Vad är typiskt svenskt?

Inledningskapitel

1.1 Inledning

Det var en gång en ung afrikan som under ett år besökte ett land på norra halvklotet.

Det var ett väldigt exotiskt land med djurälskande invånare, började han sin berättelse vid återkomsten till sin hemby. Några dagar under början av solperioden dyrkade de med stor iver sina fjäderfän. De smyckade sina hem med hönsfjädrar och bilder av kycklingar, de förtärde ägg av olika konsistens, de klädde ut sina barn, tände eldar och smällde av raketer. Det var någon slags ond gudom de försökte skrämma bort.

Senare på året när solen, som alla dyrkade, stod högt på himlen, klädde de en stång med blad och blommor och reste den mot skyn. Sedan dansade de runt och sjöng sitt hemlands vemodiga sånger. Jag minns särskilt väl hur de härmade grodornas rörelser och ljud. Nr kvällarna blev mörkare flockade sig människorna kring enkla ljuslågor. Nu hade de vuxna hakklappar och små mössor på sig. De djur de nu hyllade var små dyra skaldjur, som de åt tillsammans med de starka drycker detta folk älskar.

Der hemskaste hände mig när nätterna var som allra längst. En natt öppnades min dörr och en mängd kvinnor i vita, fotsida klädnader trängde in. En kvinna hade ljus kring sitt hår och allesammans sjöng om hästar och talade om katter. I detta land var det sällan jag hörde någon tala om sin gud. Men jag fick vara med och se när de firade den stora grisfesten. De anrättade grisen på många olika sätt, och när de första dagens afton hade ätit - då kom deras gud.

Ja, de sa ju aldrig att de var så, men jag förstod nog. Han liknade vår gamla medicinman - med mask framför ansiktet och med underliga kläder. Han hade dyrbara gåvor med sig till människorna, som då blev glada och lyckliga. Sedan försvann han igen. De sa att han brukade komma en gång om året till dem. Det är ett mycket underligt och exotiskt folk. [1]

Ovanstående text berättar om Sverige på samma sätt som andras kulturer brukar beskrivas i svenska böcker och dokumentärer. Texten är också anledningen till att vi valde det här ämnet. När vi för första gången läste ovanstående text, som vi fick av en lärare, skrattade vi först åt beskrivningarna av svenskarna och svenska seder. Sen började vi tänka; hur uppfattar folk i utlandet svenskarna egentligen? Hur uppfattar svenskarna sig själva? Och hur integreras dessa två uppfattningar för människor som har bott utomlands men nu flyttat till Sverige?

Historien ovanför är också ett väldigt bra exempel på hur fel det kan bli när man ska skapa sig en uppfattning om något som man inte har någon kunskap om. Det är så fördomar skapas. Vi har därför försökt att få kunskap om svenskar, för att få bort våra egna fördomar.

Det är lätt att skapa diskussioner om detta och skratta åt "dumma utlänningar" som tror att det går isbjörnar på gatorna och att alla är nakenbadsälskande jättar, eller åt "inskränkta svenskar" som vägrar sitta jämte någon okänd på bussen och hellre väljer en svart skjorta än en Hawaii-mönstrad.  Men varifrån kommer dessa fördomar? Och vilka stämmer? Det är dessa frågor som ligger till grunden för detta arbete.

Man måste komma ihåg att det här är ett arbete som handlar till största delen om förutfattade meningar och fördomar. Många gånger är de helt tagna ur luften eller så ligger det bara ett litet korn av sanning bakom. De flesta är långlivade och har en lång historia. De allra flesta har ingen som helst vetenskaplig bakgrund och har aldrig bedrivits forskning på. Till exempel är det svårt både att verifiera och falsifiera myten om svenskars utseende då det inte finns någon riktigt statistik på antalet blåögda och blonda människor. Det är viktigt att ha detta i åtanke när man läser vissa delar av uppsatsen. Det är svårt att jobba med fördomar då de är just fördomar och svårt att se på utifrån ett vetenskapligt perspektiv.

Uppfattningen om svenskar är ett bra ämne då den leder till diskussioner eftersom alla har en åsikt i ämnet. Det spelar ingen roll om man tycker att svenskar är nationalistiska, snygga, konflikträdda eller ovanligt artiga - någonting tycker man om dem. Det vi ska försöka göra är att ta reda på varifrån dessa uppfattningar har kommit och om de har någon verklighetsförankring. Det intressanta är att uppfattningarna inte är alltid den korrekta sanningen. Det kan man konstatera redan innan man börjar med ett sådant här arbete, till exempel så är det ganska självklart att myten om den "svenska synden" inte är korrekt. Tar man fakta och statistik till hjälp kan man till exempel få reda på att svensken inte dricker mest kaffe, att svensken inte lever längst och att hälla sprit i kaffet även förekommer i bl.a. Italien och Frankrike. Dock är själva göken i kaffegöken, att man ska dricka spritkaffet på morgonen innan gökens galande, svenskarna ensamma om. Svenskarna är också ganska ensamma om att alltid tacka för maten, att gå husesyn, att högt berätta både att vi ska gå på toaletten och vad vi ska göra där samt att svara med vårt namn när telefonen ringer[2]. I Sverige räknas det som högsommar när dagstemperaturen är över 25 grader, något som i många andra länder skulle kallas för vår.

Det är dessa småsaker som gör varje land unikt och som kallas för kultur. Det är också dessa saker som skapar en nationalitet - egenskaper som är mer eller mindre unika för engelsmän, thailändare, eller just svenskar.

1.2 Syfte

Syftet med denna uppsats är att, utifrån ett historiskt och samtida perspektiv, undersöka vad som är typiskt svenskt och att granska huruvida det finns olika betraktelser på svenskarna enligt oss själva, invandrare och utländska medborgare, samt att få en ökad förståelse för olika aspekter och synsätt.

1.3 Frågeställningar

•1.    Vilka egenskaper har svenskar enligt sig själva?

•2.    Vilka egenskaper har svenskar utifrån invandrare i Sverige?

•3.    Vilka egenskaper har svenskar enligt personer från utlandet?

1.4 Avgränsning

Arbetet gäller fördomar om svenskar som finns nu, både i Sverige och utomlands.  Arbetet avgränsas till att gälla utlänningar, invandrares och svenskars syn på svenskhet. Synen på svenskar är definierad utifrån en historisk bakgrund med en tyngdpunkt efter 1951, då filmen Hon dansade en sommar, regisserad av Arne Mattson, spelades in. Fokuseringen ligger på de största och mest utbredda fördomarna om svenskar, det är alltså inte alla fördomar om svenskar som har tagits upp.

Synen på svenskar redovisas utifrån svenskarnas egna perspektiv med tyngdpunkt på den syn som finns idag, men med en historisk bakgrund för att undersöka de underliggande orsakerna till att dessa syner vuxit fram. 

Invandrarnas syn på svenskar gäller bara invandrare som invandrat till Sverige, inte till något annat land.

Genom att ta upp de mest utpräglade uppfattningarna i utlandet om svenskar har en klar bild om uppfattningen om svenskar utkristalliserats.

1.5 Materialbeskrivning

Vi har använt oss av böcker, både sådana som har behandlat ämnet Sverige, svenska företeelser och böcker som fullt ut behandlar ämnet "fördomar om svenskar och Sverige". Vi har också använt oss av en del tillförlitliga Internetkällor, både utländska och svenska.

Det har varit svårt att hitta fakta om uppfattningar om svenskar och Sverige. Det har visat sig att förvånansvärt lite forskning har bedrivits på området; det närmaste forskning vi har kommit har ofta varit mer eller mindre rangordnade fördomar om svenskar. Det har gjort att de får böcker som faktiskt har behandlat ämnet har näst intill överanvänds och man har ofta önskat närvaron av andra källor så att avhandlingen skulle bli mera nyanserad.

Den europeiska identiteten, skriven 1992 av Åke Daun, verkade lovande men visade sig vara ganska daterad. Boken är ett slags inlägg i debatten om Sveriges medlemskap i EU (eller EG som det hette då) och handlar mestadels om hur den eventuella Europeiska jättestaten som EU möjligen skulle kunna leda till ser skulle se ut. Den har 18 år på nacken och det märks när han ständigt pratar om EG samt jämför Sverige med Sovjet och Västtyskland. Daun gör många jämförelser mellan Sverige och andra länder, främst Italien, men gör nästan aldrig någon ansats till att undersöka varför dessa fördomar finns. Han beskriver också svenskarna och deras beteenden, men gör ingenting mer än att just flyktligt beskriva dem och konstatera att dessa fördomar finns.

För att på ett ackurat sätt beskriva svenskarnas seder och högtider har vi tagit använt oss av böcker som behandlar ämnena folktro och högtider. Ebbe Schöns Folktrons ABC utgiven 2005 är som en slags uppslagsbok med allt om folktro. Den är mycket informativ och det är lätt att hitta det man söker. Den har definitivt varit till hjälp. Årets festdagar av Nils-Arvid Bringéus utgavs 2006. Den tar upp årets alla högtider i den ordning de kommer på året och beskriver dess uppkomst. Bringéus hämtar mycket fakta från tidningsutklipp och ögonvittnesberättelser vilket ger honom stoff som inte hittas mycket annanstans. Dock blir det frustrerande när man försöker ta del av detta och upptäcker att han sällan har angett exakta referenser till dessa källor; han skriver inte vilken tidning det var eller i vilket sammanhang det sades. Det gör att man är tvungen att referera till hans bok istället för den direkta källan. Folk i fest - traditioner i Norden utgavs 2000 och är skriven av flera författare - där Jan-Öjvind Swahn är huvudredaktören. Den behandlar högtider ur ett nordiskt perspektiv; varje högtid beskrivs på svenska respektive danska, norska, isländska och finska. Det är en informativ bok, men man får känslan av att författarna bara velat ge ett överskådligt perspektiv istället för ett djupgående.

1.6 Metodbeskrivning

Vi ska använda oss av relevant litteratur och information som vi hittar på Internet. Den mesta litteraturen har vi hittat på Kunskapens hus Bibliotek. Vi har valt att studera böcker som innehåller relevant information om Sverige och svenskhet. 

Vi har delat upp arbetet så att Nicolette skriver om svenskarnas syn på sig själva, Anna skriver om invandrares syn på svenskar och Anna-Maria skriver om utlänningarnas syn.

Uppsatsen har en deduktiv ansats eftersom vi först skaffat oss kunskap och förväntningar om hur uppfattningen om svenskar inom de olika grupperna ser ut och därefter gått ut och samlat in information och fakta.

2.1 Svenskars syn på sig själva

2.1.1 Den typiskt svenska maten

Vad är typiskt svensk mat? Det svaret kan få olika svar beroende på om man söker svaret i svenskarnas uppfattning eller i fakta.

Köttbullar brukar anses som den svenskaste maträtten som finns. De säljs på IKEA världen över tillsammans med potatis, lingonsylt och gräddsås och lanseras som den svenskaste maträtten som finns. Även omvärlden anser att vi äter Swedish meatballs hela tiden. Men faktum är att köttbullar förmodligen är en av världens vanligaste maträtter. De finns, om än med små variationer, i bl.a. Indien, Italien, Sydafrika, USA, Thailand, Tyskland, Turkiet och Ungern. I Sverige dök ordet "köttbulle" upp år 1755.  I England åt man köttbullar redan under medeltiden och i Kina har man hittat 2000 år gamla köttbullsrecept [3].

Andra "helsvenska" maträtter kommer också från andra länder. Matjessill kommer ifrån Nederländerna, kåldolmen är turkisk, lingonsylt är i princip samma sak som amerikanernas tranbärssylt, lutfisk är snartlikt portugisernas bacalau, senapssås är vanligt i Frankrike, stekt och kokt ål återfinns i Italien respektive England, de flesta kålsorter finns i Tyskland, vodkan är så ryskt som det kan bli, kalla kräftor äts också i Finland och ett smörgåsbord är egentligen bara ett annat ord för buffé. [4]

Pizza är sannolikt den vanligaste maträtten i Sverige. En aldrig så liten by har minst en pizzeria på torget och numera finns det "försvenskade" pizzor med köttbullar på. Ändå tänker vi inte på maträtten som typiskt svensk. Pasta är också något vi äter var och varannan dag, ändå säger ingen att pasta är typiskt svenskt. Faktum är att pastaformen makaroner har en mycket lång svensk tradition; när Cajsa Warg publicerade sina recept på 1700-talet fanns såväl svenska klassiker som ärtsoppa och lutfisk, som makaroner[5].

Anledningen till att det inte finns så mycket grönsaker inom svensk mattradition är Sveriges långa vintrar. Man använde istället grönsaker som höll länge eller som kunde läggas in, som lök och kål. [6]

Kalles kaviar, Pripps Blå, Ekströms blåbärssoppa, sillen från Abba, Felix som gör det goda godare och saften från Bob är norsk. GB Glace är engelskt. Åhus Glass, Siljansknäcke och Carlshamn Mejeri ägs av grannen i öster. Gevalia, Estrella och Marabous choklad som får dig att säga "mmm" kommer från USA. Volvo ägs av kineser och Saab numera av holländare. Wasa knäckebröd ägs av en italiensk spagettitillverkare. [7]

Letar man efter en helsvensk och unik mattradition hittar man ingenting. Till och med kanelbullar har jag ätit utomlands.

2.1.2 Svenska

Något som svenskarna garanterat har för sig själva är språket. Med undantag av Gammalsvenskby i Ukraina och diverse charterhotell på Mallorca så talar man svenska bara i Sverige.

En viktig händelse för svenskan var när Martin Luther i Tyskland införde en kyrkreform som berövade biskoparna deras makt, konfiskerade kyrkans egendom och stängde klostren. Gustav Vasa blev påverkad av detta och införde det samma i Sverige. I och med detta kom kravet på att gudstjänster framöver borde hållas på svenska.  Gustav Vasa satte översättare på att översätta bibeln till svenska. Detta arbete pågick mellan 1526-1541. Det är först nu vi får ett enhetligt svenskt alfabet[8]. Nu bestäms att å, ä och ö ska ingå i det svenska alfabetet, att ordet "och" ska stavas just så och vilka verbformer som gäller. Allteftersom började detta nya "kyrkospråk" att sprida sig och det talade språket likna de nybestämda reglerna.

Senare försökte Georg Stiernhielm att rensa ut onödiga låneord från svenskan för att reformera språket ännu mera.

2.1.2.1 Lagom

Ordet lagom används ofta för att beskriva svenskar och Sverige; lagom är bäst, landet lagom och så vidare. Man brukar också säga, med en viss stolthet, att ordet lagom bara finns i det svenska språket. [9] Detta både stämmer och stämmer inte.

Det stämmer inte då det finns en hel drös med ord och uttryck på andra språk som bara har ungefär samma innebörd; istället för "lagom" betyder det "tillräckligt" eller "nog". Men samtidigt, är inte just det innebörden av lagom? När de gamla romarna gick omkring och sa "quantum satis" med innebörden "varken för mycket eller för lite", så är väl det ett, kanske något mer omständigt, sätt att säga "lagom"? Samma sak med norskans "passende", finskans "sopivasti", turkiskans "karanica" [10] och japanskans "shodoyi". [11] Det kanske inte går att direktöversätta till ordet "lagom" men det har samma innebörd.

Det finns en gammal myt om ordet lagom som ofta förvirrar angående ursprunget till ordet. I de fattiga torparstugorna förr i tiden hade man ont om mat; ofta fick man dela på en gamma dryckeskåsa och en salt sill eller en skål gröt. Detta langades laget runt till hushållets alla utsvultna. För att maten skulle räcka skulle man inte ta mer än att maten eller drycken skulle räcka "laget om", som sedan drogs ihop till "lagom". [12]

Detta stämmer som sagt var inte. Lagom är en gammal böjningsform av ordet "lag" med innebörden "rätt skick" och "ordning". "Enkom" och "stundom" är andra exempel på samma böjningsform. [13]

Vad ett uttryck betyder och hur det sedan används behöver dock inte överensstämma; lagom har används på ganska många olika sätt.  1824 höll Esaias Tegnér ett tal till studenterna i Lund där han talade om vikten att ha en "känsla för det mått, det lagom, som är det verkliga skönas norm och väsende". 1847 användes ordet i sammanhanget "det vore just lagom att ni med era grofva näfvar förgrep er på ett finbildadt fruntimmer". 1857 påstår man fördelen med att hålla måtta i allting: "Lagoma korfvar ä' bäst". 1865 sa man "när hunden jagar katten och katten mullvaden, då blir det lagom med kattor och lagom med mullvadar" och ville därmed använda lagom som liktydligt med lämplig mängd. Vilhelm Moberg beskrev en soldats berusningsmängd 1927 med orden: "När han sedan kom in i dansstugan var han redan 'lagom' efter vad man kunde se". [14] Som vi kan konstatera kommer "lagom" från lag och rätt men betyder numera så mycket mer.

Lagom kan också anses stå för den gråa massa, för genomsnittet. Svenskarna anser sig vara ett lagom folk. Detta blir riktigt intressant när man börjar lägga fram fakta och statistik på att svenskar faktiskt är över genomsnittet både med kaffe, hembränt, idrottsfanatism och naket vinterbad. Förklaringen till detta är att man gärna göder uppfattningen om svensken som grå och lagom för att det på något sätt är skönt att ha som ursäkt när man väljer en brun skjorta istället för en storblommig, när man hellre dansar folkdans på Skansen än en eldig tango, när man hellre åker i en trygg Volvo än att susa fram på vägarna i en Lambogini. [15]

2.1.3 Skapandet av svenskheten

Under 1800-talet var nationalromantiken populär. I det flesta länder började man nu att söka efter sina rötter, avbilda på målningar hur man ville att landet skulle uppfattas och understryka allt det härliga med sitt fädernesland. Fann man inget härligt så skapade man det med hjälp av myter. Allt detta gjordes också i Sverige. Det var också en tid av uppbrott och förändring. Skråväsendet var på våg bort och hade ersatts med näringsfrihet. Nya kommunikationer ökade folks rörlighet. Arbetarna började ställa krav; socialisterna ansåg att det var viktigare att arbetare var solidariska med arbetare i andra länder, än med rika i sitt eget land. Allt detta skapade oro hos borgerskapet. Därför började de att, samtidigt som de hyllade de nya teknikerna och utvecklingen, att blicka tillbaka mot en svunnen tid. Borgarna ville visa på en folkgemenskap för att motverka socialisternas prat om klasskamp. Man började idyllisera livet på landet och bondesamhället, en tid då alla slet sida vid sida och hög som låg kunde samarbeta. Liknande utvecklingar skedde i andra delar i Europa. I Sverige fick Götiska förbundet stor betydelse. Det bildades 1811 av före detta Uppsalastudenter med syfte att återuppliva "de gamle göters frihetsanda, mannamod och redliga sinne". Idén var från början en ploj, man skulle dricka ut horn och kalla varandra för vikinganamn.[16] Snart blev det dock allvar och en litterär klubb startades. I och med Götiska förbundet kom fornnordiska motiv att ersätta de tidigare tankarna om släktskap med urgoterna och vikingen etablerades som historiskt föredöme. [17]

Det finns få saker som har betytt mer för vår och omvärldens bild av Sverige än Skansen och Nordiska museet, båda skapade av Artur Hazelius. År 1872 köpte han en folkdräkt och insåg i samband med inköpet att detta mode var på väg att dö ut. Året efter öppnade han skandinavisk-etnografiska samlingen på Drottninggatan i Stockholm. Tanken var att han där skulle inhysa dockor i naturlig storlek iklädda folkdräkter, men samlingen växte fort. Efter sju år hade Hazelius 30 000 föremål och en lokal på Drottninggatan hade blivit till 90 rum i fyra hus på samma gata.  År 1888 började det som i dag är Nordiska museet att byggas. Det stod färdigt år 1907. Målsättningen var att under valspråket "känn dig själv" ge det svenska folket en nationell identitet. Parallellt med museet skapade Hazelius Skansen. Här skulle myten om det gamla goda bondesamhället odlas och frodas. Det fraktades till och med byggnader till området i Stockholm som skulle bli Skansen, allt för att skapa den gemytliga lantkänslan. Det första hus som fraktades dit var Morastugan år 1891, samma år som Skansen invigdes. Att Dalarna utsågs till förebilden för det bondesamhälle som alla skulle sträva efter berodde på att skiftesreformen aldrig har ägt rum här. Byarna stod kvar så som de alltid hade gjort. Detta fick nationalromantikerna att hävda att det var här man kunde finna en slags ursvenskhet. Dalarna blev också det första inhemska turistmålet. Dit reste borgarna, iklädda sina nationaldräkter, för att få leva ut sina idéer om den glada bondens naturliga liv. Lägg märke till att det var borgarna som reste dit, för det var främst denna grupp som hade den här världsbilden. [18] Att undersöka de nationalromantiska idéerna under den här tiden säger oss ingenting om hur folket egentligen levde och tänkte.[19]

Borgerskapet skapade helt enkelt sin historia. En bild av "den gamla goda tiden" där det som inte var urval var rena påhitt. Fanns det inte tillräckligt med bra stoff fick man låna in från andra kulturer; i dalakullornas dräkter fanns mönster från Ryssland och Java och den polska de dansade kom såklart från Polen. Resultatet av borgerskapets skapande av historia är den stark idylliserade verklighet som vi kan hitta i Carl Larssons tavlor och Erik Axel Karlfeldts dikter. [20]           

2.1.4 Lucia

Vår "helsvenska" Lucia är ett hopkok av inhemska och utländska traditioner. Det mest svenska, och antagligen det enda som skulle kunna kallas svenskt, med traditionen är sättet vi firar det på. [21]

Enligt legenden är Sankta Lucia från Syrakusa i Sicilien. När hon föddes är inte säkert men det var antagligen någon gång mellan år 206 och 283. Det finns många legender om henne, alla med ett uns av sanning i sig.[22]

Hennes föräldrar var rika; Lucias mamma fick uppfostra henne efter hennes pappa dog.  Lucia bestämde sig för redan när hon var liten att hon skulle avlägga kyskhetslöfte och ville ge alla sina jordiska ägodelar till de fattiga. Dock höll hon detta beslut hemligt, inte ens hennes mor fick reda på det.  När lucia så småningom växte upp lovade hennes mamma bort henne till en ung man. Lucia ville inte gifta sig och bad till Gud att Han skulle rädda henne från äktenskapet. Modern blev vid denna tid svårt sjuk och behövde vård. Lucia tog då med henne till ett pilgrimsmål där Lucia bad till ett helgon för att hennes mamma skulle bli frisk. Helgonet visade sig för Lucia och sade "Min syster, varför ber du mig om något du lika väl själv kan ge din moder? Din tro har botat henne!". [23] Som tack för detta mirakel lovade hennes mor att Lucia aldrig behövde gifta sig och att hemgiften skulle gå till de fattiga. 

När detta blev känt angav hennes tilltänkta brudgum henne som kristen. Detta skedde år 303, vilket var det värsta året under kejsar Diocletianus förföljelse av de kristna. Lucia blev fängslad och torterad men visade inte med ett ljud att hon led. Då blev hon istället dömd att jobba på bordellen. Där skulle hennes kyskhet tas och den Helige Ande vika ifrån henne. För att komma dit skulle hon färdas på en oxkärra, tanken var att folket i staden då skulle få en chans att håna henne på väg till bordellen. Men oxkärran rörde sig inte en tum, hur mycket man än slet och drog i den. Då försökte man att elda upp henne och ved samlades runt hennes fötter. Återigen blev hon räddad av Gud. Ståthålaren försökte då att hälla kokande olja över henne, men Lucia blev återigen oskadd. Som ett sista desperat försök befallde ståthållaren en bödel att borra ett svärd genom halsen på henne. Först då dog hon. Dock ska det återigen påpekas att sanningshalten i den här legenden kan diskuteras. Antagligen är det stoff från flera olika jungfrurs martyrdödar. [24] Dock finns det inga anledningar att tvivla på årtalen och platsen för händelserna. Inte heller det slutgiltiga dödsättet är helt osannolikt.

Lucias namn åsyftar till det latinska namnet för ljus (lux). Detta är antagligen orsaken till att hon blev ett skyddshelgon för synen och att det blev vanligt att åkalla henne för skydd mot ögonsjukdomar. [25] Dock har legenden en mer dramatisk förklaring. Enligt legenden blev en hednisk ung man förälskad i Lucias vackra ögon och ville gifta sig med henne. Detta fick henne att riva ut sina ögon och skicka dem till honom på ett fat. När den unge mannen fick ögonen så blev han kristen och döpte sig på studs. Lucia fick ett par ännu vackrare ögon av Gud.

En annan legend om Lucia som har anknytning till ljus är när hon skulle ge mat till fångarna i fängelsehålorna. Fängelsehålorna var ofta under jorden med mörka trånga gångar. Hon ville ha med sig så mycket mat så möjligt fäste hon därför ljusen på huvudet för att se vart hon gick. Det är därför Lucia ofta avtecknas med ljus på huvudet.[26]

Legenden om Lucia härstammar troligen från 400-talet. Detaljerna i legenden är inte särskilt pålitliga, men med tanke på de olika platserna som hon omnämns på så finns det inget tvivel om att hon var viktig för den tidiga kyrkan[27]; bl.a. är hon en av de få kvinnliga helgon som omnämns i Gregorius den stores kanon. Den 13 december firas Lucia, vanligast är detta i Italien och Sverige. Inom den katolska kyrkan firas Lucia som en ljusfest, vilket gör att Lucia firas till viss del i de flesta katolska länder, dock liknar firandet inte det som vi har i Sverige. Inte heller firandet i Italien liknar det som finns i Sverige. Lucia firas i de övriga nordiska länderna på ungefär samma sätt som i Sverige, men den form som lussefirandet har utvecklades i Sverige och har funnits längre än i övriga Norden.

 Före den gregorianska kalenderformen var Lucianatten den längsta på året. Hennes minnesdag, som kallades Lussimässa, var också markerad på den norska primstaven. [28]

Den Lucia som firas i Sverige i dag har dock lite anknytning till legenderna, möjligtvis tänker man att hon är "ljusbärarinna" som sprider ljus under den mörka decembermånaden. [29]

Under medeltiden markerade Lucia julfastans ingång, då man skulle äta upp sig ordentligt före gryningen då fastan började. [30] Detta fortlevde även efter reformationen, fast då i formen "lusse långnatt".[31] Det var vanligt att på landsbygden i Västsverige fira "lusse långnatt" då man skulle stiga upp ottan för att "lussegubben" eller "lussekärringen" inte skulle komma och ösa ut löss på gården. Sedan började ett ordentligt festande. Man skulle ha sju frukostar innan gryningen. Även djuren skulle få något extra gott. Luciadagen var allmänt belagd med arbetsförbud vilket bör ha varit lämpligt med tanke på morgonens fyllefest. Festandet och ätandet var delvis en kvardröjande tradition från den katolska tiden då man skulle äta upp sig inför fastan. Men man trodde också att man kunde försäkra sig om att få mat under det kommande året genom "överflödets magi" just då solen vände. Ju mer man åt, desto bättre skulle man få det.[32]

Lucianatten ansågs vara den längsta natten på året (vilket antagligen härstammade från då man använde den Gregorianska kalendern och den 13:e december faktiskt var den längsta natten på året) vilket gav upphov till en hel del skrock. Solen troddes stanna till ett ögonblick på sin bana, vid "solvändet". Den natten bet korna tre gånger i krubban av sorg och långleda eftersom den långa natten aldrig tycktes ta slut. Man trodde också att djuren talade till varandra denna natt, men det var farligt att lyssna till deras tal. [33] Man associerade namnet Lucia till Lucifer och trodde att "Lussepär" smög runt eller att en "lussefärd" under Lucias kommando ägde rum under natten. [34] Om inte spjället var ordentligt stängt kunde det hemska följet ta sig in i huset. [35] Andra associerade Lucia med ordet lus och ansåg att man under den natten kunde "säga upp" löss och loppor så att de flyttade. [36]

Under 1600- och 1700-talen växte den svenska lussebrudstraditionen fram. I början av 1700-talet överfördes kinkenjenstraditionen i främst Västergötland med sin utklädning och bytte namn till lussebrud. Kinkenjes var en tysk figur som sades komma med julklappar till barnen. Han var ett alternativ till det katolska helgonet Sant Nikolaus. Utklädningen bestod av en vit klänning och ljus i håret och när traditionen kom till Sverige på 1600-talet gav den så småningom upphov till Lucians dräkt. [37] Detta är noterat första gången 1764 på Horns boställe norr om Skövde. Det är skånsk präst på besök som blir väckt av en utklädd flicka i vitt som sjunger och har vingar som en ängel. [38] När hon några årtionden senare åter omnämns har hon tappat vingarna men har istället en gloria av ljus på huvudet.  Att detta tilltag hamnade just på Luciadagen kan dels bero på högtidens framstående ställning i äldre tradition, dels att man i ett slott eller i en herrgård där seden uppkom kunde associera mellan namnet Lucia och ljus. [39] Ett århundrade efter noteringen om Luciafirandet på Horns boställe noterar en engelsk resenär seden i Värmland och Närke. Man kan också läsa från 1880-talets Västergötland att "på förmögnare bondställen utkläddes oftast en av husets pigor i en vit dräkt med krona, full av ljus, på huvudet". [40] Traditionen med Lucia och Luciatåg har alltså med största sannolikhet spridit sig från högre till lägre samhälleliga skikt.

På många håll i Sverige fanns en äldre form av utklädning till lussegubbar, vilket hörde till de många tiggeriupptågen som förekom under jul. Denna form av Luciafriande var länge en lokal tradition i Vänerlandskapen och spreds under slutet av 1800-talet till resten av Sverige genom studenter som förde med sig sedan till folkhögskolor och likande. [41] Det ingick, av allt att döma, en ordentlig frukost i dessa Luciafiranden men dock ingen lussebrud.[42]  I slutet av seklet fick Lucia en framträdande plats I Skansens julfirande. Även nykterhetsföreningar och frikyrkosamfund hjälpte till med spridningen av Lucia då de mycket gärna anammade kaffe och lussekatter istället för det morgonsupande som hade präglat äldre Luciafirande. [43]

En annan teori till Luciafirandet i Sverige är att det härstammar från stjärngosseupptågen runt jul. Stjärngossarna åtföljdes ofta av en änglafigur och den skulle kunna ha utvecklats till Lussebruden. [44]  År 1655 beslutade konsistoriet i Stockholm att en sammanslutning av ynglingar från trivialskolan och gymnasiet skulle svara för Luciasången i hela staden. Stjärngossarna och änglafiguren uppträdde även vid skolornas avslutningsfest, 13:e december var nämligen enligt 1724 års gymnasie- och skolordning, som gällde fram till 1843[45], höstterminens avslutningsdag. Det firades med, förutom uppträdanden av ovan nämnda figurer, med en ljusfest. [46]

Den första uppgiften om luciafriande med en Lucia finns i Västgöta studentnation år 1850, men bruket uppgavs vara gammalt redan då. År 1869 firade man för första gången lussefest gemensamt i de västsvenska nationerna i Lund. "Stora Lusse" upprepas med vissa års mellanrum. Eftersom det inte fanns några kvinnliga studenter vid denna tid fick en manlig student ta på sig Lucians roll. [47]

Lussetågen började med att ungdomar roade sig själva (och andra) genom att klä ut sig till "lussegubbar" som gick runt i gårdarna och sjöng visor. Som lön för mödan fick de några supar eller en liten peng. [48] En huvudsakligen västsvensk sed var att utse en "lussebrud" som kläddes i halm och som alla pojkar skulle dansa med. Intressant nog fick "lussebruden" ofta en stämpel som oanständig, raka motsatsen till det kyska helgonet Lucia. [49] Detta är ett väldigt bra exempel på de två skilda trossystem som konkurrerade om människornas omdömen; ett katolskt och ett hedniskt.  1850 stod det att s.k. Lucior förbjuds att "kringgå och sjunga i staden" i Vänersborg. [50] I Örebro utfärdades det ett förbud mot sång och upptåg med stjärnan och julbocken på gatorna och utanför husen vid Lucia redan 1777. Alla figurer kallades för "lussegubbar" men tjejer kunde klä ut sig till killar och tvärtom.[51]

Det moderna Luciafriandet fick sitt genombrott när Stockholms Dagblad 1927 anordnade det första offentliga Luciatåget. Denna nya sed spreds snabbt över landet, ofta genom initiativ i lokalpressen, ända till Finland där seden introducerades genom skolorna. [52] Luciafirandets snabba spridning kan hänga samman med en ökad tendens att fira jul på arbetsplatser, skolor, inom föreningslivet etc. Lucia låg dessutom rätt i tiden då show, välgörenhet och skönhetstävlingar var populärt.  Villkoret i dessa skönhetstävlingar var att den flicka som valdes till Lucia skulle vara "en nordisk typ"; att det sicilianska helgonet knappast var "en nordisk typ" verkade inte bekymra någon. [53] Kröningen av Lucian är den viktigaste stunden vid sådana här tävlingar. En celeber människa placerar ljuskronan på Lucians huvud och kanske fäster ett smycke runt hennes hals som bevis på att hon är sötast och har det mest nordiska utseendet av alla. [54]

Mot slutet av 1920-talet utgavs det ett antal häften med Luciaförteckningar ibland med och ibland utan någon anknytning till Lucialegenderna. Det viktigaste nytillskottet var Luciasången. Den fick sin första svenska text, den numera välkända "Natten går tunga fjät...", vid sekelskiftet, skriven av journalisten Sigrid Elmblad. Melodin skrevs lång tidigare av Teodoro Cottratus, då till en italiensk sång. [55] Sången Sankta Lucia sjungs, förutom i Skandinavien, fortfarande på Sicilien. [56]  Låten har ursprung i Neapel och den italienska originaltexten handlar inte alls om Lucia utan om fiskehamnen i Neapel som bär Lucias namn. [57] Luciaframträdandet försköts i samma veva till kvällen från att förut alltid ägt rum på morgonen. [58] Man kan också säga att Lucia bytte arena; från hemmet till att bli ett självklart inslag i offentliga lokaler.

Under 20-talet började Lucia att användas alltmer i olika reklamsammanhang och lussebrudar började pryda veckotidningsomslagen vid jul. [59] 1935 sände radion Luciasången för första gången och den har sen dess varit ett stående inslag, vilket har betytt mycket för spridandet av Luciafirandet. [60] År 1960 sände TV för första gången ett morgonprogram med Luciaframträdande, med ett återkommande inslag blev det inte förrän 1964. [61]

I dag har Luciafirandet avtagit något i hemmen. Det har blivit svårt att hinna med lussandet på morgonen då en allt större del av Sveriges kvinnor är yrkesarbetandet. Dessutom är många i Sverige ensamboende, vilket gör att det är svårt för firandet att expandera. På skolor och på dagis är Luciafirandet dock fortfarande mycket populärt och man brukar uppträda för föräldrarna. Många av dagens unga förbereder lussandet på kvällen före med en lussevaka.[62] Alkoholförtäring i samband med vakan har gjort Lucianatten stökig i många städer. På arbetsplatser, varuhus och skolor är Luciafirandet nästintill obligatoriskt numera och markeras med om inte sång så åtminstone med kaffe, lussekatter och pepparkakor. [63] Man har också försökt att integrera firandet och legenden om Lucia i protestantiska kyrkor; år 1989 firade Jacobs kyrka i Stockholm för första gången en Luciagudstjänst. [64]

Luciafirandet är, som jag har visat, ett väldigt bra exempel inte bara på en tradition som har kokats ihop och har element av en rad olika kulturer, utan också på en tradition som har stöpts om och snyggats till för att passa den tidens ideal.  Med start som katolskt helgon, fortsättning som hednisk fyllefest, en gnutta inspiration från ett tyskt tomtealternativ och en utveckling till studentspex så har firandet slutligen rensats upp från eldvatten och osedlighet och försetts med lingonkransar och dygd och blivit vår helsvenska Lucia.

2.1.5 Allsång

Allsång är något som hör den svenska sommaren till, oavsett om man avser snapsvisor som skrålas så fort så möjligt så att man kan få ta sin sup eller städade direktsända sammankomster på Skansen med Carola som hivar krukväxter omkring sig.  Grunden till denna tradition, (med tradition avses allsång, inte kast med liten pelargon) lade Alice Tegnér en gång i tiden.

Alice Tegnér var med och grundade Samfundet för Union sång, vars syfte var att stärka fosterlandskänslan genom sång. Samfundet hade 1905 bland annat lyckats samla 50 000 sångentusiaster framför Rosendals slott. Med sin allsång ville de visa hur viktigt det är att hålla samman folket och stärka det betraktades som svenskt.[65] Detta underströks också i förordet till Sjung svenska folk, en sångbok som Alice Tegnér sammanställt och gav ut 1906; "Denna sångsamling är ämnad att i någon mån tjänande medverka vid den fosterländska samling, som så många nu önska och på hvilken vi hoppas för vårt svenska folk. Att sången innebär en förenande kraft människor emellan, behöfver icke bevisas: 'Hjärtats nyckel heter sång'". [66] Visböcker hade funnits i Sverige sedan slutet på 1500-talet men detta blev det svenska folkets första gemensamma sångskatt. [67] Boken blev mycket populär och en bästsäljare, mycket tack vare att den såldes av folkskollärare över hela landet. I boken hittar vi bland andra Fjärlin vingad syns på Haga, Uti vår hage, Betlehems stjärna och Mandom mod.[68] Just den sistnämnda och de andra sångerna i kapitlet "Marscher, färdevisor och soldatsånger", där krig glorifieras och att dö för sitt land är det finaste man kan göra, är väl de som man mest sällan kommer på sig själv att gå och tralla på. 

För allsången i Sverige ser inte längre riktigt ut som i Alice Tegnérs vision. Det är inte ofta man ser tanterna på Skansen sjunga "en ung, en bra soldat du är med döden gömd i blankt gevär, du städse stolt dig värje" osv.[69] Eller tanter och tanter föresten, det är väl ganska många tonårstjejer i publiken nuförtiden. Om det beror på att Darin uppträder eller om Darin uppträder för att tonårstjejerna är där vet jag inte. Låtarna som sjungs är knappast hundraåriga vackra visor längre utan relativt moderna låtar och en hel del buskis.

Men vad man sjunger kanske inte spelar någon roll, Alice Tegnér ville ju samla det svenska folket och öka fosterlandskänslan och det kanske man gör med Igelkottaskinnet eller någon liknande låt också. Som Alice själv skrev: "... ett af de ädlaste känslans uttrycksmedel är sången". [70]

2.1.6 Folkhemmet

Folkhemmet är väl själva kärnan i det socialistiska och rättvisebesatta samhälle som för många andra länder är själva definitionen av vad som är svenskt. Vi själva har ofta svårt att definiera vad detta folkhem är för något, antagligen för att vi lever mitt i det (eller i alla fall i resterna av det).[71]

Så tidigt som 1928 pratade den socialdemokratiske politikern Per-Albin Hansson om att samhället borde vara som ett hem där man tar hand om varandra. [72] Precis som i ett hem ska alla invånarna i ett land vara lika värda; precis som en familj tar hand om sina medlemmar ska alla invånarna bli omhändertagna av den godhjärtade staten. [73] Det är den här tanken som ligger bakom t.ex. folkpension, barnbidrag, sjukförsäkring, bostadsstöd och subventionerad sjukvård. Grundtanken är att sådana här förmåner ska vara en rättighet oavsett inkomst eller annat. Man ska inte behöva kvala in i det samhälle man har fötts i.

Begreppet socialingenjör myntades. Dessa socialingenjörer hade väldigt olika arbetsuppgifter; alltifrån att se till att alla nyfödda kom till barnavårdscentralen, till att alla kylskåp skulle ta upp samma utrymme, till att den nya bestickslådan skulle få plats i kökslådan. Folkhemmet är också utformat på så sätt att om någonting skulle gå fel så finns det alltid en "fallskärm", dvs. om bestickslådan inte skulle passa även fast det finns människor som jobbar med att bestickslådor ska passa i alla kökslådor så kan man klaga hos konsumentvägledaren, anmäla köksdonet till Allmänna reklamationsnämnden eller ringa den lille terriern Sverker Olofsson på TV-programmet Plus.[74]

Det här samhället har såklart möts av en hel del kritik, det mesta handlar om att folkhemmet skapar ett land lata, inkompetenta och labila mähän som förväntar sig att mamma, samhället, storebror eller vem som helst förutom de själva tar hand om dem. En delvis annan kritik är att en tänkande och skapande individ behöver lite frihet och ett samhälle med alltför mycket välvilja kommer att kräva den. En del har också menat att svenskar har svårt att förstå människor från andra kulturer då vi tror att allting kan värderas utifrån förnuftiga, strikta måttstockar skapade av socialdemokratiska socialingenjörer.[75] När vi anmärker på t.ex. invandrares religioner så gör vi inte det för att vi tror att de är antikrist utan för att vi tänker att det måste vara jobbigt att köra buss med turban. [76]

Idag är folkhemmet delvis nedmonterat, den svenska välfärden är inte längre lika överlägsen övriga länder. Men det svenska sociala skyddsnätet är fortfarande tämligen unikt, likaså föräldraförsäkringen, antalet lagstadgade semesterdagar och den statliga radion och teven. Svenskarna själva verkar vara på väg bort från folkhemstanken, istället ökar tron på att samhället bara är till för dem som kan betala för sig och som gjort sig förtjänade av det. [77]

2.1.6.2 I folkhemmets spår - den svenska avundsjukan

Redan i Erikskrönikan på 1300-talet kan vi läsa att "avund och girighet har på många sätt fördärvat Sverige".. August Strindberg skrev i slutet av 1800-talet om den "Kungliga Svenska afvundsjukan". Ungefär samtidigt skrev Gustav Sundbärg i sin bok Det svenska folklynnet "svensken har nog intet emot att Sverige blir ärat och ansett - blott det kan ske utan att någon enskild svensk, i synnerhet bland hans bekanta, blir berömd och ansedd". [78] Uppfattningen bland svenskar att andra svenskar ska vara avundsjuka har alltså funnits länge. Då kan det vara intressant att jämföra med Chile, där man säger att det är typiskt för chilenare att vara avundsjuka. [79]

Detta med avundsjuka hör i mångt och mycket ihop med Jantelagen, detta "helsvenska" begrepp som myntades av en norsk författare i en roman om Danmark. Om en svensk misslyckas med något eller inte hyllas för sina enastående insatser skylls detta gärna på Jantelagen och dess första budord "du skall icke tro att du är något".[80]

2.1.6.3 I folkhemmets spår - konflikträdsla

Svenskar kallas ofta för konflikträdda, de vågar inte säga ifrån och när de krockar med sin bil börjar de inte att gormande kasta isskrapor omkring sig. Ett klart tecken på konflikträdsla, eller? Nä, det handlar nog troligen om deras tillit till det förut nämnda folkhemmet och till den svenska staten. Krockar två svenskar med sina bilar så börjar de att fylla i sina försäkringspapper eftersom de litar på att försäkringsbolaget ordnar allting. [81]

Svenskar anses också vara ett tyst folk, det kan också höra ihop med detta. Eftersom svenskar inte har någon större anledning till att brusa upp sig då en tredje part tar hand om det mesta vid olyckor, och man dessutom antar att dessa tredje förhandlande parter helst lyssnar till sakliga argument så spelar det ringa betydelse att skrika högst. Kanske är det därför svensken har en lägre decibelnivå och färre handgester än till exempel italienaren? [82]

2.1.6.4 I folkhemmets spår - skuld

Även att svenskar ofta känner skuld och har en näst intill manisk vilja att göra rätt för sig kan komma ifrån det samhälle vi lever i. [83] I Sverige betalar man skatt som går till äldrevård, barnomsorg, sjukvård, bibliotek, simhallar, sjuklön, skolor, universitet m.m. m.m. Det svenska samhället är uppbyggt på det här sättet och för att samhället ska gå runt så måste man arbeta och betala skatt. Som svensk förlitar man sig i första hans på den goda, trygga staten, när man i många andra länder i första hand förlitar sig på släkt och nära vänner. Att det ser ut så här gör att ingenting blir ens personliga angelägenhet; den som inte kan göra rätt för sig ligger alla andra till last. [84]

2.1.7 Kräftskiva

Kräftor har länge betraktas som en delikatess, men det har förr alltid varit kungen och adeln som har fått njuta av läckerheterna. [85]

På 1800-talet var Sverige världens ledande producent av kräftor; det levererades flodkräftor till de allra lyxigaste restaurangerna i Berlin, Paris och London. Man levererade över fem miljoner kräftor om året och kräftfisket blev snart ett viktigt extraknäck för bönder och fiskare. Men kräftorna började ta slut så under slutet av 1800-talet gav man länsvis förbud för kräftfiske. Vanligtvis gällde förbudet från april till augusti och när man väl fick fiska kräftorna fanns det en minimistorlek på de fiskade villebråden. Så småningom kom också en riksgiltig stadga. I och med att ett premiärdatum fastställdes då man återigen fick fiska kräftor så blev det som en hysteri och kräftskivorna tog sin början. [86] Numera får man sälja kräftor året om, men premiärhysterin håller i sig.

Förr i tiden var det vanligast att kräftorna åts varma och kryddade, så som det är vanligast att förtära dem i resten av världen. Cajsa Warg hade till exempel recept på kräftpaté, kräftkorv och stuvade kräftor. Kalla kräftor kokade med dill kom först vid mitten på 1800-talet. Vid ungefär samma tid flyttar man ätandet utomhus, först till verandor och sen till bersåer. [87]

Det ska vara avslappnat vid ett kräftkalas, det ska vara en slags avslutning av sommaren och nästan som ett barnkalas för vuxna. Man ska ha fällbord och pinnstolar, som stämningshöjare ska man ha en papphatt och en lyckta i kulörta färger. Det viktiga är att umgås tillsammans i den svenska naturen, därför umgicks man gärna över samhällsklasserna för att betona att man är ett folk. [88]

Kräftans mystiska egenskaper - att den varken är fågel fisk eller däggdjur, kryper baklänges och skiftar färg från svart till rött när man kokar den - bidrog nog till att just den blev utsedd till någon slags sammanhållare av samhället. [89]

2.1.8 Midsommar

Fram till 1951 firades midsommar den 24 juni, som nuförtiden heter Johannes Döparens dag och som också heter det i alla kristna länder. [90] Midsommardagen är den lördag som infaller närmast Johannes Döparens dag.

Man trodde att det under midsommarnatten fanns en övernaturlig kraft i allt som växte i naturen. Växterna hade starkare läkekraft än annars, därför gick trollkunniga gummor baklänges och samlade örter under midsommarnatten, och till och med daggen som föll var hälsobringande. [91]

Midsommarstången har en lång historia. Det börjar med frankerna som hade en slags lek som gick ut på man skulle skjuta prick med pil och båge mot en fågelbild, som kallades papegoja, som placerades på en hög stång. Denna lek spreds vidare ut över Västeuropa. När papegojskjutningarna kom till de germanska länderna under 1200-talet mötte den seden att man skulle beklä med björkkvistar, maja, sitt hem. Nu klädde man även papegojstången med grönt och vips har vi en majsstång. [92] I södra Tyskland finns det på vissa ställen fortfarande majstänger med en tupp eller annan fågel i toppen som minne av de forna lekarna. [93] Detta var en första majtradition från början men då det var svårt att få tag i grönt vid den årstiden (som dessutom var förskjuten ett par veckor på grund dåtidens kalender) så flyttade man traditionen till midsommar. Ordet midsommarstång nämns första gången 1635. [94] 

Från städerna och godsen spreds festen ut till landsbygden, där den accepterades snabbt då den var lättarrangerad. Ofta var det ungdomarna som tog hand om firandet. Prästerskapet tyckte inte om att man firade en kristen helg (det var ju Johannes Döparen från början) på det här sättet och man till och med högg ner midsommarstänger. [95]

Den kanske svenskaste visan av alla, Små grodorna, är ursprungligen en fransk marsch som Napoleons soldater sjöng. Den handlar om lök och heter "Löksången". Nappe gick i täten och sjöng låtraderna: "Jag älskar stekt lök", "jag älskar god lök", och "endast en stekt lök gör oss till lejon". [96] Refrängen går ungefär: "I takt, kamrat, i takt, kamrat, i takt, i takt, i takt". [97] Slutklämmen är riktad åt fienden Österrike: "Men ingen lök åt österrikarna, inte en enda lök åt dessa hundar". [98]

Ingen annan natt är väl så starkt förknippad med spådomar om kärlek som denna. Alla känner till knepet med att lägga sju blommor under kudden för att få drömma om sin tilltänkte, men man kan också äta saltsill eller saltkakor för att få drömma rosenrött. Det kunde också vara riskfyllt under midsommarnatten, det sades att det var lätt för unga, oskyldiga flickor att bli alldeles tanklösa av nattens mystik. På visa håll sades det också att en flicka under midsommarnatten inte fick neka sin fästman att följa med upp på sovloftet. [99]

Matjessillen är från Holland.[100] Sill var länge ingen festmat utan vardagsmat hos även de alla fattigaste.[101]  Potatisen som alla känner till från Sydamerika. [102] Nypotatis var däremot inte vanligt att man åt förrän efter 1920-talet, det ansågs nämligen som slöseri och man ville att potatisarna skulle växa sig stora. [103]

3.1 Slutsats

Svenskar hör enligt dem själva till genomsnittet, de är varken extrema eller underlägsna, bara "lagom". De eldar själva på den här uppfattningen för att kunna gömma sig bakom den.

Många svenska traditioner, som Lucia och midsommar, har ursprung från andra länder och kulturer. Ändå anses dessa vara "typiskt svenska", speciellt av svenskar själva. Det är få svenskar som faktiskt vet varifrån deras traditioner kommer.

Den svenska välfärdsstaten och det s.k. folkhemmet har haft stor inverkan på Sverige och svensken. Det är inte bara en av kännetecknen för Sverige utomlands och för svensk politik, det har också påverkat svenskarnas egenskaper. De för svenskarna typiska egenskaperna avund, tystlåtenhet, skuldkänsla och konflikträdsla lär alla ha åtminstone delvis kommit ifrån folkhemmet.

Den svenska maten har ofta ett ursprung från andra länder och är egentligen inte så svensk. Avsaknaden av grönsaker i den svenska kosten beror på att man förr i tiden inte kunde odla grönsaker på grund av de långa vintrarna. Istället åt man mycket rovor, lök och kol eftersom det kunde lagras länge. Därför har många äldre svenska rätter dessa ingredienser.

Svenska är ett språk som bara talas i Sverige. På 1500-talet fick svenskan ett enhetligt alfabet. Ordet lagom anses ofta bara förekomma i svenskan men ord med samma betydelse finns även i andra språk, även om den översatta betydelsen inte blir exakt "lagom" utan snarare "tillräckligt" eller "nog".

På 1800-talet drabbade nationalromantiken Sverige. Man försökte få fram någon slags fin och genuin svensk historia och fick i vissa fall skapa den.  Skansen och Nordiska museet skapas nu, vilket än mer skapar bilden av Sveriges historia som man vill att den ska minnas. Vikingen etablerades som historiskt föredöme.

Allsången i Sverige etablerades 1906 då Alice Tegnér gav ut sångboken Sjung svenska folk. Hon ville samla det svenska folket och tyckte att sång var ett bra sätt att göra det på. I dag finns allsång kvar, inte minst genom det populära TV-programmet Allsång på Skansen, men det ser inte riktigt ut som det gjorde på början på 1900-talet. Låtarna numera är mer utvalda för att väcka glädje, inte nationsstolthet.

3.2 Diskussion

Det som har varit spännande och blivit tydligt när man jobbat med det här är att svenskar ofta inte har så bra koll på sig själva. Det är säkert inte enbart svenskar som har det problemet, men det är ju om svenskar arbetet har handlat om så då får jag utgå därifrån. Jag tänker på t.ex. att svenskar anser sig vara "lagom" fast de är över genomsnittet på en hel del områden, men kanske främst på okunskapen om sina egna högtider och traditioner.

Som en person med en delvis utländsk bakgrund och annan kultur har jag alltid funnit det fascinerande att mina svenska vänner har hoppat som grodor runt stänger eller ätit kräftor utan att egentligen veta varför. Man gör det bara, det är ju trevligt så varför inte? Och det kanske inte finns någon direkt orsak till att inte fira alla dessa högtider, men det finns inte heller någon orsak att inte ta reda på varför man gör det. Det som jag har varit mest fascinerad av är firandet av Lucia; hur har ett katolskt helgon från Sicilien kunnat bli en helsvensk pre-julhögtid? Jag har besvarat frågan i arbetet och resultatet blev ju minst sagt fascinerande. Det är nästan förstående varför man inte blir undervisad om det i skolan för med så lång historia och så många influenser från olika kulturer är det svårt för de flesta lärarna att bena ut begreppen. Men jag kan ändå inte komma ifrån att detta är något som alla borde vara intresserade av att ta reda på. Är det bara för att jag har utländsk bakgrund som jag kan stå lite utanför och verkligen fundera på vad mitt vita linne symboliserar och vad jag egentligen menar när jag sjunger "natten går tunga fjät"? Det borde vara av varje svensk intresse att ta reda på det eftersom det hör till deras historia. Lucia, Midsommar, kräftskivan, men också högtider som jag inte har tagit upp som Valborg, har sin grund i någon slags svensk tradition och historia.

En annan intressant sak som jag blev varse om under arbetets gång var hur mycket folkhemmet och det svenska välfärdssamhället har påverkat svenskarna. Johan Tell la fram den mycket intressanta hypotesen att det är kanske på grund av en ständig tilltro till staten som de typiskt svenska egenskaperna konflikträdsla, skuld och avundsjuka har fötts. Jag har inte stött på de parallellerna någon annanstans men det verkar ändå ganska logiskt. Det är klart att folkhemmet och det samhälle det genererar måste ha haft en påverkan på sina medborgare efter ett par generationer. Om man alltid litar på att staten ska ta hand om saker och ting så är det klart att det inte finns någon orsak att brusa upp sig vid olyckor och stressade situationer; om man är van vid att det ska vara lika för alla så är det klart att man blir avundsjuk när någon lyckas bättre än en själv; om man är van vid att arbete och skatt är själva grundvalarna som samhället vilar på så är det klart att man alltid vill betala för sig och inte känna någon skuld.

Det är på väldigt intressanta sätt som svensken har blivit påverkad av folkhemmet. Man är ju ett barn av sin tid, samhället är en av den del som formar personligheten, ser man på det med detta i beaktande så är det inte så svårt att förstå att svenska folket har formats av den socialistiska politiken. Det behöver inte vara något negativt, och vem vet om inte svenskar hade ansetts vara avundsjuka eller konflikträdda ändå, men jag tror definitivt att folkhemmet är en bidragande orsak till det.

Under arbetets gång har jag blivit väldigt förvånad över att så få saker som man anser och tror vara svenska faktiskt är det. Nästan allting, från mat till midsommar, kommer från andra håll. Det är egentligen bara kräftskivan och folkhemmet som är typiskt svenskt på riktigt, som inte finns någon annanstans eller som åtminstone har startat i Sverige. Då är det kanske lite tråkigt att tänka på att ingen av dem är ursvenska traditioner med rötter i medeltidens Dalarna. Varken kräftskivan eller folkhemmet har så många år på nacken och båda är ju egentligen politiska beslut och institutioner (kräftskivorna startade ju då säsongen för kräftfiske började i början av augusti, vilket bestämdes av riksdagen).

Sverige har en väldigt rik kultur, men det är ingen egen. Det är en smältdegel av hedniska, kristna, tyska och Gud-allena-vet-varifrån traditioner, men inte sämre f&o...