:n pågår sker många kontroller. Gällande stödets betydelse finns statistiskt signifikanta skillnader mellan grupperna inom kategorier emotionellt stöd, fysiskt stöd, information och advokatskap. Simkin (2002) beskriver att frånvaron av smärta inte eliminerar emotionella stressfaktorer utan kvinnan behöver fortsatt stöd för att minska yttre stress.
Tidigare studier (Waldenström et al., 2004; Tarkka & Paunonen, 2000) visar en negativ koppling mellan EDA och upplevd förlossning. EDA kan ibland bidra till att förlossningen går långsamt och Nystedt (2005) visar att kvinnor med en lång förlossning oftare får en negativ förlossningsupplevelse. En negativ förlossningsupplevelse medför ofta rädsla inför kommande förlossningar. Alehagen, Wijma och Wijma (2006) kunde i sin studie om rädsla vid förlossning se att kvinnor med Eda hade större förlossningsrädsla postpartum. Kvinnor med stor förlossningsrädsla under graviditet använde inte Eda i större utsträckning.

De kvinnors vars förlossning avslutades instrumentellt/operativt rankade advokatskap högre.
Nystedt, Högberg och Lundman (2006) fann att de kvinnor där förlossningen avslutats instrumentellt/operativt efter en förlångsammad förlossning så ansågs att barnmorskan kom till deras räddning och befriade dem från smärtan. Det är viktigt att barnmorskan stödjer kvinnor speciellt när en oväntad komplikation tillstöter. Speciellt om komplikationen är associerad med smärta och långsam förlossning. Denna erfarenhet sätter ofta spår för resten av livet hos dessa kvinnor.

Metoddiskussion
Antalet kvinnor som deltog i studien var något fler än i tidigare studier som använt instrumentet BANSILQ. Undersökningens inklusionskriterier matchade 186 kvinnor men endast 151 kvinnor fick enkäten. Här finns ett bortfall på 35 kvinnor. Vilka kvinnor som inte fick enkäten går inte att identifiera. Eftersom kvinnorna besvarade frågeformuläret helt anonymt kunde inga påminnelser genomföras. Kvinnorna fick eftervård på två olika eftervårdsenheter och på grund av praktiska omständigheter och med tanke på kvinnans bästa valdes olika tidpunkter för utdelandet av enkäten. Följden blev att kvinnorna hade olika lång tid på sig att besvara enkäten. Detta kan ha påverkat svarsfrekvensen negativt. Eftersom vi inte räknat antal enkäter som delats ut och samlats in på varje avdelning vet vi inte med säkerhet var detta första bortfall skett. Vid granskning av totala gruppen fann vi en jämn fördelning av bortfallet i samtliga grupper. Se figur 2. Antalet kvinnor i studien som fick Eda var 31,4 % i vårt material resp. 29 % i totala gruppen Antalet instrumentella/operativa förlossningar var i vår grupp 17,6 % resp. 20 %. Mindre procentuella skillnader än dessa sågs i åldersgrupperna. Svarsfrekvensen var 68 % av de kvinnor som fått enkäten tilldelad. Denna kan anses som acceptabel ( Polit, Beck & Hungler, 2001).
Studien genomfördes med ett redan befintlig frågeformulär som utökades med fler demografiska frågor och med påståenden utifrån samt subjektiv betydelse. Genom skattningar som använder subjektiv betydelse får man en bättre validitetsgrund för värdering av vårdens kvalitet (Wilde-Larsson & Larsson, 1994).
Frågeformuläret som användes är beprövat tidigare studier och har visat sig ha ett högt Cronbach’s alpha mellan 0.89 och 0.99 (Bryanton et al., 1993; Corbett & Callister, 2000; Yu, Lee & Woo, 2004 ;Sauls, 2004b). Reliabiliteten för hela frågeformuläret (upplevt stöd) visade sig ha alfavärde, 0.88 vilket är i paritet med tidigare studier. Cronbach’s alpha inom de olika kategorierna för upplevt stöd (emotionellt stöd 0.70, fysiskt stöd 0,80; information 0,67; advokatskap 0,21,stöd till partner 0,84) kan anses som acceptabelt med undantag av advokatskap En tänkbar förklaring till det låga Cronbach’s alfa för kategorin advokatskap är att denna kategori endast består av två påståenden som är av olika karaktär.
Frågeformuläret översattes till svenska i denna studie. Det var lätt att översätta och vi fann en hög överensstämmelse via back-translation tekniken.

Betydelse för praxis/vård.
Davies och Hodnett (2001) belyser betydelsen av en ökad men också mer flexibel bemanning. Trycket på en förlossning är ju till sin natur ojämnt och oförutsägbart. Bemanningen måste vara planerad att man även vid hög arbetsbelastning kan tillgodose den födande kvinnans behov. Andra faktorer som också spelar in menar författarna är det synsätt och den attityd som finns på avdelningen hos personalen, om det finns en acceptans att tillbringa mycket tid inne hos patienten. Ytterligare förklaring kan vara att det kan vara mycket krävande att tillbringa mycket tid inne hos en kvinna som behöver mycket stöd Detta kan skapa negativa känslor hos personalen. Den yttre kulturen d v s organisationen spelar också en betydande roll. Denna måste också värdesätta och inse vikten av att ge den födande kvinnan ett gott professionellt stöd (Davies & Hodnett, 2001). Fortbildning i professionellt förlossningsstöd måste ske kontinuerligt eftersom kunskapsbrist och tidsbrist är de vanligaste hindren för att kunna ge ett gott stöd. Rosen (2004) påpekar att stödet måste påbörjas tidigt under förlossningen och pågå i alla fall 1 timme postpartum för att initiera en god amning och mor-barn anknytning.

Fortsatt forskning
För att kunna generalisera resultaten behöver studien genomföras med ett större urval och inkludera flera förlossningsenheter i Sverige. Härigenom kan också jämförelser mellan större och mindre förlossningskliniker göras. I besparingstider vore det intressant med en studie där en kostnadsanalys görs på det professionella stödets effekter. Professionellt stöd leder till mindre användning av kemisk smärtlindring, mindre användande av värkstimulerande dropp, färre instrumentella förlossningar/ akuta kejsarsnitt samt kortare vårdtider vilket sannolikt skulle innebära en reducering av kostnader.
Vid en interventionsstudie i samband med en större organisationsförändring skulle instrumentet kunna användas för att undersöka kvinnors upplevelse av vården före och efter.
Vårt resultat visade att den kategori som kvinnan rankade lägst vad gällde upplevd vård var stödet till mannen. Här behövs ytterligare forskning för att undersöka bakomliggande faktorer.

Referenser

Alehagen, S., Wijma, B. & Wijma, K. (2006). Fear of childbirth before, during and after childbirth. Acta Obstetrica et Gynecologica, 85, 56-62.

Aronsson, Å. (1999). SPSS. En introduktion till basmodulen .Lund: Studentlitteratur.

Berg, M., Lundgren, I., Hermansson, E. & Wahlberg, V. (1996). Women´s experience of the encounter with the midwife during childbirth. Midwifery, 12, 11-15.

Berg, M. & Dahlberg, K. (2001). Swedish midwifes’ care of women who are at high obstetrical risk or who have obstetrical complications. Midwifery, 17, 259-66.

Bowers, B. (2002). Mother’s Experiences of Labor Support: Exploration of Qualitative Research. Journal of Obstetrical Gynecological Neonatal Nursing, 31(6), 742-752.

Bramadat, I.J. & Drieger, M. (1993). Satisfaction with childbirth: Theories and methods of measurement. Birth, 20, (1), 22-29.

Brislin, R.W. (1970). Back-translation of trans-cultural research. Journal of Cross-cultural Psycology. 1(3), 187-216.

Bryanton, J., Fraser-Davey, H. & Sullivan, P. (1993). Women´s perceptions of nursing support during labour. Journal of Obstetrical Gynecological Neonatal Nursing, 23 (8), 638-644.

Chapman ,L. (2000). Expectant fathers and labour epidurals...