Rosenmetoden

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

Inledning:

Rosenmetoden är en form av beröring som ska hjälpa människan att lära känna sig själv. Det är en kroppsterapi som bygger på att kroppen minns.

Det handlar om att acceptera och uppleva tidigare undertyckta känslor. Rosenmetoden är tänkt för att hjälpa dig att bearbeta dessa känslor för att komma vidare i livet.

Din kropp kan inte ljuga och din kropps sanningar finns i dina muskler. Vi lagrar minnen och upplevelser som varit för svåra att hantera för oss att hantera när de uppkom. Det kan ibland leda till långvariga spänningar i kroppen. Rosenmetoden arbetar för att släppa dessa spänningar.

Rosenmetoden är en kroppsterapi som det inte forskats speciellt mycket kring. Därför kan jag bara använda mig av personers egna åsikter och upplevelser när jag beskriver den. Däremot säger sig inte Rosenmetoden kunna hela människor. Men vad jag vet är att Rosenmetoden har effekt på många och Rosenmetoden har förändrat människors liv.

Vad är det som händer i kroppen när den minns dessa känslor och upplevelser? Och hur fungerar egentligen Rosenmetoden?


Rosenmetodens uppkomst

- Namnet ”Rosen”
Rosenmetoden har ingenting med rosor att göra, även om det låter så på namnet. Rosenmetoden har fått sitt namn från den kvinna som utvecklat metoden. Hon heter Marion Rosen. Marion Rosen föddes i Tyskland år 1914. Marion hade en jobbig uppväxt då hon aldrig kände att hon passade in i sin familj.

- Astma
När hon var tonåring fick Marion problem med astma och hon lärde sig att fokusera på andningen. Ju bättre hon blev på att fokusera på andningen desto bättre blev också hennes astma. Det var början till Marions intresse för kroppen och människan.

- Utbildning hos Lucy Heyer
Marion gick en två år lång utbildning i München hos en kvinna som hette Lucy Heyer. Lucy Heyer använde massage och andningsövningar i samband med psykoterapi, för att få patienterna mer öppna. Marion ville praktisera det hon lärt sig men hade även idéer om att helt kombinera metoderna hon lärt sig. Istället för att använda massage innan psykoterapi ville hon prova använda det under terapin.

- Praktiserade i England
Eftersom Hitler kommit till makten fick Marion som judinna sin frihet begränsad. Därför valde hon att söka om visum till USA. Medan hon väntade åkte hon till England för att hälsa på sin bror som jobbade på ett sjukhus där. I England fick Marion bra respons på det hon lärt sig.

Hos Lucy Heyer hade Marion lärt sig hur man ska beröra människor och hur man söker efter spänningar i kroppen. När hon praktiserade det hon lärt sig lade hon märke till hur klienterna ofta sa ”Jag berättar saker för dig jag inte berättat för någon”, när hon arbetade med deras nacke och axlar. Medan de berättade om sig själva slappnade dem av mer och mer. Hon märkte också att många började gråta, utan att veta varför. Ofta mindes de efter en stund och helt plötsligt hade de fått kontakt med gamla minnen och känslor. Efteråt mådde de alltid mycket bättre. Det var någonting med att bli berörd och att tillåta musklerna att slappna av som gjorde att känslorna kom upp så att de mindes vad som orsakat spänningen.

Läkarna började skicka sina svåraste fall till Marion och hon hjälpte dem. Det blev svårt för dem då de inte kunde förklara för patienterna hur de ”botat” dem. Marion valde därför att åka vidare.

- Studerade dansöser i Sverige
Marion var i Sverige en tid i slutet av 30-talet och utbildade sig som sjukgymnast här. På sin fritid studerade Marion dansöser på en dansstudio. Hon har själv sagt att hon inte vet varför hon gjorde det. Hur som helst har det hjälpt henne i hennes arbete med Rosenmetoden eftersom hon lärt sig hur kroppen ser ut i rörelse. Efter ett halvår fick hon sitt visum till USA.

- Rosenmetoden utvecklades med visum till USA
Väl i USA arbetade Marion som sjukgymnast i Berkley där hon fortfarande bor. Hon tog emot flera av sina vänner för behandlingar och en av dem frågade henne om hon kunde lära henne det som Lucy Heyer en gång lärt Marion. Efter det började Marion hålla utbildningar i det som utvecklades som Rosenmetoden.



"This work is about transformation –
from the person we think we are
to the person we really are."
–Marion Rosen

Det här är Rosenmetoden
”Rosenmetoden är en kroppsbehandling, en massage som är till för att få långvariga spänningar i koppen att släppa. Terapeutens ser var andningen inte kommer fram och möter spänningen med samma kraft som spänningen har.”
- Beröring av kroppen
Ibland kan vi uppleva något eller känna en känsla som är för svår för oss att hantera. När något sådant händer har kroppen bildat ett försvar mot det. Vi skyddar oss mot det jobbiga. Vi kan dock inte fly från känslan eller upplevelsen för alltid. Allt sparas inom oss. ”Försvaret” är alltså till för att rädda oss för det övermäktiga men vi måste ta itu med det, förr eller senare.

När en känsla eller upplevelse ”skjuts undan” sparas den som spänningar i våra muskler. Går vi med spänningarna alltför länge blir de kroniska och vi minns kanske inte vad vi försvarat oss mot. Då kommer vi in i en ond cirkel. Vi spänner oss men har inte längre hjälp av vårt försvar. Då måste vi få hjälp med att minnas vad vår kropp inte orkade ta hand om. Det är På grund av detta som Rosenmetoden utvecklats.

Rosenmetoden är en kroppsterapi som används för att hjälpa kroppen minnas och på så sätt kunna släppa sina spänningar. Genom mjuk beröring av kroppen letar Rosenterapeuten upp kroppens spänningar. Hon möter dem med samma kraft som spänningen har och på så sätt kan spänningen släppa. När spänningen släpper kan en omedveten eller ”glömd” känsla (bild eller minne) komma upp. När man blir medveten om denna kan man börja bearbeta den.

Rosenmetoden handlar om att bli medveten om sina spänningar. Genom att bli medveten om dem och få kontakt med undertryckta känslor kan man börja bearbeta dem. På så sätt kan man slappna av och börja ”gå framåt” i livet. ”Du måste lossa knutarna som håller dig tillbaka för att kunna fortsätta framåt”. Det viktigaste är att bli medveten om det som tidigare varit undertryckt men ingenting i livet kan förändras om man inte gör något åt det man vet. Det är t ex inte till någon nytta att veta att man är musikalisk om man inte använder den för att musicera.

- Rosenterapeuten; en ”barnmorska”
Rosenterapeuterna liknas ofta vid barnmorskor. De hjälper klienten att ta fram känslan. De är där och stöttar, men det är inte terapeuterna som gör jobbet. Dessutom är det klienten som tar hand om känslan när den kommer upp. Kroppen släpper aldrig mer än vad den klarar av. Precis som mamman som tar hand om barnet hon fått. Barnmorskan är med vid förlossningen men det är mamman som gör jobbet.

Ibland räcker det inte med att bli medveten om känslorna. Klienten måste kanske kombinera Rosensessioner med samtalsterapi. Rosenterapeuten lämnar över det arbetet till någon annan, t ex en psykolog. Rosenterapeuten är bara till för att stötta när känslan kommer upp. Hon är ”barnmorska”.

- Oxytocin och beröring
När kroppen berörs frisätts ett hormon i kroppen som kallas oxytocin. Oxytocin är kroppens ”må bra” hormon och frisätts främst vid amning. Därför är mamma- barn kontakt väldigt viktig. När hormonet frisätts i kroppen ger den en ångestdämpande effekt, man slappnar av. Även puls och blodtryck sjunker. Oxytocinet hjälper till vid Rosenmetoden eftersom att det frisätts under sessionen. Hormonet gör att man slappnar av och då har känslor större möjlighet att ”komma upp”.

- Andningen och diafragman
Andningen är mycket viktig i rosenmetoden. Med hjälp av den säger sig rosenterapeuten kunna se vilka spänningar vi har i kroppen. När vi är ”sams” med våra kroppar fungerar andningen optimalt och vi använder oss främst av bukandningen. När en känsla eller ett minne kommer upp på en Rosensession märker terapeuten det på klientens andning som blir djup. Andningen visar också om vi talar sanning. Ljuger vi så får terapeuten ingen reaktion från andningen. Det är när det som sägs stärks av andningen som vi talar sanning.

Diafragman är kroppens viktigaste andningsmuskel. Den används främst vid bukandning. Bukandning är då vi andas djupt och med ”hela magen”. Diafragman är klöverformad och utgör skiljeväggen mellan brösthålan och bukhålan. I rosenmetoden symboliserar diafragman rädsla. En rosenterapeut jobbar mycket med att läsa av kroppen och kan lätt se om diafragman är spänd. Det märks både på kroppen och på andningen.

- Människors kroppsattityder
Kroppens ”attityder” kommer sig av vanan av att spänna sig. Spänningen är ett uttryck för en inställning. De flesta spänningar är omedvetna och kopplade till smärtsamma känslor. Spänningarna håller känslorna på avstånd. När kroppen är kronsikt spänd

En rosenterapeut kan lätt se om du är spänd genom at bara titta på kroppen. Hon tittar också på andningen. När du är avspänd kommer andningen ut i hela kroppen. Är du spänd ser terapeuten var andningen inte kommer fram och vet då att det är där hon ska jobba.

Det finns ett antal exempel på vanliga kroppshållningar och kroppsliga attityder. De kallas: Brooklyn-bröstet, Trots, Depressiv hållning, Gömma sig, och Ängslig hållning. Har en klient någon av dessa kropps attityder vet hon ofta vad hon ska arbeta med.



”kroppen visar tydligast det du mest försöker dölja”
Marion Rosen





En Rosensession
- Innan sessionen börjar
När en Rosenterapeut behandlar en klient brukar man säga att klienten får en ”Rosensession”.

Klienten får lägga sig på en massagebänk. Hon har då så lite kläder på sig som hon är bekväm med. Eftersom det hela går ut på beröring krävs kroppskontakt, därför måste man vara bekväm med att inte ha alla kläder på sig. Vill hon behålla lite kläder är det ok. Vanligast är att bara ha underkläderna på sig. Hon får också en filt över de delar av kroppen som terapeuten inte behandlar.

Innan första sessionen börjar är det viktigt att klienten vet att terapeuten har tystnadsplikt. Klienten måste känna tillit till terapeuten annars fungerar inte metoden. Det är också viktigt att veta att personer med psykoser eller drogproblem inte ska använda Rosenmetoden.

-Första kontakten är viktig
När klienten lagt sig tillrätta på bänken börjar terapeuten sitt arbete. Första hudkontakten mellan klient och terapeut måste vara tydlig. Är kontakten trevande kan klienten känna sig osäker och därför spänna sig ännu mer.

Ibland frågar terapeuten frågor under sessionen. Då frågar hon alltid generella frågor och hon dömer aldrig. Det är viktigt för terapeuten att tänka på att inte förutsätta vad klienten känner eller tänker. Hon ska aldrig säga ”nu tror jag att du känner såhär” utan ska istället säga ”kan det vara så att du känner”.



- Oproptioneliga kroppsdelar
Terapeuten berör klienten på ett massageliknande sätt och letar efter spänningar i kroppen. Terapeuten lägger också vikt vid att iakta klientens kropp och kroppsspråk. Ofta kan hon se var spänningarna sitter med hjälp av klientens andning. Om klienten har en kroppsdel som är oropotioneligt stor vet terapeuten att det ofta är där hon behöver jobba. Den opropotioneligt kroppsdelen har ofta visat sig vara ett känslomässigt fel. T ex har man märkt att män med stora magar ofta har fått bli vuxna alldeles för fort eller blivit utsatta för övergrepp som barn.

- När terapeuten möter en spänning
När terapeuten börjar jobba med en spänning försöker hon möta upp den med handen. Genom att beröra muskeln med samma kraft som spänningen har kan känslan komma upp och spänningen släppa. Terapeuten märker på klienten när en känsla kommer upp oftast innan klienten själv gör det. Hon får då ändrad ansiktsfärg och ansiktsuttryck. Terapeuten är still med händerna när känslan kommer upp och hon säger ingenting. När en känsla väl kommer upp går den inte att kontrollera. Många börjar. Det har ofta att göra med att gråten är det som ligger närmast ytan. En annan vanlig reaktion är att hon börjar skratta. Den djupaste känslan inom oss är kärleken.

Känslan som kommer upp kan ibland vara något som klienten inte alls känner igen. Det kan också vara något hon minns men har förträngt. Kommer en känsla upp som klienten inte alls känner igen kan det vara ett minne från det att hon var mycket liten.

- Möte med något större än dem själva
Många som går på rosensessioner har efteråt sagt att dem fått kontakt med något som är större än de själva. Eftersom att det inte finns någon forskning som stärker Rosenmetoden så väljer kanske vissa att se det så.

När en rosensession är slut (oftast efter 45-55 minuter) behöver ofta både klienten och terapeuten en stund för att samla sig. Det tar mycket energi både att ge och få en rosenbehandling. Det är viktigt att veta att alla inte reagerar likadant på rosenmetoden. Reaktionerna kan komma på bänken under sessionen men också efter att man klivit därifrån. Det händer inte heller ”mirakel” med alla. För vissa är reaktionerna större än för andra!

Rosenmetoden i jämförelse med andra kroppsterapier

- Därför fungerar det
Eftersom att rosenmetoden ser människan som mer än bara kropp kan metoden hjälpa klienterna. En klient kan komma till terapeuten för ryggsmärtor men terapeuten ser inte bara att problemen sitter där. Hon arbetar igenom hela kroppen och letar reda på var spänningarna finns. Kanske finner hon dem och kan hjälpa klienten att slappna av och bearbeta de känslor som kommer upp. På så sätt kan klienten bli fri från smärtan och förstår då att problemet egentligen inte satt i ryggen, det var bara ett symtom på det som egentligen var jobbigt. Rosenmetoden har sett att det är så vi fungerar.

-Healing

Det som skiljer Rosenmetoden från andra kroppsterapier är att man arbetar med både kropp och själ. I andra kroppsterapier jobbar man främst med kroppen. Man fokuserar på att få bort det som tynger kroppen.

Jämför vi Rosenmetoden t ex med Healing så vill båda metoderna ”få bort det onda”. Rosenmetoden jobbar dock för att göra det omedvetna medvetet och gå till djupet med varför det blivit som det blivit. Varför vi känner en viss känsla eller reagerar på ett visst sätt. Healing vill få bort det onda men jobbar då bara med symtomen, inte varför de uppkom.



”Allt vi vill är att människor ska komma i kontakt med vad de håller tillbaka, och till vilken omfattning de håller tillbaka allt det som de bär omkring på och som inte vill tillåta sig själva att uppleva. Alla dessa saker vi bär omkring på inuti oss själva hindrar oss faktiskt och skapar en barriär mot att leva. De är som bördor, som klippblock i våra varan"



Intervju med Madeleine Bolander

Jag har intervjuat Madeleine Bolander som är certifierad Rosenterapeut. Jag ville få en mer personlig insikt i vad Rosenmetoden är. Därför åkte jag till Madeleines mottagning Kungsholmen för en intervju.

Om du vill veta mer om Madeleine kan du besöka henne hemsida: www.rosenmetod.se

1. Vad är Rosenmetoden för dig? Vad är det med Rosen som tilltalar dig?
Svar: Rosenmetoden för mig handlar om att vara närvarande. Det är egentligen inte jag som gör något. Det är inte jag som ska förändra på någonting. Min uppgift är bara att vara med och ta emot, att vara kärleksfull mot det som är och som kommer upp. Det är då de små miraklerna sker. Det som jag tycker är så fantastiskt med Rosenmetoden är kommunikationen mellan kroppen, själen och anden. Ofta tänker vi på människan som bara huvud och hjärna. Det gör inte Rosenmetoden, med Rosen ser vi helheten.

2. Hur kom det sig att du utbildade dig till Rosenterapeut?
Det började med att jag i tidiga tonåren bestämde mig för att aldrig bli en vuxen som sviker.

Efter att jag gått i terapi en tid så var jag inne på att bli psykolog. Jag såg att man kan luras och gömma så mycket med kroppen. Jag tror att det har att göra med att jag alltid varit fascinerad av kroppen, dans och teater som jag insåg det. En psykolog kan man alltid prata bort, du kan läsa dig till vad han förväntar sig att du ska säga. Men kroppen ljuger inte. Rosenmetoden fanns i bakgrunden och verkade passa mig men var inget jag tordes prova. Efter ett tag drog en kompis med mig till en grundkurs och sen har det bara utvecklats. Det passade mig.

3. Hur utbildar man sig till Rosenterapeut?
Det tar ganska lång tid att utbilda sig till Rosenterapeut, för mig tog det 6 år. Först måste du läsa grundläggande kroppsanatomi (om leder, muskler, leder mm.) Du måste också läsa en speciell ”Rosenanatomi”. Under 3år så går du på 7 intensivkurser om 10 dagar styck samt 20 stycken helgkurser. Efter det har du 1- 1 ½ års praktik. I praktiken ingår att ge 350 klienter behandlingar och att själv ta emot 25 behandlingar. Du går också 25-30 lärarhandledningar och lika många grupphandledningar.

4. Varför tror du att det dröjt så pass länge innan rosenmetoden uppkom?
Det tror jag har att göra med att psykoterapin var tvungen att komma först. Rosenmetoden är ju kopplad till känslor och upplevelser. Det var ju först på 1700-talet som man insåg att barn har känslor så från det har utvecklingen gått ganska snabbt. Jag tror att Marion utvecklade Rosenmetoden just för att hon såg kopplingen mellan kroppen och huvudet. Dessutom visste hon hur viktig andningen är eftersom hon hade astma. Jag tror också att det faktum att hon studerade dansöser har gjort att Rosenmetoden utvecklades som den gjorde. Det fick Marion att förstå hur kroppen fungerar och hur den ser ut i rörelse.

5. Är det flest tjejer eller killar som kommer till dig? Hur länge behandlas man?
Till mig är det vanligast att tjejer kommer. Jag skulle tro att det är 7 av 10 som är kvinnor. Jag har sett att det är två åldersgrupper som kommer till mig. Den ena är de mellan 18-23 och den andra är de mellan 49-56år.

Det är olika hur länge man behandlas. Vissa provar bara en gång, andra kan komma tillbaka i flera år.

6. Är det någonting man behöver tänka på innan man använder Rosenmetoden?
Man ska inte använda sig av rosen om man är mitt uppe i en kris. Rosenmetoden handlar ju om att bearbeta känslor så det är inte att bra att komma hit om man i nuet brottas med en massa känslor. Jag tar inte heller emot barn. Jag tror inte att det är farligt men jag rekommenderar det inte. Dessutom är det förbjudet att behandla barn under 8 år. Man ska inte heller använda sig av Rosenmetoden om man har psykoser eller tar starka mediciner.

7. Hjälper Rosenmetoden alla? Varför/ varför inte?
Rosenmetoden hjälper inte alla. Det kan hjälpa de som behöver ”öppnas”, de som spänner sig. För de som är tvärtom, som behöver ”hållas” hjälper inte Rosenmetoden. Det är viktigt att veta att kroppen inte släpper mer än vad den kan ta hand om. Därför kan det ta olika lång tid innan klienterna känner att de blivit hjälpta. Vissa som kommer hit kan söka hjälp för vissa symtom men som de är omedvetna om varför de har, t ex stress eller utbrändhet. När vi börjar arbeta kan det visa sig att det är något helt annat än stress som egentligen är problemet. Det är omedvetna trauman. Dessa kan bli hjälpa eftersom de blir medvetna om känslorna de inte tidigare visste att de hade.



Avslutning
- Sammanfattning
Rosenmetoden är en kroppsterapi som utvecklats av en kvinna vid namn Marion Rosen. Metoden går ut på att få kroppen att släppa kroniska spänningar.

Det är kroppens försvar att ”ta hand om” känslor som varit för svåra för oss att hantera när de uppkom. Försvaret har utvecklats till att bil spänningar i våra muskler. Om spänningarna inte löses upp blir dem kroniska. Då känner vi av dem som smärta i kroppen. Smärtan gör att vi får begränsningar i kroppen.

Många söker sig till Rosenmetoden pga. fysisk smärta, men förstår efter behandlingen att smärtan bara var ett symtom på ett minne eller en förträngd känsla. Det är genom att man sett detta samband mellan kroppen och själen som man kunnat utveckla Rosenmetoden. Det är också det som skiljer Rosenmetoden från andra kroppsterapier.

En rosenbehandling ser ungefär ut som en vanlig massage. Den går ut på mjuk beröring. Terapeuten letar reda på spänningar i klientens kropp och möter anspänningen med samma kraft som spänningen har. På så sätt slappnar musklerna av och den förträngda känslan/ minnet kan komma...